M’Cheyne Bible Reading Plan

Mika profeterar mot Ahab

18 ^(A) Joshafat hade vunnit stor rikedom och ära, och genom giftermål^[a] blev han släkt med Ahab^[b]. ^2 (B) Efter några år for han ner till Ahab i Samaria. Ahab lät slakta en stor mängd får och oxar för honom och för folket han hade med sig, och han försökte förmå honom att dra upp mot Ramot i Gilead.^{[c] 3} Ahab, Israels kung, frågade Joshafat, Juda kung: ”Vill du dra ut med mig mot Ramot i Gilead?” Han svarade honom: ”Jag som du och mitt folk som ditt folk. Jag ska vara med dig i striden.” ⁴ Joshafat sade dock till Israels kung: ”Men fråga först Herren om det.”

⁵ Då samlade Israels kung profeterna, fyrahundra män, och frågade dem: ”Ska vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det eller ska jag låta bli?” De svarade: ”Dra dit upp! Gud ska ge det i kungens hand.” ⁶ Men Joshafat sade: ”Finns det inte längre någon Herrens profet här, så att vi kan fråga genom honom?” ⁷ Israels kung svarade Joshafat: ”Här finns ännu en man, Mika, Jimlas son. Genom honom kan vi fråga Herren. Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig lycka åt mig utan alltid bara olycka.” Joshafat sade: ”Kungen ska inte säga så.” ⁸ Då kallade Israels kung till sig en hovman och sade: ”Hämta genast hit Mika, Jimlas son.” ⁹ Israels kung och Joshafat, Juda kung, satt nu på var sin tron, klädda i sina skrudar. De satt på en tröskplats vid ingången till Samarias port medan alla profeterna profeterade inför dem.

¹⁰ Sidkia, Kenaanas son, gjorde sig då horn av järn och sade: ”Så säger Herren: Med dessa ska du stånga arameerna, så att de förgörs.” ¹¹ Och alla profeterna profeterade på samma sätt och sade: ”Dra upp mot Ramot i Gilead, så ska du ha framgång. Herren ska ge det i kungens hand.”

¹² Budbäraren som hade gått för att hämta Mika sade till honom: ”Hör på! Profeterna lovar med en mun lycka åt kungen. Låt därför dina ord stämma överens med deras och lova också du lycka.” ¹³ Men Mika svarade: ”Så sant Herren lever, det min Gud talar, ska jag säga honom.”

¹⁴ När han kom till kungen frågade kungen honom: ”Mika, ska vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller ska jag låta bli? Han svarade: ”Dra dit upp, så ska ni ha framgång. De ska bli givna i er hand.” ¹⁵ Men kungen sade till honom: ”Hur många gånger ska jag behöva ta ed av dig att du bara ska tala sanning till mig i Herrens namn?”

^16 (C) Då sade han: ”Jag såg hela Israel skingrat på bergen, som får utan herde. Och Herren sade: Dessa har inte någon herre. Låt dem vända hem i frid, var och en till sitt.” ¹⁷ Då sade Israels kung till Joshafat: ”Sade jag inte till dig att han aldrig profeterar lycka åt mig utan bara olycka?”

¹⁸ Men Mika sade: ”Hör alltså Herrens ord: Jag såg Herren sitta på sin tron och himlens hela härskara stod på hans högra sida och på hans vänstra. ¹⁹ Och Herren sade: Vem vill locka Ahab, Israels kung, att dra upp mot Ramot i Gilead så att han stupar där? Den ene sade si och den andre så. ^20 (D) Då kom en ande fram och ställde sig inför Herren och sade: Jag ska locka honom till det. Herren frågade honom: Hur då? ²¹ Han svarade: Jag ska gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun. Då sade Herren: Försök locka honom till det, och du ska också lyckas. Gå ut och gör så! ²² Och se, nu har Herren lagt en lögnens ande i dessa dina profeters mun, och Herren har beslutat att olycka ska drabba dig.”

^23 (E) Då gick Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag på kinden och sade: ”På vilken väg har då Herrens Ande gått bort från mig för att tala till dig?” ²⁴ Mika svarade: ”Du ska få se det den dag när du måste springa från rum till rum för att gömma dig.” ²⁵ Men Israels kung sade: ”Ta Mika och för honom tillbaka till Amon, stadens överste, och till Joash, kungasonen, ²⁶ och säg: Så säger kungen: Sätt honom i fängelse och låt honom leva på vatten och bröd tills jag kommer välbehållen tillbaka.” ^27 (F) Mika svarade: ”Om du kommer välbehållen tillbaka, har Herren inte talat genom mig.” Och han tillade: ”Hör detta, alla ni folk!”

Ahab dör

^28 (G) Så drog Israels kung och Joshafat, Juda kung, upp mot Ramot i Gilead. ²⁹ Och Israels kung sade till Joshafat: ”Jag ska dra ut i striden förklädd, men kläd dig du i dina egna kläder.” Så förklädde sig Israels kung när de drog ut i striden.

³⁰ Men Arams kung hade gett en befallning åt befälen för vagnarna. Han hade sagt: ”Ni ska inte ge er i strid med någon, vare sig liten eller stor, utan bara med Israels kung.” ³¹ När befälen över vagnarna fick se Joshafat, tänkte de: ”Där är Israels kung!” Och de omringade honom för att anfalla honom. Då gav Joshafat upp ett rop, och Herren hjälpte honom. Gud drev bort dem ifrån honom. ³² Så snart befälen över vagnarna märkte att det inte var Israels kung, vände de om och lät honom vara.

³³ Men en man, som spände sin båge och sköt på måfå, träffade Israels kung i en fog på rustningen. Då sade kungen till föraren av vagnen: ”Vänd vagnen och ta mig ut ur striden, för jag är sårad.” ³⁴ Striden blev den dagen allt häftigare, och Israels kung stod ända till kvällen upprätt i sin vagn, vänd mot arameerna. Men vid solnedgången dog han.

De etthundrafyrtiofyra tusen

7 ^(A) Sedan såg jag fyra änglar stå vid jordens fyra hörn och hålla tillbaka jordens fyra vindar så att ingen vind skulle blåsa över jorden eller havet eller något träd. ² Och jag såg en annan ängel som kom upp från öster med den levande Gudens sigill^[a]. Han ropade med stark röst till de fyra änglarna som hade fått makt att skada jorden och havet: ^3 (B) "Skada inte jorden eller havet eller träden förrän vi har satt sigill på vår Guds tjänares pannor!"

^4 (C) Och jag hörde antalet av dem som hade fått sigillet, etthundrafyrtiofyra tusen^[b] från Israels alla stammar:

Den stora vitklädda skaran

^9 (D) Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad^[c] i sina händer, ^10 (E) och de ropade med stark röst:

^11 (F) Och alla änglarna stod runt tronen och de äldste och de fyra varelserna, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud ¹² och sade:

^13 (G) En av de äldste frågade mig: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?" ^14 (H) Jag svarade: "Min herre, du vet det."

Då sade han till mig: "Det är de som kommer ur den stora nöden. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. ^15 (I) Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen ska slå upp sitt tält^[d] över dem. ^16 (J) De ska aldrig mer hungra och aldrig mer törsta, och varken solen eller någon annan hetta ska drabba dem, ^17 (K) för Lammet mitt på tronen^[e] ska vara deras herde. Han ska leda dem till livets vattenkällor, och Gud ska torka alla tårar från deras ögon."

Nya kläder för översteprästen

3 ^(A) Sedan lät han mig se översteprästen Josua^[a] stå inför Herrens ängel, och Satan^[b] stod vid hans högra sida för att anklaga honom. ^2 (B) Men Herren sade till Satan: ”Herren ska straffa dig, Satan. Ja, Herren ska straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är inte denne en brand ryckt ur elden?”

³ Josua var klädd i orena kläder där han stod inför ängeln. ^4 (C) Och ängeln sade till dem som stod inför honom: ”Ta av honom de orena kläderna.” Sedan sade han till Josua: ”Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag ska klä dig i högtidskläder.” ^5 (D) Då sade jag: ”Sätt en ren turban på hans huvud.” Och de satte en ren turban på hans huvud och tog på honom kläderna medan Herrens ängel stod där.

⁶ Och Herrens ängel försäkrade Josua och sade: ⁷ ”Så säger Herren Sebaot:

Löftet om Telningen

^8 (E) Hör Josua, du överstepräst, du och dina medbröder som sitter här inför dig, dessa män ska vara ett tecken:

Jesus mättar fem tusen män

6 ^(A) Sedan for Jesus över till andra sidan Galileiska sjön, alltså Tiberiassjön. ² Mycket folk följde honom, eftersom de såg de tecken som han gjorde med de sjuka. ³ Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. ^4 (B) Påsken, judarnas högtid, var nära.

^5 (C) När Jesus lyfte blicken och såg att det kom mycket folk till honom, sade han till Filippus: "Var ska vi köpa bröd så att de får något att äta?" ⁶ Det sade han för att pröva honom. Själv visste han vad han skulle göra. ⁷ Filippus svarade: "Bröd för tvåhundra denarer^[a] räcker inte för att alla ska få var sin bit!" ^8 (D) En annan av hans lärjungar, Andreas, bror till Simon Petrus, sade till honom: ^9 (E) "Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad räcker det till så många?"

¹⁰ Jesus sade: "Låt folket slå sig ner." Det var gott om gräs på platsen, och de slog sig ner. Det var omkring fem tusen män. ^11 (F) Jesus tog bröden, tackade Gud^[b] och delade ut till dem som var där, likaså av fiskarna, så mycket de ville ha. ¹² När de var mätta sade han till sina lärjungar: "Samla ihop bitarna som blev över så att inget går förlorat." ¹³ De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med bitarna som blev över efter de fem kornbröden när de ätit.

^14 (G) När människorna såg vilket tecken han hade gjort, sade de: "Han måste vara Profeten som ska komma till världen!" ^15 (H) Jesus förstod att de tänkte komma och göra honom till kung med våld, och han drog sig undan upp till berget igen, helt ensam.

Jesus går på vattnet

^16 (I) När det blev kväll gick hans lärjungar ner till sjön ¹⁷ och steg i båten för att ta sig över till Kapernaum på andra sidan sjön. Det var redan mörkt, och Jesus hade fortfarande inte kommit till dem. ¹⁸ Det blåste hårt och sjön började gå hög.

¹⁹ När de hade kommit ungefär en halvmil^[c] ut fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten, och de blev förskräckta. ²⁰ Men han sade till dem: "Det Är Jag.^[d] Var inte rädda!" ²¹ Då ville de ta upp honom i båten. Och strax var båten framme vid stranden dit de var på väg.

Jesus är livets bröd

²² Nästa dag stod folket på andra sidan sjön. De hade sett att det bara hade funnits en båt där och att Jesus inte gått ombord med sina lärjungar, utan att de hade gett sig av ensamma. ²³ Då kom andra båtar från Tiberias och lade till nära platsen där de hade ätit brödet efter att Herren uttalat tacksägelsen^[e]. ²⁴ När folket såg att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar, gick de i båtarna och kom till Kapernaum för att söka efter Jesus. ²⁵ De fann honom där på andra sidan sjön och frågade honom: "Rabbi, när kom du hit?"

²⁶ Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen: Ni söker mig inte för att ni har sett tecken, utan för att ni fick äta av bröden och bli mätta. ^27 (J) Arbeta inte för den mat som tar slut, utan för den mat som består och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er. På honom har Gud Fadern satt sitt sigill^[f]." ²⁸ De frågade honom: "Vad ska vi göra för att utföra Guds verk?" ^29 (K) Jesus svarade: "Detta är Guds verk: att ni tror på den som han har sänt."

^30 (L) Då sade de till honom: "Vad gör du då för tecken, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du göra? ^31 (M) Våra fäder fick äta manna i öknen, som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta."^{[g] 32} Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen: Det var inte Mose som gav er brödet från himlen, det är min Far som ger er det sanna brödet från himlen. ³³ Guds bröd är det^[h] som kommer ner från himlen och ger världen liv." ³⁴ Då sade de till honom: "Herre, ge oss alltid det brödet!"

^35 (N) Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra, och den som tror på mig ska aldrig någonsin törsta. ³⁶ Men som jag sagt er: Ni har sett mig och tror ändå inte. ^37 (O) Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig ska jag aldrig visa bort. ^38 (P) Jag har inte kommit ner från himlen för att göra min egen vilja, utan hans vilja som har sänt mig. ^39 (Q) Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte ska förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan låta dem uppstå på den yttersta dagen. ^40 (R) Ja, detta är min Fars vilja: att var och en som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen."

⁴¹ Judarna började klaga över att han hade sagt: "Jag är brödet som kommit ner från himlen." ^42 (S) De sade: "Den här Jesus, är inte han Josefs son? Känner inte vi hans far och mor? Hur kan han då säga: Jag har kommit ner från himlen?"

⁴³ Jesus svarade: "Sluta klaga sinsemellan. ⁴⁴ Ingen kan komma till mig om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen. ⁴⁵ Det står skrivet hos profeterna: De ska alla ha blivit undervisade av Gud. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig.^{[i] 46 (T)} Ingen har sett Fadern utom han som är från Gud, han har sett Fadern. ^47 (U) Jag säger er sanningen: Den som tror har evigt liv. ⁴⁸ Jag är livets bröd. ^49 (V) Era fäder åt mannat i öknen, och de dog. ⁵⁰ Här är brödet som kommer ner från himlen för att man ska äta av det och inte dö. ^51 (W) Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet ska leva i evighet. Och brödet som jag ger är mitt kött, för att världen ska leva."

⁵² Judarna började då tvista med varandra och säga: "Hur kan han ge oss sitt kött att äta?" ⁵³ Jesus svarade: "Jag säger er sanningen: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod har ni inte liv i er. ⁵⁴ Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen. ⁵⁵ Mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. ^56 (X) Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. ⁵⁷ Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, ska också den som äter mig leva genom mig. ⁵⁸ Detta är brödet som har kommit ner från himlen, inte som det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter det här brödet ska leva i evighet." ⁵⁹ Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kapernaum.

⁶⁰ Många av hans lärjungar som hörde det sade: "Det här är en svår tanke^[j]. Vem står ut med att höra den?" ⁶¹ Jesus förstod inom sig att hans lärjungar klagade över detta, och han sade till dem: "Tar ni anstöt av det här? ⁶² Tänk då om ni får se Människosonen stiga upp dit där han var förut! ^63 (Y) Det är Anden som ger liv, köttet hjälper inte. De ord som jag har talat till er är Ande och liv. ^64 (Z) Men det finns några bland er som inte tror." Jesus visste redan från början vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom. ⁶⁵ Han fortsatte: "Det var därför jag sade till er att ingen kan komma till mig om han inte får det givet av Fadern."

⁶⁶ Efter detta drog sig många av hans lärjungar undan och slutade vandra med honom. ⁶⁷ Då sade Jesus till de tolv: "Inte tänker ni väl också gå?" ⁶⁸ Simon Petrus svarade honom: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, ^69 (AA) och vi tror och förstår att du är Guds Helige." ^70 (AB) Jesus svarade dem: "Har jag inte själv valt ut er tolv? Ändå är en av er en djävul." ⁷¹ Han menade Judas, Simon Iskariots^[k] son. Det var han som skulle förråda honom, och han var en av de tolv.