M’Cheyne Bible Reading Plan

Salomo ber om vishet

1 ^(A) Salomo, Davids son, stärkte sin kungamakt^[a], och Herren hans Gud var med honom och gjorde honom mycket stor.

² Salomo talade till hela Israel, till överbefälen och underbefälen, till domarna och till alla furstarna i hela Israel, huvudmännen för familjerna. ^3 (B) Sedan begav han sig med hela församlingen till offerhöjden i Gibeon^[b], för där stod Guds uppenbarelsetält som Herrens tjänare Mose hade gjort i öknen. ^4 (C) Men David hade hämtat Guds ark från Kirjat-Jearim^[c] upp till den plats som han hade ställt i ordning åt den, för han hade rest ett tält åt den i Jerusalem. ^5 (D) Och kopparaltaret som Besalel, son till Uri, son till Hur, hade gjort stod där framför Herrens tabernakel, och Salomo och församlingen sökte sig dit. ⁶ Där gick Salomo upp inför Herrens ansikte till kopparaltaret som stod vid uppenbarelsetältet, och han offrade tusen brännoffer på det.

^7 (E) Den natten uppenbarade sig Gud för Salomo och sade till honom: ”Be mig om det du vill att jag ska ge dig.” ^8 (F) Salomo svarade Gud: ”Du har visat min far David stor nåd och gjort mig till kung efter honom. ^9 (G) Låt nu, Herre och Gud, ditt ord till min far David förverkligas, för du har gjort mig till kung över ett folk lika talrikt som stoftet på marken. ¹⁰ Ge mig nu vishet och förstånd till att vara ledare och anförare för detta folk. För vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?”

^11 (H) Då sade Gud till Salomo: ”Eftersom detta låg på ditt hjärta och du inte bad om rikedom, skatter och ära eller om dina fienders liv eller om långt liv, utan bad om vishet och förstånd^[d] att vara domare för mitt folk som jag har gjort dig till kung över, ^12 (I) så ska du få vishet och förstånd. Jag ska också ge dig rikedom, skatter och ära som kungarna före dig inte har haft och ingen kung efter dig kommer att ha.”

Salomos makt och rikedom

^13 (J) När Salomo hade varit vid offerhöjden i Gibeon begav han sig från uppenbarelsetältet till Jerusalem, och han regerade över Israel. ^14 (K) Och Salomo samlade vagnar och ridhästar så att han hade 1 400 vagnar och 12 000 ridhästar. Dem stationerade han dels i vagnsstäderna, dels i Jerusalem hos kungen själv. ^15 (L) Kungen styrde så att silver och guld blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cederträ lika vanligt som mullbärsfikonträ i Låglandet. ¹⁶ Hästarna som Salomo köpte kom från Egypten och från Kue^[e]. Kungens uppköpare hämtade dem från Kue till bestämt pris.

¹⁷ Varje vagn som de hämtade och förde in från Egypten kostade 600 siklar silver och varje häst 150^[f]. Likaså infördes genom deras försorg sådana till hetiternas alla kungar och till kungarna i Aram^[g].

Livets Ord

1 ^(A) Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi har skådat och rört med våra händer, om detta vittnar vi: Livets Ord^[a]. ^2 (B) Livet har uppenbarats, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. ^3 (C) Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus. ^4 (D) Detta skriver vi för att vår glädje^[b] ska bli fullkomlig.

Vandra i ljuset

^5 (E) Detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. ^6 (F) Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. ^7 (G) Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. ^8 (H) Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. ^9 (I) Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. ¹⁰ Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare och hans ord finns inte i oss.

Israels förfall och nöd

7 ^(A) Ve mig!

Israels upprättelse

Bön och lovsång

Den ohederlige förvaltaren

16 Jesus sade också till sina lärjungar: "En rik man hade en förvaltare^[a] som blev beskylld för att förskingra^[b] hans egendom. ² Då kallade han in honom och sade: Vad är det jag hör om dig? Lämna in redovisningen för din förvaltning. Du kan inte vara kvar som förvaltare.

³ Då tänkte förvaltaren: Vad ska jag göra när min herre tar ifrån mig förvaltningen? Gräva orkar jag inte, och tigga skäms jag för. ⁴ Jo, nu vet jag vad jag ska göra så att folk tar emot mig i sina hem när jag får avsked från förvaltningen. ⁵ Han kallade till sig dem som hade skulder till hans herre, en efter en, och frågade den förste: Hur mycket är du skyldig min herre? ⁶ Han svarade: Hundra krus^[c] olja. Förvaltaren sade till honom: Ta ditt skuldebrev och sätt dig ner fort och skriv femtio. ⁷ Sedan frågade han en annan: Och du, hur mycket är du skyldig? Han svarade: Hundra tunnor^[d] vete. Då sade han till honom: Ta ditt skuldebrev och skriv åttio. ^8 (A) Och hans herre^[e] berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt, för den här världens barn är klokare än ljusets barn mot sitt eget släkte.

^9 (B) Och jag säger er: Skaffa er vänner med hjälp av den ohederlige mammon^[f], så att de tar emot er i de eviga boningarna när mammon har tagit slut. ^10 (C) Den som är trogen i smått är också trogen i stort, och den som är ohederlig i smått är också ohederlig i stort. ¹¹ Om ni inte har varit trogna med den ohederlige mammon, vem vill då anförtro er den sanna rikedomen? ¹² Och har ni inte varit trogna med det som tillhör en annan, vem vill då ge er det som ska bli ert?^{[g] 13 (D)} Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata^[h] den ene och älska den andre, eller också hålla sig till den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon."

^14 (E) Allt detta hörde fariseerna som älskade pengar, och de hånade honom. ^15 (F) Då sade han till dem: "Ni är sådana som rättfärdigar sig själva inför människor, men Gud känner era hjärtan. Det som står högt i människors ögon är avskyvärt inför Gud.

Lagen och Guds rike

^16 (G) Lagen och profeterna hade sin tid fram till Johannes. Sedan dess förkunnas evangeliet om Guds rike, och alla uppmanas enträget att^[i] komma in. ^17 (H) Men förr ska himmel och jord förgå än att en enda prick^[j] av lagen faller bort.

^18 (I) Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.

Den rike mannen och Lasarus

¹⁹ Det var en rik man som gick klädd i purpur och fint linne och levde i fest och lyx varje dag. ²⁰ Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. ²¹ Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rikes bord. Hundarna^[k] kom till och med och slickade hans sår. ²² Så dog den fattige, och han fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida^[l].

Även den rike dog och blev begravd. ²³ I helvetet^[m], där han plågades, lyfte han sin blick och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. ^24 (J) Då ropade han: Fader Abraham! Förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa sin fingertopp i vatten och svalka min tunga, för jag plågas i den här elden. ^25 (K) Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst här, medan du får plåga. ²⁶ Och dessutom är det satt en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte ska kunna det, och inte heller kommer någon därifrån över till oss.

²⁷ Mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus. ²⁸ Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till plågans plats. ^29 (L) Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. De ska lyssna till dem. ³⁰ Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig. ³¹ Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så låter de sig inte övertygas ens om någon uppstår från de döda."