M’Cheyne Bible Reading Plan
Ahasja blir kung i Juda
22 (A) Jerusalems invånare gjorde Ahasja, Jorams yngste son, till kung efter honom, för alla de äldre sönerna hade blivit dräpta av det rövarband som hade kommit med araberna till lägret. Så blev Ahasja, Jorams son, kung i Juda. 2 Han var tjugotvå år[a] när han blev kung och han regerade ett år[b] i Jerusalem. Hans mor hette Atalja, Omris dotter[c]. 3 Också han vandrade på samma väg som Ahabs hus, eftersom hans mor förledde honom till att leva ogudaktigt. 4 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon liksom Ahabs hus hade gjort, för efter hans fars död tog han sina rådgivare därifrån, till sitt eget fördärv. 5 (B) Det var också deras råd han följde när han drog ut tillsammans med Israels kung Joram, Ahabs son, och stred mot Arams kung Hasael vid Ramot i Gilead.
Men Joram blev sårad av arameerna. 6 (C) Då vände han tillbaka för att i Jisreel läka såren han hade fått vid Rama i striden mot Arams kung Hasael. Och Juda kung Asarja[d], Jorams son, reste ner för att besöka Joram, Ahabs son, i Jisreel eftersom han låg sjuk.
7 (D) Men det var till Ahasjas fördärv som Gud hade bestämt att han skulle komma till Joram. När han väl hade kommit dit, for han med Joram för att möta Jehu, Nimshis son, som Herren hade smort till att utrota Ahabs hus. 8 (E) Så hände det att Jehu, medan han utförde straffdomen över Ahabs hus, träffade på de Juda furstar och de brorsöner till Ahasja som var i Ahasjas tjänst, och han dödade dem. 9 (F) Sedan sökte han efter Ahasja, och de grep honom där han höll sig gömd i Samaria. De förde honom till Jehu och dödade honom. Men de begravde honom, för de sade: ”Han var son till Joshafat som sökte Herren av hela sitt hjärta.” Av Ahasjas hus fanns det sedan ingen som kunde ta över kungadömet.
Atalja tar makten i Juda
10 (G) När nu Atalja, Ahasjas mor, såg att hennes son var död, stod hon upp och utrotade hela kungasläkten i Juda. 11 Men just när kungabarnen skulle dödas, tog kungadottern Joshabeat[e] i hemlighet bort Joash, Ahasjas son, från kungasönerna och förde honom tillsammans med hans amma in i sovkammaren. Där höll Josabeat, kung Jorams dotter, prästen Jojadas hustru – som också var Ahasjas syster – honom gömd för Atalja, så att hon inte dödade honom. 12 Sedan var han hos dem i Guds hus, där han hölls gömd i sex år medan Atalja[f] regerade i landet.
Prästen Jojada gör uppror mot Atalja
23 (H) I det sjunde året tog Jojada mod till sig och ingick förbund med befälen Asarja, Jerohams son, Ismael, Johanans son, Asarja, Obeds son, Maaseja, Adajas son, och Elisafat, Sikris son.
2 Dessa reste sedan igenom Juda och samlade leviterna ur alla Juda städer liksom huvudmännen för Israels familjer. När de kom till Jerusalem, 3 (I) slöt hela församlingen i Guds hus ett förbund med kungen. Och Jojada sade till dem: ”Kungens son ska nu vara kung, så som Herren har bestämt om Davids söner. 4 Detta är vad ni ska göra: En tredjedel av er, nämligen de präster och leviter som börjar vakten på sabbaten, ska stå på vakt vid trösklarna. 5 En tredjedel ska vara vid kungapalatset och en tredjedel vid Jesodporten. Och allt folket ska vara på förgårdarna till Herrens hus. 6 Men ingen annan än prästerna och de tjänstgörande leviterna ska gå in i Herrens hus. De får gå in, för de är heliga. Men allt det övriga folket ska hålla vad Herren har befallt dem att hålla. 7 Leviterna ska ställa sig runt omkring kungen, var och en med sina vapen i handen. Om någon vill tränga sig in i huset ska han dödas. Ni ska följa kungen, både när han går in och går ut.”
8 Leviterna och hela Juda gjorde allt som prästen Jojada hade befallt dem. Var och en av dem tog sina män, både de som skulle gå på vakten på sabbaten och de som skulle gå av vakten på sabbaten, för prästen Jojada lät ingen avdelning vara fri från tjänstgöring. 9 Och prästen Jojada gav befälen de spjut och de olika slag av sköldar som hade tillhört kung David och som fanns i Guds hus. 10 Han ställde upp folket, var och en med sitt vapen i handen, från husets södra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset, runt omkring kungen. 11 (J) Sedan förde de ut kungasonen och satte på honom kronan och gav honom vittnesbördet[g] och gjorde honom till kung. Jojada och hans söner smorde honom och ropade: ”Leve kungen!”
12 När Atalja hörde folkets rop, då de skyndade fram och hyllade kungen, gick hon in i Herrens hus till folket. 13 (K) Hon såg sig omkring, och se, då stod kungen där vid sin pelare, nära ingången, och befälen och trumpetblåsarna stod bredvid kungen, och allt folket i landet jublade och stötte i trumpeterna, och sångarna med sina instrument ledde hyllningssången. Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: ”Sammansvärjning! Sammansvärjning!”
14 Men prästen Jojada lät befälen som anförde skaran träda fram, och han sade till dem: ”För ut henne mellan leden! Och om någon följer henne ska han dödas med svärd.” Prästen förbjöd dem nämligen att döda henne i Herrens hus. 15 Så grep de henne, och när hon hade kommit fram dit där Hästporten leder in i kungapalatset dödade de henne där.
Jojadas reformer
16 Jojada slöt ett förbund mellan sig och allt folket och kungen, att de skulle vara ett Herrens folk. 17 Och allt folket begav sig till Baals tempel och rev ner det och slog sönder dess altaren och bilder, och Mattan, Baals präst, dödade de framför altarna. 18 (L) Tillsynen av Herrens hus lade Jojada i händerna på de levitiska prästerna, som David hade indelat i klasser för tjänstgöringen i Herrens hus, till att offra brännoffer åt Herren, så som det var föreskrivet i Mose lag, med jubel och sång efter Davids föreskrifter. 19 Och han ställde dörrvakterna vid portarna till Herrens hus, för att ingen som på något sätt var oren skulle komma in. 20 Och han tog med sig befälen och de förnämsta och mäktigaste bland folket och allt folket i landet och förde kungen ner från Herrens hus, och de gick in i kungapalatset genom Övre porten och satte kungen på kungatronen.
21 Allt folket i landet gladde sig, och staden var lugn. Och Atalja hade de dödat med svärd.
Ängeln med den lilla bokrullen
10 (A) Och jag såg en annan väldig ängel komma ner från himlen, klädd i ett moln och med regnbågen över sitt huvud. Hans ansikte var som solen och hans ben som eldpelare, 2 (B) och i handen hade han en liten bokrulle som var öppnad. Han satte sin högra fot på havet och sin vänstra på jorden 3 (C) och ropade med stark röst som ett rytande lejon. Och när han hade ropat, talade de sju åskorna med sina röster. 4 (D) När de sju åskorna hade talat skulle jag just skriva, men jag hörde en röst från himlen: "Försegla det som de sju åskorna har sagt och skriv inte ner det."
5 (E) Och ängeln som jag såg stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen 6 (F) och svor vid honom som lever i evigheters evighet och som har skapat himlen och det som finns i den och jorden och det som finns på den och havet och det som finns i det: "Tiden är ute. 7 (G) Men i de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin basun, då är Guds hemlighet fullbordad, så som han har förkunnat i det evangelium han gett sina tjänare profeterna."
8 Och rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sade: "Gå och ta den öppnade bokrullen ur handen på ängeln som står på havet och på jorden." 9 (H) Jag gick då bort till ängeln och bad honom ge mig den lilla bokrullen. Han svarade mig: "Ta den och ät upp den! Den ska svida i din mage men vara söt som honung i din mun." 10 Jag tog bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung. Men när jag hade ätit den sved det i min mage. 11 (I) Och man sade till mig: "Du måste profetera på nytt om många folk och länder och språk och kungar."
De fyra vagnarna
6 Jag lyfte åter min blick och såg, och se, fyra vagnar kom fram mellan två berg, och bergen var av koppar. 2 (A) Framför den första vagnen var röda hästar, framför den andra vagnen svarta, 3 framför den tredje vagnen vita och framför den fjärde vagnen fläckiga, starka hästar. 4 Då frågade jag ängeln som talade med mig: ”Vad betyder dessa, min herre?” 5 (B) Ängeln svarade mig: ”Det är himlens fyra vindar[a] som drar ut inför hela jordens Herre.
6 Vagnen med de svarta hästarna drar mot nordlandet, och de vita följer efter dem, medan de fläckiga drar mot sydlandet.” 7 (C) När de starka gav sig av, var de ivriga att fara omkring på jorden. Då sade han: ”Ge er av, far ut över jorden!” Och de for ut över jorden. 8 (D) Och han ropade på mig och sade: ”Se, de som drar ut mot nordlandet låter min Ande finna ro[b] i nordlandet.”
Översteprästen Josuas kröning
9 Herrens ord kom till mig. Han sade: 10 Ta emot gåvorna från de landsflyktiga, från Heldaj, Tobia och Jedaja. Gå samma dag bort till det hus som tillhör Josia, Sefanjas son, dit de gick efter återkomsten från Babel. 11 Du ska ta emot silver och guld och göra kronor som du ska sätta på översteprästen Josuas, Josadaks sons, huvud. 12 (E) Och du ska säga till honom: ”Så säger Herren Sebaot:
Se, en man vars namn är Telningen[c].
Under honom ska det gro,
och han ska bygga Herrens tempel.
13 (F) Ja, han ska bygga Herrens tempel,
han ska vinna härlighet
och sitta på sin tron och regera.
En präst ska han vara på sin tron,[d]
och frid ska råda mellan båda.
14 Kronorna ska finnas i Herrens tempel till minne av Helem och Tobia, Jedaja och Hen, Sefanjas son. 15 (G) Fjärran ifrån ska man komma för att bygga på Herrens tempel, och ni ska förstå att Herren Sebaot har sänt mig till er. Så ska ske om ni lyder Herren er Guds röst.”
Jesus botar en blindfödd
9 När Jesus kom gående såg han en man som hade varit blind från födseln. 2 (A) Hans lärjungar frågade: "Rabbi, vem har syndat så att han föddes blind? Han själv eller hans föräldrar?" 3 (B) Jesus svarade: "Det är varken han eller hans föräldrar som har syndat, utan det har hänt för att Guds verk skulle uppenbaras på honom. 4 (C) Så länge dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer då ingen kan arbeta. 5 (D) När jag är i världen är jag världens ljus."
6 (E) När han hade sagt detta spottade han på marken, gjorde en deg av saliven, smorde den blindes ögon med degen 7 (F) och sade till honom: "Gå och tvätta dig i dammen Siloam[a]" – det betyder "utsänd". Då gick han dit och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se.
8 Hans grannar och de som tidigare hade sett honom tigga sade: "Är inte det han som satt och tiggde?" 9 Några sade: "Det är han!", andra: "Nej, men han är lik honom." Själv sade han: "Det är jag." 10 De frågade: "Hur öppnades dina ögon?" 11 Han svarade: "Mannen som kallas Jesus gjorde en deg och smorde mina ögon och sade till mig: Gå till Siloam och tvätta dig där. Jag gick dit, och när jag hade tvättat mig kunde jag se." 12 De frågade: "Var är den mannen?" Han svarade: "Det vet jag inte."
13 Då förde de mannen som hade varit blind till fariseerna. 14 (G) Men det var sabbat den dagen då Jesus hade gjort degen och öppnat hans ögon. 15 Därför frågade även fariseerna honom hur han hade fått sin syn. Han svarade: "Han lade en deg på mina ögon och jag tvättade mig, och nu ser jag." 16 (H) Några fariseer sade: "Den mannen kan inte vara från Gud, han håller ju inte sabbaten!" Andra sade: "Hur kan en syndig människa göra sådana tecken?" De var alltså splittrade 17 (I) och frågade därför den blinde igen: "Vad säger du om honom som öppnade dina ögon?" Han svarade: "Han är en profet."
18 Men judarna trodde inte att han hade varit blind och sedan fått sin syn förrän de hade skickat efter hans föräldrar 19 och frågat dem: "Är det här er son som ni säger är född blind? Hur kommer det sig att han nu kan se?" 20 Hans föräldrar svarade: "Vi vet att han är vår son och att han föddes blind. 21 Men hur han kan se nu, det vet vi inte. Vem som har öppnat hans ögon vet vi inte heller. Fråga honom, han är gammal nog att svara för sig själv." 22 (J) Föräldrarna svarade så därför att de var rädda för judarna. Redan då hade judarna kommit överens om att den som bekände Jesus som Messias skulle uteslutas ur synagogan. 23 Det var därför hans föräldrar svarade: "Han är gammal nog, fråga honom."
24 (K) För andra gången kallade de till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: "Ge Gud äran[b]! Vi vet att den mannen är en syndare." 25 Han svarade: "Om han är en syndare vet jag inte. Men ett vet jag, att jag som var blind nu kan se." 26 De frågade honom: "Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?" 27 Han svarade: "Jag har redan berättat det för er, men ni lyssnade inte. Varför vill ni höra det igen? Vill ni också bli hans lärjungar?" 28 Då hånade de honom och sade: "Det är du som är hans lärjunge! Vi är Moses lärjungar. 29 (L) Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den där mannen är vet vi inte."
30 Han svarade: "Ja, det är det som är så märkligt. Ni vet inte varifrån han är, och ändå har han öppnat mina ögon! 31 (M) Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men den som tillber Gud och gör hans vilja lyssnar han till. 32 Aldrig någonsin har man hört att någon öppnat ögonen på en som är född blind. 33 (N) Om han inte var från Gud skulle han inte kunna göra någonting." 34 (O) De svarade: "Du är helt och hållet född i synd, och du undervisar oss!" Och de körde ut honom.
35 Jesus fick höra att de hade kört ut honom. När han fann honom, sade han: "Tror du på Människosonen?" 36 Han svarade: "Vem är han, Herre? Säg det så att jag kan tro på honom." 37 (P) Jesus sade: "Du har sett honom. Det är han som talar med dig." 38 Då sade mannen: "Jag tror, Herre." Och han tillbad honom.
39 (Q) Jesus sade: "Till en dom har jag kommit till denna värld, för att de som inte ser ska se och för att de som ser ska bli blinda." 40 (R) Några fariseer som var med honom hörde det och sade: "Men vi är väl inte blinda?" 41 (S) Jesus sade: "Om ni vore blinda skulle ni inte ha någon synd. Men nu säger ni att ni ser. Er synd står kvar.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation