M’Cheyne Bible Reading Plan

Joshafat blir kung i Juda

17 ^(A) Hans son Joshafat^[a] blev kung efter honom. Han stärkte sitt välde mot Israel ² och förlade krigsfolk i alla befästa städer i Juda och trupper i Juda land och i de städer i Efraim som hans far Asa hade intagit. ³ Herren var med Joshafat, för han vandrade de vägar som hans fader David hade gått under sin första tid. Han sökte inte baalerna, ⁴ utan sin fars Gud sökte han. Han lydde Guds bud och gjorde inte som Israel. ^5 (B) Herren stärkte kungadömet i hans hand. Hela Juda gav gåvor åt Joshafat, och han fick stor rikedom och ära. ⁶ Han var stolt över att gå Herrens vägar och avlägsnade offerhöjderna och asherapålarna i Juda.

⁷ I sitt tredje regeringsår sände Joshafat ut sina hövdingar Ben-Hajil, Obadja^[b], Sakarja, Netanel och Mikaja för att undervisa i Juda städer. ⁸ Tillsammans med dem sände han leviterna Shemaja, Netanja, Sebadja, Asael, Shemiramot, Jonatan, Adonia, Tobia och Tob-Adonia, och de hade med sig prästerna Elishama och Joram. ⁹ Dessa undervisade i Juda och hade Herrens lagbok med sig. De reste omkring till alla Juda städer och undervisade folket.

^10 (C) Fruktan för Herren kom över alla kungadömen i de länder som låg omkring Juda, så att de inte vågade föra krig mot Joshafat. ^11 (D) Några av filisteerna förde gåvor till Joshafat och gav silver i skatt. Och araberna förde småboskap till honom, 7 700 baggar och 7 700 bockar.

¹² Joshafat blev mäktigare och mäktigare och byggde borgar^[c] och förrådsstäder i Juda. ¹³ Han hade stora förråd i Juda städer och krigsfolk, tappra stridsmän, i Jerusalem. ¹⁴ Och detta var ordningen bland dem efter deras familjer. Till Juda hörde följande höga befäl: befälhavaren Adna och med honom 300 000 tappra stridsmän, ¹⁵ därefter befälhavaren Johanan och med honom 280 000 man ¹⁶ och efter honom Amasja, Sikris son, som frivilligt hade gett sig i Herrens tjänst, och med honom 200 000 tappra stridsmän. ¹⁷ Från Benjamin kom Eljada, en tapper stridsman, och med honom 200 000 man beväpnade med båge och sköld. ¹⁸ Därnäst kom Josabad och med honom 180 000 man, rustade till strid. ¹⁹ Det var dessa som gjorde tjänst hos kungen, och därtill kom de som kungen hade förlagt i de befästa städerna i hela Juda.

De sex första sigillen bryts

6 ^(A) Och jag såg när Lammet bröt ett av de sju sigillen. Då hörde jag en av de fyra varelserna säga med en röst som åskan: "Kom!" ^2 (B) Jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge. Han fick en segerkrans, och han drog ut som segerherre för att segra.

³ Och när Lammet bröt det andra sigillet, hörde jag den andra varelsen säga: "Kom!" ^4 (C) En annan häst kom ut, en eldröd, och han som satt på den fick makt att ta bort freden från jorden så att människor skulle slakta varandra. Och han fick ett stort svärd.

^5 (D) När Lammet bröt det tredje sigillet, hörde jag den tredje varelsen säga: "Kom!" Och jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den hade en våg i sin hand. ⁶ Och jag hörde liksom en röst mitt bland de fyra varelserna: "Ett mått vete för en denar och tre mått korn för en denar^[a], men oljan och vinet får du inte skada."

⁷ När Lammet bröt det fjärde sigillet, hörde jag den fjärde varelsens röst säga: "Kom!" ^8 (E) Och jag såg, och se: en gulblek häst, och han som satt på den hette Döden, och helvetet^[b] följde honom. De fick makt över en fjärdedel av jorden, att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens vilda djur.

^9 (F) När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och för vittnesbördet som de hade. ^10 (G) De ropade med stark röst: "Herre, du som är helig och sann! Hur länge ska det dröja innan du dömer jordens invånare och straffar dem för vårt blod?" ^11 (H) Och var och en av dem fick en vit dräkt, och de blev tillsagda att vila ännu en liten tid, tills deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fulltaliga.

^12 (I) Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet. Då blev det en stor jordbävning. Solen blev svart som en sorgdräkt^[c], och hela månen blev som blod. ^13 (J) Himlens stjärnor föll ner på jorden, som när fikonträdet fäller sina omogna frukter när det skakas av en kraftig vind. ^14 (K) Och himlen försvann som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sina platser. ^15 (L) Och jordens kungar, stormännen och befälhavarna, de rika och mäktiga och alla slavar och fria gömde sig i hålor och bland bergens klippor, ^16 (M) och de sade till bergen och klipporna: "Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede! ^17 (N) Deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?"

Mannen med mätsnöret

2 Och jag lyfte min blick och fick se en man med ett mätsnöre i handen. ² Då frågade jag: ”Vart går du?” Han svarade: ”Jag ska mäta Jerusalem för att se hur brett och långt det ska bli.” ³ Och se, ängeln som talade med mig kom fram, och en annan ängel kom emot honom. ^4 (A) Han sade till denne: ”Skynda dig och säg till den unge mannen: Jerusalem ska ligga som en obefäst plats, på grund av den stora mängd människor och djur som finns därinne. ^5 (B) Och jag själv, säger Herren, ska vara en mur av eld omkring staden, och jag ska vara härligheten därinne.”

En ny tid för Israel och folken

⁶ Upp, upp! Fly från landet i norr^[a], säger Herren, för jag har skingrat er som himlens fyra vindar, säger Herren. ^7 (C) Upp, Sion! Rädda dig, du som bor hos dottern Babel. ^8 (D) För så säger Herren Sebaot, han som för sin härlighets skull^[b] har sänt mig till hednafolken som har plundrat er: ”Den som rör vid er, rör vid hans ögonsten. ⁹ Se, jag lyfter min hand mot dem, och de ska plundras av sina slavar.” Ni ska då förstå att Herren Sebaot har sänt mig.

^10 (E) Jubla och gläd dig, dotter Sion, för se, jag kommer och jag ska bo i dig, säger Herren. ^11 (F) Många hednafolk ska på den dagen ansluta sig till Herren och bli mitt folk, och jag ska bo i dig. Du ska förstå att Herren Sebaot har sänt mig till dig. ^12 (G) Herren ska ha Juda som sin del i det heliga landet, och än en gång ska han utvälja Jerusalem.

^13 (H) Var stilla inför Herren, allt kött, för han har trätt fram ur sin heliga boning.

Jesus botar en sjuk vid Betesda

5 Sedan kom en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. ^2 (A) Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska kallas Betesda^[a]. Den har fem pelargångar, ³ och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama.

⁵ Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. ⁶ Jesus såg honom ligga där och visste att han hade varit sjuk så länge, och han frågade honom: "Vill du bli frisk?" ⁷ Den sjuke svarade: "Herre, jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet börjar svalla. Och när jag försöker ta mig dit själv, hinner någon annan före mig." ⁸ Jesus sade till honom: "Res dig, ta din bädd^[b] och gå!" ⁹ Genast blev mannen frisk, och han tog sin bädd och gick.

Men det var sabbat den dagen, ^10 (B) och judarna sade till mannen som hade blivit botad: "Det är sabbat! Du får inte bära din bädd." ¹¹ Han svarade dem: "Han som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och gå!" ¹² Då frågade de: "Vem var den mannen som sade åt dig att ta din bädd och gå?" ¹³ Men han som hade blivit botad visste inte vem det var. Jesus hade nämligen dragit sig undan, eftersom det var mycket folk på platsen.

^14 (C) Senare fann Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: "Se, du har blivit frisk. Synda nu inte mer, så att inte något värre drabbar dig." ¹⁵ Mannen gick då och berättade för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk. ^16 (D) Därför började judarna förfölja Jesus, eftersom han gjorde sådant på sabbaten. ^17 (E) Men Jesus sade till dem: "Min Far verkar fortfarande, och därför verkar även jag." ¹⁸ Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också kallade Gud sin Far och gjorde sig själv lik Gud.

Jesu relation till sin Far

^19 (F) Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra. Vad Fadern gör, det gör också Sonen. ^20 (G) Fadern älskar Sonen och visar honom allt han gör, och större gärningar än dessa ska han visa honom så att ni blir förundrade. ²¹ För liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt vilka han vill. ^22 (H) Och Fadern dömer ingen, utan han har överlämnat hela domen till Sonen ^23 (I) för att alla ska ära Sonen så som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern som har sänt honom.

^24 (J) Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet.

^25 (K) Jag säger er sanningen: Det kommer en tid, och den är redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska få liv. ²⁶ För liksom Fadern har liv i sig själv, har han också låtit Sonen ha liv i sig själv. ²⁷ Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen.^{[c] 28} Var inte förvånade över detta. Det kommer en tid när alla som ligger i gravarna ska höra hans röst ^29 (L) och komma ut. De som har gjort gott ska uppstå till liv, och de som har gjort ont ska uppstå till dom. ³⁰ Jag kan inte göra något av mig själv, jag dömer efter det jag hör. Och min dom är rättvis, för jag söker inte min egen vilja utan hans som har sänt mig.

³¹ Om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd inte giltigt. ^32 (M) Det finns en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant. ^33 (N) Ni har skickat bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. ³⁴ Jag tar inte emot en människas vittnesbörd, men jag säger det här för att ni ska bli frälsta. ³⁵ Han var en lampa som brann och lyste, och för en tid ville ni glädja er i hans ljus.

^36 (O) Själv har jag ett vittnesbörd som är större än det Johannes gav. De verk som Fadern har gett mig att fullborda, just de verk som jag utför, de vittnar om att Fadern har sänt mig. ^37 (P) Fadern som sänt mig har vittnat om mig. Ni har varken hört hans röst eller sett hans gestalt, ³⁸ och hans ord lever inte kvar i er eftersom ni inte tror på den som han har sänt. ^39 (Q) Ni forskar i Skrifterna^[d], för ni tror att ni har evigt liv i dem. Det är just de som vittnar om mig, ⁴⁰ men ni vill inte komma till mig för att få liv.

⁴¹ Jag tar inte emot ära från människor. ⁴² Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er. ⁴³ Jag har kommit i min Fars namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn tar ni emot honom. ^44 (R) Hur ska ni kunna tro, när ni tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden?

⁴⁵ Men tro inte att jag kommer att anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. ^46 (S) Hade ni trott Mose skulle ni tro på mig, för det var om mig han skrev. ⁴⁷ Men om ni inte tror hans skrifter, hur ska ni då kunna tro mina ord?"