M’Cheyne Bible Reading Plan
Templet byggs
3 (A) Salomo började bygga Herrens hus i Jerusalem på Moria[a] berg, där Herren hade uppenbarat sig för hans far David, på den plats som David hade ställt i ordning, jebusiten Ornans[b] tröskplats. 2 (B) Han började bygga på andra dagen i andra månaden i sitt fjärde regeringsår.[c]
3 När Salomo byggde Guds hus, lade han grunden så att det blev sextio alnar långt och tjugo alnar[d] brett efter det gamla alnmåttet. 4 Förhuset som låg framför långhuset, framför husets kortsida, mätte tjugo alnar, och dess höjd var hundratjugo.[e] På insidan överdrog han det med rent guld. 5 Det stora huset klädde han med cypressträ. Detta i sin tur överdrog han med fint guld och prydde det med palmer och kedjor. 6 Dessutom smyckade han huset med dyrbara stenar. Guldet han använde var från Parvajim.[f] 7 Han klädde huset, bjälkarna, trösklarna liksom väggarna och dörrarna i huset med guld och skar ut keruber[g] på väggarna.
8 Dessutom ställde han i ordning det rum som skulle vara det allra heligaste. Det låg utefter husets kortsida och var tjugo alnar[h] långt och tjugo alnar brett. Han klädde det med fint guld, sexhundra talenter i vikt. 9 Spikarna vägde femtio siklar[i] i guld. De övre salarna klädde han också med guld.
10 Till det rum som var det allra heligaste lät han skulptera två keruber, och man överdrog dem med guld. 11 Längden på kerubernas vingar var tillsammans tjugo alnar. Den enas ena vinge, fem alnar lång[j], rörde vid husets ena vägg, och hans andra vinge, fem alnar lång, rörde vid den andra kerubens vinge. 12 Den andra kerubens ena vinge, fem alnar lång, rörde vid husets andra vägg, och hans andra vinge, fem alnar lång, nådde till den första kerubens vinge. 13 (C) Tillsammans bredde alltså keruberna ut sina vingar tjugo alnar, där de stod på sina fötter med ansiktena vända inåt.
14 (D) Förhänget gjorde han av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och fint lingarn och prydde den med keruber.
Jakin och Boas
15 (E) Framför huset gjorde han två pelare, trettiofem alnar[k] höga. Pelarhuvudet ovanpå var och en av dem var fem alnar. 16 Han gjorde kedjor till koret och satte också kedjor upptill på pelarna. Dessutom gjorde han hundra granatäpplen och satte dem på kedjorna. 17 Och pelarna ställde han upp framför tempelsalen, den ena på högra sidan och den andra på vänstra. Åt den högra gav han namnet Jakin och åt den vänstra namnet Boas[l].
Templet inreds
4 (F) Salomo gjorde ett altare av koppar, tjugo alnar långt, tjugo alnar brett och tio alnar[m] högt. 2 (G) Han gjorde också havet i gjutet arbete. Det var tio alnar från den ena kanten till den andra, helt runt och fem alnar högt. Ett snöre som var trettio alnar[n] långt mätte omkretsen. 3 Runt omkring nertill fanns bilder som föreställde oxar, tio på varje aln, så att de omslöt havet runtom. Oxarna bildade två rader och var gjutna i ett stycke med det övriga. 4 Havet stod på tolv oxar. Tre var vända mot norr, tre mot väster, tre mot söder och tre mot öster. Havet stod ovanpå oxarna, och deras bakdelar var alla vända inåt. 5 Havets tjocklek var en handsbredd, och kanten var gjord som kanten på en bägare, och liknade en utslagen lilja. Det rymde tretusen bat.[o]
6 (H) Han gjorde också tio tvättkar och ställde fem på högra sidan och fem på vänstra. De skulle användas vid tvättning. I dem skulle man skölja det som hörde till brännoffret. Men havet var för prästerna att tvätta sig i.
7 (I) Han gjorde också ljusstakarna av guld, tio stycken, sådana de skulle vara och ställde dem i tempelsalen, fem på högra sidan och fem på vänstra.
8 Han gjorde också tio bord och satte dem i tempelsalen, fem på högra sidan och fem på vänstra. Han gjorde också hundra skålar av guld.
9 (J) Och han byggde prästernas förgård och den stora yttre förgården och dörrarna till denna förgård. Dörrarna överdrog han med koppar. 10 Havet ställde han på högra sidan, åt sydost.
11 (K) Dessutom gjorde Huram askkärlen, skovlarna och skålarna.
Så slutförde Huram det arbete han skulle göra åt kung Salomo i Guds hus. 12 Han gjorde två pelare och två klotformiga pelarhuvuden ovanpå pelarna samt de två flätverk som skulle täcka de båda klotformiga pelarhuvuden som satt ovanpå pelarna.
13 Han gjorde också de fyrahundra granatäpplena till de båda flätverken, två rader granatäpplen till varje flätverk, för att de båda klotformiga pelarhuvuden som satt ovanpå pelarna, skulle bli täckta.
14 Dessutom gjorde också faten och underredena att ställa faten på. 15 Han gjorde också havet – det var bara ett – och de tolv oxarna under det. 16 Askkärlen, skovlarna och gafflarna och alla de föremål som hörde dit gjorde Huram-Abib åt kung Salomo till Herrens hus. Allt var av blank koppar. 17 På Jordanslätten, mellan Suckot[p] och Sereda, lät kungen gjuta det i lerformar. 18 Och Salomo lät göra alla dessa föremål i så stort antal att kopparns vikt inte kunde fastställas.
19 (L) Salomo gjorde alla de föremål som skulle finnas i Guds hus: det gyllene altaret, borden där skådebröden skulle ligga, 20 liksom ljusstakarna av fint guld med sina lampor som skulle tändas framför koret på föreskrivet sätt, 21 dessutom blomverket, lamporna och lamptängerna av guld – allt av finaste guld. 22 Han lät också göra knivarna, de båda slagen av skålar och eldfaten av dyrbart guld. Beträffande ingångarna i huset, så var både de dörrar i det innersta som ledde till det allra heligaste, och de dörrar som ledde till tempelsalen, gjorda av guld.
Guds barn
3 (A) Se vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn! Och det är vi också. Världen känner oss inte, eftersom den inte har lärt känna honom. 2 (B) Mina älskade, nu är vi Guds barn, och än är det inte uppenbarat vad vi ska bli. Men vi vet att när han uppenbaras[a] ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är. 3 (C) Och var och en som har det hoppet till honom renar sig, liksom han är ren.
4 (D) Den som ägnar sig åt synd bryter mot lagen, för synd är brott mot lagen[b]. 5 (E) Och ni vet att han har uppenbarats för att ta bort synderna. Det finns ingen synd i honom. 6 (F) Den som förblir i honom syndar inte. Den som syndar har inte sett honom och känner honom inte.
7 (G) Kära barn, låt ingen förvilla er. Den som gör det rätta är rättfärdig, liksom han är rättfärdig. 8 (H) Den som ägnar sig åt synd är av djävulen, för djävulen har syndat ända från begynnelsen. Men Guds Son har uppenbarats för att göra slut på djävulens gärningar. 9 (I) Den som är född av Gud ägnar sig inte åt synd, för Guds säd[c] förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10 (J) Så blir det tydligt vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.
11 (K) Detta är det budskap som ni har hört från början: att vi ska älska varandra. 12 (L) Vi ska inte vara som Kain, som var av den onde och mördade sin bror. Och varför mördade han honom? För att Kains gärningar var onda men hans brors rättfärdiga.
13 (M) Bröder[d], var inte förvånade om världen hatar er. 14 (N) Vi vet att vi har gått över från döden till livet, eftersom vi älskar bröderna. Den som inte älskar är kvar i döden. 15 (O) Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig. 16 (P) Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge våra liv för våra bröder. 17 (Q) Om någon har jordiska ägodelar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?
18 (R) Kära barn, låt oss inte älska med ord eller fraser, utan i handling och sanning. 19 Då vet vi att vi är av sanningen, och inför honom kan vi övertyga vårt hjärta, 20 (S) om det fördömer oss, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt. 21 (T) Mina älskade, om hjärtat inte fördömer oss har vi frimodighet inför Gud, 22 (U) och vad vi än ber om, det får vi av honom eftersom vi håller hans bud och gör det som gläder honom. 23 (V) Och detta är hans bud: att vi ska tro på hans Sons namn, Jesus Kristus, och älska varandra så som han befallt oss. 24 (W) Den som håller fast vid hans bud förblir i Gud och Gud i honom. Och att Gud förblir i oss, det vet vi av Anden som han gett oss.
Nineves fall
2 (A) En folkförskingrare
drar upp mot dig.
Bevaka dina fästen!
Spana mot vägen, rusta dig,
samla all din kraft.
2 (B) Herren ska återställa Jakobs storhet
liksom Israels storhet,
för plundrare har plundrat dem
och fördärvat deras vinstockar.
3 Hans hjältars sköldar
har färgats röda,
kämparna går klädda
i scharlakan.[a]
Vagnarna gnistrar av stålglans[b]
den dag han gör sig redo,
det svingas med spjut av cypress[c].
4 På gatorna stormar vagnarna fram,
de kör om varandra på torgen.
De ser ut som bloss,
de far i väg som blixtar.
5 Han kommer ihåg
sina väldiga kämpar.
De snubblar där de rusar fram,
de skyndar mot stadens murar
och skyddstaken[d] görs redo.
6 Flodernas portar öppnas[e],
och palatset[f] faller ihop.
7 Det är bestämt:
Hon ska kläs av och föras bort.
Hennes slavflickor
ska sucka som duvor
och slå sig över hjärtat.
8 Nineve var sedan gammalt
som en vattenrik damm,
men nu flyr vattnet bort.
”Stanna! Stanna!”
Men ingen vänder sig om.
9 Röva silver, röva guld!
Här finns skatter utan slut,
överflöd av dyrbarheter.
10 (C) Tom, tömd, förödd!
Modlösa hjärtan, vacklande knän!
Darrande höfter överallt!
Alla ansikten är blossande röda.
11 (D) Var är nu lejonens[g] kula,
platsen där de unga lejonen
åt sitt byte,
där lejonet och lejonhonan
och lejonungen gick omkring
utan att någon skrämde dem?
12 Lejonet rev i stycken
tills ungarna fick nog,
dödade för sina lejonhonor
och fyllde sina hålor med byte,
sina kulor med rivna djur.
13 Se, jag är emot dig,
säger Herren Sebaot.
Jag ska låta dina vagnar[h]
gå upp i rök,
och dina unga lejon
ska förtäras av svärd.
Jag ska utplåna ditt rövade gods
från jorden,
och röster av dina sändebud
ska inte mer höras.
Änkan och domaren
18 (A) Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid ska be utan att tröttna: 2 "I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. 3 I samma stad fanns en änka som kom till honom gång på gång och sade: Ge mig rätt mot min motpart! 4 En tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för människor 5 ska jag ändå ge den här änkan rätt, eftersom hon är så besvärlig. Annars pinar hon till slut livet ur mig med sitt springande."[a]
6 Och Herren sade: "Hör vad den orättfärdige domaren säger. 7 (B) Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda som ropar till honom dag och natt? Han lyssnar tålmodigt till dem[b]. 8 (C) Jag säger er: Han ska snart skaffa dem rätt. Men ska Människosonen finna tron på jorden när han kommer?"
Farisén och tullindrivaren
9 (D) För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra berättade Jesus också denna liknelse: 10 "Två personer gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre tullindrivare. 11 (E) Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor: roffare, brottslingar, äktenskapsbrytare eller som den där tullindrivaren. 12 (F) Jag fastar två gånger i veckan[c], jag ger tionde av allt jag får in[d].
13 (G) Men tullindrivaren stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen, utan slog sig mot bröstet[e] och bad: Gud, förlåt en syndare som mig. 14 (H) Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd."
Jesus och barnen
15 (I) Man bar också fram spädbarn till Jesus för att han skulle röra vid dem. När lärjungarna såg det, visade de bort dem. 16 Men Jesus kallade dem till sig och sade: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för Guds rike tillhör sådana som de. 17 (J) Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in."
Jesus och den rike mannen
18 (K) En högt uppsatt man[f] frågade Jesus: "Gode Mästare! Vad ska jag göra för att få evigt liv?" 19 Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. 20 Buden kan du: Du ska inte begå äktenskapsbrott. Du ska inte mörda. Du ska inte stjäla. Du ska inte vittna falskt. Hedra din far och din mor."[g] 21 Mannen sade: "Allt det har jag hållit sedan jag var ung[h]." 22 (L) När Jesus hörde det, sade han till honom: "Ett fattas fortfarande för dig. Sälj allt du äger och dela ut till de fattiga. Då kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig."
23 När mannen hörde detta blev han djupt bedrövad, för han var mycket rik. 24 (M) Jesus såg att han var bedrövad[i] och sade: "Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike! 25 Det är lättare för en kamel[j] att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." 26 De som hörde det sade: "Vem kan då bli frälst?" 27 (N) Han svarade: "Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud."
28 (O) Då sade Petrus: "Vi har lämnat det vi hade och följt dig." 29 Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen: Var och en som har lämnat hus eller hustru eller syskon eller föräldrar eller barn för Guds rike 30 ska få mångdubbelt igen redan i den här världen, och sedan evigt liv i den kommande världen."
Jesus talar en tredje gång om sin död
31 (P) Jesus tog de tolv åt sidan och sade till dem: "Se, vi går upp till Jerusalem, och allt som är skrivet om Människosonen genom profeterna ska gå i uppfyllelse. 32 (Q) Han ska utlämnas åt hedningarna, och de ska håna och skymfa honom, spotta på honom, 33 gissla honom och döda honom. Och på tredje dagen ska han uppstå." 34 Men lärjungarna förstod ingenting av detta. Det var fördolt för dem, och de fattade inte vad han menade.
Den blinde vid Jeriko
35 (R) När Jesus närmade sig Jeriko satt en blind man vid vägen och tiggde. 36 Han hörde folk gå förbi och frågade vad som hände. 37 Man berättade för honom att Jesus från Nasaret gick förbi, 38 (S) och då ropade han: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!" 39 De som gick främst sade åt honom att vara tyst, men han ropade bara ännu mer: "Davids son, förbarma dig över mig!"
40 Jesus stannade och befallde att mannen skulle ledas fram till honom. När han kom närmare frågade Jesus: 41 "Vad vill du att jag ska göra för dig?" Han svarade: "Herre, gör så att jag kan se igen!" 42 (T) Jesus sade till honom: "Du får din syn. Din tro har frälst dig." 43 (U) Genast kunde han se, och han följde Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det prisade Gud.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation