M’Cheyne Bible Reading Plan

5 ^(A) Sedan allt det arbete som Salomo lät utföra för Herrens hus var färdigt, förde Salomo dit in vad hans far David hade helgat åt Herren: silvret, guldet och alla kärlen. Detta lade han in i skattkamrarna i Guds hus.

Herrens ark förs in i templet

^2 (B) Därefter samlade Salomo de äldste i Israel och alla huvudmännen för stammarna, Israels barns familjeöverhuvuden, till Jerusalem för att hämta Herrens förbundsark upp från Davids stad, det vill säga Sion. ³ Alla Israels män samlades då hos kungen under högtiden i sjunde månaden.^{[a] 4} När alla de äldste i Israel hade kommit, lyfte leviterna upp arken. ⁵ De hämtade arken dit upp tillsammans med uppenbarelsetältet och alla heliga föremål som fanns i tältet. De levitiska prästerna hämtade det dit upp. ⁶ Och kung Salomo stod framför arken tillsammans med Israels hela församling som hade samlats hos honom. Man offrade får och tjurar i sådan mängd att de inte kunde räknas eller uppskattas. ⁷ Och prästerna bar in Herrens förbundsark till dess plats i husets kor, i det allra heligaste, till platsen under kerubernas vingar.

⁸ Keruberna höll nämligen sina vingar utbredda över den plats där arken stod, så att arken och dess stänger upptill täcktes av keruberna. ⁹ Stängerna var så långa att deras ändar som sköt ut från arken kunde ses framför koret, men de var inte synliga längre ut. Arken har blivit kvar där ända till denna dag. ^10 (C) I arken fanns inget annat än de två tavlor^[b] som Mose hade lagt dit vid Horeb, när Herren slöt förbund med Israels barn efter att de dragit ut ur Egypten.

¹¹ Sedan gick prästerna ut ur helgedomen. Alla präster som fanns där hade helgat sig, oavsett vilken avdelning de tillhörde. ^12 (D) Leviterna, alla sångare – Asaf, Heman och Jedutun med sina söner och bröder – stod klädda i vitt linne med cymbaler, lyror och harpor öster om altaret, och tillsammans med dem hundratjugo präster som blåste i trumpeter. ^13 (E) När trumpetblåsarna och sångarna samtidigt och samstämmigt stämde upp Herrens lov och pris, och man lät trumpeter, cymbaler och andra instrument ljuda och började lova Herren för att han är god och för att hans nåd är evig – då uppfylldes huset, Herrens hus, av ett moln ^14 (F) så att prästerna för molnets skull inte kunde stå där och göra tjänst, eftersom Herrens härlighet uppfyllde Guds hus.

Salomo talar till folket

6 ^(G) Då sade Salomo:

^3 (H) Sedan vände kungen sig om och välsignade Israels hela församling medan allt folket stod. ⁴ Han sade: ”Välsignad är Herren, Israels Gud, som med sina händer har fullbordat vad han med sin mun lovade min far David, när han sade: ^5 (I) Från den dag då jag förde mitt folk ut ur Egyptens land har jag inte i någon av Israels stammar utvalt en stad för att i den bygga ett hus där mitt namn skulle vara, och jag har inte heller utvalt någon man till att vara furste över mitt folk Israel.

⁶ Men Jerusalem har jag utvalt för att mitt namn ska vara där, och David har jag utvalt till att råda över mitt folk Israel. ^7 (J) Min far David hade i sinnet att bygga ett hus åt Herrens, Israels Guds, namn. ⁸ Men Herren sade till min far David: Då du nu har i sinnet att bygga ett hus åt mitt namn, så gör du rätt i att ha detta i sinnet. ^9 (K) Men det är inte du som ska bygga detta hus, utan din son som ska utgå från dig, han ska bygga huset åt mitt namn. ¹⁰ Och Herren har hållit det löfte han gav, för jag har kommit i min far Davids ställe och sitter nu på Israels tron, så som Herren lovade, och jag har byggt huset åt Herrens, Israels Guds, namn. ¹¹ Där har jag ställt arken, och i den förvaras det förbund som Herren har slutit med Israels barn.”

Pröva andarna

4 ^(A) Mina älskade, tro inte varje ande, utan pröva om andarna kommer från Gud. Det finns ju många falska profeter som har gått ut i världen. ^2 (B) Så känner ni igen Guds Ande: varje ande som bekänner att Jesus är Kristus^[a] som kommit i köttet, den är från Gud, ^3 (C) och varje ande som inte bekänner Jesus, den är inte från Gud. Detta är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu finns i världen.

^4 (D) Ni, kära barn, är från Gud och har besegrat dem, för han som är i er är större än den som är i världen. ^5 (E) De är från världen, därför talar de utifrån världen och världen lyssnar till dem. ^6 (F) Vi tillhör Gud. Den som känner Gud lyssnar till oss^[b]. Den som inte är av Gud lyssnar inte till oss. Det är så vi känner igen sanningens Ande och villfarelsens ande.

Guds kärlek och vår

^7 (G) Mina älskade, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. ^8 (H) Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek. ^9 (I) Så uppenbarades Guds kärlek till oss^[c]: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. ^10 (J) Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.

^11 (K) Mina älskade, om Gud har älskat oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra. ^12 (L) Ingen har någonsin sett Gud. Om vi älskar varandra, förblir Gud i oss och hans kärlek har nått sitt mål i oss. ^13 (M) Vi vet att vi förblir i honom och han i oss genom att han har gett oss av sin Ande. ^14 (N) Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. ^15 (O) Om någon bekänner att Jesus är Guds Son, förblir Gud i honom och han själv förblir i Gud. ^16 (P) Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.

Gud är kärlek. Den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. ^17 (Q) Så har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi har frimodighet på domens dag. För sådan han är, sådana är också vi i den här världen. ^18 (R) Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.

^19 (S) Vi älskar därför att han först har älskat oss. ^20 (T) Om någon säger att han älskar Gud men hatar sin broder, så är han en lögnare. Den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. ^21 (U) Och detta bud har vi från honom: att den som älskar Gud också ska älska sin broder.

Nineves övermod och straff

3 ^(A) Ve dig, du blodstad,

Tullindrivaren Sackeus

19 Jesus kom in i Jeriko och vandrade genom staden. ² Där fanns en man som hette Sackeus. Han var förman vid tullen^[a], och han var rik. ³ Han ville se vem Jesus var men kunde inte för folkets skull, eftersom han var liten till växten. ⁴ Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen.

⁵ När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: "Sackeus, skynda dig ner, för i dag måste jag gästa ditt hem." ⁶ Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. ^7 (A) Alla som såg det mumlade förargat: "Han tog in hos en syndare."

^8 (B) Men Sackeus stod där^[b] och sade till Herren: "Hälften av det jag har, Herre, ger jag till de fattiga. Och har jag lurat någon på något, betalar jag fyrdubbelt igen^[c]." ⁹ Jesus sade till honom: "I dag har frälsning kommit till det här huset, för också han är en Abrahams son. ^10 (C) Människosonen har kommit för att söka upp och frälsa det som var förlorat."

Liknelsen om punden

¹¹ När de lyssnade till detta berättade Jesus ännu en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de tänkte sig att Guds rike nu genast skulle komma på ett synligt sätt. ^12 (D) Han sade: "En man av ädel börd^[d] reste till ett land långt bort för att bli kung och sedan komma tillbaka. ¹³ Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund^[e] och sade till dem: Gör affärer med det här tills jag kommer tillbaka. ^14 (E) Men hans landsmän hatade honom och skickade sändebud efter honom för att säga: Vi vill inte ha honom till kung över oss.

¹⁵ När han sedan kom tillbaka och hade blivit kung, lät han kalla till sig tjänarna som han hade gett pengarna. Han ville veta vad de hade tjänat. ¹⁶ Den förste kom fram och sade: Herre, ditt pund har gett tio pund till. ^17 (F) Då sade kungen: Bra, du gode tjänare. Eftersom du var trogen i det minsta ska du ha ansvar för tio städer. ¹⁸ Den andre kom fram och sade: Ditt pund, herre, har gett fem pund. ¹⁹ Kungen sade till honom: Och du ska styra över fem städer.

²⁰ Därefter kom en annan tjänare och sade: Herre, här är ditt pund. Jag har haft det undanlagt i en duk. ²¹ Jag var nämligen rädd för dig, för du är en sträng man. Du tar ut vad du inte har satt in och skördar vad du inte har sått. ²² Hans herre sade till honom: Efter dina egna ord ska jag döma dig, du usle tjänare! Så du visste att jag är en sträng man som tar ut vad jag inte har satt in och skördar vad jag inte har sått? ²³ Varför satte du då inte in mina pengar på banken, så att jag kunde få igen dem med ränta när jag kom?

²⁴ Och till dem som stod bredvid sade han: Ta ifrån honom pundet och ge det till honom som har tio pund. ²⁵ De sade: Herre, han har ju redan tio pund? – ^26 (G) Ja, jag säger er: Var och en som har ska få, men den som inget har ska bli fråntagen även det han har. ²⁷ Men mina fiender som inte ville ha mig till kung över sig, hämta hit dem och hugg ner dem här inför mig."

Jesus rider in i Jerusalem

²⁸ När Jesus hade sagt detta gick han framför dem upp till Jerusalem. ^29 (H) Då han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, sände han i väg två av lärjungarna ³⁰ och sade: "Gå in i byn där framme. När ni kommer in ska ni finna ett åsneföl som står bundet och som ännu ingen har suttit på.^[f] Ta loss det och led hit det. ³¹ Och om någon frågar er varför ni lossar det, ska ni svara: Herren behöver det."

³² De som var utsända gav sig i väg och fann att det var som han hade sagt dem. ³³ De lossade fölet, och de som ägde det sade: "Varför tar ni loss fölet?" ³⁴ De svarade: "Herren behöver det." ^35 (I) De ledde det till Jesus och lade sina mantlar på fölet och lät Jesus sitta upp. ³⁶ Och där han red fram bredde man ut sina mantlar på vägen.

³⁷ När han närmade sig sluttningen av Olivberget, började hela skaran av lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla kraftgärningar de hade fått se: ^38 (J) "Välsignad är han som kommer, kungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!" ³⁹ Några fariseer i folkmassan sade då till honom: "Mästare, säg åt dina lärjungar!" ^40 (K) Han svarade: "Jag säger er: Om de tiger, kommer stenarna att ropa."

Jesus gråter över Jerusalem

⁴¹ När Jesus kom närmare och såg staden, grät han över den ^42 (L) och sade: "Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig frid! Men nu är det dolt för dina ögon. ⁴³ Dagar ska drabba dig då dina fiender bygger en belägringsvall runt dig och omringar och pressar dig från alla håll. ^44 (M) De ska slå dig och dina barn i dig till marken och inte lämna sten på sten i dig, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig^[g]."

Jesus i templet

^45 (N) Sedan gick Jesus in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde där^[h]. ⁴⁶ Han sade till dem: "Det står skrivet: Mitt hus ska vara ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste!"^[i]

^47 (O) Och han undervisade i templet varje dag. Översteprästerna, de skriftlärda och folkets ledare sökte efter ett tillfälle att röja honom ur vägen, ⁴⁸ men de kunde inte komma på hur de skulle göra det, eftersom allt folket höll sig nära honom och lyssnade ivrigt.