M’Cheyne Bible Reading Plan

Sanherib hotar Jerusalem

32 ^(A) Sedan Hiskia i trohet hade utfört detta kom Sanherib^[a], kungen i Assyrien, och drog in i Juda och belägrade de befästa städerna och tänkte erövra dem åt sig.

² När Hiskia såg att Sanherib kom för att anfalla Jerusalem, ³ rådgjorde han med sina furstar och sina tappra män om att täppa till vattnet i de källor som låg utanför staden, och de hjälpte honom med det. ⁴ Mycket folk samlades, och man täppte till alla källorna och dämde för bäcken som flöt genom trakten, för de sade: ”Varför ska de assyriska kungarna komma och finna mängder av vatten?”

^5 (B) Han tog också mod till sig och byggde upp muren överallt där den hade raserats, byggde tornen högre och uppförde en annan mur längre ut^[b], befäste Millo^[c] i Davids stad och tillverkade skjutvapen och sköldar i stor mängd. ⁶ Och han tillsatte krigsbefäl över folket och kallade dem samman till sig på den öppna platsen vid stadsporten, uppmuntrade dem och sade: ^7 (C) ”Var frimodiga och starka! Var inte rädda eller modlösa inför Assyriens kung och hela skaran som han har med sig, för med oss är en som är större än den som är med honom. ^8 (D) Med honom är en arm av kött, men med oss är Herren vår Gud, och han ska hjälpa oss och föra våra krig.” Och folket fick nytt mod genom det som Juda kung Hiskia hade talat.

⁹ Den assyriske kungen Sanherib, som med hela sin krigshär låg framför Lakish^[d], sände sina tjänare till Jerusalem, till Juda kung Hiskia och till alla dem av Juda som fanns i Jerusalem och lät säga: ¹⁰ ”Så säger Sanherib, kung av Assyrien: Vad är det ni förtröstar på, eftersom ni stannar kvar i det belägrade Jerusalem? ¹¹ Är det inte Hiskia som bedrar er, så att ni kommer att dö genom hunger och törst? Han säger ju: Herren vår Gud ska rädda oss undan den assyriske kungens hand. ^12 (E) Är det inte Hiskia som har avskaffat hans offerhöjder och altaren och sagt till Juda och Jerusalem: Inför ett enda altare ska ni tillbe, och på det ska ni tända offereld? ^13 (F) Vet ni inte vad jag och mina fäder har gjort med folken i andra länder? Har de gudar som dyrkas av folken i dessa länder någonsin kunnat befria sina länder ur min hand? ¹⁴ Ja, vilket bland alla dessa folk som mina fäder förintat har haft någon gud som förmått rädda sitt folk ur min hand? Men ni menar att er Gud förmår rädda er ur min hand. ¹⁵ Nej, låt inte Hiskia lura och bedra er och tro inte på honom, för ingen gud hos något folk eller i något rike har lyckats befria sitt folk ur min hand eller ur mina fäders hand. Hur mycket mindre ska då er Gud kunna befria er ur min hand!”

¹⁶ Sanheribs tjänare talade ännu mer mot Herren Gud och mot hans tjänare Hiskia. ¹⁷ Han skrev också ett brev för att håna Herren, Israels Gud, och sade om honom: ”Lika lite som de gudar som dyrkas av folken i de andra länderna har kunnat rädda sina folk ur min hand, lika lite ska Hiskias Gud kunna rädda sitt folk ur min hand.”

^18 (G) Och till Jerusalems folk, till dem som stod på muren, ropade de med hög röst på judiska^[e] för att skrämma dem och göra dem modlösa, så att de sedan skulle kunna inta staden. ^19 (H) Och de talade om Jerusalems Gud på samma sätt som om de främmande folkens gudar, som är verk av människohänder.

^20 (I) Under tiden bad kung Hiskia och profeten Jesaja, Amos son, och ropade till himlen. ^21 (J) Då sände Herren en ängel som förgjorde hela hären och furstarna och befälhavarna i den assyriske kungens läger, så att han med skam vände tillbaka till sitt land^[f]. När han gick in i sin guds hus blev han där nerhuggen^[g] med svärd av sina egna söner.

²² Och Herren räddade Hiskia och Jerusalems invånare ur den assyriske kungen Sanheribs hand och ur alla andras hand, och han beskyddade dem på alla sidor. ²³ Många förde gåvor till Herren i Jerusalem och dyrbara gåvor till Juda kung Hiskia, och efter detta växte Hiskias anseende hos alla hednafolk.

Hiskias sjukdom och härlighet

^24 (K) Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk^[h]. Han bad då till Herren, och Herren svarade honom och gav honom ett tecken. ²⁵ Men Hiskia återgäldade inte det goda som han hade fått, utan hans hjärta blev högmodigt, och därför drabbade vrede honom och Juda och Jerusalem. ^26 (L) Men när Hiskia ödmjukade sig mitt i sitt hjärtas högmod och Jerusalems invånare med honom, drabbade Herrens vrede dem inte i Hiskias dagar.

²⁷ Hiskias rikedom och härlighet var mycket stor. Han byggde sig skattkamrar för silver och guld och ädla stenar, för väldoftande kryddor och för sköldar och alla slags dyrbara gåvor. ²⁸ Han uppförde också förrådshus för säd, vin och olja samt stall för allt slags boskap, och han skaffade hjordar för sina fållor. ²⁹ Dessutom byggde han städer och fick en mängd får och kor. Gud hade gett honom mycket stora rikedomar. ^30 (M) Det var också Hiskia som täppte till Gihonvattnets övre källa och ledde vattnet neråt^[i], väster om Davids stad. Hiskia lyckades i allt han företog sig. ^31 (N) Och när sändebuden kom från Babels furstar, de som var utsända till honom för att höra sig för om det under som hade hänt i landet, lämnade Gud honom för att pröva honom och få veta allt som var i hans hjärta.

Hiskia dör

^32 (O) Vad som mer finns att säga om Hiskia och om hans gudfruktiga gärningar, det är skrivet i ”Profeten Jesajas, Amos sons, syner^[j]”, i boken om Judas och Israels kungar. ³³ Hiskia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom på den plats där man går upp till Davids hus gravar. Hela Juda och Jerusalems invånare hedrade honom vid hans död. Hans son Manasse blev kung efter honom.

Babylons fall

18 ^(A) Sedan såg jag en annan ängel komma ner från himlen med stor makt, och jorden lystes upp av hans härlighet. ^2 (B) Och han ropade med stark röst: "Fallet, fallet är det stora Babylon! Det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla orena andar, ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar. ^3 (C) Alla folk har druckit av hennes otukts vredesvin, och jordens kungar har horat med henne, och jordens köpmän har blivit rika av hennes omåttliga lyx^[a]."

^4 (D) Och jag hörde en annan röst från himlen: "Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte deltar i hennes synder och drabbas av hennes plågor. ^5 (E) Hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott. ^6 (F) Ge henne lika för lika, ge henne dubbelt igen för vad hon har gjort. Häll upp dubbelt åt henne i bägaren som hon har blandat. ^7 (G) Ge henne lika mycket plåga och sorg som hon har skaffat sig ära och lyx, för hon säger i sitt hjärta: Jag tronar som drottning, jag är inte änka och ska aldrig behöva känna någon sorg. ^8 (H) Därför ska hennes plågor komma på en och samma dag: död och sorg och svält, och hon ska brännas upp i eld. Mäktig är Herren Gud som har dömt henne.

^9 (I) Jordens kungar, som har horat med henne och levt i lyx, ska gråta och sörja över henne när de ser röken från den eld där hon brinner. ^10 (J) Skrämda av hennes plåga står de på avstånd och säger: Ve, ve, du stora stad! Babylon, du mäktiga stad! På en enda timme kom domen över dig.

^11 (K) Och jordens köpmän gråter och sörjer över henne eftersom ingen längre köper deras fartygslaster, ^12 (L) laster av guld och silver, ädelstenar och pärlor, fint linne och purpur, siden och scharlakan, allt slags tujaträ^[b] och alla slags föremål av elfenben och dyrbara träslag och brons och järn och marmor, ¹³ dessutom kanel och salvor, rökelse och myrra^[c] och parfymer, vin och olja, fint mjöl och säd, boskap och får, hästar och vagnar och människors kroppar och själar. ¹⁴ Frukten som din själ längtade efter har försvunnit från dig. All lyx och glans har du förlorat, och man ska aldrig mer finna den.

¹⁵ Köpmännen som hade handlat med detta och blivit rika genom henne ska stå där på avstånd, skrämda av hennes plåga, och gråta och klaga: ^16 (M) Ve, ve, du stora stad som var klädd i linne, purpur och scharlakan och smyckad med guld, ädelstenar och pärlor! ^17 (N) På en enda timme har all denna rikedom ödelagts.

Alla kaptener och alla kustfarare och sjömän och alla som arbetar till sjöss, alla stod de på avstånd ¹⁸ och såg röken från den eld där hon brann, och de ropade: Vilken stad var som denna stora stad? ^19 (O) Och de strödde jord över sina huvuden och grät och klagade högljutt: Ve, ve över den stora staden där alla som hade fartyg på havet blev rika genom dess rikedom! På en enda timme blev den ödelagd. ^20 (P) Gläd dig över den, du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter, för Gud har dömt den och gett er upprättelse."

^21 (Q) Och en väldig ängel tog upp en sten, stor som en kvarnsten, och slungade den i havet och sade: "Så ska Babylon, den stora staden, störtas med våldsam kraft, och man ska aldrig mer finna den. ^22 (R) Aldrig mer ska ljudet av harpspelare och sångare och flöjtblåsare och trumpetare höras i dig, och aldrig mer ska hantverkare av olika slag finnas i dig. Aldrig mer ska ljudet av en kvarnsten höras i dig, ^23 (S) och aldrig mer ska en lampas sken lysa i dig. Och aldrig mer ska rösten av brudgum och brud höras i dig. Dina köpmän var jordens stormän, för alla folk blev förledda genom din häxkonst. ^24 (T) Och i staden fanns blod av profeter och heliga och alla som slaktats på jorden."

Herrens dag kommer

14 ^(A) Se, Herrens dag kommer!

^10 (I) Hela landet, från Geba till Rimmon söder om Jerusalem, ska förvandlas till en slätt. Men staden ska vara upphöjd och förbli på sin plats, från Benjaminsporten till den förra portens plats, till Hörnporten, och från Hananeltornet till de kungliga vinpressarna.

¹² Detta är den plåga med vilken Herren ska slå alla de folk som drar ut mot Jerusalem:

Hednafolken ska tillbe Kungen

^16 (K) Det ska ske att var och en som är kvar av alla de hednafolk som kom emot Jerusalem ska dra dit upp, år efter år, för att tillbe Kungen, Herren Sebaot, och fira lövhyddohögtiden. ^17 (L) Men om någon av jordens folkstammar inte drar upp till Jerusalem för att tillbe Kungen, Herren Sebaot, blir det inget regn över dem. ¹⁸ Om Egyptens folkstam inte drar upp och kommer dit, blir det heller inget regn över dem. Detta blir den plåga som Herren låter drabba de hednafolk som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden. ¹⁹ Det blir straffet som drabbar Egypten, straffet som drabbar alla hednafolk som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden.

^20 (M) På den dagen ska det stå på hästarnas bjällror: ”Helgad åt Herren”, och grytorna i Herrens hus ska vara som offerskålarna framför altaret. ^21 (N) Varje gryta i Jerusalem och Juda ska vara helgad åt Herren Sebaot, och alla som offrar ska komma och ta en sådan för att tillaga köttet. Ingen kanané^[e] ska mer finnas i Herren Sebaots hus på den dagen.

Jesu översteprästerliga förbön

17 ^(A) När Jesus hade sagt detta, lyfte han blicken mot himlen och bad: "Far, stunden har kommit. Förhärliga din Son, så att Sonen kan förhärliga dig. ^2 (B) Du har gett honom makt över alla människor, för att han ska ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom. ^3 (C) Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. ^4 (D) Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du gav mig att utföra. ^5 (E) Far, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.

^6 (F) Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du tog ut ur världen och gav till mig. De var dina och du gav dem till mig, och de har hållit fast vid ditt ord. ⁷ Nu har de förstått att allt som du gett mig kommer från dig, ^8 (G) för jag har gett dem de ord som du gav till mig. De har tagit emot dem och verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig.

⁹ Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, för de är dina. ^10 (H) Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem. ^11 (I) Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen när jag går till dig. Helige Far, bevara dem i ditt namn som du har gett mig, så att de är ett liksom vi är ett. ^12 (J) Så länge jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn som du gett mig. Jag vakade över dem och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man för att Skriften skulle uppfyllas.

^13 (K) Nu kommer jag till dig. Men jag säger det här medan jag är kvar i världen, för att deras hjärtan ska vara fyllda av min glädje. ^14 (L) Jag har gett dem ditt ord och världen har hatat dem, för de tillhör inte världen liksom inte heller jag tillhör världen. ^15 (M) Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen, utan att du ska bevara dem från det onda^[a]. ¹⁶ De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. ¹⁷ Helga dem i sanningen: ditt ord är sanning. ^18 (N) Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. ^19 (O) Och jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen.

^20 (P) Men jag ber inte bara för dem, utan också för dem som kommer att tro på mig genom deras ord^[b]. ^21 (Q) Jag ber att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig. Då ska världen tro att du har sänt mig. ²² Och den härlighet som du gett mig har jag gett till dem, för att de ska vara ett liksom vi är ett: ^23 (R) jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett. Då ska världen förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem så som du har älskat mig.

^24 (S) Far, jag vill att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig. Låt dem få se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig före världens skapelse. ^25 (T) Rättfärdige Far, världen har inte lärt känna dig. Men jag känner dig, och de vet att du har sänt mig. ^26 (U) Jag har gjort ditt namn känt för dem. Och jag ska göra det känt, för att kärleken som du älskat mig med ska vara i dem och jag i dem."