M’Cheyne Bible Reading Plan
Shemajas profetia
11 (A) När Rehabeam kom till Jerusalem kallade han samman Juda hus och Benjamin, 180 000 utvalda krigare, för att strida mot Israel och vinna tillbaka kungadömet åt Rehabeam.
2 Men Herrens ord kom till gudsmannen Shemaja[a]. Han sade: 3 ”Säg till Rehabeam, Salomos son, Juda kung, och till alla israeliter i Juda och Benjamin: 4 ”Så säger Herren: Ni ska inte dra upp för att strida mot era bröder. Vänd hem igen, var och en till sitt, för det som har hänt har kommit från mig.” Och de lyssnade till Herrens ord och vände om och drog inte ut mot Jerobeam.
Rehabeam befäster städerna
5 (B) Rehabeam bodde i Jerusalem, och han byggde om städer i Juda till befästa platser. 6 Han byggde om Betlehem, Etam, Tekoa, 7 Bet-Sur, Soko, Adullam, 8 Gat, Maresha, Sif, 9 Adorajim, Lakish, Aseka, 10 Sorga, Ajalon och Hebron, befästa städer, som låg i Juda och Benjamin. 11 Han gjorde deras befästningar starka och tillsatte befälhavare i dem och lade in förråd av mat, olja och vin. 12 Var och en av dessa städer försåg han med sköldar och spjut. Han befäste dem mycket starkt. Och Juda och Benjamin blev kvar under hans välde.
Prästerna och leviterna går till Juda
13 Prästerna och leviterna i hela Israel gick över till Rehabeam från alla sina områden. 14 (C) Leviterna övergav sina betesmarker och sina andra besittningar och begav sig till Juda och Jerusalem, eftersom Jerobeam med sina söner drev bort dem från deras tjänst som Herrens präster 15 (D) och anställde åt sig andra präster för offerhöjderna och för de onda andarna[b] och för kalvarna[c] som han hade gjort.
16 Och de från alla Israels stammar som vände sina hjärtan till att söka Herren, Israels Gud, följde leviterna, och de kom till Jerusalem för att offra åt Herren, sina fäders Gud. 17 I tre år stärkte de så kungamakten i Juda och gjorde Salomos son Rehabeams välde starkt, för i tre år vandrade de på Davids och Salomos väg.
Rehabeams hus
18 (E) Rehabeam tog Mahalat till hustru åt sig. Hon var dotter till Jerimot, Davids son, och till Abihajil, Eliabs, Ishais sons, dotter. 19 Hon födde åt honom sönerna Jeush, Shemarja, och Saham.
20 (F) Efter henne tog han Maaka, Absaloms dotter, till hustru. Hon födde Abia, Attaj, Sisa och Shelomit åt honom. 21 Och Rehabeam älskade Maaka, Absaloms dotter, mer än alla sina andra hustrur och bihustrur. Han hade tagit arton hustrur och sextio bihustrur, och han blev far till tjugoåtta söner och sextio döttrar. 22 (G) Rehabeam satte Abia, Maakas son, till huvud och ledare bland sina bröder, eftersom han tänkte göra honom till kung. 23 Han handlade klokt och lät alla sina söner bo runt om i hela Juda och Benjamins land i alla befästa städer och gav dem rikligt underhåll. Han skaffade dem också många hustrur.
Egypten anfaller Juda
12 (H) När Rehabeams kungamakt hade blivit stärkt och han hade blivit mäktig, övergav han Herrens undervisning. Så gjorde också hela Israel. 2 (I) Men i kung Rehabeams femte regeringsår drog Egyptens kung Shishak[d] upp mot Jerusalem, därför att de hade varit otrogna mot Herren. 3 Han kom med 1 200 vagnar och 60 000 ryttare, och ingen kunde räkna det folk som följde honom från Egypten: libyer, suckeer[e] och nubier. 4 (J) Han intog de befästa städerna i Juda och kom ända till Jerusalem.
5 (K) Profeten Shemaja hade kommit till Rehabeam och till Juda furstar, som av fruktan för Shishak hade samlats i Jerusalem. Och han sade till dem: ”Så säger Herren: Ni har övergett mig, och därför har också jag övergett er och gett er i Shishaks hand.” 6 Både Israels furstar och kungen ödmjukade sig då och sade: ”Herren är rättfärdig.”
7 (L) När Herren såg att de ödmjukade sig, kom Herrens ord till Shemaja. Han sade: ”Eftersom de har ödmjukat sig vill jag inte fördärva dem. Jag ska låta dem komma undan med knapp nöd, och min vrede ska inte bli utgjuten över Jerusalem genom Shishaks hand. 8 (M) Men de ska bli hans tjänare, och de ska förstå vad det är att tjäna mig och att tjäna främmande kungadömen.”
9 (N) Egyptens kung Shishak drog alltså upp mot Jerusalem. Han tog skatterna[f] i Herrens hus och skatterna i kungapalatset. Alltsammans tog han. Han tog också de sköldar av guld som Salomo hade låtit göra. 10 I deras ställe lät kung Rehabeam göra sköldar av koppar, och dem lämnade han i förvar åt befälet för livvakterna som höll vakt vid ingången till kungapalatset. 11 Så ofta kungen gick till Herrens hus, gick också livvakterna och bar dem. Sedan förde de dem tillbaka till livvaktsalen.
12 (O) Eftersom Rehabeam ödmjukade sig, vände sig Herrens vrede ifrån honom så att han inte fördärvade honom helt. Det fanns ännu sådant som var gott i Juda.
Rehabeams regering
13 (P) Kung Rehabeam stärkte alltså sitt välde i Jerusalem och fortsatte att regera. Han var fyrtioett år gammal när han blev kung, och han regerade sjutton år[g] i Jerusalem, den stad som Herren hade utvalt ur alla Israels stammar för att där fästa sitt namn. Hans mor hette Naama och var ammonitiska. 14 Han gjorde det som var ont, för han vände inte sitt hjärta till att söka Herren.
15 (Q) Vad som mer finns att säga om Rehabeam, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i profeten Shemajas och siaren Iddos krönikor, enligt släktregistrens sätt. Rehabeam och Jerobeam låg i krig med varandra så länge de levde.
16 Och Rehabeam gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Davids stad. Hans son Abia blev kung efter honom.
Brevet till Efesos
2 (A) Skriv till ängeln[a] för församlingen i Efesos:
Så säger han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand, han som vandrar bland de sju ljusstakarna av guld: 2 (B) Jag känner dina gärningar, ditt arbete och din uthållighet. Jag vet att du inte kan tåla onda människor. Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. 3 (C) Ja, du är uthållig, och du har uthärdat mycket för mitt namns skull utan att tröttna.
4 (D) Men jag har en sak emot dig: att du har övergett din första kärlek. 5 (E) Kom därför ihåg varifrån du har fallit, och vänd om och gör dina första gärningar. Annars, om du inte vänder om, kommer jag till dig och flyttar din ljusstake från dess plats. 6 (F) Men den fördelen har du: att du hatar nikolaiternas gärningar[b] som också jag hatar.
7 (G) Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Åt den som segrar ska jag ge att äta av livets träd som står i Guds paradis.
Brevet till Smyrna
8 (H) Och skriv till ängeln för församlingen i Smyrna:
Så säger den förste och den siste, han som var död och som lever igen: 9 (I) Jag känner ditt lidande och din fattigdom – men du är rik! – och hur du hånas av dem som kallar sig judar men inte är annat än en Satans synagoga. 10 (J) Var inte rädd för vad du ska få utstå. Se, djävulen kommer att sätta några av er i fängelse för att ni ska prövas, och ni kommer att lida i tio dagar. Var trogen intill döden, så ska jag ge dig livets krona.
11 (K) Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Den som segrar ska inte skadas av den andra döden.
Brevet till Pergamon
12 (L) Och skriv till ängeln för församlingen i Pergamon:
Så säger han som har det skarpa tveeggade svärdet: 13 (M) Jag vet var du bor, där Satan har sin tron[c]. Och du håller fast vid mitt namn och har inte förnekat tron på mig, inte ens under dagarna då Antipas, mitt trogna vittne, blev mördad hos er där Satan bor.
14 (N) Men jag har en sak emot dig: att du har några där som håller fast vid Bileams lära[d], han som lärde Balak att gillra en fälla för Israels barn så att de åt kött från avgudaoffer och var otrogna. 15 (O) På samma sätt har också du några som håller fast vid nikolaiternas lära. 16 (P) Vänd därför om! Annars kommer jag snart till dig och strider mot dem med min muns svärd.
17 (Q) Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Den som segrar ska jag ge av det dolda mannat[e]. Och jag ska ge honom en vit sten[f], och på stenen är skrivet ett nytt namn som ingen känner utom den som får det.
Brevet till Tyatira
18 (R) Och skriv till ängeln för församlingen i Tyatira:
Så säger Guds Son, han som har ögon som eldslågor och fötter som skinande brons: 19 Jag känner dina gärningar, din kärlek och din tro, ditt tjänande och din uthållighet, och jag vet att dina sista gärningar är fler än de första.
20 (S) Men jag har en sak emot dig: att du tolererar kvinnan Isebel[g], hon som kallar sig profetissa och undervisar och förleder mina tjänare till att vara otrogna och äta kött från avgudaoffer. 21 (T) Jag har gett henne tid att omvända sig, men hon vill inte omvända sig från sin otrohet. 22 (U) Nu lägger jag henne på sjukbädden, och de som är otrogna med henne ska få svåra plågor om de inte omvänder sig från hennes gärningar. 23 (V) Jag ska döda hennes barn[h], och alla församlingarna ska inse att jag är den som rannsakar hjärtan och njurar[i]. Och jag ska ge åt var och en av er efter hans gärningar.
24 Men till er andra i Tyatira, ni som inte har den läran och inte har lärt känna Satans djupheter[j], som man kallar det, till er säger jag: Jag lägger inte på er någon annan börda. 25 (W) Men håll fast vid det ni har tills jag kommer.
26 (X) Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom ska jag ge makt över folken. 27 (Y) Han ska styra dem med järnspira som man krossar lerkärl,[k] 28 (Z) liksom jag har fått den makten av min Far. Och jag ska ge honom morgonstjärnan. 29 Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!
Jerusalems synder
3 Ve över den upproriska
och orena staden,
förtryckets stad!
2 (A) Hon lyssnar inte till någon,
hon tar inte emot tillrättavisning,
litar inte på Herren
och närmar sig inte sin Gud.
3 (B) Hennes styresmän därinne
är rytande lejon,
hennes domare är stäppvargar[a]
som inget spar till morgonen.
4 (C) Hennes profeter är skrävlare,
trolösa män.
Hennes präster vanhelgar
det som är heligt
och gör våld på lagen.
5 (D) Herren är rättfärdig därinne,
han gör inget orätt.
Morgon efter morgon
uppenbarar han sin dom,
den uteblir aldrig.
Men den orättfärdige
vet inte av någon skam.
6 Jag utrotade hednafolk,
deras murtorn förstördes.
Jag lade deras gator öde,
ingen gick där längre.
Deras städer skövlades,
tömda på folk och invånare.
7 Jag sade: ”Du ska frukta mig
och ta emot tuktan.”
Då skulle hennes boning
inte utplånas eller drabbas
av allt som jag bestämt
som straff.
Men i stället var de ivriga
att[b] göra sina fördärvliga
gärningar.
8 (E) Vänta därför på mig, säger Herren,
på dagen då jag reser mig
för att ta byte[c],
för detta är mitt domslut:
Jag ska samla folk
och hämta riken
för att ösa min vrede över dem,
hela min glödande harm,
för hela jorden ska förtäras
av min lidelses eld.
Frälsning för en rest av Israel
9 (F) Då ska jag ge folken renade läppar,
och de ska alla
åkalla Herrens namn
och tjäna honom tillsammans[d].
10 (G) Från landet bortom Nubiens floder[e]
ska mina tillbedjare,
mitt förskingrade folk,
frambära offer åt mig.
11 (H) På den dagen
ska du inte behöva skämmas
för alla överträdelser
du begått mot mig,
för då ska jag rensa bort ur dig
dem som stoltserar
i högmod hos dig,
och du ska inte längre
förhäva dig på mitt heliga berg.
12 (I) Men jag ska lämna kvar i dig
ett folk som är ödmjukt och svagt
och har sin tillflykt
i Herrens namn.
13 (J) De som är kvar av Israel
ska inte göra orätt eller tala lögn,
och ingen falsk tunga
ska finnas i deras mun.
De ska få beta och lägga sig ner
utan att någon skrämmer dem.
14 (K) Jubla, dotter Sion,
ropa av glädje, Israel!
Var glad och fröjda dig
av hela ditt hjärta,
dotter Jerusalem!
15 (L) Herren har tagit bort
straffdomarna från dig
och röjt bort din fiende.
Herren, Israels Kung, bor i dig.
Du ska aldrig mer
frukta något ont.
16 På den dagen ska det sägas
till Jerusalem:
”Var inte rädd, Sion,
låt inte dina händer sjunka!
17 (M) Herren din Gud bor i dig,
en hjälte som frälser.
Han gläder sig över dig med lust,
han tiger stilla[f] i sin kärlek,
han fröjdas över dig med jubel.”
18 (N) Jag ska samla dem
som sörjer över högtiderna[g],
dem som varit skilda från dig
och nu bär föraktets börda.
19 (O) Se, på den tiden ska jag
ta itu med alla som plågat dig.
Jag ska frälsa de haltande
och samla de fördrivna.
Jag ska göra dem
till lovsång och berömmelse
över hela jorden
där de varit så hånade.
20 På den tiden ska jag föra er hem,
då ska jag samla er,
för jag ska göra er
till berömmelse och lovsång
bland jordens alla folk
när jag gör slut på er fångenskap
inför era ögon, säger Herren.
Ordet blev kött
1 I begynnelsen var Ordet[a], och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 (A) Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. 4 (B) I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 (C) Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit[b] det.
6 (D) Det kom en man, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. 7 Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. 8 Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.
9 (E) Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma in i världen. 10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. 11 Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 (F) Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13 (G) De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja, utan av Gud.
14 (H) Och Ordet blev kött[c] och bodde bland oss[d], och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning. 15 (I) Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, för han var till före mig." 16 (J) Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. 17 (K) Lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. 18 (L) Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och[e] i Faderns famn[f], han har gjort honom känd.
Johannes Döparens vittnesbörd
19 (M) Detta är Johannes vittnesbörd när judarna[g] sände präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var. 20 (N) Han bekände och förnekade inte[h], han bekände: "Jag är inte Messias[i]." 21 De frågade honom: "Vem är du då? Är du Elia?" Han sade: "Nej, det är jag inte." – "Är du Profeten[j]?" Han svarade: "Nej."
22 Då sade de till honom: "Vem är du då? Vi måste ge ett svar till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?" 23 Han svarade med profeten Jesajas ord: "Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren!"[k]
24 De som var utsända kom från fariseerna, 25 och de frågade honom: "Varför döper du då, om du varken är Messias eller Elia eller Profeten?" 26 (O) Johannes svarade dem: "Jag döper i vatten. Men mitt ibland er står en som ni inte känner. 27 Han kommer efter mig, och jag är inte värdig ens att lossa remmen på hans sandal[l]." 28 Detta hände i Betania på andra sidan Jordan[m] där Johannes döpte.
29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Se Guds Lamm[n] som tar bort[o] världens synd! 30 Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, för han var till före mig. 31 Jag kände honom inte[p], men för att han ska uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten."
32 (P) Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och stanna över honom. 33 (Q) Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper i den helige Ande. 34 Jag har sett det och vittnat: han är Guds Son."
Jesu första lärjungar
35 Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. 36 När han såg Jesus komma gående, sade han: "Se Guds Lamm!" 37 De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus.
38 Jesus vände sig om och såg att de följde honom, och han frågade dem: "Vad söker ni?" De svarade: "Rabbi" – det betyder lärare – "var bor du?" 39 Han sade till dem: "Kom och se!" Då gick de med honom och såg var han bodde, och de stannade hos honom den dagen. Det var omkring tionde timmen[q].
40 Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två[r] som hade hört vad Johannes sade och följt Jesus. 41 Han fann först sin bror Simon och sade till honom: "Vi har funnit Messias!" – det betyder Kristus, den Smorde. 42 Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: "Du är Simon, Johannes son. Du ska heta Kefas[s]" – det betyder Petrus.
43 Nästa dag beslöt Jesus att gå därifrån till Galileen. Då fann han Filippus och sade till honom: "Följ mig!" 44 Filippus var från Betsaida, samma stad som Andreas och Petrus. 45 (R) Filippus fann Natanael[t] och sade till honom: "Vi har funnit honom som Mose skrev om i lagen och som profeterna skrev om – Jesus, Josefs son från Nasaret." 46 Natanael sade till honom: "Från Nasaret? Kan det komma något gott därifrån?" Filippus svarade: "Kom och se!"
47 Jesus såg Natanael komma och sade om honom: "Här är en sann israelit som är utan svek." 48 Natanael frågade honom: "Hur kan du känna mig?" Jesus svarade: "Innan Filippus kallade på dig såg jag dig under fikonträdet." 49 Natanael svarade: "Rabbi, du är Guds Son, du är Israels kung!" 50 Jesus svarade honom: "Du tror[u] för att jag sade att jag såg dig under fikonträdet. Större saker än så ska du få se." 51 (S) Sedan sade han till honom: "Jag säger er sanningen[v]: Ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation