M’Cheyne Bible Reading Plan
21 (A) Joshafat gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i Davids stad. Hans son Joram blev kung efter honom.
Joram blir kung i Juda
2 Joram hade bröder, söner till Joshafat: Asarja, Jehiel, Sakarja, Asarjahu, Mikael och Shefatja. Alla dessa var söner till Joshafat, Israels kung. 3 Deras far gav dem många gåvor i silver och guld och andra dyrbarheter, dessutom befästa städer i Juda. Men kungadömet gav han åt Joram, eftersom han var den förstfödde. 4 När Joram hade tagit över sin fars kungadöme och stärkt sin ställning dödade han alla sina bröder med svärd, liksom några av Israels furstar.
5 (B) Joram var trettiotvå år när han blev kung, och han regerade åtta år[a] i Jerusalem. 6 Men han vandrade på Israels kungars väg, så som Ahabs hus hade gjort, för hans hustru var en dotter till Ahab[b]. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. 7 (C) Men Herren ville inte fördärva Davids hus, på grund av det förbund som han hade slutit med David. Han hade lovat att han och hans söner skulle ha en lampa för alltid.
8 (D) I hans tid avföll Edom[c] från Juda välde och satte en egen kung över sig. 9 Då drog Joram dit med sina befälhavare och alla sina vagnar. Han bröt upp på natten och slog edomiterna, som hade omringat honom, och befälhavarna över deras vagnar. 10 Så avföll Edom från Juda välde, och det har varit skilt därifrån ända till denna dag. Vid samma tid avföll också Libna[d] från Jorams välde, därför att han hade övergett Herren, sina fäders Gud. 11 Också han uppförde offerhöjder på bergen i Juda och förledde så Jerusalems invånare till trolöshet och förförde Juda.
12 Och det kom ett brev till honom från profeten Elia där det stod: ”Så säger Herren, din fader Davids Gud: Du har inte vandrat på din far Joshafats vägar eller på Juda kung Asas vägar, 13 utan du har vandrat på Israels kungars väg och förlett Juda och Jerusalems invånare till avgudadyrkan, på samma sätt som Ahabs hus har gjort. Du har dräpt dina bröder, dem som hörde till din fars hus och som var bättre än du. 14 Se, Herren ska straffa ditt folk, dina barn och dina hustrur och allt du äger med en stor olycka. 15 Och du ska själv drabbas av en sjukdom i dina inälvor, tills dina inälvor efter en tid faller ut till följd av sjukdomen.”
16 Och Herren eggade upp mot Joram filisteerna och de araber som bodde nära nubierna[e]. 17 De drog upp mot Juda och bröt in där och förde bort alla dyrbarheter som fanns i kungapalatset, dessutom hans söner och hustrur, så att han inte hade kvar någon av sina söner utom Joahas,[f] sin yngste son. 18 Sedan slog Herren honom med en obotlig sjukdom i inälvorna. 19 (E) Och efter en tid, när två år hade gått, föll hans inälvor ut till följd av sjukdomen och han dog i svåra plågor.
Hans folk tände inte något bål till hans ära, så som de hade gjort efter hans fäder. 20 (F) Han var trettiotvå år när han blev kung, och han regerade åtta år i Jerusalem. Han gick bort utan att någon saknade honom, och man begravde honom i Davids stad, men inte i kungagravarna.
Den femte basunen
9 (A) Den femte ängeln blåste i sin basun. Och jag såg en stjärna som hade fallit från himlen[a] ner på jorden, och den fick nyckeln till avgrund-ens brunn. 2 (B) Den öppnade avgrundens brunn, och rök steg upp ur brunnen som röken från en stor ugn, och solen och luften förmörkades av röken från brunnen.
3 (C) Ur röken kom gräshoppor ut över jorden, och de fick samma makt som skorpionerna på jorden. 4 (D) De blev tillsagda att inte skada markens gräs eller någon grönska eller något träd, utan bara de människor som inte hade Guds sigill på pannan. 5 De fick inte rätt att döda dem, men de fick plåga dem i fem månader, och smärtan från dem var som smärtan när en skorpion sticker en människa. 6 (E) I de dagarna ska människorna söka döden men inte finna den, de ska längta efter att dö men döden ska fly ifrån dem.
7 (F) Gräshopporna såg ut som hästar rustade till strid. På sina huvuden hade de något som liknade kronor av guld, och deras ansikten var som människors ansikten. 8 (G) De hade hår som kvinnor, tänder som lejon 9 (H) och bröstpansar som av järn. Och dånet från deras vingar var som dånet från stridsvagnar med många hästar som stormar fram till strid. 10 De hade stjärtar och gaddar som skorpioner, och i stjärten låg deras makt att skada människorna i fem månader. 11 Som kung över sig har de avgrundens ängel, som på hebreiska kallas Abaddon och på grekiska Apollyon.[b]
12 (I) Det första veropet är över. Se, efter det kommer två till.
Den sjätte basunen
13 (J) Den sjätte ängeln blåste i sin basun. Och jag hörde en röst från de fyra hornen på guldaltaret inför Gud, 14 (K) och den sade till den sjätte ängeln som hade basunen: "Släpp lös de fyra änglar som är bundna vid den stora floden Eufrat[c]." 15 Och de fyra änglarna som hade hållits redo för den timmen och den dagen och den månaden och det året släpptes lösa för att döda en tredjedel av människorna. 16 Antalet ryttare i dessa ryttarhärar var tjugo tusen gånger tio tusen. Jag hörde deras antal.
17 Och så här såg jag hästarna och deras ryttare i min syn: ryttarna hade eldröda, mörkblå och svavelgula bröstpansar, och hästarna hade huvuden som lejon, och ur deras munnar kom eld och rök och svavel. 18 Av dessa tre plågor dödades en tredjedel av människorna, av elden och röken och svavlet som kom ur deras munnar. 19 (L) Hästarnas makt ligger i deras mun och deras svansar, för deras svansar liknar ormar och har huvuden, och med dessa gör de skada.
20 (M) Resten av människorna, de som inte dödades av dessa plågor, omvände sig ändå inte från sina händers verk. De slutade inte att tillbe onda andar och avgudabilder av guld, silver, brons, sten och trä som varken kan se eller höra eller gå, 21 och de ångrade inte sina mord och sin ockultism, sin sexuella omoral och sina stölder.
Den flygande bokrullen
5 (A) Jag lyfte åter min blick och såg, och se, en bokrulle flög fram. 2 (B) Ängeln sade till mig: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en bokrulle flyga fram. Den är tjugo alnar lång och tio alnar bred.”[a] 3 (C) Då sade han till mig: ”Detta är förbannelsen som går ut över hela landet. Var och en som stjäl ska från och med nu bli utrotad enligt denna skrift, och var och en som svär ska från och med nu bli utrotad enligt denna skrift.
4 Jag har sänt ut den,
säger Herren Sebaot,
och den ska gå in i tjuvens hus
och in hos den som svär falskt[b]
vid mitt namn.
Den ska stanna där i huset
och fräta sönder det
med trävirke och stenar.”
Kvinnan i korgen
5 Sedan kom ängeln som talade med mig fram och sade till mig: ”Lyft nu din blick och se vad som kommer fram.”
6 ”Vad är det?” frågade jag. ”Det är en sädeskorg[c]” svarade han och tillade: ”Så är det med dem[d] i hela landet.” 7 Och se, ett lock av bly lyfte sig och det satt en kvinna i korgen. 8 Han sade: ”Detta är ondskan.” Och han knuffade ner henne i korgen och slog igen blylocket över öppningen.
9 Jag lyfte sedan min blick och såg, och se, två kvinnor kom fram. Och vinden fyllde deras vingar, för de hade vingar som storken. De lyfte upp korgen mellan jorden och himlen. 10 Och jag sade till ängeln som talade med mig: ”Vart ska de föra korgen?” 11 (D) Han svarade mig: ”Till Shinars land[e] för att bygga ett hus åt henne, och när det är färdigt ska hon sättas ner på sin plats.”
Jesus och äktenskapsbryterskan[a]
8 Sedan gick var och en hem till sitt, och Jesus gick till Olivberget. 2 Tidigt på morgonen var han tillbaka på tempelplatsen. Allt folket samlades omkring honom, och han satte sig ner och undervisade dem.
3 Då förde de skriftlärda och fariseerna dit en kvinna som hade blivit gripen för äktenskapsbrott. De ställde henne i mitten 4 och sade: "Mästare[b], den här kvinnan greps på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. 5 I lagen har Mose befallt oss att stena[c] sådana. Vad säger då du?" 6 Detta sade de för att pröva honom och få något att anklaga honom för[d]. Men Jesus böjde sig ner och började skriva med fingret på marken.
7 (A) När de fortsatte fråga honom, reste han sig och sade: "Den av er som är utan synd kan kasta första stenen på henne." 8 Sedan böjde han sig ner igen och skrev på marken. 9 (B) När de hörde detta började de gå därifrån en efter en, de äldste[e] först. Han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där. 10 Jesus reste sig upp och sade till henne: "Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?" 11 (C) Hon svarade: "Nej, Herre." Då sade Jesus: "Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda nu inte mer!"
Jesus är världens ljus
12 Jesus talade till dem igen och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus."
13 Fariseerna sade till honom: "Du vittnar om dig själv! Ditt vittnesbörd är inte giltigt." 14 (D) Jesus svarade: "Även om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd giltigt, för jag vet varifrån jag kommit och vart jag går. Ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag går. 15 (E) Ni dömer efter det yttre. Jag dömer ingen. 16 (F) Och även om jag dömer är min dom rättvis, för jag är inte ensam, utan Fadern som har sänt mig är med mig. 17 Även i er lag står det skrivet att vad två människor vittnar är giltigt.[f] 18 (G) Jag är den som vittnar om mig själv, och även Fadern som har sänt mig vittnar om mig."
19 (H) Då frågade de: "Var är din Far?" Jesus svarade: "Ni känner varken mig eller min Far. Hade ni känt mig, skulle ni också känna min Far." 20 (I) Dessa ord talade han vid offerkistan när han undervisade på tempelplatsen. Men ingen grep honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit.
21 (J) Än en gång sade Jesus till dem: "Jag går bort och ni ska söka efter mig, men ni kommer att dö i er synd. Dit jag går kan ni inte komma." 22 Då sade judarna: "Tänker han ta sitt liv, eftersom han säger: Dit jag går kan ni inte komma?" 23 (K) Han sade till dem: "Ni är nerifrån, jag är från ovan. Ni är av den här världen, jag är inte av den här världen. 24 Det var därför jag sade till er att ni kommer att dö i era synder. För om ni inte tror att Jag Är[g], ska ni dö i era synder."
25 (L) De frågade: "Vem är du då?" Jesus svarade: "Begynnelsen, vilket jag också har sagt er[h]. 26 (M) Jag har mycket att säga om er och döma er för. Men han som har sänt mig är sann, och det jag hört av honom förkunnar jag för världen." 27 De förstod inte att han talade till dem om Fadern.
28 (N) Då sade Jesus till dem: "När ni har upphöjt[i] Människosonen, då ska ni förstå att Jag Är och att jag inte gör något av mig själv utan talar så som Fadern har lärt mig. 29 (O) Och han som har sänt mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, för jag gör alltid det som behagar honom." 30 När han sade detta kom många till tro på honom.
Abrahams sanna barn
31 (P) Jesus sade till de judar som hade kommit till tro på honom: "Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. 32 Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria."
33 (Q) De svarade honom: "Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi ska bli fria?" 34 (R) Jesus svarade: "Jag säger er sanningen: Var och en som ägnar sig åt synd är syndens slav. 35 (S) Slaven är inte kvar i huset för alltid, men sonen är kvar för alltid. 36 Om nu Sonen gör er fria blir ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte tar emot[j] mitt ord. 38 Jag talar vad jag sett hos min Far, ni gör vad ni har hört av er far."[k]
39 (T) De svarade honom: "Vår far är Abraham." Jesus sade: "Om ni vore Abrahams barn skulle ni göra Abrahams gärningar.[l] 40 Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört från Gud. Så gjorde inte Abraham. 41 Ni gör er fars gärningar." De svarade: "Vi är inte födda i äktenskapsbrott! Vi har bara en far, Gud."
42 (U) Jesus svarade: "Vore Gud er Far skulle ni älska mig, för jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. 43 Varför förstår ni inte vad jag säger? Därför att ni inte kan[m] höra mitt ord. 44 (V) Ni har djävulen till far och vill följa er fars begär. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, för det finns ingen sanning i honom. När han talar lögn talar han utifrån sig själv, för han är en lögnare och lögnens fader. 45 Men jag säger sanningen, och därför tror ni mig inte! 46 Vem av er kan visa att jag skulle ha syndat? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte? 47 (W) Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud."
48 (X) Judarna svarade: "Visst har vi rätt när vi säger att du är samarier och besatt av en ond ande?" 49 Jesus svarade: "Jag är inte besatt. Jag ärar min Far, och ni vanärar mig. 50 Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer. 51 (Y) Jag säger er sanningen: Den som bevarar mitt ord ska aldrig någonsin se döden."
52 Judarna sade: "Nu vet vi att du har en ond ande. Abraham dog och likaså profeterna, och du säger: Den som bevarar mitt ord ska aldrig någonsin smaka döden. 53 (Z) Är du större än vår far Abraham? Han dog, och profeterna är döda. Vem tror du att du är?" 54 Jesus svarade: "Om jag ärar mig själv är min ära ingenting värd. Det är min Far som ärar mig, han som ni kallar er Gud. 55 (AA) Ni känner honom inte, men jag känner honom. Om jag sade att jag inte kände honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och bevarar hans ord. 56 (AB) Abraham, er far, jublade över att få se min dag.[n] Han såg den och gladde sig." 57 Judarna sade: "Du är inte femtio år än, och Abraham har du sett[o]!" 58 Jesus svarade: "Jag säger er sanningen: Jag Är, innan Abraham fanns."
59 (AC) Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus drog sig undan och lämnade tempelplatsen.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation