M’Cheyne Bible Reading Plan

Hiskia blir kung i Juda

29 ^(A) Hiskia var tjugofem år när han blev kung, och han regerade tjugonio år^[a] i Jerusalem. Hans mor hette Abia och hon var dotter till Sakarja. ² Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans fader David hade gjort.

Templet renas och återinvigs

^3 (B) I sitt första regeringsår, i första månaden^[b], öppnade han dörrarna till Herrens hus och fick dem i ordning. ⁴ Han lät hämta prästerna och leviterna och samlade dem på den öppna platsen mot öster ⁵ och sade till dem: ”Hör på mig, ni leviter: Helga nu er själva och helga Herrens, era fäders Guds, hus och för bort orenheten ur helgedomen. ⁶ Våra fäder var trolösa och gjorde vad ont var i Herren vår Guds ögon och övergav honom. De vände sitt ansikte bort ifrån Herrens boning och vände honom ryggen. ⁷ De stängde också igen dörrarna till förhuset och släckte lamporna, och de tände ingen rökelse och offrade inga brännoffer i helgedomen åt Israels Gud.

^8 (C) Därför har Herrens vrede kommit över Juda och Jerusalem, och han har gjort dem till ett avskräckande exempel, till häpnad och förakt, som ni ser med egna ögon. ^9 (D) Ja, därför har också våra fäder fallit för svärd, och våra söner och döttrar och hustrur har kommit i fångenskap. ¹⁰ Men nu har jag i sinnet att sluta ett förbund med Herren, Israels Gud, för att hans vredes glöd ska vända sig ifrån oss. ^11 (E) Så var nu inte försumliga, mina barn, för Herren har utvalt er att stå inför hans ansikte och göra tjänst inför honom till att vara hans tjänare och tända rökelse inför honom.”

^12 (F) Då reste sig leviterna:

¹⁵ Dessa samlade sina bröder och helgade sig och gick sedan för att rena Herrens hus, så som kungen hade befallt i kraft av Herrens ord.

¹⁶ Men prästerna gick in i det inre av Herrens hus för att rena det, och all orenhet som de fann i Herrens tempel bar de ut på förgården till Herrens hus. Där tog leviterna emot det och bar ut det i Kidrondalen. ¹⁷ De började att helga templet på första dagen i första månaden, och på åttonde dagen i månaden hade de hunnit till Herrens förhus. De helgade sedan Herrens hus under åtta dagar. På sextonde dagen i första månaden var de färdiga. ¹⁸ Då gick de in till kung Hiskia och sade: ”Vi har renat hela Herrens hus och brännofferaltaret med tillbehör och skådebrödsbordet med tillbehör. ^19 (G) Alla de kärl som kung Ahas under sin regering i trolöshet förkastade har vi återställt och helgat, och de står nu framför Herrens altare.”

²⁰ Tidigt på morgonen samlade kung Hiskia furstarna i staden och gick upp i Herrens hus. ^21 (H) Man förde fram sju tjurar, sju baggar, sju lamm och sju bockar till syndoffer för landet och helgedomen och för Juda. Och kungen befallde Arons söner, prästerna, att offra det på Herrens altare. ^22 (I) De slaktade då tjurarna, och prästerna tog blodet och stänkte det på altaret. Därefter slaktade de baggarna och stänkte blodet på altaret. Sedan slaktade de lammen och stänkte blodet på altaret. ^23 (J) Så förde de fram syndofferbockarna inför kungen och församlingen, och de lade händerna på dem. ²⁴ Och prästerna slaktade dem och lät deras blod som syndoffer komma på altaret till försoning för hela Israel. Kungen hade nämligen befallt att dessa brännoffer och syndoffer skulle offras för hela Israel.

^25 (K) Han lät leviterna ställa upp sig till tjänstgöring i Herrens hus med cymbaler, lyror och harpor, så som David och kungens siare Gad och profeten Natan hade befallt, för Herren hade genom sina profeter gett befallning om detta. ^26 (L) Och leviterna ställde upp sig med Davids instrument och prästerna med trumpeterna. ²⁷ Hiskia befallde att man skulle offra brännoffret på altaret. Samtidigt som offret bars fram började Herrens sång att ljuda tillsammans med trumpeterna under ledning av Israels kung Davids instrument. ²⁸ Hela församlingen tillbad medan sången sjöngs och trumpeterna ljöd, och det pågick tills brännoffret var fullbordat. ²⁹ När de hade offrat brännoffret böjde kungen knä, och alla som var tillsammans med honom tillbad. ³⁰ Och kung Hiskia och furstarna befallde leviterna att lova Herren med Davids och siaren Asafs ord, och de lovsjöng med glädje, de böjde sig ner och tillbad.

^31 (M) Hiskia tog då till orda och sade: ”Ni har nu blivit vigda åt Herren. Kom därför hit och för fram slaktoffer och gemenskapsoffer till Herrens hus.” Då förde församlingen fram slaktoffer och gemenskapsoffer, och var och en som i sitt hjärta manades att offra brännoffer gjorde så. ³² Antalet brännofferdjur som församlingen förde fram var 70 tjurar, 100 baggar och 200 lamm – alla dessa var till brännoffer åt Herren. ³³ Och gemenskapsoffren utgjordes av 600 tjurar och 3 000 djur av småboskapen.

^34 (N) Men prästerna var för få och kunde inte flå alla brännoffersdjuren. Därför hjälpte deras bröder leviterna dem tills arbetet var fullgjort och prästerna hade helgat sig. Leviterna var nämligen mer angelägna än prästerna att helga sig. ³⁵ Antalet brännoffer var också stort, och därtill kom fettstyckena av gemenskapsoffren liksom de dryckesoffer som hörde till brännoffren. På så sätt blev det ordnat med tjänstgöringen i Herrens hus. ³⁶ Och Hiskia och allt folket gladde sig över vad Gud hade berett åt folket, för det hade hänt plötsligt.

Sången till Lammet

15 ^(A) Och jag såg ett annat stort och förunderligt tecken i himlen: sju änglar med sju plågor, de sista, för med dem når Guds vrede sin fullbordan.

^2 (B) Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet stod de som hade besegrat vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna ^3 (C) och sjunger Guds tjänare Moses sång och Lammets sång:

De sju sista plågorna

^5 (E) Därefter såg jag hur templet i himlen, vittnesbördets tabernakel, öppnades. ^6 (F) Och de sju änglarna med de sju plågorna kom ut ur templet, klädda i skinande rent linne och med bälten av guld runt bröstet. ^7 (G) Och en av de fyra varelserna gav de sju änglarna sju skålar av guld, fulla av vrede från Gud som lever i evigheters evighet. ^8 (H) Och templet fylldes med rök från Guds härlighet och makt, och ingen kunde gå in i templet förrän de sju änglarnas sju plågor hade nått sitt slut.

De härliga trädens fall

11 Öppna dina dörrar, Libanon,

De två herdarna

⁴ Så sade Herren min Gud: ”Bli en herde för slaktfåren, ^5 (B) eftersom deras köpare slaktar dem utan att straffas och de som säljer dem säger: Lovad är Herren, jag har blivit rik! Inte heller deras herdar förbarmar sig över dem, ^6 (C) för jag ska inte längre förbarma mig över dem som bor i landet”, säger Herren. ”Se, jag ska överlämna människorna åt varandra och åt deras kung. De ska ödelägga landet, och jag ska inte rädda någon ur deras hand.”

⁷ Och jag blev en herde för slaktfåren, de olyckliga fåren: Jag tog två stavar, den ena kallade jag Nåd och den andra kallade jag Enhet. Så blev jag en herde för fåren. ⁸ Och inom en månad gjorde jag slut på de tre herdarna. Jag blev otålig på dem, och de i sin tur fick motvilja mot mig. ⁹ Då sade jag till fåren: ”Jag vill inte vara er herde längre. Det som dör får dö och det som förgås får förgås, och de som blir kvar får äta upp varandra.” ^10 (D) Så tog jag min stav Nåd och bröt sönder den för att upplösa förbundet som jag hade slutit med alla folk. ¹¹ Så upplöstes det på den dagen, och de olyckliga fåren^[a] som iakttog mig förstod att detta var Herrens ord.

^12 (E) Och jag sade till dem: ”Om ni finner för gott, så ge mig min lön. Men om inte, så låt det vara.” Då vägde de upp min lön, trettio siklar silver^[b]. ^13 (F) Och Herren sade till mig: ”Kasta det åt krukmakaren!” – det härliga pris som de tyckte jag var värd. Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i Herrens hus åt krukmakaren. ¹⁴ Därefter bröt jag sönder min andra stav, Enhet, för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.

¹⁵ Och Herren sade också till mig: ”Skaffa dig redskap igen som en oförnuftig herde. ^16 (G) För se, jag ska låta det uppstå en herde i landet som inte sköter om dem som håller på att gå under, inte söker upp de förlorade, inte helar de sårade och inte ger mat åt de friska, utan äter de fetas kött och river sönder deras klövar.”

Jesus är vägen till Fadern

14 ^(A) Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig^[a]. ² I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort^[b] för att bereda plats för er? ^3 (B) Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. ⁴ Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni."

⁵ Tomas sade: "Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?" ^6 (C) Jesus sade till honom: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. ⁷ Har ni lärt känna mig, ska ni också lära känna min Far^[c]. Nu känner ni honom och har sett honom."

⁸ Filippus sade: "Herre, visa oss Fadern så räcker det för oss." ^9 (D) Jesus svarade: "Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Visa oss Fadern? ¹⁰ Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? Orden jag talar till er säger jag inte av mig själv. Fadern bor i mig och gärningarna är hans verk. ^11 (E) Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Och kan ni inte det, tro då för gärningarnas skull.

^12 (F) Jag säger er sanningen: Den som tror på mig ska göra de gärningar som jag gör. Och större än så ska han göra, för jag går till Fadern. ^13 (G) Och vad ni än ber om i mitt namn ska jag göra, för att Fadern ska bli förhärligad i Sonen. ¹⁴ Om ni ber om något i mitt namn, ska jag göra det.

Jesus lovar sända Hjälparen

^15 (H) Om ni älskar mig håller ni fast^[d] vid mina bud. ^16 (I) Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare^[e] som ska vara hos er för alltid: ¹⁷ sanningens Ande. Världen kan inte ta emot honom, för världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, för han förblir hos er och ska vara i er^[f]. ^18 (J) Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er. ^19 (K) Ännu en kort tid, och världen ser mig inte längre. Men ni ska se mig, för jag lever och ni ska leva.

^20 (L) Den dagen ska ni förstå att jag är i min Far, och att ni är i mig och jag i er. ^21 (M) Den som har mina bud och håller fast vid dem är den som älskar mig. Den som älskar mig ska bli älskad av min Far, och jag ska älska honom och uppenbara mig för honom."

^22 (N) Judas – inte Judas Iskariot^[g] – frågade: "Herre, hur kommer det sig att du ska uppenbara dig för oss och inte för världen?" ^23 (O) Jesus svarade: "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord. Och min Far ska älska honom, och vi ska komma till honom och ta vår boning hos honom. ^24 (P) Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Ordet som ni hör är inte mitt, det kommer från Fadern som har sänt mig.

²⁵ Detta har jag sagt er medan jag ännu är kvar hos er. ^26 (Q) Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er.

^27 (R) Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet. ^28 (S) Ni har hört att jag har sagt er: Jag går bort, och jag kommer till er igen. Om ni älskade mig skulle ni vara glada över att jag går till Fadern, för Fadern är större än jag. ^29 (T) Nu har jag sagt det till er innan det sker, för att ni ska tro när det har skett.

^30 (U) Jag ska inte säga er mycket mer, för denna världens furste är på väg. Han har ingen makt över mig^[h], ^31 (V) men världen måste förstå att jag älskar Fadern och gör som Fadern har befallt mig. Res er så går vi härifrån^[i].