M’Cheyne Bible Reading Plan
Befallning att inta landet
1 (A) När Herrens tjänare Mose var död sade Herren till Josua, Nuns son, Moses tjänare: 2 (B) ”Min tjänare Mose är död. Bryt nu upp och gå över Jordan, du och hela folket, in i det land som jag ska ge åt Israels barn. 3 (C) Varje plats där ni sätter er fot har jag gett er, som jag lovade Mose. 4 (D) Från öknen till Libanon och ända till den stora floden Eufrat, över hela hetiternas land[a] och till Stora havet[b] västerut ska ert område sträcka sig.
5 (E) Ingen ska kunna stå emot dig under alla dina livsdagar. Så som jag var med Mose, så ska jag också vara med dig. Jag ska inte lämna dig eller överge dig. 6 (F) Var stark och frimodig, för du ska som arv åt detta folk fördela det land som jag med ed har lovat deras fäder att ge dem. 7 (G) Var bara stark och mycket frimodig så att du håller fast vid och följer all den undervisning som min tjänare Mose har gett dig. Vik inte av från den vare sig åt höger eller åt vänster, så ska du ha framgång vart du än går. 8 (H) Låt inte denna lagbok vara skild från din mun. Tänk på den[c] både dag och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i den. Då ska du lyckas på din väg och då ska du ha framgång. 9 Har jag inte befallt dig att vara stark och frimodig? Var inte rädd eller förfärad, för Herren din Gud är med dig vart än du går.”
Josua ger befallningar till folket
10 Josua befallde folkets förmän och sade: 11 (I) ”Gå igenom lägret och säg till folket: Gör i ordning färdkost åt er. För om tre dagar ska ni gå över Jordan för att komma in i och inta det land som Herren er Gud har gett er till besittning.”
12 Men till rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam sade Josua: 13 (J) ”Kom ihåg vad Herrens tjänare Mose befallde er när han sade: Herren er Gud ska låta er komma till ro och ge er detta land. 14 Era hustrur, era små barn och er boskap ska stanna kvar i det land som Mose har gett er här på andra sidan Jordan. Men ni, alla tappra stridsmän, ska beväpnade[d] gå över i spetsen för era bröder och hjälpa dem 15 tills Herren har låtit era bröder komma till ro liksom ni, och de också har tagit i besittning det land som Herren er Gud ger dem. Sedan kan ni vända tillbaka till det land som ska vara er besittning. Ni ska då ta i besittning det land som Herrens tjänare Mose har gett er här på andra sidan Jordan, på östra sidan.”
16 De svarade Josua: ”Allt som du har befallt oss ska vi göra, och vart du än sänder oss ska vi gå. 17 Så som vi lytt Mose i allt ska vi också lyda dig. Må bara Herren din Gud vara med dig, så som han var med Mose. 18 Var och en som trotsar dina befallningar och inte lyder dina ord i allt du befaller honom ska dödas. Var stark och frimodig!”
Bön om hjälp mot lögnare
120 En pilgrimssång[a].
Jag ropar till Herren i min nöd,
och han svarar mig.
2 Herre, rädda min själ
från lögnaktiga läppar,
från falska tungor!
3 [b]Vad ska han ge dig,
och vad mer ska du få,
du falska tunga?
4 [c]Krigarens skarpa pilar
och glödande ginstkol[d].
5 Ve mig som bor i Mesheks land,
som lever bland Kedars hyddor![e]
6 Länge nog har min själ bott
bland dem som hatar frid.
7 Jag vill ha frid,
men säger jag ett ord
är de redo till strid.
Hjälpen kommer från Herren
121 [f]En pilgrimssång.
Jag lyfter mina ögon till bergen.
Varifrån kommer min hjälp?
2 [g]Min hjälp kommer från Herren,
som har gjort himmel och jord.
3 [h]Inte låter han din fot vackla,
inte slumrar han som bevarar dig.
4 Nej, han som bevarar Israel,
han slumrar inte, han sover inte.
5 [i]Herren bevarar dig,
Herren är ditt skydd
på din högra sida.
6 [j]Solen ska inte skada dig
om dagen,
inte månen om natten.
7 [k]Herren ska bevara dig
från allt ont,
han ska bevara din själ.
8 [l]Herren ska bevara
din utgång och din ingång,
från nu och till evig tid.
Glädjen i att gå till Herrens hus
122 [m]En pilgrimssång av David.
Jag gladdes när man sade till mig:
"Vi ska gå till Herrens hus."
2 Våra fötter står
i dina portar, Jerusalem.
3 [n]Jerusalem, du välbyggda stad
som tätt sluter sig samman!
4 [o]Dit drar stammarna upp,
Herrens stammar,
som ett vittnesbörd för Israel
att prisa Herrens namn.
5 [p]Där står domarsäten,
troner för Davids hus.
6 Be om frid för Jerusalem!
Låt dem som älskar dig vara trygga.
7 Låt det råda frid inom dina murar,
trygghet i dina borgar.
8 För mina bröders och vänners skull
vill jag önska dig frid,
9 för Herren vår Guds hus skull
vill jag söka ditt bästa.
Ett nådens år från Herren
61 (A) Herren Guds Ande
är över mig,
för Herren har smort mig[a]
till att förkunna glädjens budskap
för de ödmjuka[b].
Han har sänt mig
att förbinda dem som har
förkrossade hjärtan,
att utropa frihet för de fångna
och befrielse för de bundna,
2 (B) att förkunna ett nådens år
från Herren
och en hämndens dag
från vår Gud,
att trösta alla sörjande,
3 (C) att ge de sörjande i Sion
huvudprydnad i stället för aska,
glädjens olja i stället för sorg,
lovsångsdräkt i stället för
en modfälld ande.
Och de ska kallas
"rättfärdighetens terebinter",
planterade av Herren
till hans förhärligande.
4 (D) De ska bygga upp gamla ruiner,
upprätta det som förr legat öde.
De ska bygga upp
ruinstäderna igen,
platser som varit öde
i generation efter generation.
5 (E) Främlingar ska stå och valla
era hjordar,
utlänningar sköta
era åkrar och vingårdar.
6 (F) Och ni ska heta "Herrens präster",
man ska kalla er:
"Vår Guds tjänare".
Ni ska få njuta av
hednafolkens skatter
och ståta med deras härlighet.
7 (G) Ni ska få dubbelt igen för er skam,
och de som förödmjukades
ska nu jubla över sin del.
Därför ska de få en dubbel lott
i sitt land,
evig glädje ska de få,
8 (H) för jag, Herren, älskar det rätta
och hatar orättfärdigt rofferi.
Jag ska ge dem deras lön i trofasthet
och sluta ett evigt förbund
med dem.
9 Deras släkte ska vara känt
bland folken,
deras avkomma bland folkslagen.
Alla som ser dem ska förstå
att de är det släkte
som Herren har välsignat.
10 (I) Jag gläder mig stort i Herren,
min själ fröjdar sig i min Gud,
för han har klätt mig
i frälsningens klädnad
och svept in mig
i rättfärdighetens mantel,
som när brudgummen
sätter turbanen[c] på sitt huvud,
som när bruden
pryder sig med sina smycken.
11 (J) För liksom jorden
låter sina växter spira fram
och en trädgård
låter sin sådd växa upp,
så ska Herren Gud
låta rättfärdighet och lovsång
växa upp inför alla folk.
Jesus botar en lam man
9 Jesus steg i båten och for över sjön och kom till sin egen stad.[a] 2 (A) Där kom några till honom med en förlamad man som låg på en bädd. Jesus såg deras tro och sade till den lame: "Var lugn, mitt barn. Dina synder är förlåtna."
3 Några skriftlärda tänkte inom sig: "Han hädar!" 4 Jesus såg deras tankar och sade: "Varför tänker ni så ont i era hjärtan? 5 Vad är lättast, att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Res dig och gå? 6 Men för att ni ska veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – och nu talade han till den lame: "Res dig, ta din bädd[b] och gå hem!" 7 Då reste mannen sig upp och gick hem. 8 När folket såg det, greps de av fruktan och prisade Gud som hade gett sådan makt åt människor.
Jesus kallar Matteus
9 (B) Jesus gick vidare därifrån och såg en man som hette Matteus[c] sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" Då reste sig Matteus och följde honom.
10 När Jesus sedan var gäst i hans hem, kom många tullindrivare och syndare och låg till bords tillsammans med Jesus och hans lärjungar. 11 Fariseerna fick se det och frågade hans lärjungar: "Varför äter er mästare med tullindrivare och syndare?" 12 Jesus hörde det och sade: "Det är inte de friska[d] som behöver läkare, utan de sjuka. 13 (C) Gå och lär er vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer[e]. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."
Bröllopsgäster fastar inte
14 (D) Sedan kom Johannes lärjungar fram till honom och frågade: "Varför fastar inte dina lärjungar, när vi och fariseerna fastar?" 15 Jesus svarade dem: "Bröllopsgästerna kan väl inte sörja medan brudgummen är hos dem? Men det ska komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då kommer de att fasta.
16 Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. I så fall river lappen bort ännu mer från manteln och revan blir värre. 17 Och man häller inte nytt vin i gamla säckar.[f] I så fall sprängs säckarna och vinet rinner ut och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar. Då bevaras både vin och säckar."
Jesus uppväcker Jairus dotter
18 (E) Medan Jesus talade till dem, kom en synagogföreståndare och föll ner för honom och sade: "Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen." 19 Då reste sig Jesus och följde med honom, tillsammans med sina lärjungar.
20 Plötsligt kom en kvinna som hade haft blödningar i tolv år. Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen[g] på hans mantel, 21 för hon tänkte: "Om jag så bara får röra vid hans mantel blir jag frisk."[h] 22 Jesus vände sig om och såg henne, och han sade: "Var lugn, min dotter. Din tro har frälst dig." Och från den stunden var kvinnan frisk.
23 (F) När Jesus kom fram till synagogföreståndarens hus och såg flöjtblåsarna och den upprörda folkskaran, 24 sade han: "Gå härifrån! Flickan är inte död. Hon sover." Då hånskrattade de åt honom. 25 Men när folket hade skickats ut gick han in och tog flickans hand, och hon reste sig. 26 Och ryktet om detta gick ut i hela det området.
Jesus botar två blinda och en stum
27 När Jesus gick vidare därifrån, följde två blinda efter honom och ropade: "Förbarma dig över oss, Davids son!" 28 Och när han hade kommit hem[i], gick de fram till honom. Jesus frågade dem: "Tror ni att jag kan göra detta?" De svarade: "Ja, Herre." 29 Då rörde han vid deras ögon och sade: "Så som ni tror ska det ske för er." 30 Och deras ögon öppnades. Jesus sade strängt till dem: "Se till att ingen får veta det." 31 Men de gick och spred ut ryktet om honom i hela det området.
32 (G) Medan de var på väg ut, kom folk till honom med en man som var besatt och stum. 33 När den onda anden var utdriven, talade den stumme. Och folket häpnade och sade: "Aldrig har man sett något sådant i Israel!" 34 (H) Men fariseerna sade: "Det är med hjälp av de onda andarnas furste som han driver ut andarna."
Som får utan herde
35 (I) Jesus gick omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i deras synagogor och förkunnade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. 36 (J) När han såg folkskarorna förbarmade han sig över dem, för de var härjade och hjälplösa som får utan herde. 37 Och han sade till sina lärjungar: "Skörden är stor men arbetarna är få. 38 (K) Be därför skördens Herre att han skickar ut arbetare till sin skörd."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation