M’Cheyne Bible Reading Plan

Herrens välgärningar

8 Alla de bud som jag i dag ger dig ska ni vara noga med att följa, så att ni får leva och bli talrika och får komma in i och besitta det land som Herren med ed har lovat era fäder. ² Kom ihåg hur Herren din Gud i fyrtio år ledde dig hela vägen i öknen för att ödmjuka dig och pröva dig och så lära känna vad som var i ditt hjärta, om du skulle hålla hans bud eller inte. ^3 (A) Han ödmjukade dig och lät dig hungra, och han lät dig äta manna, något som varken du eller dina fäder kände till. Han ville lära dig att människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord^[a] som utgår från Herrens mun. ^4 (B) Dina kläder blev inte utslitna och din fot svullnade inte under dessa fyrtio år. ^5 (C) Du ska veta i ditt hjärta att Herren din Gud fostrar dig, så som en man fostrar sin son. ⁶ Och du ska hålla Herren din Guds bud så att du vandrar på hans vägar och fruktar honom.

⁷ Herren din Gud för dig in i ett gott land, ett land med vattenbäckar, källor och djupa vatten som flödar fram i dalar och på berg. ⁸ Det är ett land med vete och korn, med vinstockar, fikonträd och granatträd, ett land med ädla olivträd och honung^[b], ^9 (D) ett land där du inte ska äta ditt bröd i fattigdom och där inget ska fattas dig, ett land där stenarna är av järn och där du kan bryta koppar^[c] ur bergen. ¹⁰ Du ska äta och bli mätt, och du ska prisa Herren din Gud för det goda land han har gett dig.

Varning för högmod

¹¹ Se till att du inte glömmer Herren din Gud utan håller hans bud, föreskrifter och stadgar som jag i dag ger dig. ¹² När du äter och blir mätt och bygger vackra hus och bor i dem, ¹³ när dina kor och får förökas och ditt silver och guld och allt annat du har förökas, ¹⁴ låt då inte ditt hjärta bli högmodigt så att du glömmer Herren din Gud som förde dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. ^15 (E) Det var han som ledde dig genom den stora och fruktansvärda öknen, bland giftiga ormar och skorpioner och över torr mark utan vatten. Men han lät vatten komma fram åt dig ur den hårda klippan ¹⁶ och gav dig manna att äta i öknen, en mat som dina fäder inte kände till. Han gjorde allt detta för att ödmjuka och pröva dig för att sedan göra dig gott.

¹⁷ Du ska inte säga i ditt hjärta: ”Min egen kraft och min hands styrka har skaffat mig denna rikedom”. ¹⁸ Du ska komma ihåg Herren din Gud, för det är han som ger dig kraft att skaffa rikedom, därför att han vill upprätthålla det förbund som han med ed har slutit med dina fäder, så som det är i dag.

^19 (F) Men om du glömmer Herren din Gud och följer andra gudar, tjänar och tillber dem, så betygar jag i dag för er att ni förvisso ska förgås. ²⁰ Likt de hednafolk som Herren förgör för er ska också ni förgås, därför att ni inte lyssnade till Herren er Guds röst.

Under den Högstes beskydd

Assyriernas hot mot Jerusalem

36 ^(A) I kung Hiskias fjortonde regeringsår^[a] drog Assyriens kung Sanherib^[b] upp och angrep alla befästa städer i Juda^[c] och intog dem. ^2 (B) Från Lakish^[d] skickade han Rab-Shake^[e] med en stor här till Jerusalem mot kung Hiskia. Han stannade vid Övre dammens vattenledning, på vägen till Tvättarfältet.

^3 (C) Då gick överförvaltaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna^[f] och kanslern Joa, Asafs son, ut till honom. ⁴ Rab-Shake sade till dem: "Säg till Hiskia: Så säger den store kungen, Assyriens kung: Vad är det som gör dig så full av förtröstan? ⁵ Du menar kanske att det räcker^[g] med prat för att få strategi och styrka att föra krig? Vem förtröstar du nu på, eftersom du har satt dig upp mot mig? ^6 (D) Förtröstar du på den brutna rörstaven Egypten? När man stöder sig på den, går den in i handen och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som förtröstar på honom. ⁷ Eller säger du till mig: Vi förtröstar på Herren vår Gud? Var det inte hans offerhöjder och altaren som Hiskia avskaffade när han sade till Juda och Jerusalem: Inför detta altare ska ni tillbe? ⁸ Men ingå nu ett vad med min herre, kungen av Assyrien: Jag ger dig tvåtusen hästar om du kan skaffa ryttare till dem! ⁹ Hur skulle du kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan till Egypten för att få vagnar och ryttare! ¹⁰ Menar du att jag utan Herrens vilja har dragit upp mot det här landet för att ödelägga det? Herren själv sade till mig: Dra upp mot det landet och ödelägg det!"

¹¹ Då sade Eljakim och Shebna och Joa till Rab-Shake: "Tala till dina tjänare på arameiska,^[h] för vi förstår det språket. Tala inte till oss på judiska inför folket som står på muren."

¹² Men Rab-Shake svarade: "Är det till din herre och till dig som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det inte snarare till de män som sitter på muren och som ska få äta sin egen avföring och dricka sin egen urin tillsammans med er?" ¹³ Sedan ställde sig Rab-Shake och ropade högt på judiska: "Hör den store kungens ord, kungen av Assyrien! ¹⁴ Så säger kungen: Låt inte Hiskia bedra er, för han kan inte rädda er. ^15 (E) Låt inte Hiskia få er att förtrösta på Herren när han säger: Herren kommer att rädda oss, och denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand.

^16 (F) Lyssna inte på Hiskia, för kungen av Assyrien säger: Gör upp i godo med mig och kom ut till mig. Då ska ni få äta var och en av sin vinstock och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn, ¹⁷ tills jag kommer och hämtar er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar. ^18 (G) Låt inte Hiskia förleda er när han säger: Herren ska rädda oss. Har någon av de andra folkens gudar räddat sitt land ur den assyriske kungens hand? ^19 (H) Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvajims gudar? Eller har de räddat Samaria ur min hand? ²⁰ Vilken av de andra ländernas alla gudar har kunnat rädda sitt land ur min hand? Skulle då Herren kunna rädda Jerusalem ur min hand?"

²¹ Men de teg och svarade honom inte ett ord, eftersom kungen hade gett denna befallning: "Svara honom inte." ²² Överförvaltaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Shake hade sagt.

De sex första sigillen bryts

6 ^(A) Och jag såg när Lammet bröt ett av de sju sigillen. Då hörde jag en av de fyra varelserna säga med en röst som åskan: "Kom!" ^2 (B) Jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge. Han fick en segerkrans, och han drog ut som segerherre för att segra.

³ Och när Lammet bröt det andra sigillet, hörde jag den andra varelsen säga: "Kom!" ^4 (C) En annan häst kom ut, en eldröd, och han som satt på den fick makt att ta bort freden från jorden så att människor skulle slakta varandra. Och han fick ett stort svärd.

^5 (D) När Lammet bröt det tredje sigillet, hörde jag den tredje varelsen säga: "Kom!" Och jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den hade en våg i sin hand. ⁶ Och jag hörde liksom en röst mitt bland de fyra varelserna: "Ett mått vete för en denar och tre mått korn för en denar^[a], men oljan och vinet får du inte skada."

⁷ När Lammet bröt det fjärde sigillet, hörde jag den fjärde varelsens röst säga: "Kom!" ^8 (E) Och jag såg, och se: en gulblek häst, och han som satt på den hette Döden, och helvetet^[b] följde honom. De fick makt över en fjärdedel av jorden, att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens vilda djur.

^9 (F) När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och för vittnesbördet som de hade. ^10 (G) De ropade med stark röst: "Herre, du som är helig och sann! Hur länge ska det dröja innan du dömer jordens invånare och straffar dem för vårt blod?" ^11 (H) Och var och en av dem fick en vit dräkt, och de blev tillsagda att vila ännu en liten tid, tills deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fulltaliga.

^12 (I) Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet. Då blev det en stor jordbävning. Solen blev svart som en sorgdräkt^[c], och hela månen blev som blod. ^13 (J) Himlens stjärnor föll ner på jorden, som när fikonträdet fäller sina omogna frukter när det skakas av en kraftig vind. ^14 (K) Och himlen försvann som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sina platser. ^15 (L) Och jordens kungar, stormännen och befälhavarna, de rika och mäktiga och alla slavar och fria gömde sig i hålor och bland bergens klippor, ^16 (M) och de sade till bergen och klipporna: "Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede! ^17 (N) Deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?"