M’Cheyne Bible Reading Plan
32 (A) Lyssna, ni himlar, jag vill tala!
Hör, du jord, min muns ord!
2 Som regnet ska min lära droppa,
som daggen ska mitt tal flöda,
som rikligt regn på grönska,
som regnskurar på gräs.
3 (B) Herrens namn ska jag förkunna.
Ge ära åt vår store Gud!
4 (C) Han är Klippan,
fullkomliga är hans gärningar,
för alla hans vägar är rätta.
En trofast Gud utan svek,
rättfärdig och rättvis är han.
5 (D) De har handlat illa mot honom,
de är inte hans barn utan en skam,
ett förvänt och avogt släkte.
6 (E) Är det så du lönar Herren,
du dåraktiga och ovisa folk?
Är han inte din Far
som skapade dig,
han som danade och formade dig?
7 Kom ihåg forna dagar.
Ge akt på gångna släktens år.
Fråga din far,
han ska berätta för dig,
dina äldste, de ska säga dig det.
8 (F) När den Högste gav arvslotter
åt folken,
när han spred ut människors barn,
då utstakade han gränserna
för folken
efter antalet av Israels barn[a],
9 (G) för Herrens del är hans folk,
Jakob är hans arvedels lott.
10 Han fann honom i öknens land,
i ödslig, tjutande ödemark.
Han omslöt honom
och tog honom i sin vård,
han bevarade honom
som sin ögonsten[b].
11 (H) Som en örn väcker upp sitt bo
och svävar över sina ungar,
så bredde han ut sina vingar
och tog emot honom
och bar honom på sina fjädrar.
12 Endast Herren ledde honom,
ingen främmande gud
vid hans sida.
13 Han lät honom gå fram
över landets höjder[c]
och äta av markens gröda.
Han lät honom suga honung
ur berget
och olja ur den hårda klippan.[d]
14 Han gav honom gräddmjölk av kor
och sötmjölk av får
med det bästa av lamm,
baggar från Bashan[e] och bockar,
det bästa och finaste vete.
Druvors blod fick du dricka,
skummande vin.
15 Då blev Jeshurun[f] fet och slog bakut.
Du blev fet och tjock och stinn.
Han övergav Gud, sin skapare,
och föraktade
sin frälsnings klippa.
16 De retade honom
med främmande gudar,
väckte hans vrede med vidrigheter.
17 (I) De offrade åt onda andar
som inte är Gud,
åt gudar de inte kände,
nya gudar som nyss kommit till
och som era fäder inte fruktade.[g]
18 Du övergav Klippan
som födde dig,
du glömde Gud som gav dig livet.
19 Herren såg det och förkastade dem,
eftersom hans söner och döttrar
hade kränkt honom.
20 Han sade:
Jag ska dölja mitt ansikte för dem,
jag ska se vilket slut de får,
för de är ett förvänt släkte,
barn utan trohet.
21 (J) De har provocerat mig
med gudar som inte är gudar,
väckt min vrede
med sina tomma avgudar.
Därför ska jag provocera dem
med det som inte är ett folk,
med ett dåraktigt hednafolk
ska jag väcka deras förtret.[h]
22 (K) För en eld är tänd av min vrede,
den brinner till dödsrikets djup.
Den förtär jorden med dess gröda
och sätter bergens grundvalar
i brand.
23 Jag ska hopa olyckor över dem,
jag ska skjuta mina pilar
mot dem.
24 (L) Svält ska drabba dem,
feberglöd förtära dem,
pest som bittert pinar.
Jag ska sända vilddjurens tänder
mot dem
och gift från ormar
som krälar i stoftet.
25 (M) Ute ska svärdet dräpa deras barn,
inne gör skräcken det.
Unga män och jungfrur förgås,
spädbarn och grånade män.
26 Jag skulle säga:
Jag ska skingra dem,
utplåna minnet av dem
bland människor,
27 (N) om jag inte fruktade
fiendens hån,
att deras ovänner
skulle misstolka det och säga:
Vår hand är mäktig,
det var inte Herren
som gjorde allt detta.
28 De är ett rådlöst folk,
och förstånd finns inte i dem.
29 Vore de visa skulle de inse detta,
de skulle förstå vilket slut
de måste få.
30 Hur kan en jaga tusen framför sig,
två driva tiotusen på flykten,
om inte deras Klippa
hade sålt dem,
Herren hade utlämnat dem?
31 Våra fienders klippa
är inte som vår Klippa,
det kan de själva döma om,
32 (O) för deras vinstock
är från Sodoms vinstock
och från Gomorras fält.
Deras druvor är giftiga druvor,
deras klasar är beska.
33 Deras vin är ormars etter,
kobrors grymma gift.
34 Sådant ligger förvarat hos mig,
förseglat i mina förrådshus.
35 (P) Min är hämnden[i]
och vedergällningen
vid tiden då deras fot ska vackla,
för deras olyckas dag är nära,
det som väntar dem
kommer med hast.
36 (Q) Herren ska ta sig an sitt folks sak
och förbarma sig
över sina tjänare,
när han ser att deras kraft är borta
och att ingen finns kvar,
varken slav eller fri.
37 Då ska han fråga:
Var är deras gudar,
klippan som de flydde till,
38 (R) de som åt[j] deras slaktoffers fett
och drack deras
dryckesoffers vin?
De får komma och hjälpa er,
de får vara ert beskydd.
39 (S) Se nu: Jag, jag är Gud,
det finns ingen Gud
vid sidan av mig.
Jag dödar och jag gör levande,
jag slår och jag helar.
Ingen kan rädda ur min hand.
40 (T) Se, jag lyfter min hand
mot himlen och säger:
Så sant jag lever för evigt:
41 När jag vässat
mitt flammande svärd
och min hand skipar rätt,
ska jag ta hämnd på mina ovänner
och straffa dem som hatar mig.
42 Jag ska göra mina pilar
berusade av blod,
mitt svärd ska mätta sig av kött,
av fallnas och fångnas blod,
av fiendehövdingars huvuden.
43 (U) [k]Jubla, ni hednafolk
tillsammans med hans folk,[l]
för han hämnas sina tjänares blod.
Han tar hämnd på sina ovänner
och bringar försoning för sitt land,
sitt folk.
44 (V) Mose kom tillsammans med Hosea[m], Nuns son, och talade hela denna sångs ord inför folket. 45 Och när Mose hade talat alla dessa ord till hela Israel, 46 (W) sade han till dem: ”Lägg på hjärtat alla de ord som jag i dag gör till vittnen mot er, så att ni befaller era barn att hålla fast vid och följa alla ord i denna lag. 47 (X) Detta är inte ett tomt ord för er, det gäller ert liv. Genom detta ord ska ni få ett långt liv i det land, dit ni nu går över Jordan för att ta det i besittning.”
Gud talar om Moses död
48 Samma dag talade Herren till Mose och sade: 49 (Y) ”Stig upp här på Abarimberget, på berget Nebo[n] i Moabs land mitt emot Jeriko, så ska du få se Kanaans land som jag ger åt Israels barn till besittning. 50 (Z) Du ska dö där på berget dit du stiger upp, och du ska samlas till ditt folk, liksom din bror Aron dog på berget Hor[o] och samlades till sitt folk. 51 (AA) Detta sker för att ni var trolösa mot mig mitt bland Israels barn vid Meribas vatten[p] vid Kadesh i öknen Zin, eftersom ni inte höll mig helig bland Israels barn. 52 (AB) Du ska se landet rakt framför dig, men du ska inte komma in dit, till det land som jag ger åt Israels barn.”
עAjin
121 Jag har gjort vad som är rätt
och rättfärdigt.
Utlämna mig inte
åt mina förtryckare!
122 Gå i god för din tjänare
och låt det gå honom väl.
Låt inte de fräcka förtrycka mig!
123 Mina ögon längtar
efter din frälsning,
efter din rättfärdighets ord.
124 Handla med din tjänare
efter din nåd
och lär mig dina stadgar.
125 [a]Jag är din tjänare,
ge mig förstånd
så att jag lär känna dina vittnesbörd.
126 [b]Tiden är inne för Herren
att handla,
de har upphävt din undervisning.
127 [c]Därför älskar jag dina bud
mer än guld, än renaste guld.
128 Därför ger jag
alla dina befallningar rätt.[d]
Jag hatar lögnens alla vägar.
פPe
129 Underbara är dina vittnesbörd,
därför tar min själ vara på dem.
130 [e]När dina ord öppnas, ger de ljus
och förstånd åt enkla människor.
131 Jag öppnar min mun och flämtar,
för jag längtar efter dina bud.
132 Vänd dig till mig
och förbarma dig över mig,
så som du gör med dem
som älskar ditt namn.
133 [f]Gör mina steg fasta
genom ditt ord,
låt ingen ondska
få makt över mig.
134 Befria mig från människors
förtryck!
Jag vill hålla fast vid
dina befallningar.
135 [g]Låt ditt ansikte lysa
över din tjänare
och lär mig dina stadgar.
136 Strömmar av tårar
rinner från mina ögon,
för de tar inte vara på
din undervisning.
צTsade
137 [h]Herre, du är rättfärdig
och dina domar är rätta.
138 Du har gett dina vittnesbörd
i rättfärdighet och stor trofasthet.
139 [i]Jag förtärs av brinnande iver,
för mina fiender glömmer dina ord.
140 [j]Ditt ord är fullkomligt rent,
din tjänare älskar det.
141 Jag är ringa[k] och föraktad,
men jag glömmer inte
dina befallningar.
142 Din rättfärdighet
är en evig rättfärdighet,
din undervisning är sanning.
143 Nöd och ångest griper mig,
men dina bud är min glädje.
144 Dina vittnesbörd
är rättfärdiga för evigt.
Ge mig förstånd så att jag får leva.
Synd, bekännelse och frälsning
59 (A) Se, Herrens hand är inte
för kort för att frälsa,
hans öra är inte
för dövt för att höra.
2 (B) Nej, det är era missgärningar
som skiljer er från er Gud,
era synder döljer
hans ansikte för er
så att han inte hör er.
3 (C) För era händer är fläckade av blod,
era fingrar av skuld.
Era läppar talar lögn,
er tunga bär fram ondska.
4 (D) Ingen ropar efter rättfärdighet,
ingen dömer med sanning.
De litar till tomhet och talar lögn,
de går havande med olycka
och föder fördärv.
5 De kläcker ormägg
och väver spindelnät.
Den som äter av deras ägg dör,
och krossas ett
kommer det ut en orm.
6 (E) Deras spindelnät
duger inte till kläder,
de kan inte skyla sig själva
med vad de tillverkat.
Deras verk är ondskans verk,
deras händer utövar våld.
7 (F) Deras fötter rusar
till det som är ont,
de är snabba
att spilla oskyldigt blod.
Deras tankar är fördärvets tankar,
förödelse och elände
råder på deras vägar.[a]
8 Fridens väg känner de inte,
rätten följer inte i deras spår.
De går krokiga stigar,
ingen som vandrar dem
vet vad frid är.
9 Därför är rättvisan fjärran från oss,
rättfärdigheten når oss inte.
Vi väntar på ljus,
men här råder mörker,
på solsken,
men vi vandrar i dunkel.
10 (G) Vi famlar som blinda längs väggen,
famlar som om vi inte hade ögon.
Vi stapplar mitt på dagen
som vore det skymning.
Bland de friska[b] är vi som döda.
11 (H) Vi brummar alla som björnar
och kuttrar sorgset som duvor.
Vi väntar på rättvisa,
men den kommer inte,
efter frälsning,
men den är fjärran från oss.
12 (I) Våra brott inför dig är många,
våra synder vittnar mot oss.
Våra brott följer med oss,
vi känner våra missgärningar.
13 (J) Vi har gjort uppror
och förnekat Herren,
vi har vänt vår Gud ryggen.
Vi har talat förtryck och avfall,
tänkt ut och fört fram
lögnaktiga ord från våra hjärtan.
14 (K) Rättvisan trängs tillbaka,
rättfärdigheten står långt borta,
för sanningen vacklar på torget,
det som är rätt
kan inte komma fram.
15 (L) Sanningen har försvunnit,
och den som undviker det onda
blir plundrad.
Detta såg Herren,
och han var missnöjd med
att det inte fanns någon rättvisa.
16 (M) Han såg att ingen steg fram,
han var förundrad
över att ingen grep in.
Då hjälpte honom hans egen arm,
och hans rättfärdighet
stödde honom.
17 (N) Han klädde sig i rättfärdighet
som pansar
och satte frälsningens hjälm
på sitt huvud.
Han klädde sig i hämndens dräkt
som klädsel
och svepte sig i lidelse
som en mantel.
18 Efter deras gärningar
ska han löna dem,
med vrede över hans motståndare,
hämnd över hans fiender.
Han ska löna kustländerna
för vad de har gjort.
19 (O) Så ska man frukta Herrens namn
i väster
och hans härlighet
där solen går upp.
När fienden bryter fram
som en flod,
ska Herrens Ande
driva honom på flykten.
20 (P) Återlösaren ska komma till Sion
och till dem i Jakob som vänder om
från sitt uppror,
säger Herren.[c]
21 (Q) Detta är mitt förbund med dem, säger Herren: Min Ande som är över dig och mina ord som jag har lagt i din mun ska inte vika ur din mun eller ur dina barns eller barnbarns mun, från nu och till evig tid, säger Herren.
Flisan och bjälken
7 (A) Döm inte, så blir ni inte dömda. 2 (B) Med den dom ni dömer med ska ni dömas, och med det mått ni mäter med ska det mätas upp åt er.
3 (C) Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? 4 Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du har en bjälke i ditt eget öga? 5 Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga, så ser du klart nog för att ta ut flisan ur din broders öga.
Det heliga och hundarna
6 (D) Ge inte det heliga åt hundarna[a] och kasta inte era pärlor för svinen. De trampar dem under sina fötter och vänder sig om och sliter sönder er.
Be och ni ska få
7 (E) Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er.[b] 8 För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas.
9 Vem av er ger sin son en sten när han ber om bröd? 10 Eller en orm när han ber om fisk? 11 Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge det som är gott till dem som ber honom?
Den gyllene regeln
12 (F) Alltså: allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Detta är lagen och profeterna.
De två vägarna
13 (G) Gå in genom den trånga porten. Den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. 14 (H) Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.
15 (I) Akta er för de falska profeterna. De kommer till er i fårakläder, men i sitt inre är de rovlystna vargar. 16 På deras frukt ska ni känna igen dem. Man plockar väl inte vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar? 17 (J) Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. 18 Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. 19 (K) Varje träd som inte bär god frukt huggs bort och kastas i elden. 20 Alltså ska ni känna igen dem på deras frukt.
21 (L) Inte alla som säger ’Herre, Herre’ till mig ska komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Fars vilja. 22 (M) Många ska säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med ditt namn och drivit ut onda andar med ditt namn och gjort många kraftgärningar med ditt namn?[c] 23 Men då ska jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig, ni förbrytare.
Liknelsen om de två husbyggarna
24 (N) Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem liknar alltså en klok man som byggde sitt hus på klippan. 25 Regnet öste ner, floden kom och vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det föll inte, för det var grundat på klippan.
26 Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. 27 (O) Regnet öste ner, floden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman. Och dess fall var stort."
28 (P) När Jesus hade avslutat detta tal var människorna överväldigade av hans undervisning, 29 för han undervisade dem med auktoritet och inte som deras skriftlärda.[d]
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation