M’Cheyne Bible Reading Plan
Mose välsignar Israel
33 (A) Detta är den välsignelse som gudsmannen Mose uttalade över Israels barn före sin död. 2 (B) Han sade:
Herren kom från Sinai,
han gick upp över dem från Seir.
Han strålade fram från berget Paran,
ur skaran av mångtusen heliga.
På hans högra sida
brann i eld en lag för dem.
3 I sanning älskar han folken.
Alla hans heliga är i din hand.
De faller ner vid din fot,
de tar emot av dina ord.
4 Mose gav oss en lag,
en arvedel för Jakobs församling.
5 Han blev kung i Jeshurun
när folkets huvudmän samlades,
Israels alla stammar.
6 Låt Ruben leva och inte dö.
Men hans män blir en liten skara.
7 Detta sade han om Juda:
Hör, o Herre, Juda röst,
låt honom komma till sitt folk.
Med sina händer strider han
för dem.
Bli hans hjälp mot hans fiender.
8 (C) Om Levi sade han:
Dina tummim[a] och dina urim[b]
tillhör din trogne
som du prövade i Massa,
som du kämpade med
vid Meribas vatten,
9 (D) han som sade om sin far och sin mor:
’Jag ser dem inte’,
som inte ville kännas vid
sina bröder[c]
eller veta av sina barn,
för de tog vara på ditt ord
och höll ditt förbund.
10 De ska lära Jakob dina förordningar
och Israel din lag.
De ska bära fram rökelse
för din näsa[d]
och heloffer på ditt altare.
11 Välsigna, o Herre, hans kraft,
låt hans händers verk behaga dig.
Krossa höfterna
på hans motståndare
så att hans fiender
inte kan resa sig.
12 Om Benjamin sade han:
Herrens älskade
ska bo i trygghet hos honom
som alltid skyddar honom.
Mellan hans höjder ska han bo.
13 Om Josef sade han:
Må hans land
bli välsignat av Herren
med himlens ädlaste gåvor,
med dagg,
med gåvor från djupet
som ligger där nere,
14 med solens finaste skördar
och månvarvens finaste frukter,
15 med de uråldriga bergens
yppersta skatter
och de eviga höjdernas
finaste frukt,
16 (E) med jordens finaste frukt
och all dess fullhet,
med nåd från honom
som bodde i busken[e].
Låt detta komma
över Josefs huvud,
över hjässan på fursten
bland bröder.
17 (F) Härlig är den förstfödde
bland hans tjurar,
som vildoxens är hans horn.
Med dem stångar han folken,
också dem som bor
vid jordens ändar.
Sådana är Efraims tiotusenden,
sådana Manasses tusenden.
18 Om Sebulon sade han:
Gläd dig, Sebulon, när du drar ut,
och du Isaskar i dina tält.
19 De bjuder in folk till sitt berg,
där offrar de rätta offer,
för de suger till sig havens rikedom
och skatter dolda i sanden.
20 Om Gad sade han:
Lovad är han
som gav rymligt land åt Gad!
Han bor som en lejonhona
och krossar både arm och hjässa.
21 (G) Han utsåg den bästa delen
åt sig själv,
för där var hans
härskarlott förvarad.
När folkets huvudmän
kom samman,
utförde han Herrens rätt
och hans domar med Israel.
22 Om Dan sade han:
Dan är ett ungt lejon
som rusar ner från Bashan.[f]
23 Om Naftali sade han:
Naftali har fått riklig nåd
och full välsignelse av Herren.
Väster och söder
ska du ta i besittning.
24 Om Asher sade han:
Välsignad bland söner
är Asher.
Må han bli älskad av sina bröder
och doppa sin fot i olja.
25 Av järn och koppar
ska dina reglar vara,
och som dina dagar din kraft.
26 Ingen är som Jeshuruns Gud,
han som far fram på himlen
till din hjälp,
på skyarna i sitt majestät.
27 (H) En tillflykt är han, urtidens Gud,
och här nere råder
hans eviga armar.
Han ska jaga fienderna framför dig
och säga: Förgör dem!
28 (I) Så ska Israel bo i trygghet,
Jakobs källa lämnas ifred
i ett land med säd och vin,
under en himmel
som dryper av dagg.
29 Salig är du, Israel.
Vem är som du?
Du är ett folk
som har sin räddning i Herren.
Han är din skyddande sköld,
ditt ärorika svärd.
Dina fiender ska krypa för dig,
och du ska gå fram
över deras höjder.
Moses död
34 (J) Mose gick från Moabs hedar upp på berget Nebo, på toppen av Pisga mitt emot Jeriko. Där lät Herren honom se hela landet[g], från Gilead ända till Dan 2 och hela Naftali och Efraims och Manasses land och hela Juda land ända till Västra havet, 3 (K) och Negev och Jordanslätten, det vill säga lågslätten vid Jeriko, Palmstaden, ända till Soar. 4 (L) Och Herren sade till honom: ”Detta är det land som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob när jag sade: Åt dina efterkommande ska jag ge det. Jag har låtit dig se det med dina ögon, men dit in ska du inte komma.”
5 Och Herrens tjänare Mose dog där i Moabs land, så som Herren hade sagt. 6 (M) Han begravde honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor. Men till denna dag har ingen fått veta var hans grav finns. 7 (N) Mose var hundratjugo år när han dog[h]. Hans ögon var inte skumma, hans livskraft inte försvunnen. 8 (O) Israels barn sörjde Mose på Moabs hedar under trettio dagar. Sedan var gråtens dagar i sorgetiden efter Mose slut.
9 (P) Josua, Nuns son, var fylld med vishetens ande, eftersom Mose hade lagt sina händer på honom. Och Israels barn lydde honom och gjorde som Herren hade befallt Mose.
10 (Q) I Israel uppstod ingen mer profet som Mose, som Herren kände ansikte mot ansikte – 11 inte om man tänker på alla de tecken och under som Herren sände honom att göra i Egyptens land för farao och alla hans tjänare och hela hans land, 12 och på all den väldiga kraft och alla de stora och förunderliga gärningar som han gjorde inför hela Israel.
קQof
145 Jag ropar av hela mitt hjärta,
svara mig, Herre!
Jag vill följa dina stadgar.
146 Jag ropar till dig, fräls mig!
Jag vill ta vara på
dina vittnesbörd.
147 [a]Jag kommer i gryningen
och ropar,
jag hoppas på dina ord.
148 [b]Med öppna ögon
möter jag nattens timmar
för att begrunda ditt ord.
149 Hör min röst enligt din nåd,
Herre,
ge mig liv enligt din dom.
150 Nära är de som jagar
efter skamliga ting,
de som är långt från
din undervisning.
151 [c]Nära är också du, Herre,
och alla dina bud är sanning.
152 Sedan länge vet jag
genom dina vittnesbörd
att du har fastställt dem för evig tid.
רResh
153 Se mitt lidande och rädda mig,
för jag glömmer inte
din undervisning.
154 Ta dig an min sak
och återlös mig,
ge mig liv enligt ditt ord.
155 Frälsningen är fjärran
från de gudlösa,
för de frågar inte
efter dina stadgar.
156 Herre, din barmhärtighet är stor.
Ge mig liv enligt dina domar!
157 Mina förföljare och fiender
är många,
men jag viker inte
från dina vittnesbörd.
158 Jag ser de trolösa
och avskyr dem,
för de håller sig inte
till ditt ord.
159 Se hur jag älskar
dina befallningar!
Herre, ge mig liv efter din nåd.
160 [d]Summan av ditt ord är sanning.
Dina rättfärdiga domar är eviga.
שShin
161 Furstar förföljer mig utan orsak,
men mitt hjärta fruktar ditt ord.
162 Jag jublar över ditt ord
likt den som finner stort byte.
163 Jag hatar och avskyr lögnen,
men din undervisning älskar jag.
164 Jag prisar dig
sju gånger om dagen
för dina rättfärdiga domar.
165 [e]Stor frid har de
som älskar din undervisning,
inget kan få dem på fall.
166 [f]Jag hoppas på din frälsning,
Herre,
och handlar efter dina bud.
167 Min själ håller fast
vid dina vittnesbörd,
jag älskar dem djupt.
168 Jag håller fast vid dina
befallningar och vittnesbörd.
Du känner alla mina vägar.
תTaw
169 Låt mitt rop komma inför dig,
Herre!
Ge mig förstånd enligt ditt ord.
170 Låt min bön komma inför dig,
rädda mig enligt ditt ord.
171 Mina läppar ska flöda av lovsång,
för du lär mig dina stadgar.
172 Min tunga ska sjunga om ditt ord,
alla dina bud är rättfärdiga.
173 Låt din hand bli min hjälp,
för jag har valt dina befallningar.
174 Jag längtar efter din frälsning,
Herre,
din undervisning är min glädje.
175 Låt min själ leva och lova dig,
låt dina domar hjälpa mig.
176 [g]Jag har gått vilse
som ett förlorat får.
Sök upp din tjänare,
för jag har inte glömt dina bud.
Sions kommande härlighet
60 (A) Stå upp, stråla,
för ditt ljus kommer
och Herrens härlighet
går upp över dig.
2 (B) Se, mörker ska täcka jorden
och töcken folken,
men över dig ska Herren gå upp,
hans härlighet ska uppenbaras
över dig.
3 (C) Hednafolk ska vandra i ditt ljus
och kungar i glansen
som går upp över dig.
4 (D) Lyft din blick och se dig omkring:
Alla samlas och kommer till dig.
Dina söner kommer från fjärran,
dina döttrar bärs fram på armen.
5 (E) Då ska du se det
och stråla av fröjd,
ditt hjärta ska bäva och vidga sig,
för havets rikedomar
ska föras till dig,
folkens skatter ska tillfalla dig.
6 (F) Skaror av kameler ska täcka dig,
unga kameler
från Midjan och Efa[a].
Från Saba[b] kommer de alla,
de bär guld och rökelse
och förkunnar Herrens lov.
7 (G) Alla Kedars hjordar
ska samlas till dig,
Nebajots[c] baggar
ska stå till din tjänst.
De ska offras till välbehag
på mitt altare,
och jag ska förhärliga
min härlighets hus.
8 Vilka är dessa
som kommer flygande som moln,
som duvor till sitt duvslag?
9 Kustländerna hoppas på mig,
främst kommer Tarshishskepp[d]
för att föra hem dina söner
från fjärran land.
De har med sig silver och guld
åt Herren din Guds namn,
åt Israels Helige,
för han förhärligar dig.
10 (H) Främlingar ska bygga upp
dina murar
och deras kungar ska betjäna dig,
för jag slog dig i min vrede
men i min nåd
förbarmar jag mig över dig.
11 (I) Dina portar ska ständigt stå öppna,
varken dag eller natt
ska de stängas,
så att folkens rikedomar
kan föras till dig
och deras kungar föras med i tåget.
12 För det folk eller rike
som inte vill tjäna dig
ska gå under,
sådana folk ska förgöras helt.
13 (J) Libanons härlighet[e]
ska komma till dig,
både cypress och alm och buxbom,
för att pryda
min helgedoms plats.
Jag vill göra platsen för mina fötter
härlig.
14 Bugande ska dina förtryckares söner
komma till dig,
alla som föraktade dig
ska falla ner för dina fötter.
Och de ska kalla dig "Herrens stad",
"Israels Heliges Sion".
15 (K) I stället för att du var övergiven
och hatad[f]
så att ingen ville ta vägen
genom dig,
ska jag göra dig till härlighet
för evigt,
till en fröjd från släkte till släkte.
16 (L) Du ska dia folkens mjölk,
kungabröst ska du dia.
Då ska du förstå att jag, Herren,
är din frälsare,
att Jakobs Mäktige
är din återlösare.
17 (M) Jag ska ge guld i stället för koppar,
silver i stället för järn,
koppar i stället för trä
och järn i stället för sten.
Jag ska sätta friden till din överhet,
rättfärdigheten till din härskare.
18 (N) Man ska inte mer höra om våld
i ditt land
eller förödelse och förstörelse
inom dina gränser,
utan du ska kalla dina murar
för frälsning
och dina portar för lovsång.
19 (O) Solen ska inte mer vara ditt ljus
om dagen,
månen ska inte lysa dig
med sitt sken.
Herren ska vara ditt eviga ljus,
din Gud ska vara din härlighet.
20 (P) Din sol ska inte mer gå ner,
din måne inte mer avta,
för Herren ska vara ditt eviga ljus
och dina sorgedagar ska vara slut.
21 (Q) Då ska alla i ditt folk vara rättfärdiga
och besitta landet för evigt,
som ett skott av min plantering,
som ett verk av mina händer
för att förhärliga mig.
22 Av den minste ska det bli tusen,
av den ringaste ett stort folk.
Jag, Herren, ska låta det ske snabbt
när dess tid kommer.
Jesus botar en spetälsk
8 När han gick ner från berget följde stora skaror efter honom. 2 (A) Då kom en spetälsk[a] fram och föll ner för honom och sade: "Herre, om du vill, så kan du göra mig ren." 3 Jesus räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Genast blev mannen ren från sin spetälska.
4 Jesus sade till honom: "Se till att du inte berättar det för någon. Gå i stället och visa dig för prästen[b] och bär fram den offergåva som Mose har föreskrivit. Det blir ett vittnesbörd för dem."
En hednisk officers tro
5 (B) När Jesus var på väg in i Kapernaum, kom en officer[c] fram och bad honom: 6 "Herre, min tjänare[d] ligger förlamad där hemma i svåra plågor." 7 Jesus sade till honom: "Jag kommer och botar honom[e]." 8 Officeren svarade: "Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. 9 Jag är själv en man som står under befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det."
10 När Jesus hörde detta, blev han förundrad och sade till dem som följde honom: "Jag säger er sanningen: Inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro. 11 (C) Och jag säger er: Många ska komma från öster och väster och ligga till bords[f] med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. 12 (D) Men rikets barn ska kastas ut i mörkret utanför. Där ska man gråta och gnissla tänder."
13 Till officeren sade Jesus: "Gå. Så som du trott ska det ske för dig." Och i samma stund blev hans tjänare frisk.
Jesus botar sjuka
14 (E) Jesus kom hem till Petrus hus och såg att Petrus svärmor låg sjuk i feber. 15 Han rörde vid hennes hand, och då släppte febern. Hon steg upp och betjänade honom.
16 (F) När det blev kväll kom man till honom med många besatta. Och han drev ut de onda andarna med sitt ord och botade alla som var sjuka, 17 för att det som var sagt genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: Han tog på sig våra svagheter och bar våra sjukdomar.[g]
Lärjungaskapets krav
18 När Jesus såg att det samlades mycket folk omkring honom, befallde han att man skulle ta sig över till andra sidan sjön. 19 (G) Då kom en skriftlärd fram och sade till honom: "Mästare[h], jag vill följa dig vart du än går." 20 Jesus sade till honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen[i] har ingenstans att vila sitt huvud."
21 En annan av hans lärjungar sade till honom: "Herre, låt mig först gå bort och begrava min far[j]." 22 Jesus svarade: "Följ mig, och låt de döda[k] begrava sina döda."
Jesus stillar stormen
23 (H) Jesus steg i båten, och hans lärjungar följde med honom. 24 Då blåste det upp till full storm på sjön så att vågorna slog upp över båten. Men han sov. 25 De kom då fram och väckte honom och sade: "Herre, rädda oss, vi går under!" 26 Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!" Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev alldeles stilla. 27 Männen häpnade och sade: "Vem är han? Till och med vindarna och sjön lyder ju honom!"
Jesus botar två besatta
28 (I) När Jesus kom över till gadarenernas område[l] på andra sidan sjön, möttes han av två besatta[m] som kom ut från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig förbi den vägen. 29 Nu skrek de: "Vad har du med oss att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?"
30 En bit därifrån gick en stor svinhjord och betade. 31 De onda andarna bad honom: "Om du driver ut oss, skicka då in oss i svinhjorden." 32 Han sade till dem: "Far i väg!" Då kom andarna ut och for in i svinen, och hela hjorden rusade utför branten ner i sjön och omkom i vattnet.
33 De som vaktade dem flydde in i staden och berättade allt, också om de besatta. 34 Då gick hela staden ut för att möta Jesus, och när de fick se honom bad de att han skulle lämna deras område.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation