M’Cheyne Bible Reading Plan
22 (A) Om du ser att din broders oxe eller får har kommit vilse, ska du inte låta dem vara utan föra dem tillbaka till din broder. 2 Om din broder inte bor i din närhet eller om du inte känner ägaren, ska du ta djuret till ditt hus och det ska vara hos dig tills din broder frågar efter det. Då ska du lämna tillbaka det åt honom. 3 På samma sätt ska du göra med hans åsna, på samma sätt ska du göra med hans kläder och på samma sätt ska du göra med allt annat som din broder kan ha förlorat och som du hittar. Du får inte dra dig undan.
4 (B) Om du ser din broders åsna eller oxe falla på vägen, får du inte låta dem vara. Du ska hjälpa honom att resa upp djuret.
5 En kvinna ska inte bära manskläder och en man ska inte klä sig i kvinnoplagg, för var och en som gör så är avskyvärd för Herren din Gud.
6 Om du på din väg råkar finna ett fågelbo i något träd eller på marken, med ungar eller ägg, och modern ligger på ungarna eller på äggen, ska du inte ta både modern och ungarna. 7 Du ska släppa i väg modern, men ungarna kan du ta för din räkning. Gör så för att det ska gå väl för dig och du ska få ett långt liv.
8 När du bygger ett nytt hus ska du förse taket[a] med ett räcke, så att du inte drar blodskuld över ditt hus om någon skulle falla ner från det.
9 (C) Du ska inte så i din vingård två slags grödor. Gör du det kommer alltsammans, både det du har sått och det som själva vingården avkastar, att tillfalla helgedomen.
10 Du ska inte plöja med oxe och åsna tillsammans.
11 Du ska inte klä dig i tyg av olika garn, av ull och lin tillsammans[b].
12 (D) Du ska göra tofsar[c] i de fyra hörnen på den mantel du höljer dig i.
Brott mot äktenskapsregler
13 Om en man tar sig en hustru och går in till henne, men sedan får motvilja mot henne 14 och beskyller henne för skamliga ting och sprider onda rykten om henne och säger: ”Jag tog den här kvinnan till hustru, men när jag kom in till henne fann jag inga bevis på att hon var jungfru”, 15 då ska flickans far och mor föra beviset på att hon var jungfru till stadens äldste som sitter i porten. 16 Och flickans far ska säga till de äldste: ”Jag gav min dotter till hustru åt den här mannen, men han har fått motvilja mot henne. 17 Och se, nu beskyller han henne för skamliga ting och säger: Jag har inte funnit något bevis på att din dotter var jungfru. Men här är beviset på att min dotter var jungfru.” Och de ska breda ut klädet[d] inför de äldste i staden. 18 Stadens äldste ska då ta mannen och bestraffa honom. 19 De ska ålägga honom att böta hundra siklar silver[e], som de ska ge till flickans far, därför att han har spritt onda rykten om en jungfru i Israel. Och hon ska vara hans hustru och han får inte skilja sig från henne så länge han lever.
20 Men om det var sanning, om det inte fanns något bevis på att flickan var jungfru, 21 då ska man föra ut flickan utanför dörren till hennes fars hus, och männen i staden ska stena henne till döds, därför att hon har gjort en galenskap i Israel genom att begå otukt i sin fars hus. Du ska skaffa bort det onda från dig.
22 (E) Om en man ertappas med att ligga med en annan mans hustru ska de båda dö, både mannen som låg med kvinnan, och kvinnan. Du ska skaffa bort det onda från Israel.
23 Om en jungfru är trolovad[f] med en man och en annan man träffar henne i staden och ligger med henne, 24 ska ni föra dem båda ut till stadens port och stena dem till döds: flickan för att hon inte ropade på hjälp fast hon var i staden, och mannen för att han kränkte en annan mans trolovade. Du ska skaffa bort det onda ifrån dig.
25 Men om mannen träffade den trolovade flickan ute på marken och han där tog henne med våld och låg med henne, ska bara mannen som låg med henne dö. 26 Men mot flickan ska du inte göra något. Hon har inte begått någon synd som förtjänar döden. Det är med detta som när en man överfaller en annan man och mördar honom. 27 Han träffade på henne ute på marken, och den trolovade flickan kan ha ropat men det fanns ingen som kunde rädda henne.
28 Om en man träffar en jungfru som inte är trolovad och griper tag i henne och ligger med henne, och de ertappas, 29 så ska mannen som låg med flickan ge femtio siklar silver[g] åt flickans far och henne själv ska han ta till sin hustru, därför att han har kränkt henne. Han får inte skilja sig från henne så länge han lever.
30 (F) En man får inte ta sin fars hustru och därmed vanära sin fars bädd.
Den evige Kungen och Prästen
110 [a]En psalm av David.
Herren sade till min Herre:
"Sätt dig på min högra sida
tills jag lagt dina fiender
som en pall under dina fötter."[b]
2 [c]Din makts spira
ska Herren sträcka ut från Sion.
Härska mitt bland dina fiender!
3 [d]Villigt kommer ditt folk
när du samlar din här.
I helig skrud[e] kommer din ungdom
till dig,[f]
som dagg ur morgonrodnadens
sköte.
4 [g]Herren har gett sin ed
och ska inte ångra sig:
"Du är präst för evigt,
på samma sätt som Melkisedek."[h]
5 Herren är vid din högra sida,
han krossar kungar
på sin vredes dag.
6 [i]Han ska hålla dom
bland hednafolken,
överallt ska kroppar ligga,
han krossar hövdingar[j]
över hela jorden.
7 Han ska dricka ur bäcken
vid vägen,
därför ska han lyfta huvudet högt.
Herrens storhet och nåd
111 [k][l]Halleluja!
Jag vill tacka Herren
av hela mitt hjärta
i de ärligas råd och församling.
2 Stora är Herrens gärningar,
de begrundas av alla
som älskar dem.
3 Majestät och härlighet är hans verk,
hans rättfärdighet består för evigt.
4 Han gör så att man minns
hans under,
nådig och barmhärtig är Herren.
5 [m]Han ger mat åt dem
som vördar honom,
han minns sitt förbund för evigt.
6 Sina gärningars kraft
visade han sitt folk
när han gav dem
hednafolkens arvedel.
7 [n]Hans händers verk
är sanning och rätt,
alla hans befallningar
är orubbliga[o].
8 De står fasta för alltid
och för evigt,
fullbordade med sanning
och rättvisa.
II. SION OCH FRÄLSNINGEN FRÅN SYNDEN (Kap 49-57)
Messias, Herrens tjänare
49 (A) Hör på mig, ni kustländer,
lyssna, ni folk
som bor i fjärran!
Herren kallade mig
redan i moderlivet,
han nämnde mitt namn
redan i min mors sköte.
2 (B) Han gjorde min mun
till ett skarpt svärd[a]
och gömde mig
i skuggan av sin hand.
Han gjorde mig till en vass pil
och dolde mig i sitt koger.
3 (C) Han sade till mig:
"Du är min tjänare, Israel,
genom dig
vill jag förhärliga mig."
4 Men jag tänkte:
"Förgäves har jag ansträngt mig,
utan nytta förbrukat min kraft.
Men min rätt är hos Herren
och min lön hos min Gud."
5 Och nu säger Herren,
han som från moderlivet
formade mig till sin tjänare
för att föra Jakob tillbaka till honom
så att Israel samlas hos honom,
för jag är ärad i Herrens ögon
och min Gud är min styrka –
6 (D) han säger: Det är för lite
att du bara är min tjänare
som upprättar Jakobs stammar
och för tillbaka de bevarade
av Israel.
Jag ska sätta dig
till ett ljus för hednafolken,
för att du ska bli min frälsning
ända till jordens yttersta gräns.[b]
7 (E) Så säger Herren,
Israels återlösare, hans Helige,
till honom som är föraktad
av varje själ,
till honom som är avskydd
av folken,
till honom som är
härskares tjänare:
Kungar ska se det och resa sig,
furstar ska se det och tillbe
eftersom Herren är trofast,
Israels Helige
som har utvalt dig.
8 (F) Så säger Herren:
Jag bönhör dig i nådens tid,
jag hjälper dig
på frälsningens dag.
Jag ska bevara dig
och göra dig till ett förbund
för folket,
för att upprätta landet
och fördela
de förödda arvslotterna,[c]
9 (G) för att säga till de fångna: "Kom ut",
och till dem som sitter i mörkret:
"Visa er!"
De ska finna bete längs vägarna,
betesmark på alla kala höjder.
10 (H) De ska varken hungra eller törsta,
ökenhettan och solen
ska inte skada dem,
för deras förbarmare ska leda dem
och föra dem till vattenkällor.[d]
11 Jag ska göra alla mina berg
till jämna vägar,
och mina banade vägar
ska byggas höga.
12 (I) Se, där kommer de fjärran ifrån,
några från norr
och andra från väster,
några från sineernas land[e].
13 (J) Jubla, ni himlar,
och gläd dig, du jord,
brist ut i jubel, ni berg,
för Herren tröstar sitt folk
och förbarmar sig
över sina betryckta.
Herren har inte glömt Sion
14 (K) Men Sion säger:
"Herren har övergett mig,
Herren har glömt mig."
15 (L) Kan en mor glömma sitt lilla barn,
att förbarma sig över sin livsfrukt?
Och även om hon skulle glömma,
så glömmer jag inte dig.
16 Se, jag har skrivit[f] dig
på mina händer.
Dina murar står ständigt inför mig.
17 Dina söner[g] skyndar sig tillbaka,
de som förstört och ödelagt dig
drar bort ifrån dig.
18 (M) Lyft din blick och se dig omkring!
Alla samlas och kommer till dig.
Så sant jag lever, säger Herren,
du ska få klä dig i dem alla
som smycken
och fästa dem omkring dig
likt en brud.
19 Du var i ruiner, ödelagd,
ditt land var förött –
nu blir du för trång att bo i,
och de som slukade dig
ska vara långt borta.
20 (N) Du ska få höra hur barnen
från din barnlöshets tid säger:
"Platsen är för trång för mig,
ge mig plats så att jag kan bo här."
21 Då ska du säga i ditt hjärta:
"Vem har fött dessa åt mig?
Jag var ju barnlös och ofruktsam,
landsflyktig och fördriven.
Vem har fostrat dem?
Jag var ju lämnad ensam,
varifrån kommer de?"
22 (O) Så säger Herren Gud:
Se, jag ska lyfta min hand till folken,
resa mitt baner för hednafolken.
Då ska de komma
med dina söner i sin famn
och bära dina döttrar på sina axlar.
23 (P) Kungar ska vara dina barns vårdare
och furstinnor dina ammor.
De ska falla ner för dig
med ansiktet mot jorden
och slicka stoftet vid dina fötter.
Och du ska inse att jag är Herren,
och att de som hoppas på mig
inte kommer på skam.
24 (Q) Kan man ta bytet från den starke
eller rycka fångarna från tyrannen[h]?
25 (R) Ja, så säger Herren:[i]
Den starkes fångar
ska tas ifrån honom,
bytet ryckas från tyrannen.
Jag ska själv strida
mot dina motståndare,
jag ska själv rädda dina barn.
26 (S) Jag ska låta dina förtryckare
äta sitt eget kött
och bli druckna av sitt eget blod,
som av sött vin.
Då ska allt levande förstå
att jag, Herren, är din Frälsare,
att Jakobs Mäktige
är din återlösare.
Halleluja
19 (A) Sedan hörde jag liksom en stark röst från en stor skara i himlen:
"Halleluja![a]
Frälsningen och äran och makten tillhör vår Gud,
2 (B) för hans domar
är sanna och rätta.
Han har dömt den stora skökan
som fördärvade jorden
med sin otukt
och straffat henne
för sina tjänares blod."
3 (C) Än en gång sade de: "Halleluja!" Och röken från henne stiger i evigheters evighet. 4 (D) Och de tjugofyra äldste och de fyra varelserna föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen och sade: "Amen. Halleluja!" 5 (E) Och från tronen kom en röst som sade:
"Prisa vår Gud,
alla hans tjänare,
ni som vördar honom,
både små och stora!"
6 (F) Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska, och de sade:
"Halleluja!
Herren vår Gud den Allsmäktige
är nu kung.
7 (G) Låt oss glädjas och jubla
och ge honom äran,
för Lammets bröllop har kommit
och hans brud har gjort sig redo.
8 (H) Skinande rent linne
har hon fått att klä sig i."
Linnet är de heligas rättfärdighet[b].
9 (I) Och ängeln sade till mig: "Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid." Och han tillade: "Dessa Guds ord är sanna." 10 (J) Jag föll då ner för hans fötter för att tillbe honom, men han sade till mig: "Gör inte så! Jag är bara en medtjänare till dig och dina bröder som har Jesu vittnesbörd. Gud ska du tillbe. Jesu vittnesbörd är profetians ande."
Ryttaren på den vita hästen
11 (K) Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. 12 (L) Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv, 13 (M) och han var klädd i en mantel som var doppad i blod, och hans namn är Guds Ord.[c] 14 (N) De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt rent linne. 15 (O) Ur hans mun kom ett skarpt svärd som han ska slå folken med, och han ska styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. 16 (P) Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: "Kungarnas Kung och herrarnas Herre."
17 (Q) Och jag såg en ängel som stod i solen och ropade med stark röst till alla fåglar som flög uppe på himlen: "Kom och samlas till Guds stora måltid, 18 så ska ni få äta kött av kungar och befälhavare och mäktiga män, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla människor, fria och slavar, små och stora."
19 (R) Och jag såg vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid mot ryttaren på hästen och mot hans här. 20 (S) Och vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken inför vilddjuret och därigenom förlett dem som tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild. Båda kastades levande i eldsjön som brinner av svavel. 21 (T) De andra dödades med svärdet som gick ut ur ryttarens mun, och alla fåglarna åt sig mätta av deras kött.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation