M’Cheyne Bible Reading Plan
Fristäderna
19 (A) När Herren din Gud har utrotat de hednafolk vilkas land Herren din Gud ger dig, och när du har fördrivit dem och du bor i deras städer och i deras hus, 2 då ska du avskilja åt dig tre städer mitt i ditt land, som Herren din Gud ger dig till besittning. 3 Du ska rusta upp vägarna till dessa städer och dela upp det landområde som Herren din Gud ger dig till arvedel i tre delar, så att var och en som har dräpt någon kan fly dit.
4 I följande fall kan den som har dräpt någon fly till en fristad och så få leva: Om någon dödar sin nästa utan vett och vilja och utan att ha burit hat till honom tidigare – 5 som när någon går med sin vän ut i skogen för att hugga ved och han hugger med yxan för att fälla trädet och yxhuvudet då lossnar från skaftet och träffar den andre så att han dör – då ska han kunna fly till någon av dessa städer och få leva. 6 Annars kan blodshämnaren[a] som med vrede i sitt hjärta förföljer dråparen hinna upp honom om vägen är lång, och slå ihjäl honom trots att han inte hade förtjänat döden, eftersom han inte hade hatat den andre tidigare. 7 Därför befaller jag dig: ”Du ska avskilja tre städer åt dig.”
8 (B) När Herren din Gud utvidgar ditt område, så som han med ed har svurit dina fäder, och ger dig hela det land som han har lovat att ge dina fäder, 9 om du då är noga med att följa alla dessa bud som jag i dag ger dig, så att du älskar Herren din Gud och alltid vandrar på hans vägar, då ska du lägga tre städer till dessa tre. 10 Så ska oskyldigt blod inte spillas i ditt land som Herren din Gud ger dig till arvedel, och blodskuld inte komma att vila på dig.
11 (C) Men om någon hatar sin nästa och ligger på lur efter honom och överfaller honom och slår ihjäl honom, och han sedan flyr till någon av dessa städer, 12 (D) då ska de äldste i hans stad sända bud och hämta honom därifrån och lämna honom i blodshämnarens hand, och han ska dö. 13 Du ska inte visa honom någon skonsamhet, utan du ska rena Israel från skulden för det oskyldiga blodet och det ska gå dig väl.
Gränsstenar
14 (E) Du ska inte flytta din grannes gränssten[b], som förfäderna satt upp i den arvedel du får i det land som Herren din Gud ger dig till besittning.
Vittnesmål
15 (F) Det är inte nog om bara ett vittne träder upp mot någon som anklagas för ett brott eller en synd, vilken synd han än kan ha begått. Efter två eller tre vittnens ord[c] ska var sak avgöras.
16 Om ett falskt vittne träder upp mot någon för att vittna mot honom angående något brott, 17 (G) ska bägge parter i tvisten träda fram inför Herrens ansikte, inför de män som på den tiden är präster och domare. 18 Och domarna ska noga undersöka saken. Om vittnet visar sig vara ett falskt vittne som burit falskt vittnesbörd mot sin broder, 19 (H) ska ni låta samma sak drabba vittnet som han hade tänkt för sin broder. Du ska skaffa bort det onda ifrån dig. 20 Det övriga folket ska höra det och frukta, och man ska aldrig mer göra något sådant ont hos dig. 21 (I) Du ska inte visa honom någon skonsamhet: liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.
Guds nådegärningar och Israels otro
106 [a]Halleluja!
Tacka Herren, för han är god,
evig är hans nåd.
2 [b]Vem kan beskriva
Herrens väldiga gärningar
och förkunna allt hans lov?
3 Saliga är de som följer det rätta,
som alltid handlar rättfärdigt.
4 Tänk på mig, Herre,
efter din nåd mot ditt folk,
kom till mig med din frälsning,
5 så att jag får se dina utvaldas lycka,
dela ditt folks glädje
och berömma mig
med din arvedel.
6 [c]Vi har syndat som våra fäder,
vi har gjort fel,
vi har varit ogudaktiga.
7 [d]Våra fäder i Egypten
tog inte lärdom av dina under,
de tänkte inte på
dina många nådegärningar
utan gjorde uppror vid havet,
vid Röda havet.
8 Men han frälste dem
för sitt namns skull,
för att göra sin makt känd.
9 [e]Han talade strängt till Röda havet
och det blev torrt,
han förde dem genom djupen
som i en öken.
10 Han frälste dem
från motståndarens hand
och befriade dem
från fiendens grepp.
11 [f]Vattnet täckte deras fiender,
inte en enda av dem blev kvar.
12 [g]Då trodde de hans ord
och sjöng hans lov.
13 Men snart glömde de
hans gärningar,
de väntade inte på hans råd.
14 [h]De greps av begär i öknen
och frestade Gud i ödemarken.
15 [i]Han gav dem vad de begärde,
men sände tärande sjukdom
i deras själ.[j]
16 [k]De fylldes av avund
mot Mose i lägret
och mot Aron, Herrens helige.
17 [l]Men jorden öppnade sig
och slukade Datan,
den begravde Abirams grupp.
18 Eld slog upp i deras grupp,
lågorna brände de gudlösa.
19 [m]De gjorde en kalv vid Horeb
och tillbad en avgudabild,
20 [n]de bytte bort sin härlighet
mot bilden av en tjur
som äter gräs.
21 De glömde Gud, sin Frälsare,
som gjort väldiga ting
i Egypten,
22 [o]underbara verk i Hams land,
förunderliga gärningar
vid Röda havet.
23 [p]Han hotade att förgöra dem,
men Mose, hans utvalde,
ställde sig i vägen
för att vända bort hans vrede
från att fördärva dem.
24 [q]De föraktade det ljuvliga landet,
de trodde inte hans ord.
25 De klagade i sina tält
och lyssnade inte
till Herrens röst.
26 [r]Då lyfte han sin hand mot dem
och svor att låta dem falla i öknen,
27 [s]att låta deras barn
falla bland hednafolken
och spridas ut i länderna.
28 [t]De band sig till Baal-Peor
och åt av offren till de döda,
29 de väckte Guds vrede
med sina gärningar
och en hemsökelse bröt ut
bland dem.
30 [u]Men Pinechas steg fram
och skipade rätt,
och hemsökelsen hejdades.
31 [v]Det räknades honom
till rättfärdighet
från släkte till släkte, för evig tid.
32 [w]De väckte hans vrede
vid Meribas vatten
och Mose fick lida för deras skull,
33 [x]för de trotsade[y] hans ande
så att tanklösa ord
kom över hans läppar.
34 [z]De förgjorde inte folken
som Herren befallt dem,
35 [aa]de beblandade sig
med hednafolken
och lärde sig deras gärningar.
36 [ab]De tjänade deras avgudar,
och dessa blev en snara för dem.
37 [ac]De offrade sina söner och döttrar
åt onda andar,
38 [ad]de spillde oskyldigt blod,
sina söners och döttrars blod
som de offrade åt
Kanaans avgudar
så att landet vanhelgades av blodet.
39 [ae]De blev orena genom sina gärningar
och var trolösa i allt de gjorde.
40 Då upptändes Herrens vrede
mot hans folk,
och han avskydde sin arvedel.
41 [af]Han gav dem
i hednafolkens hand,
och de som hatade dem
fick härska över dem.
42 Deras fiender förtryckte dem,
de kuvades under deras hand.
43 [ag]Han räddade dem gång på gång,
men de var upproriska
i sina planer[ah]
och sjönk allt djupare
genom sin synd.
44 Men han såg till dem i deras nöd
när han hörde deras rop,
45 [ai]han tänkte på sitt förbund med dem
och förbarmade sig
för sin stora nåds skull.
46 Han lät dem finna barmhärtighet
hos alla som fört dem bort
i fångenskap.
47 [aj]Fräls oss, Herre vår Gud,
och samla oss från hednafolken,
så att vi får prisa ditt heliga namn
och ha vår ära i att lova dig.
48 [ak]Välsignad är Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet!
Och allt folket ska säga: "Amen!"
Halleluja!
Babels gudar faller
46 (A) Bel sjunker ner,
Nebo[a] måste böja sig,
deras bilder läggs på djur
och boskap.
De som ni bar på är en belastning,
en börda för den trötte.
2 (B) Tillsammans sjunker de ihop
och böjer sig.
De kan inte rädda bördan,
de måste själva gå i fångenskap.
3 (C) Så hör på mig, ni av Jakobs hus,
alla ni som är kvar av Israels folk,
ni som har varit lagda på mig
från moderlivet,
burna av mig ända från
modersskötet.
4 (D) Jag Är densamme tills ni blir gamla,
och jag ska bära er
ända tills ni blir grå.
Jag har gjort det förut[b],
och jag kommer att lyfta,
bära och rädda er.
5 (E) Med vem vill ni likna
och jämföra mig?
Med vem vill ni jämställa mig,
så att vi skulle vara lika?
6 (F) Man skakar ut guld ur börsen
och väger upp silver på vågen.
Man lejer en guldsmed
för att göra det till en gud,
som man faller ner för och tillber.
7 (G) Man lyfter upp den på axeln,
bär bort den och sätter ner den
på dess plats.
Där står den
och kan inte gå därifrån.
Ropar någon till den,
kan den inte svara
och rädda honom ur hans nöd.
8 Tänk på detta och fatta mod!
Ta det till hjärtat, ni upproriska.
9 (H) Kom ihåg det som hänt
för länge sedan,
för jag är Gud,
och det finns ingen annan Gud,
ingen som jag.
10 (I) Jag förkunnar från början
vad som ska komma
och långt i förväg
det som inte har skett.
Jag säger:
Mitt beslut ska förverkligas,
allt jag vill kommer jag att göra.
11 (J) Jag kallar på örnen från öster,
från fjärran land en man
som verkställer mitt beslut.
Vad jag talat låter jag ske,
vad jag beslutat utför jag.
12 Hör på mig, ni självsäkra,
ni som är fjärran
från rättfärdighet:
13 (K) Jag låter min rättfärdighet
komma nära,
den är inte långt borta,
min frälsning dröjer inte.
Jag ger frälsning i Sion,
min härlighet åt Israel.
16 (A) Och jag hörde en stark röst från templet säga till de sju änglarna: "Gå ut och töm Guds sju vredesskålar över jorden."
2 (B) Och den förste gick bort och tömde sin skål över jorden, och onda och svåra bölder slog upp på de människor som hade vilddjurets märke och som tillbad dess bild.
3 (C) Den andre tömde sin skål över havet, och havet förvandlades till blod som från en död, och allt liv i havet dog.
4 (D) Den tredje tömde sin skål över floderna och vattenkällorna, och de förvandlades till blod. 5 (E) Och jag hörde vattnens ängel säga: "Rättfärdig är du som är och som var, du Helige, för att du fällt denna dom. 6 (F) De spillde heligas och profeters blod, och därför har du gett dem blod att dricka. Det är de värda." 7 (G) Och jag hörde altaret säga: "Ja, Herre Gud Allsmäktig, sanna och rätta är dina domar."
8 Den fjärde tömde sin skål över solen, och den fick makt att bränna människorna med eld. 9 (H) Människorna brändes av stark hetta och hädade Guds namn, han som har makt över dessa plågor. Men de omvände sig inte så att de gav honom äran.
10 (I) Den femte tömde sin skål över vilddjurets tron, och dess rike lades i mörker. Människorna bet sig i tungan av smärtan 11 och hädade himlens Gud för sina plågor och sina bölder. Men de omvände sig inte från sina gärningar.
12 Den sjätte tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och dess vatten torkade ut så att vägen öppnades för kungarna från Östern. 13 (J) Och jag såg att det ur drakens mun och ur vilddjurets mun och ur den falske profetens mun kom tre orena andar som liknade paddor. 14 (K) De är onda andar som gör tecken, och de drar ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. – 15 (L) "Se, jag kommer som en tjuv. Salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och man ser hans skam." – 16 Och de samlade dem på den plats som på hebreiska heter Harmagedon[a].
Världens slut
17 (M) Den sjunde tömde sin skål över luften. Och en stark röst gick ut från tronen i templet: "Det har skett." 18 (N) Och det kom blixtar och dån och åska och en så stor jordbävning att något liknande aldrig har hänt så länge människan har funnits på jorden, så stor och väldig var jordbävningen. 19 (O) Den stora staden rämnade i tre delar, och folkens städer störtade samman. Gud kom ihåg det stora Babylon och räckte det bägaren med sin stränga vredes vin. 20 (P) Alla öar flydde, och bergen fanns inte mer. 21 (Q) Stora hagel, tunga som talenter[b], föll från himlen över människorna, och de hädade Gud för hagelplågan eftersom den var mycket svår.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation