M’Cheyne Bible Reading Plan
Förnyelse av förbundet
29 (A) Dessa är orden i det förbund som Herren befallde Mose att sluta med Israels barn i Moabs land, förutom det förbund som han hade slutit med dem vid Horeb.
2 (B) Mose kallade samman hela Israel och sade till dem: Ni har sett allt som Herren har gjort inför era ögon i Egyptens land med farao och alla hans tjänare och hela hans land, 3 (C) de stora prövningar som du med egna ögon har sett, de stora tecknen och undren. 4 (D) Men ännu till denna dag har Herren inte gett er hjärtan till att förstå, ögon till att se och öron till att höra. 5 (E) Jag ledde er i öknen i fyrtio år. Era kläder blev inte utslitna på er, inte heller sandalerna på dina fötter. 6 Ni fick inte bröd att äta och inte vin[a] eller starka drycker att dricka, för att ni skulle veta att jag är Herren er Gud.
7 (F) Och när ni kom till denna plats, drog Sichon, kungen i Heshbon, och Og, kungen i Bashan, ut till strid mot oss, men vi slog dem. 8 (G) Vi intog deras land och gav det till arvedel åt rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam. 9 (H) Ni ska därför hålla detta förbunds ord och följa dem, för att ni ska ha framgång i allt ni gör.
10 Ni står i dag alla inför Herren er Gud: era huvudmän, era stammar, era äldste och era förmän, alla män i Israel, 11 era barn och hustrur, främlingen som är hos dig i ditt läger, din vedhuggare såväl som din vattenbärare, 12 för att träda in i Herren din Guds förbund, det edsförbund som Herren din Gud i dag sluter med dig. 13 (I) Han vill i dag upphöja dig så att du ska vara hans folk och han din Gud, så som han har sagt dig och så som han med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob. 14 Och det är inte bara med er som jag i dag sluter detta förbund, detta edsförbund, 15 utan både med dem som i dag står här med oss inför Herren vår Gud och med dem som inte är här med oss i dag.
16 Ni vet själva hur vi bodde i Egyptens land och hur vi drog fram genom de hednafolks länder som ni nu har lämnat. 17 Ni såg deras vidrigheter och deras eländiga avgudar av trä och sten, silver och guld, som fanns hos dem. 18 (J) Men bland er får det inte finnas någon man eller kvinna, någon släkt eller stam som i sitt hjärta i dag vänder sig bort ifrån Herren vår Gud för att gå bort och tjäna dessa hednafolks gudar. Bland er får det inte finnas någon rot som frambringar gift och malört, 19 så att någon som hör detta edsförbunds ord välsignar sig i sitt hjärta och tänker att det ska gå väl för honom där han vandrar i sitt hjärtas hårdhet, för då ska hela landet, både vått och torrt, förgås. 20 (K) Herren ska inte vara villig att förlåta honom. Herrens vrede och lidelse ska då vara som en rykande eld mot den mannen, och varje förbannelse som är uppskriven i denna bok kommer att vila på honom, och Herren ska utplåna hans namn under himlen. 21 Herren ska avskilja honom från alla Israels stammar och låta honom drabbas av olycka, enligt alla förbannelserna i det förbund som är uppskrivet i denna lagbok.
22 Det kommande släktet, era barn som växer upp efter er, och främlingen som kommer från ett avlägset land ska se detta lands plågor och de sjukdomar som Herren slagit landet med. 23 (L) Hela landet ska vara förbränt med svavel och salt, det kan inte besås eller ge någon gröda och ingen växtlighet kan skjuta upp – en ödeläggelse som när Herren i sin vrede och harm ödelade Sodom och Gomorra[b], Adma och Sebojim. 24 (M) Alla folk ska då säga: ”Varför har Herren gjort så mot detta land? Varför brinner hans vrede så starkt?”
25 Och man ska svara: ”Därför att de övergav det förbund som Herren, deras fäders Gud, slöt med dem när han förde dem ut ur Egyptens land. 26 De gick bort och tjänade andra gudar och tillbad dem, gudar som de inte kände och som han inte hade tilldelat dem. 27 Därför upptändes Herrens vrede mot detta land, så att han lät varje förbannelse som är uppskriven i denna bok komma över det. 28 Och Herren ryckte upp dem ur deras land med vrede och harm och stor förtörnelse och förkastade dem till ett annat land, så som nu har skett.”
29 (N) Det fördolda hör Herren vår Gud till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid, för att vi ska följa alla ord i denna lag.
זZajin
49 Tänk på ditt ord till din tjänare,
för du har gett mig hopp[a].
50 [b]Det är min tröst i mitt lidande
att ditt ord ger mig liv.
51 De fräcka hånar mig ständigt,
men jag viker inte
från din undervisning.
52 Jag tänker på dina domar
i forna tider, Herre,
och jag finner tröst.
53 Jag grips av glödande vrede
över de gudlösa,
de som överger din undervisning.
54 Dina stadgar är mina lovsånger
i huset där jag bor.
55 [c]I natten tänker jag
på ditt namn, Herre.
Jag följer din undervisning.
56 Det har förunnats mig
att ta[d] vara på dina befallningar.
חHeth
57 [e]Du är min lott, Herre.
Jag har lovat att hålla dina ord.
58 Av hela mitt hjärta
bönfaller jag dig:
förbarma dig över mig
enligt ditt ord!
59 Jag tänker över mina vägar
och vänder mina steg
till dina vittnesbörd.
60 Jag skyndar mig och dröjer inte
att hålla dina bud.
61 De gudlösas snaror omger mig,
men jag glömmer inte
din undervisning.
62 [f]Mitt i natten går jag upp
för att tacka dig
för dina rättfärdiga domar.
63 [g]Jag håller mig till alla
som vördar dig,
som följer dina befallningar.
64 [h]Din nåd, Herre, uppfyller jorden.
Lär mig dina stadgar!
טTeth
65 Du gör gott mot din tjänare, Herre,
enligt ditt ord.
66 Lär mig gott förstånd och kunskap[i],
för jag litar på dina bud.
67 Innan jag fick lida gick jag vilse,
men nu tar jag vara på ditt ord.
68 Du är god och gör det goda.
Lär mig dina stadgar!
69 De fräcka svärtar ner mig
med lögner,
men jag vill helhjärtat
hålla dina befallningar.
70 [j]Deras hjärtan är okänsliga
som fett,
men jag har min glädje
i din undervisning.
71 Det gjorde mig gott att få lida,
så att jag fick lära mig
dina stadgar.
72 [k]Din muns undervisning
är bättre för mig
än tusentals mynt av guld
och silver.
Guds frälsning gäller alla
56 (A) Så säger Herren:
Håll fast vid det som är rätt,
handla rättfärdigt,
för snart ska min frälsning komma
och min rättfärdighet
uppenbaras.
2 (B) Salig är den människa som gör så,
den människoson
som håller fast vid det,
som tar vara på sabbaten
och inte ohelgar den,
som avhåller sin hand
från att göra något ont.
3 (C) Främlingen som sluter sig
till Herren ska inte säga:
"Herren kommer att skilja mig
från sitt folk."
Inte heller ska eunucken[a] säga:
"Jag är ett förtorkat träd."
4 För så säger Herren:
De eunucker[b] som tar vara
på mina sabbater,
som väljer det jag finner glädje i
och håller fast vid mitt förbund,
5 (D) åt dem ska jag
i mitt hus och inom mina murar
ge ett minnesmärke och ett namn,
en välsignelse som är bättre
än söner och döttrar.
Jag ska ge dem ett evigt namn
som inte ska utplånas.
6 De främlingar som sluter sig
till Herren
och vill tjäna honom
och älska Herrens namn
och vara hans tjänare,
alla som tar vara på sabbaten
och inte ohelgar den,
som håller fast vid mitt förbund,
7 (E) dem ska jag föra till mitt heliga berg
och ge dem glädje
i mitt bönehus.
Deras brännoffer och slaktoffer
ska tas emot på mitt altare,
för mitt hus ska kallas
ett bönens hus för alla folk.[c]
8 (F) Så säger Herren Gud,
han som samlar Israels fördrivna:
Ännu fler ska jag samla till honom,
till hans församling.
Israels väktare är blinda
9 Alla ni markens vilda djur,
kom och ät,
alla ni vilda djur i skogen!
10 Hans väktare är alla blinda,
de märker ingenting.
De är alla stumma hundar
som inte kan skälla.
De ligger och drömmer,
de älskar att slumra.
11 (G) Men de är glupska hundar,
de blir aldrig mätta.
Och de ska vara herdar,
de som inget förstår!
Alla går sin egen väg,
var och en söker sin egen fördel,
allesammans.
12 (H) "Kom, jag hämtar vin,
vi berusar oss med starka drycker!
Och morgondagen ska bli
som i dag,
ja, ännu bättre!"
Jesus frestas
4 (A) Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen. 2 (B) När han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter blev han till slut hungrig. 3 Då kom frestaren fram och sade till honom: "Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd." 4 Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun."[a]
5 Då tog djävulen med honom till den heliga staden och ställde honom på tempelmurens krön[b] 6 och sade: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han ska befalla sina änglar, och de ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten."[c] 7 Jesus sade till honom: "Det står också skrivet: Du ska inte fresta Herren din Gud."[d]
8 Sedan tog djävulen med honom upp på ett mycket högt berg och visade honom världens alla riken och deras härlighet, 9 och han sade till honom: "Allt detta ska jag ge dig, om du faller ner och tillber mig." 10 (C) Då sade Jesus till honom: "Gå bort, Satan! Det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna."[e]
11 (D) Då lämnade djävulen honom, och änglar kom fram och betjänade honom.
Jesus i hedningarnas Galileen
12 (E) När Jesus fick höra att Johannes hade blivit fängslad, drog han sig undan till Galileen. 13 Han lämnade Nasaret och bosatte sig i Kapernaum, som ligger vid sjön på Sebulons och Naftalis område, 14 för att det som var sagt genom profeten Jesaja skulle uppfyllas:
15 [f]Sebulons och Naftalis land,
havsvägen,[g]
landet på andra sidan Jordan,
hedningarnas Galileen –
16 (F) det folk som sitter i mörker
ska se ett stort ljus,
och för dem som bor
i dödens land och skugga
ska ett ljus gå upp.
17 (G) Från den tiden började Jesus predika och säga: "Omvänd er! Himmelriket är nära."[h]
Jesu första lärjungar
18 (H) När Jesus vandrade längs Galileiska sjön såg han två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas. De stod och kastade ut nät i sjön, för de var fiskare. 19 Han sade till dem: "Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare." 20 Genast lämnade de näten och följde honom.
21 Han gick vidare och såg två andra bröder, Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes. De satt i båten med sin far Sebedeus och gjorde i ordning sina nät. Han kallade på dem, 22 och genast lämnade de båten och sin far och följde honom.
Jesus predikar i Galileen
23 (I) Jesus vandrade omkring i hela Galileen, och han undervisade i deras synagogor och förkunnade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket. 24 (J) Ryktet om honom spred sig över hela Syrien, och man kom till honom med alla som led av olika sjukdomar och plågor – besatta, månadssjuka[i] och lama – och han botade dem. 25 (K) Stora skaror följde honom från Galileen och Dekapolis[j], från Jerusalem och Judeen och från andra sidan Jordan.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation