M’Cheyne Bible Reading Plan
Mord av okänd gärningsman
21 Om man i det land som Herren din Gud ger dig till besittning påträffar en ihjälslagen människa liggande på marken och man inte vet vem som har dödat honom, 2 ska dina äldste och dina domare gå ut och mäta avståndet från den ihjälslagne till de städer som ligger runt omkring. 3 De äldste i den stad som ligger närmast den ihjälslagne ska ta en kviga, som inte har blivit använd i arbete och inte burit ok. 4 De äldste i staden ska föra kvigan ner till en dal med rinnande vatten där man inte plöjt eller sått, och där i dalen ska de krossa nacken på kvigan.
5 (A) Och prästerna, Levi söner, ska träda fram, för Herren din Gud har utvalt dem till att göra tjänst inför honom och välsigna i Herrens namn, och efter deras beslut ska alla tvister och våldsbrott avgöras. 6 Alla de äldste i den stad som är närmast den ihjälslagne ska tvätta sina händer över kvigan som man krossat nacken på i dalen, 7 och de ska intyga och säga: ”Våra händer har inte spillt detta blod, och våra ögon har inte sett dådet. 8 Försona ditt folk Israel som du har friköpt, Herre, och låt inte oskyldigt blod komma över ditt folk Israel.”
Därmed får de försoning för denna blodskuld. 9 Så avlägsnar du skulden ifrån dig för det oskyldiga blodet[a], för du ska göra det som är rätt i Herrens ögon.
Äktenskap med fången kvinna
10 När du drar ut i krig mot dina fiender och Herren din Gud ger dem i din hand så att du tar fångar, 11 och du bland fångarna får se en vacker kvinna som du fäster dig vid och vill ta till hustru, 12 så ska du föra henne in i ditt hus, och hon ska raka sitt huvud[b] och ansa sina naglar. 13 Hon ska lägga av de kläder hon bar som fånge, och hon ska bo i ditt hem och få sörja sin far och mor under en månad[c]. Därefter får du gå in till henne och bli hennes man, och hon ska bli din hustru.
14 Om du sedan inte finner behag i henne, ska du låta henne gå vart hon vill. Du får inte sälja henne för pengar och inte heller behandla henne som en slavinna, eftersom du har förnedrat henne.
Förstfödslorätten
15 (B) Om en man har två hustrur, en som han älskar och en som han inte älskar, och både den älskade och den oälskade har fött söner åt honom och om hans förstfödde är son till den oälskade, 16 då får mannen inte, när han fördelar arvet åt sina söner, ge förstfödslorätten åt den älskades son till skada för den oälskades son, eftersom denne är den förstfödde. 17 (C) Han ska i stället erkänna sonen till den oälskade som sin förstfödde och ge honom en dubbel lott av allt han äger. Eftersom denne är förstlingen av hans livskraft tillhör förstfödslorätten honom.
En upprorisk son
18 Om någon har en upprorisk och trotsig son som inte lyder sin far eller mor och inte lyssnar på dem trots att de tuktar honom, 19 så ska hans föräldrar ta honom och föra honom till de äldste i staden vid stadens port. 20 Och de ska säga till de äldste i staden: ”Vår son här är upprorisk och trotsig. Han vill inte lyda oss utan frossar[d] och super.” 21 Då ska alla män i staden stena honom till döds. Du ska skaffa bort det onda ifrån dig. Hela Israel ska höra det och känna fruktan.
Olika lagar och föreskrifter
22 Om det på någon vilar en synd som förtjänar döden och man avrättar honom och hänger upp honom på trä, 23 (D) så ska den döda kroppen inte lämnas kvar på träet över natten[e]. Du ska begrava den samma dag, för den som är upphängd[f] är en Guds förbannelse. Du ska inte orena det land som Herren din Gud ger dig till arvedel.
Lovprisning och bön om seger
108 [a]En sång, en psalm av David.
2 [b]Mitt hjärta är frimodigt[c], Gud!
Jag vill sjunga och spela,
så vill min ära[d].
3 Vakna, lyra och harpa!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
4 Jag vill tacka dig
bland folken, Herre,
och lovsjunga dig
bland folkslagen,
5 [e]för din nåd är stor
och når upp över himlen,
din sanning ända till skyarna.
6 Visa din höghet över himlen, Gud,
och din härlighet över hela jorden!
7 [f]Fräls med din högra hand
och svara mig,
så att dina älskade blir räddade.
8 Gud har talat i sin helgedom[g]:
"I triumf ska jag dela upp Sikem
och mäta upp Suckots dal.
9 Gilead är mitt, Manasse är mitt,
Efraim är min hjälm
och Juda min spira.
10 Moab är mitt tvättfat,
på Edom kastar jag min sko.
Över filisteerna ropar jag i triumf."
11 Vem för mig
till den befästa staden,
vem leder mig till Edom?
12 Är det inte du, Gud –
du som har förkastat oss
och inte drar ut
med våra härar, Gud?
13 Ge oss hjälp mot fienden,
människors hjälp är meningslös.
14 [h]Med Gud ska vi göra storverk.
Han ska trampa ner våra fiender.
Bön mot obarmhärtiga motståndare
109 [i]För körledaren. En psalm av David.
Min lovsångs Gud,
var inte tyst,
2 [j]för de öppnar sin gudlösa mun,
sin falska mun mot mig.
De talar mot mig
med lögnaktig tunga.
3 Med hatiska ord
omringar de mig,
de strider mot mig utan orsak.
4 Som svar på min kärlek
anklagar de mig,
men jag ber.
5 [k]De lönar gott med ont
och min kärlek med hat.
6 [l]Sätt en gudlös över honom,
låt en åklagare[m]
stå på hans högra sida.[n]
7 [o]När han ställs inför rätta,
låt honom dömas skyldig
och hans bön bli till synd.
8 [p]Låt hans dagar bli få
och en annan ta över hans ämbete.
9 [q]Låt hans barn bli faderlösa
och hans hustru änka.
10 [r]Låt hans barn irra runt och tigga
och söka sitt bröd
långt från sina ödelagda hem.
11 Låt ockraren
få grepp om allt han äger
och främlingar
plundra hans egendom.
12 Låt ingen visa barmhärtighet
mot honom
och ingen förbarma sig
över hans faderlösa.
13 [s]Låt hans ättlingar bli utrotade
och hans namn utplånat
i nästa släktled.
14 [t]Låt hans fäders skuld
bli ihågkommen inför Herren
och hans mors synd inte utplånas,
15 [u]låt dem alltid finnas inför Herren
och låt minnet av dem utrotas
från jorden.
16 Han hade ju ingen tanke
på att vara barmhärtig,
utan jagade den som var svag,
fattig och bedrövad i hjärtat
för att döda honom.
17 Han älskade förbannelse
och den drabbade honom,
han ville inte ha välsignelse
och den flydde från honom.
18 Han bar förbannelse som sin dräkt,
och den trängde in
som vatten i hans inre
och som olja i hans ben.
19 Låt den bli som hans mantel
att svepa sig i,
som ett bälte att ständigt
spänna om sig.
20 Detta är mina anklagares lön
från Herren,
till dem som talar ont mot min själ.
21 [v]Men du, Herre min Herre,
hjälp mig för ditt namns skull!
Din nåd är god, rädda mig,
22 för jag är svag och fattig,
mitt hjärta är genomborrat
i mitt inre.
23 [w]Jag försvinner som skuggan
om kvällen,
jag skakas bort som en gräshoppa.
24 Mina knän vacklar av fasta,
min kropp tappar sitt hull.
25 [x]Jag har blivit till åtlöje för dem,
de ser mig och skakar på huvudet.
26 Hjälp mig, Herre min Gud!
Fräls mig efter din nåd,
27 så att de förstår att det är din hand,
att du, Herre, har gjort det.
28 De förbannar, men du välsignar.
De reser sig men måste skämmas,
och din tjänare gläds.
29 [y]Låt mina anklagare
bli klädda i vanära
och svepta i sin skam
som i en mantel.
Israels befrielse trots upproriskhet
48 (A) Hör detta, ni av Jakobs hus,
ni som är uppkallade
efter Israels namn
och flöt fram ur Juda källa,
ni som svär vid Herrens namn
och bekänner er till Israels Gud,
men inte i sanning och rättfärdighet.
2 (B) För de kallar sig
efter den heliga staden
och stöder sig på Israels Gud,
vars namn är Herren Sebaot.
3 (C) Det som har hänt förut,
det har jag förkunnat
för längesedan.
Det var förutsagt av min mun,
jag lät er höra om det.
Plötsligt satte jag det i verket,
och det inträffade.
4 (D) Eftersom jag visste att du är hård,
med en nacke av järn
och en panna av koppar,
5 förkunnade jag det för längesedan.
Innan det hände
lät jag dig höra om det,
för att du inte skulle kunna säga:
"Min avgud har gjort det,
min skurna och gjutna gudabild
har befallt det."
6 Du har hört det,
och nu ser du alltsammans.
Vill ni inte erkänna det?
Nu låter jag dig höra om nya ting,
fördolda ting
som du inte visste om.
7 Först nu har de skapats, inte förr.
Du har inte hört om dem
förrän i dag,
för att du inte skulle kunna säga:
"Det visste jag redan."
8 Du fick varken höra eller veta det,
på den tiden var dina öron
inte öppnade.
Jag visste ju hur trolös du var,
att du kallades syndare
från moderlivet.
9 Men för mitt namns skull
håller jag tillbaka min vrede,
för min äras skull är jag tålmodig
så att du inte blir utrotad.
10 (E) Se, jag har luttrat dig,
men inte fått något silver[a].
Jag har prövat dig i lidandets ugn.
11 (F) För min egen skull,
för min egen skull gör jag det,
för hur skulle jag kunna
låta mitt namn bli ohelgat?
Jag ger inte min ära åt någon annan.
12 (G) Hör på mig, Jakob,
du Israel som jag har kallat.
Jag Är.
Jag är den förste,
jag är också den siste.
13 (H) Min hand har lagt jordens grund,
min högra hand
har spänt ut himlen.
Jag kallade på dem, då stod de där.
14 (I) Samla er, ni alla, och hör:
Vem av de andra
har förutsagt detta,
att mannen som Herren älskar
ska utföra hans vilja mot Babel[b]
och vara hans arm mot kaldeerna?
15 (J) Jag, jag har talat det,
jag har också kallat honom.
Jag har fört honom fram,
och han ska ha framgång
på sin väg.
16 (K) Kom till mig och hör detta:
Från första stund har jag talat
helt öppet.
När tiden kom att det skulle ske,
då var jag där.
Och nu har Herren Gud
sänt mig och sin Ande.
17 (L) Så säger Herren din återlösare,
Israels Helige:
Jag är Herren din Gud
som lär dig vad nyttigt är,
som leder dig på vägen
du ska vandra.
18 (M) Tänk om du hade lyssnat
på mina bud!
Då skulle din frid bli som en flod
och din rätt
som havets vågor.
19 (N) Dina barn skulle bli som sanden,
din livsfrukt
som de oräkneliga sandkornen.
Deras namn skulle aldrig utrotas
eller utplånas ur min åsyn.
20 (O) Dra ut från Babel,
fly från kaldeerna!
Förkunna det med fröjderop,
ropa ut det,
för ut det till jordens ände, säg:
"Herren har återlöst
sin tjänare Jakob!
21 (P) De led ingen törst
när han förde dem
genom öknarna,
för han lät vatten strömma fram
ur klippan åt dem.
Han klöv klippan
så att vatten flödade."
22 (Q) Det finns ingen frid
för de ogudaktiga, säger Herren.
Babylons fall
18 (A) Sedan såg jag en annan ängel komma ner från himlen med stor makt, och jorden lystes upp av hans härlighet. 2 (B) Och han ropade med stark röst: "Fallet, fallet är det stora Babylon! Det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla orena andar, ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar. 3 (C) Alla folk har druckit av hennes otukts vredesvin, och jordens kungar har horat med henne, och jordens köpmän har blivit rika av hennes omåttliga lyx[a]."
4 (D) Och jag hörde en annan röst från himlen: "Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte deltar i hennes synder och drabbas av hennes plågor. 5 (E) Hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott. 6 (F) Ge henne lika för lika, ge henne dubbelt igen för vad hon har gjort. Häll upp dubbelt åt henne i bägaren som hon har blandat. 7 (G) Ge henne lika mycket plåga och sorg som hon har skaffat sig ära och lyx, för hon säger i sitt hjärta: Jag tronar som drottning, jag är inte änka och ska aldrig behöva känna någon sorg. 8 (H) Därför ska hennes plågor komma på en och samma dag: död och sorg och svält, och hon ska brännas upp i eld. Mäktig är Herren Gud som har dömt henne.
9 (I) Jordens kungar, som har horat med henne och levt i lyx, ska gråta och sörja över henne när de ser röken från den eld där hon brinner. 10 (J) Skrämda av hennes plåga står de på avstånd och säger: Ve, ve, du stora stad! Babylon, du mäktiga stad! På en enda timme kom domen över dig.
11 (K) Och jordens köpmän gråter och sörjer över henne eftersom ingen längre köper deras fartygslaster, 12 (L) laster av guld och silver, ädelstenar och pärlor, fint linne och purpur, siden och scharlakan, allt slags tujaträ[b] och alla slags föremål av elfenben och dyrbara träslag och brons och järn och marmor, 13 dessutom kanel och salvor, rökelse och myrra[c] och parfymer, vin och olja, fint mjöl och säd, boskap och får, hästar och vagnar och människors kroppar och själar. 14 Frukten som din själ längtade efter har försvunnit från dig. All lyx och glans har du förlorat, och man ska aldrig mer finna den.
15 Köpmännen som hade handlat med detta och blivit rika genom henne ska stå där på avstånd, skrämda av hennes plåga, och gråta och klaga: 16 (M) Ve, ve, du stora stad som var klädd i linne, purpur och scharlakan och smyckad med guld, ädelstenar och pärlor! 17 (N) På en enda timme har all denna rikedom ödelagts.
Alla kaptener och alla kustfarare och sjömän och alla som arbetar till sjöss, alla stod de på avstånd 18 och såg röken från den eld där hon brann, och de ropade: Vilken stad var som denna stora stad? 19 (O) Och de strödde jord över sina huvuden och grät och klagade högljutt: Ve, ve över den stora staden där alla som hade fartyg på havet blev rika genom dess rikedom! På en enda timme blev den ödelagd. 20 (P) Gläd dig över den, du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter, för Gud har dömt den och gett er upprättelse."
21 (Q) Och en väldig ängel tog upp en sten, stor som en kvarnsten, och slungade den i havet och sade: "Så ska Babylon, den stora staden, störtas med våldsam kraft, och man ska aldrig mer finna den. 22 (R) Aldrig mer ska ljudet av harpspelare och sångare och flöjtblåsare och trumpetare höras i dig, och aldrig mer ska hantverkare av olika slag finnas i dig. Aldrig mer ska ljudet av en kvarnsten höras i dig, 23 (S) och aldrig mer ska en lampas sken lysa i dig. Och aldrig mer ska rösten av brudgum och brud höras i dig. Dina köpmän var jordens stormän, för alla folk blev förledda genom din häxkonst. 24 (T) Och i staden fanns blod av profeter och heliga och alla som slaktats på jorden."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation