M’Cheyne Bible Reading Plan
Lamporna på ljusstaken
8 Herren talade till Mose. Han sade: 2 (A) ”Tala till Aron och säg till honom: När du sätter upp de sju lamporna, ska du sätta upp dem så att de kastar sitt sken över platsen framför ljusstaken.”
3 Och Aron gjorde så. Han satte upp lamporna så att de kastade sitt sken över platsen framför ljusstaken, så som Herren hade befallt Mose. 4 (B) Ljusstaken var gjord av hamrat guld. Från dess fotställning till blommorna var den i hamrat arbete. Efter den förebild som Herren hade visat Mose gjorde han ljusstaken.
Leviternas invigning
5 Herren talade till Mose. Han sade: 6 ”Bland Israels barn ska du ta ut leviterna och rena dem.
7 På följande sätt ska du göra för att rena dem: Stänk reningsvatten på dem, och låt dem raka hela sin kropp[a] och tvätta sina kläder. Så ska de rena sig. 8 Sedan ska de ta en ungtjur med tillhörande matoffer av fint mjöl blandat med olja. Du ska ta en annan ungtjur till syndoffer.
9 Och du ska föra fram leviterna inför uppenbarelsetältet och samla hela Israels församling.
10 När du har fört fram leviterna inför Herrens ansikte, ska Israels barn lägga sina händer på dem[b]. 11 Och Aron ska föra fram leviterna inför Herrens ansikte som ett lyftoffer från Israels barn, så att de kan förrätta Herrens tjänst. 12 Leviterna ska lägga sina händer på tjurarnas huvuden, och den ena ska du offra till syndoffer och den andra till brännoffer åt Herren för att bringa försoning för leviterna. 13 Sedan ska du ställa leviterna inför Aron och hans söner och föra fram dem som ett lyftoffer åt Herren. 14 (C) Så ska du bland Israels barn avskilja leviterna så att de tillhör mig.
15 Sedan du har renat leviterna och fört fram dem som ett lyftoffer ska de gå in och göra tjänst vid uppenbarelsetältet, 16 för de är givna åt mig som en gåva bland Israels barn. I stället för allt som öppnar moderlivet, allt förstfött bland Israels barn, har jag tagit ut dem åt mig. 17 Allt förstfött bland Israels barn tillhör mig, både människor och boskap. På den dag då jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag dem åt mig. 18 Jag har tagit leviterna i stället för allt förstfött bland Israels barn. 19 (D) Och jag har bland Israels barn gett leviterna som gåva åt Aron och hans söner, till att förrätta Israels barns tjänst vid uppenbarelsetältet och bringa försoning för Israels barn, för att ingen plåga ska drabba dem när de kommer nära helgedomen.”
20 Mose, Aron och hela Israels församling gjorde med leviterna i allt så som Herren hade befallt Mose angående dem. Så gjorde Israels barn med dem. 21 Leviterna renade sig och tvättade sina kläder, och Aron förde fram dem som ett lyftoffer inför Herrens ansikte, och Aron bringade försoning för dem och renade dem. 22 Sedan gick leviterna in och gjorde tjänst vid uppenbarelsetältet under Aron och hans söner. Så som Herren hade befallt Mose angående leviterna, så gjorde de med dem.
Leviternas tjänstgöringstid
23 Och Herren sade till Mose: 24 ”Detta gäller för leviterna: De som är tjugofem år[c] eller äldre ska infinna sig och göra tjänst med arbete vid uppenbarelsetältet. 25 Men när leviten blir femtio år ska han vara fri från sin tjänst, och han ska då inte tjänstgöra längre. 26 Han kan hjälpa sina bröder vid uppenbarelsetältet i deras uppgifter, men någon tjänst ska han inte inneha. Så ska du göra med leviterna när det gäller deras ansvarsuppgifter.”
Bön när fienderna tycks segra
44 För körledaren. En vishetspsalm
av Koras söner.
2 (A) Gud, vi har hört med våra öron,
våra fäder har berättat för oss
om den gärning du gjorde
på deras tid, i forna dagar.
3 (B) Med din hand
fördrev du hednafolken,
men våra fäder planterade du.
Andra folk förgjorde du,
men dem lät du breda ut sig.
4 (C) Det var inte med sitt svärd
som de intog landet,
inte deras egen arm
som frälste dem.
Nej, det var din högra hand,
din arm och ditt ansiktes ljus,
för du älskade dem.
5 Du är min kung, o Gud.
Ge befallning om frälsning
för Jakob!
6 (D) Genom dig ska vi slå ner
våra fiender,
genom ditt namn trampa ner
våra motståndare.
7 (E) Jag litar inte till min båge,
mitt svärd kan inte frälsa mig.
8 Nej, du har frälst oss
från våra fiender,
du lät dem som hatar oss
få skämmas.
9 (F) Gud, vi lovar dig dagen lång,
vi prisar ditt namn för evigt.
Sela
10 (G) Ändå har du förkastat oss
och vanärat oss,
du drar inte ut med våra härar.
11 Du låter oss ge vika för fienden,
och de som hatar oss tar byte.
12 Du gör oss till slaktfår
och skingrar oss
bland hednafolken.
13 (H) Du säljer ditt folk för ingenting,
du gör ingen vinst på affären.
14 (I) Du gör oss till åtlöje
för våra grannar,
till spott och spe
för dem som bor omkring oss.
15 Du gör oss till ett ordspråk
bland hednafolken,
man skakar på huvudet
bland folken.
16 (J) Dagen lång är min vanära inför mig,
mitt ansikte täcks av skam
17 (K) när jag hör den som hånar och hädar,
när jag ser fienden
och den hämndlystne.
18 Allt detta har drabbat oss,
men vi har inte glömt dig
eller svikit ditt förbund.
19 Våra hjärtan har inte vänt sig bort,
våra steg har inte vikit från din väg.
20 Men du har krossat oss
där schakaler bor
och låtit dödens skugga
falla över oss.
21 Om vi hade glömt vår Guds namn
och sträckt våra händer
mot en främmande gud,
22 (L) skulle då inte Gud ha märkt det,
han som känner hjärtats
hemligheter?
23 (M) Nej, för din skull
dödas vi dagen lång,
vi räknas som slaktfår.
24 Vakna! Varför sover du, Herre?
Vakna upp, förkasta oss inte
för alltid!
25 Varför döljer du ditt ansikte
och glömmer vårt lidande
och betryck?
26 Vår själ är nerböjd i stoftet,
vår kropp är nertryckt mot jorden.
27 Grip in och hjälp oss!
Friköp oss för din nåds skull.
Bruden
6 (A) Min vän har gått ner
till sin lustgård,
till de doftande blomstersängarna,
för att valla sin hjord
i lustgårdarna
och plocka liljor.
2 (B) Jag är min väns och min vän är min,
där han vallar sin hjord bland liljor.
Brudgummen
3 (C) Vacker som Tirsa[a] är du,
min älskade,
ljuvlig som Jerusalem,
överväldigande som en här
under fanor.
4 (D) Vänd bort dina ögon ifrån mig,
de har kuvat mig.
Ditt hår är som en hjord av getter
som strömmar ner för Gilead.
5 Dina tänder
är som en flock tackor
som kommer upp ur badet,
där alla har tvillingar
och ingen är utan lamm.
6 Din kind är som
en granatäppelskiva
bakom din slöja.
7 Sextio är drottningarna,
åttio bihustrurna
och de unga kvinnorna oräkneliga –
8 (E) men hon är den enda,
min duva, min fullkomliga,
den enda för sin mor,
älskad av den som fött henne.
Flickorna ser henne
och prisar henne lycklig,
drottningar och bihustrur
lovordar henne.
Vännerna
9 Vem är hon som blickar fram
likt morgonrodnaden –
skön som månen,
strålande som solen,
överväldigande som en här
under fanor?
Brudgummen (eller bruden)
10 (F) Jag gick ner till valnötslunden
för att se på grönskan i dalen,
för att se om vinstocken
skjutit skott
och granatäppelträden gått i blom.
11 Utan att jag märkte det
hade min längtan satt mig
vid mitt furstefolks[b] vagnar.
Vännerna
12 Vänd om, vänd om, Shulamit[c],
vänd om, vänd om
så att vi får se dig!
Bruden
Varför ser ni på Shulamit,
som på en dans i Mahanajim?[d]
6 Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras mot fullkomningen, och inte lägga grunden igen med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, 2 med undervisning om dop[a] och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och evig dom. 3 Ja, så vill vi göra, om Gud tillåter.
4 (A) De som en gång har tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande 5 (B) och smakat Guds goda ord och den kommande världens krafter 6 (C) men sedan avfallit[b], dem går det inte att föra till ny omvändelse då de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt. 7 En åker som dricker det regn som ofta faller på den och som ger god skörd åt dem som den odlas för, den åkern får välsignelse från Gud. 8 (D) Men bär den törnen och tistlar är den värdelös och farligt nära förbannelsen. Slutet blir att den bränns av.
9 Men när det gäller er, våra älskade, är vi övertygade om det bästa, det som för till frälsning, trots att vi talar på detta sätt. 10 (E) Gud är inte orättvis, han glömmer inte vad ni har gjort och vilken kärlek ni visat hans namn genom att tjäna de heliga, nu som förr. 11 (F) Men vi önskar att ni var och en ska visa samma iver att bevara den fulla vissheten i hoppet ända till slutet, 12 (G) så att ni inte blir tröga utan följer dem som genom tro och tålamod får det utlovade arvet.
Guds löfte står fast
13 (H) När Gud gav löftet till Abraham svor han vid sig själv, eftersom han inte hade någon högre att svära vid. 14 Han sade: Jag ska rikligt välsigna dig och rikligt föröka dig.[c] 15 (I) Så fick Abraham efter tålmodig väntan vad Gud hade lovat. 16 (J) Människor svär vid den som är större än de själva, och eden blir en bekräftelse som gör slut på alla invändningar. 17 När Gud ännu klarare ville visa för löftets arvingar hur orubbligt hans beslut är, bekräftade han det med en ed.
18 (K) Så skulle vi, genom två orubbliga uttalanden[d], där Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi har framför oss. 19 Detta hopp har vi som ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förhänget[e]. 20 (L) Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation