Previous Prev Day Next DayNext

M’Cheyne Bible Reading Plan

The classic M'Cheyne plan--read the Old Testament, New Testament, and Psalms or Gospels every day.
Duration: 365 days
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Version
5 Moseboken 20

Krigslagar

20 När du drar ut i krig mot dina fiender och får se hästar och vagnar[a] och ett folk större än du, ska du inte bli rädd för dem, för Herren din Gud som förde dig upp ur Egyptens land är med dig. När ni står beredda att gå till strid, ska prästen träda fram och tala till folket. Han ska säga till dem: ”Hör, Israel! Ni står i dag beredda att gå till strid mot era fiender. Låt inte era hjärtan vara modlösa. Var inte rädda, bäva inte och bli inte förskräckta för dem, för Herren er Gud går själv med er för att strida för er mot era fiender och ge er seger.”

Och förmännen ska säga till folket: ”Om någon har byggt sig ett nytt hus men ännu inte invigt det, så kan han vända tillbaka hem så att inte en annan kommer och inviger det om han själv faller i striden. Om någon har planterat en vingård men ännu inte fått skörda dess frukt, så kan han vända tillbaka hem så att inte en annan kommer och skördar dess frukt om han själv faller i striden. (A) Om någon har trolovat sig med en kvinna men ännu inte tagit henne till sig, så kan han vända tillbaka hem så att inte en annan tar henne om han själv faller i striden.”

(B) Vidare ska förmännen säga till folket: ”Om någon är rädd och har ett modlöst hjärta, så kan han vända tillbaka hem så att inte också hans bröders hjärtan blir lika modlösa som hans eget.” När förmännen har avslutat sitt tal till folket, ska befälhavare över hären tillsättas och dessa ska gå i spetsen för folket.

10 När du kommer till någon stad för att strida mot den, ska du först erbjuda den fred. 11 Om den då ger ett fredligt svar och öppnar sina portar för dig, ska allt folket som finns där bli arbetspliktigt under dig och tjäna dig. 12 Men om den inte vill ha fred utan vill föra krig mot dig, ska du belägra den. 13 Och när Herren din Gud ger den i din hand ska du slå alla av mankön där med svärd. 14 (C) Men kvinnorna, barnen, boskapen och allt annat som finns i staden, hela bytet ska du ta för dig själv. Du kan använda[b] det byte som Herren din Gud har gett dig från dina fiender. 15 Så ska du göra med alla de städer som är mycket långt borta från dig och som inte hör till dessa hednafolks städer.

16 (D) Men i de städer som tillhör dessa folk och som Herren din Gud ger dig till arvedel ska du inte låta något som andas få leva. 17 Du ska viga dem åt förintelse: hetiterna och amoreerna, kananeerna och perisseerna, hiveerna och jebusiterna, så som Herren din Gud har befallt dig, 18 för att de inte ska lära er att utöva alla deras vidrigheter som de själva har utövat till sina gudars ära och så komma er att synda mot Herren er Gud.

19 Om du belägrar en stad under lång tid för att erövra och inta den, ska du inte förstöra träden omkring den genom att höja din yxa mot dem. Du får äta av deras frukt, men du får inte hugga ner dem. Träden på marken är ju inte människor som ska drabbas när du går till angrepp. 20 Men träd som du vet inte bär ätbar frukt får du förstöra och hugga ner och ta för att bygga belägringsverk mot den fientliga staden tills den faller.

Psaltaren 107

FEMTE BOKEN

De friköptas tacksamhet

107 [a]Tacka Herren, för han är god,
    evig är hans nåd!
[b]Så ska Herrens friköpta säga,
    de han har friköpt
        från fiendens hand
[c]och samlat från länderna,
    från öst och väst,
        nord och syd[d].

[e]De irrade i öknen på öde stigar,
    de fann ingen stad
        där de kunde bo.
De var hungriga och törstiga,
    deras själ mattades.
Men de ropade till Herren
        i sin nöd,
    och han räddade dem
        ur deras svårigheter.
[f]Han ledde dem
        på den rätta vägen
    till en stad där
        de kunde bo.
[g]De ska tacka Herren
        för hans nåd
    och hans under
        mot människors barn,
för han mättar
        den längtande själen
    och fyller den hungrande själen
        med sitt goda.

10 [h]De satt i mörker och dödsskugga,
    fångna i nöd och i bojor av järn,
11 [i]för de hade trotsat Guds ord
    och föraktat den Högstes råd.
12 Han ödmjukade deras hjärtan
        med lidande,
    de föll och ingen hjälpare fanns.
13 Men de ropade till Herren
        i sin nöd,
    och han frälste dem
        ur deras svårigheter.
14 [j]Han förde dem ut ur mörker
        och dödsskugga
    och slet sönder deras bojor.
15 De ska tacka Herren
        för hans nåd
    och hans under
        mot människors barn,
16 för han krossade portar
        av koppar
    och knäckte bommar av järn.

17 De blev dårar genom sitt uppror
    och fick lida för sina synder,
18 [k]de kände avsky för all mat
    och närmade sig dödens portar.
19 Men de ropade till Herren
        i sin nöd,
    och han frälste dem
        ur deras svårigheter.
20 Han sände sitt ord
        och botade dem
    och räddade dem
        från undergång.
21 De ska tacka Herren
        för hans nåd
    och hans under
        mot människors barn,
22 [l]de ska offra lovets offer
    och förkunna hans verk
        med jubel.

23 De for ut på havet med skepp
    och drev handel på väldiga vatten,
24 de såg Herrens gärningar
    och hans under i havets djup.
25 [m]Han talade och framkallade
        en stormvind
    så att havets vågor gick höga.
26 De for upp mot himlen
        och ner i djupen,
    deras själ var förtvivlad
        i faran.
27 De vinglade och raglade
        som druckna,
    all deras vishet var borta.
28 Men de ropade till Herren
        i sin nöd,
    och han förde dem ut
        ur deras svårigheter.
29 Han stillade stormen
    och vågorna tystnade.
30 De gladdes över att det blev lugnt,
    och han förde dem till hamnen
        dit de ville.
31 De ska tacka Herren
        för hans nåd
    och hans under
        mot människors barn,
32 de ska upphöja honom
        i folkets församling
    och prisa honom i de äldstes råd.

33 Han gjorde floder till öken,
    källor till törstig mark
34 [n]och bördigt land till saltjord
    på grund av invånarnas ondska.
35 [o]Han gjorde öknen
        till vattenrik sjö
    och torrt land till källor,
36 han lät de hungriga leva där
    och bygga en stad
        där de kunde bo.
37 [p]De sådde åkrar
    och planterade vingårdar
        som gav rik skörd.
38 [q]Han välsignade dem
        och de blev många,
    han lät inte deras boskap bli färre.

39 [r]Sedan blev de färre
    och tyngdes av förtryck,
        olyckor och bekymmer.
40 [s]Han öste förakt över furstarna
    och lät dem irra i väglös ödemark,
41 [t]han upphöjde den fattige
        ur eländet
    och förökade familjerna
        som hjordar.
42 [u]De ärliga ser det och gläds,
    all ondska måste tiga.

43 [v]Den som är vis bör ta till sig detta
    och tänka på Herrens
        nådegärningar.

Jesaja 47

Det stolta Babel faller

47 (A) Kom ner och sätt dig i stoftet,

        du jungfru dotter Babel.
    Sätt dig på jorden utan tron,
        du kaldeernas dotter,
    för man ska inte mer kalla dig
        den fina och förnäma.

Ta en kvarn[a] och mal mjöl,
        lägg av din slöja[b],
    lyft upp släpet, blotta benen,
        vada genom strömmarna.
(B) Din nakenhet ska blottas,
        din skam ska synas.
    Jag ska utkräva hämnd
        och inte skona någon.
(C) Vår återlösares namn
    är Herren Sebaot, Israels Helige!

Sitt tyst och dra dig undan i mörkret,
        du kaldeernas dotter,
    för du ska inte mer kallas
        kungarikenas drottning.
(D) Jag blev vred på mitt folk,
    jag vanhelgade min arvedel
        och gav dem i din hand.
    Och du visade dem
        ingen barmhärtighet,
    du lät ditt ok tynga de gamla.
(E) Du tänkte:
    "Jag ska vara drottning
        för alltid!"
    Så du tog dig inte i akt
        och tänkte inte på slutet.

(F) Hör nu detta,
    du som lever i lyx,
        du som tronar så trygg,
    du som säger i ditt hjärta:
        "Jag och ingen annan!
    Aldrig ska jag sitta som änka,
        aldrig veta av barnlöshet."
(G) Plötsligt ska båda dessa olyckor
    drabba dig, på en och samma dag:
        barnlöshet och änkestånd.
    I fullt mått ska de drabba dig,
        trots dina många trollkonster[c],
    trots dina besvärjelsers stora kraft.
10 Du litade till din ondska och tänkte:
        "Ingen ser mig."
    Din vishet och kunskap
        förledde dig,
    och du sade i ditt hjärta:
        "Jag och ingen annan."
11 Därför ska en olycka drabba dig
        som du inte kan besvärja,
    ett fördärv ska falla över dig
        som du inte kan avvärja.
    Plötsligt ska förödelsen drabba dig,
        när du minst anar det.

12 Träd fram med dina besvärjelser
        och dina många trollkonster,
    som du har tröttat ut dig med
        sedan din ungdom.
    Kanske kan du få hjälp,
        kanske kan du skrämma bort
            faran?
13 Du har tröttat ut dig
        med dina många rådslag.
    Nu får de träda fram
        och rädda dig,
    de som mäter upp himlen
        och spanar i stjärnorna[d]
    och kungör månad för månad
        vad som ska komma över dig.
14 (H) Se, de är som strå
        som bränns upp i eld,
    de kan inte rädda sitt liv
        ur lågornas våld.
    Det är ingen koleld
        att värma sig vid,
    ingen brasa att sitta vid.
15 Så går det med
        dem som du tröttade ut dig med,
    dem du har handlat med
        sedan din ungdom.
    De irrar bort var och en åt sitt håll,
        det finns ingen som räddar dig.

Uppenbarelseboken 17

Domen över den stora skökan

17 (A) En av de sju änglarna med de sju skålarna kom och talade med mig och sade: "Kom, jag ska visa dig domen över den stora skökan som tronar på väldiga vatten. (B) Jordens kungar har horat med henne, och jordens invånare är berusade av hennes otukts vin."

(C) I Anden förde han mig bort till en öken. Och jag såg en kvinna som satt på ett scharlakansrött vilddjur, fullt av hädiska namn och med sju huvuden och tio horn. (D) Kvinnan var klädd i purpur och scharlakan[a] och smyckad med guld och ädelstenar och pärlor. I handen hade hon en guldbägare, full av skändligheter och smuts från hennes otukt. På hennes panna var skrivet ett namn, en hemlighet: "Det stora Babylon, mor till jordens skökor och skändligheter."

(E) Och jag såg att kvinnan var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens blod. Och när jag såg henne blev jag djupt förundrad.

Och ängeln sade till mig: "Varför är du så förundrad? Jag ska säga dig hemligheten med kvinnan och vilddjuret som bär henne och som har de sju huvudena och de tio hornen. (F) Vilddjuret som du såg, det var och är inte mer, men det ska komma upp ur avgrunden och gå mot fördärvet. De av jordens invånare som inte har sina namn skrivna i livets bok sedan världens skapelse ska förundras när de ser vilddjuret, eftersom det var och inte är men ska komma.

(G) Här krävs ett sinne med vishet: de sju huvudena är sju berg som kvinnan sitter på. De är också sju kungar. 10 Fem har fallit, en är, och en har inte kommit än. Och när han kommer ska han bara bli kvar en kort tid. 11 (H) Vilddjuret som var och inte är, han är själv den åttonde men hör till de sju, och han går mot fördärvet. 12 (I) Och de tio hornen du såg är tio kungar som ännu inte har fått något rike. Men tillsammans med vilddjuret får de makt att för en timme regera som kungar. 13 De har ett och samma sinne och ger sin makt och myndighet åt vilddjuret. 14 (J) De ska strida mot Lammet, men Lammet ska besegra dem tillsammans med sina kallade, utvalda och troende, eftersom han är herrarnas Herre och kungarnas Kung."

15 (K) Och han sade till mig: "Vattnen som du såg där skökan tronar, det är folk och människomassor och länder och språk. 16 (L) Och de tio hornen du såg och vilddjuret, de ska hata skökan och göra henne utblottad och naken. De ska äta hennes kött och bränna upp henne i eld, 17 för Gud har ingett dem tanken att utföra hans plan och med ett och samma sinne ge sin kungamakt åt vilddjuret tills Guds ord har gått i uppfyllelse. 18 (M) Och kvinnan som du såg är den stora staden som regerar över kungarna på jorden."

Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation