M’Cheyne Bible Reading Plan
Josia utlyser ett påskfirande
35 Därefter meddelade Josia att påsken skulle firas i Jerusalem den fjortonde dagen i den första månaden, och att påsklammen skulle slaktas den kvällen.
2 Han återinsatte också prästerna i deras uppgifter och uppmuntrade dem att börja sin tjänstgöring vid templet igen,
3 och han gav följande order till leviterna:Se till att arken kommer tillbaka till Salomos tempel. Ni behöver inte bära den på era axlar. Använd er tid till att tjäna Herren och hans folk.
4-5 Dela upp er i de tjänstgöringsgrupper som era förfäder hade och som först organiserades av kung David och av hans son Salomo. Varje avdelning ska bistå sin del av folket, när de bär fram sina offer till templet.
6 Slakta påsklammen, rena er och hjälp folket med deras lamm! Följ alla de föreskrifter som Herren har gett genom Mose!
7 Därefter gav kungen 30.000 lamm och killingar och 3.000 tjurar till folkets påskoffer.
8 Kungens ämbetsmän bidrog villigt med gåvor till prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel, de ledande prästerna i Guds hus, gav prästerna 2.600 får och getter och 300 tjurar som påskoffer.
9 De levitiska ledarna Konanja, Semaja, Netanel, Hasabja, Jegiel och Josabad gav 5.000 får och getter och 500 tjurar till leviterna för deras påskoffer.
10 När allting var förberett och prästerna stod på sina platser och leviterna blivit indelade i sina tjänstgöringsgrupper, som kungen hade föreskrivit,
11 slaktade leviterna påsklammen och lämnade blodet till prästerna, som stänkte det på altaret, medan leviterna flådde lammen.
12 De tog undan det som skulle vara brännoffer för varje avdelning, som det var föreskrivet i Moses lag, och på samma sätt gjordes med tjurarna.
13 Och enligt vad som var föreskrivet i Moses lag, stekte de sedan påsklammen över eld och kokade tackoffren i grytor, pannor och kittlar och skyndade ut till folket med det, så att de fick äta.
14 Sedan gjorde leviterna i ordning en måltid åt sig själva och även åt prästerna, för de hade varit upptagna från morgonen ända till kvällen med att offra det feta av brännoffren.
15 Sångarna, Asafs söner, fanns på sina platser enligt de instruktioner som hade getts århundraden tidigare av kung David, Asaf, Heman och Jedutun, Davids profet. Vakterna vid portarna lämnade inte sina platser. De fick hjälp av andra leviter med förberedelserna.
16 Hela påskhögtiden genomfördes på denna enda dag, och allt brännoffer blev offrat på Herrens altare, som Josia hade föreskrivit.
17 Alla som fanns i Jerusalem deltog i påskfirandet, som följdes av det osyrade brödets högtid under de följande sju dagarna.
18 Inte sedan profeten Samuels tid hade det varit ett sådant påskfirande. Ingen av Israels kungar kunde mäta sig med kung Josia i det avseendet, med så många präster och leviter engagerade, och med folk från Jerusalem och från alla delar av Juda och Israel.
19 Detta hände under Josias artonde regeringsår.
Josia dör i strid
20 En tid senare ledde kung Neko från Egypten sin armé mot assyrierna till Karkemis vid floden Eufrat, och Josia förklarade krig mot honom.
21 Men kung Neko skickade sändebud till Josia med följande budskap: Jag vill inte strida mot dig, du kung av Juda. Jag har kommit för att strida endast mot kungen av Assyrien! Lämna mig i fred! Gud har sagt åt mig att skynda på! Blanda dig inte i vad Gud tänker göra, för då kommer han att förgöra dig. Han är nämligen med mig.
22 Men Josia vägrade att vända tillbaka. I stället förde han sin armé till striden vid Megiddos dal. Han tog av sig sin kungamantel, så att fienden inte skulle kunna känna igen honom.Josia vägrade tro att Nekos budskap var från Gud.
23 Men fiendens bågskyttar träffade och sårade honom med sina pilar.Bär bort mig från striden, bad han sina medhjälpare. Jag är svårt sårad!
24-25 De lyfte honom ur hans stridsvagn och lade honom i en annan vagn som förde honom tillbaka till Jerusalem, där han dog.Josia blev begravd på den kungliga begravningsplatsen, och hela Juda och Jerusalem sörjde honom. Profeten Jeremia skrev sorgesånger över Josia. Ända fram till denna dag sjunger man om hans död, för dessa sorgesånger blev en tradition bland folket.
26 Allt övrigt att berätta om Josias liv, om hans goda gärningar och om hur han följde Herrens lagar,
27 finns nerskrivet i Israels och Juda kungars krönika.
En ny himmel och en ny jord
21 Sedan såg jag en ny jord och en ny himmel - den första himlen och jorden var borta, och havet fanns inte mer.
2 Och jag, Johannes, såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, vacker som en brud, som har smyckat sig för sin man.
3 Och jag hörde ett kraftigt rop från tronen: Se, nu har Gud sitt hem bland människorna! Han ska bo tillsammans med dem, och de ska vara hans folk, ja, Gud själv ska vara bland dem.
4 Han ska torka bort alla tårar från deras ögon, och det ska inte längre finnas någon död eller sorg eller gråt eller plåga. Allt detta är borta för evigt.
5 Och han som sitter på tronen sa: Se, jag gör allting nytt! Sedan sa han till mig: Skriv ner detta, för det jag säger till dig kan man lita på, och det är sant:
6 Det har skett! Jag är A och Ö - början och slutet. De törstiga ska dricka fritt ur källorna med livets vatten.
7 Den som segrar ska få alla dessa välsignelser, jag ska vara hans Gud och han ska vara min son.
8 Men de fega, som förnekar mig och som är otrogna mot mig, förrädarna och mördarna, de som lever i omoral och de som står i kontakt med onda andar, avgudadyrkare och alla lögnare, deras plats blir i sjön som brinner av eld och svavel. Det är den andra döden.
Det nya Jerusalem
9 Sedan kom en av de sju änglarna som hade tömt skålarna med de sju sista plågorna och sa till mig: Följ med mig, så ska jag visa dig bruden, Lammets hustru.
10 I en syn tog han mig till en hög bergstopp. Därifrån såg jag ut över den underbara staden, det heliga Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud.
11 Staden var fylld av Guds härlighet, och den glänste och gnistrade som en dyrbar ädelsten, kristallklar som jaspis.
12 Dess murar var breda och höga, med tolv portar, som vaktades av tolv änglar. Och namnen på Israels tolv stammar stod skrivna på portarna.
13 Det fanns tre portar på varje sida, i norr, söder, öster och väster.
14 Murarna hade tolv grundstenar, och på dem fanns namnen på Lammets tolv apostlar inristade.
15 Ängeln höll en måttstock av guld i sin hand för att mäta staden och dess portar och murar.
16 När han mätte den, fann han att den var en fyrkant, lika bred som den var lång. Dess höjd var också exakt densamma som dess övriga mått - tvåhundratrettio mil i vardera riktningen.
17 Sedan mätte han tjockleken på murarna och fann att de var sjuttiotvå meter tjocka enligt människors sätt att mäta.
18-19 Staden var av rent, genomskinligt guld, som liknade glas. Muren var byggd av jaspis, och grundstenarna i stadsmuren var av alla slags sköna ädelstenar. Den första grundstenen var av jaspis, den andra av safir, den tredje av kalcedon, den fjärde av smaragd, den femte av sardonyx,
20 den sjätte av karneol, den sjunde av krysolit, den åttonde av beryll, den nionde av topas, den tionde av krysopras, den elfte av hyacint och den tolfte av ametist.
21 De tolv portarna var tillverkade av pärlor och varje port av en enda pärla. Och gatorna var av rent guld, som var som genomskinligt glas.
22 Det fanns inget tempel i staden, för överallt i den bad man till Herren Gud Allsmäktig och till Lammet.
23 Och staden behövde varken sol eller måne, för Guds och Lammets härlighet lyser över den.
24 I detta ljus ska folken på jorden leva, och världens härskare ska komma till staden med sina rikedomar.
25 Och eftersom det inte finns någon natt kommer portarna aldrig att stängas - de står alltid öppna.
26 Allt dyrbart och härligt som folken äger ska föras dit.
27 Och inget ont ska tillåtas att komma dit in, ingen som är omoralisk eller ohederlig, utan bara de vars namn är skrivna i Lammets bok.
Herrens budbärare
3 Hör här! Jag ska låta min budbärare resa före mig för att bereda väg. Budbäraren med Guds löften, förbundets budbärare som ni väntar på, ska plötsligt komma till sitt tempel. Ja, han ska verkligen komma, säger härskarornas Gud.
2 Men vem kan överleva när han visar sig? Vem kan uthärda när han kommer? Han är som guldsmedens eld som renar ädla metaller, och som tvättarens såpa som kan få den smutsigaste mantel fullkomligt ren!
3 Han ska noga kontrollera att all slagg bränns bort. Han ska rena leviterna, Guds tjänare, rena dem som guld och silver, så att de kan tjänstgöra inför Gud med rena hjärtan.
4 Då ska Herren ännu en gång med glädje ta emot de offer som bärs fram av folket i Juda och Jerusalem, precis som han gjorde förr.
5 Ja, då ska jag mycket snabbt straffa synden. Jag ska genast gå till rätta med spåmän och ogudaktiga människor som bedrar andra, med sådana som är otrogna i äktenskapet och med lögnare, med dem som inte betalar ut lön till sina anställda, med dem som utsuger änkor, faderlösa och utlänningar och dem som inte fruktar mig, säger härskarornas Gud.
6 Jag är Herren och jag ändrar mig inte. Detta är orsaken till att ni ännu inte blivit utrotade.
Att inte ge tionde är att stjäla från Herren
7 Även om ni inte någonsin brytt er om mina lagar kan ni fortfarande få vända tillbaka till mig, säger härskarornas Gud. Kom till mig, så ska jag förlåta er!'Men vi har ju aldrig gått bort! ' säger ni. 'Hur ska vi då kunna återvända?'
8 Får verkligen en människa stjäla från Gud? Naturligtvis inte! Och ändå har ni stulit från mig.'Vad menar du? När stal vi från dig?' säger ni.Ni har stulit tionde och offergåvor som tillhör mig.
9 Därför har Guds förbannelse drabbat er, ja, hela folket har stulit från mig.
10 Ge tionde till mitt förråd så att det alltid finns tillräckligt i mitt tempel. Om ni gör det ska jag öppna himlens fönster och ösa så stora välsignelser över er att ni inte har rum för allt.
Pröva Herren
Pröva detta och låt mig visa er!11 Era skördar ska bli stora, för jag ska skydda dem från insekter och sådant som fördärvar. Druvorna ska inte torka innan de hunnit skördas, säger härskarornas Gud.
12 Alla människor ska kalla er välsignade, för i hela landet ska det råda lycka och välstånd. Detta är löften från härskarornas Gud.
13 Er inställning till mig har varit överlägsen och ni har använt hårda ord mot mig, säger Herren.Ändå undrar ni: 'Vad menar du? Vad har vi sagt och gjort som vi inte borde?'
14-15 Lyssna nu noga! Ni har sagt: 'Det är dåraktigt att be till Gud och lyda honom. Vad har det för gott med sig att man följer hans lagar och ångrar synden? Nej, från och med nu ska vi kalla de fräcka välsignade. Inget händer dem som trotsat Gud och det går ju alldeles utmärkt för de ogudaktiga!'
16 Men de som fruktade Herren och älskade honom talade då med varandra. Herren skrev då upp namnen på dem som fruktade honom och älskade att tala om honom och tänka på honom.
17 De ska vara mina och tillhöra mig på den dag då jag samlar mina egendomar, säger härskarornas Gud. Jag ska skona dem som en far skonar den son som är lydig och plikttrogen mot honom.
18 Då ska ni se skillnaden på Guds behandling av goda och onda människor, skillnaden mellan dem som tjänar honom och dem som inte gör det.
Jesus uppstår från de döda
20 Tidigt på söndagsmorgonen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala till graven och upptäckte att stenen var bortrullad från ingången.
2 Hon sprang då därifrån och letade reda på Petrus och den lärjunge som Jesus älskade och sa: De har tagit bort Herrens kropp från graven, och jag vet inte var de har lagt den.
3-4 Då rusade båda till graven för att se efter. Den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom dit först
5 och böjde sig och tittade in och såg linneduken ligga där, men han gick inte in.
6 Sedan kom Petrus och han gick in. Han lade också märke till linneduken som låg där,
7 medan den duk, som täckt Jesu huvud, var hoprullad i en rulle och låg för sig.
8 Sedan gick också den andre lärjungen in och såg och trodde att han uppstått -
9 för till dess hade de inte fattat att Skrifterna sa att Jesus skulle återvända till livet!
Jesus visar sig för Maria Magdalena
10 Sedan gick de båda lärjungarna hem.
11 Under tiden hade Maria gått tillbaka till graven och stod utanför den och grät. Och medan hon grät lutade hon sig in
12 och såg då två vitklädda änglar sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats och den andre vid fötternas.
13 Varför gråter du? frågade änglarna henne.Därför att de har tagit bort min Herre, svarade hon, och jag vet inte var de har lagt honom.
14 Hon kastade en blick över axeln och såg att någon stod bakom henne. Men att det var Jesus märkte hon inte.
15 Varför gråter du? frågade han henne. Vem letar du efter? Hon trodde det var trädgårdsmästaren och svarade därför:Om du har tagit bort honom, tala då om för mig var du har lagt honom, så ska jag gå och hämta honom.
16 Maria, sa Jesus. Hon ryckte till och vände sig mot honom.Herre! utropade hon.
17 Rör mig inte, sa han, för jag har ännu inte återvänt till Fadern. Men gå och leta reda på mina bröder och tala om för dem att jag ska gå till min Far och er Far, min Gud och er Gud.
18 Maria från Magdala sprang då till lärjungarna och sa: Jag har sett Herren. Sedan berättade hon vad han hade sagt.
Jesus visar sig för lärjungarna bakom stängda dörrar
19 På kvällen samma dag samlades lärjungarna bakom stängda dörrar av rädsla för de judiska ledarna. Då stod plötsligt Jesus mitt ibland dem och sa till dem: Frid vare med er!
20 Så visade han dem sina händer och sin sida. Och deras glädje visste inga gränser när de såg sin Herre igen.
21 Han talade till dem och sa: Som Fadern har sänt mig, så sänder också jag er.
22 Sedan andades han på dem och sa till dem: Ta emot den helige Ande.
23 Om ni förlåter någons synder så är de förlåtna, men om ni vägrar att förlåta dem så blir de inte förlåtna.
Jesus visar sig för alla de elva lärjungarna
24 En av lärjungarna, Tomas Tvillingen, hade inte varit med vid detta tillfälle.
25 När de gång på gång berättade för honom: Vi har sett Herren, svarade han: Jag tror det inte förrän jag med egna ögon ser hålen efter spikarna i hans händer. Och jag vill ta på dem med mina fingrar, och med min hand vill jag röra vid såren i hans sida. Annars kan jag inte tro.
26 Åtta dagar senare var lärjungarna samlade igen, och då var Tomas tillsammans med dem och dörrarna var låsta. Men plötsligt stod Jesus mitt ibland dem och sa: Frid vare med er.
27 Sedan vände han sig till Tomas och sa: Här är mina händer. Sätt ditt finger här, och stick din hand i min sida! Tvivla nu inte längre utan tro!
28 Min Herre och min Gud, utbrast Tomas.
29 Sedan sa Jesus till honom: Du tror därför att du sett mig. Lyckliga är de som inte har sett mig men ändå tror.
30-31 Jesu lärjungar såg honom göra många andra under, förutom dem som är nertecknade i denna bok. Men dessa är nerskrivna för att ni ska kunna tro att han är Messias, Guds Son, och för att ni ska få evigt liv genom att tro på honom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®