M’Cheyne Bible Reading Plan
Josia regerar i Juda
34 Josia var bara åtta år gammal när han blev kung, och han regerade i trettioett år i Jerusalem.
2 Det var en mycket god regeringstid, och han följde sin förfader Davids exempel.
3 När han var sexton år och hade regerat i åtta år, började han söka sin förfader Davids Gud, och fyra år senare började han rensa upp i Juda och Jerusalem och rev ner alla altaren och avgudabilder på höjderna.
4 Under hans personliga ledning blev baalsaltarena nerrivna, obeliskerna vid altarena höggs ner och avgudabilderna krossades och ströddes ut över deras gravar som hade tillbett avgudar.
5 Sedan brände han upp benen efter hednaprästerna på deras egna altaren och renade på så sätt Juda och Jerusalem.
6 Därefter for han till städerna i Manasse, Efraim, Simeon och ända bort till Naftali och gjorde likadant där.
7 Han rev ner de hedniska altarena, krossade avgudabilderna och högg ner obeliskerna. Så gjorde han överallt i hela landet, innan han vände tillbaka till Jerusalem.
8 Under det artonde året av sin regering, sedan han renat landet och förändrat tillståndet i templet, gav han Safan, Asaljas son, och Maaseja, landshövdingen i Jerusalem, och kanslern Joa, Joahas son, i uppdrag att reparera det.
9 De gick då till översteprästen Hilkia med de pengar som samlats in vid tempelportarna av de leviter som höll vakt där. Folk som kom från Manasse, Efraim och andra kvarlevor av det bortförda Israel, liksom folket i Jerusalem, hade gåvor med sig till templet. Pengarna överlämnades till de män som utsetts att leda arbetet på templet,
10-11 så att de kunde betala snickare och stenhuggare och köpa byggnadsmaterial, sten, timmer och bjälkar. Josia byggde så upp det som kungarna i Juda tidigare hade låtit förfalla.
12 Man arbetade hårt och troget under ledning av Jahat och Obadja, två leviter av Meraris släkt, och Sakarja och Mesullam av Kehats släkt. Samma leviter som annars var musiker övervakade och ledde arbetet.
13 Andra leviter tjänstgjorde som sekreterare och vakter.
En bokrulle med Guds lag hittas
14 En dag när översteprästen Hilkia var i templet och räknade de pengar som samlats in vid portarna, hittade han en gammal bokrulle. Det visade sig vara Guds lag, den lag som Herren hade gett dem genom Mose.
15-16 Hilkia visade sitt fynd för Safan, kungens sekreterare, och gav honom bokrullen. Safan tog den med sig till kungen när han skulle rapportera om hur arbetet på templet fortskred.
17 Pengarna är räknade och har överlämnats till tillsyningsmännen och arbetarna, sa han till kungen.
18 Sedan nämnde han om Hilkias upptäckt av bokrullen och läste ur den för kungen.
19 När Josia hörde vad lagarna föreskrev Guds folk, rev han sönder sina kläder i förtvivlan
20 och kallade samman Hilkia och Ahikam, Safans son, Abdon, Mikas son, sekreteraren Safan och sin personlige rådgivare Asaja och sa till dem:
21 Gå till templet och bed till Herren för mig! Bed för alla som finns kvar av Israel och Juda! Bokrullen säger att anledningen till att Herrens fruktansvärda vrede drabbat oss är att våra förfäder inte har följt de lagar, som finns nedskrivna här.
22 Männen gick då till profetissan Hulda, hustru till Sallum, Tokehats son och Hasras sonson. Sallum var ansvarig för kungens kläder. Han bodde i den nyare stadsdelen i Jerusalem. När de berättade för Hulda om kungens bekymmer,
23 svarade hon: Säg till honom som sände er:
24 'Jag, Herren, kommer att utplåna denna stad och dess invånare. Alla de förbannelser som är skrivna i boken kommer att slå in.
25 Mitt folk har övergett mig och tillbett hedniska gudar. Därför ska min vrede drabba denna plats, och den kan inte återkallas.'
26 Men Herren säger också till kungen av Juda, som skickade hit er för att fråga mig om detta:
27 'Därför att du är bedrövad och har ödmjukat dig inför din Gud, sedan du fått höra mina ord angående denna stad och dess invånare, och har rivit sönder dina kläder i förtvivlan och gråtit inför mig, därför har jag hört dig, säger Herren.
28 Jag ska inte låta allt det onda, som jag har sagt komma över denna stad och dess invånare förrän efter din död.' Sändebuden gick till kungen med denna hälsning från Herren.
29 Då kallade kungen samman alla de äldste i Juda och Jerusalem,
30 alla präster och leviter och allt folk, både stora och små, till templet. Där läste han ur bokrullen för dem om förbundet med Herren.
31 Där kungen stod vid sin pelare, avlade han ett löfte till Herren att följa hans befallningar av hela sitt hjärta och göra som det var skrivet i bokrullen.
32 Sedan uppmanade han alla i Jerusalem och Benjamin att bekräfta förbundet med Gud, och alla gjorde så.
33 Sedan flyttade Josia bort alla avgudar från de områden som tillhörde Israel och uppmanade alla i Israel att tjäna Herren, sin Gud.Och under hela återstoden av Josias levnad fortsatte de att följa Herren, sina förfäders Gud.
Tusenårsriket
20 Sedan såg jag en ängel som kom ner från himlen med nyckeln till den bottenlösa avgrunden. Ängeln hade också en tung kedja i sin hand.
2 Han grep draken - den gamle ormen, som är Satan själv - och band honom i tusen år.
3 Han kastade ner honom i den bottenlösa avgrunden, som han sedan stängde och låste. Och han förseglade dörren så att han inte kunde bedra folken längre, förrän de tusen åren hade gått. Därefter ska han åter släppas ut för en kort tid.
4 Sedan såg jag troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg de människor som hade blivit halshuggna därför att de vittnat om Jesus och predikat Guds ord. De hade inte tillbett vilddjuret eller hans bild och hade inte hans m¤rke p¦ sina pannor eller sina h¤nder. De hade f¦tt liv igen, och nu regerade de med Kristus i tusen ¦r.
5 Detta var den första uppståndelsen. (Resten av de döda kom inte tillbaka till livet förrän de tusen åren var över.)
6 De som får vara med om den första uppståndelsen är välsignade och heliga. För dem innebär inte den andra döden någon fasa, för de kommer att vara Guds och Kristi präster och ska regera med honom i tusen år.
Satan får sitt straff
7 När de tusen åren är över kommer Satan att släppas ut ur sitt fängelse.
8 Han ska gå ut och bedra folken i världen och samla dem till strid tillsammans med Gog och Magog, en väldig armé, lika omöjlig att räkna som sandkornen på havets strand.
9 De kommer att marschera upp på den stora slätten och omringa Guds folk där de lägrat sig och slå en ring kring den älskade staden Jerusalem. Men då ska eld från Gud i himlen falla ner på de anfallande arméerna och utplåna dem.
10 Sedan ska djävulen, som hade lurat dem, än en gång kastas ner i samma sjö av eld och svavel som djuret och den falske profeten, och de ska plågas dag och natt i evigheternas evigheter.
Livets bok och Guds dom
11 Och jag såg en stor vit tron och honom som sitter på den. För hans ansikte flydde jorden och himlen, men det fanns ingen plats att gömma sig på.
12 Jag såg de döda, stora och små, stå inför Gud, och böcker öppnades, bland dem också livets bok. Och de döda dömdes enligt det som fanns skrivet i böckerna, var och en efter de handlingar han hade gjort.
13 Haven gav tillbaka de döda som var i dem, och jorden och de dödas rike överlämnade de döda som fanns i dem. Alla blev dömda efter sina gärningar.
14 Och döden och helvetet kastades ner i den brinnande sjön. Detta är den andra döden, den brinnande sjön.
15 Och den som inte hade sitt namn skrivet i livets bok, kastades i den brinnande sjön.
Herren varnar sina präster
1-2 Lyssna nu, ni präster, till ett varningens ord från härskarornas Gud:Om ni inte ändrar er och ärar mitt namn, så ska jag låta förbannelse komma över er i stället för de välsignelser som jag skulle vilja ge er. Ja, jag har faktiskt redan förbannat er därför att ni inte tagit sådant som är betydelsefullt för mig på allvar.
3 Kom ihåg att jag ska gå till rätta med era barn. Ja, jag ska kasta gödseln från de djur ni offrat åt mig i ansiktet på er, och ni ska själva bli utkastade som dynga.
4 Då ska ni äntligen förstå att det var jag som gav er denna varning att vända tillbaka till de lagar jag gav er far Levi, säger härskarornas Gud.
5 Avsikten med dessa lagar var att ge honom liv och frid, och genom att hålla dem skulle han visa mig respekt och vördnad.
6 Till folket förmedlade han alla de sanningar han fick från mig, och han varken ljög eller tvekade. Han vandrade i gemenskap med mig och levde ett gott och rättfärdigt liv och omvände många från deras syndiga livsföring.
7 Från prästernas läppar ska kunskap om Gud ständigt komma, så att folk lär känna Guds lagar. Prästerna är budbärare från härskarornas Gud, och folket bör komma till dem för att få vägledning.
8 Men absolut inte till er! Ni har lämnat Guds vägar. Genom era 'råd' har många kommit på fall. Ni har brutit Levis förbund och gjort det till en parodi, säger härskarornas Gud.
9 Därför har jag sett till att folket föraktar er. Ni har inte varit lydiga mot mig, utan låtit vissa som ni favoriserat bryta lagen utan att bli tillrättavisade.
Förräderi mot Herren
10 Vi är alla barn till Abraham, och alla är vi skapade av samme Gud. Ändå är vi trolösa mot varandra och bryter våra förfäders förbund.
11 I Juda, i Israel och i Jerusalem förekommer förräderi, för männen i Juda har vanhelgat Guds heliga tempel genom att gifta sig med hedniska kvinnor som tillber avgudar.
12 Herren ska utesluta från sitt förbund varje man som har gjort något sådant, även om han bär fram offer till Herren.
13 Ändå blöter ni ner altaret med era tårar därför att Herren inte längre bryr sig om era offer och välsignar er med framgång.
14 Varför har Gud övergett oss? ropar ni. Jag ska tala om för er varför: det är därför att Herren har sett ert förräderi, när ni har skilt er från era hustrur, som varit trogna mot er under alla år, era livskamrater som ni lovat att inte överge.
15 Det var Herren som förenade er. Enligt Guds plan blev ni båda genom äktenskapet ett inför honom. Och vad är det han önskar? Jo, gudfruktiga barn från er förening. Var därför på er vakt! Var trogen mot din ungdoms brud.
16 Herren, Israels Gud, säger att han hatar skilsmässa lika mycket som ondska och våld. Behärska därför era känslor, och se till att ni inte bryter förbundet med varandra.
17 Ni har tröttat ut Herren med era ord.Tröttat ut? säger ni och låtsas vara förvånade. Hur har vi kunnat trötta ut honom? Jo, genom att påstå att ont är gott och att det behagar Herren, och genom att säga att Gud inte är så nogräknad och att han inte kommer att straffa er.
19 Då gav Pilatus order om att Jesus skulle piskas med ett blygissel.
2 Och soldaterna gjorde en krona av törnen och tryckte fast den på hans huvud och satte sedan på honom en mantel av purpurrött tyg, den kungliga färgen.
3 Leve judarnas kung! hånade de honom, och de slog honom med knytnävarna.
4 Pilatus gick ut igen till judarna och sa: Jag tänker föra ut honom till er nu, men ni ska veta att jag inte finner honom skyldig.
5 Då kom Jesus ut med törnekronan och purpurmanteln på sig, och Pilatus sa: Se, här är mannen!
6 Men när översteprästerna och de judiska ledarna fick se honom, började de ropa: Korsfäst honom, korsfäst honom!Ni får korsfästa honom, sa Pilatus. Jag finner honom inte skyldig.
7 De svarade: Enligt våra lagar ska han dö, för han har kallat sig Guds Son.
8 När Pilatus hörde detta blev han ännu mer förskräckt.
9 Han förde in Jesus i palatset igen och frågade honom: Var kommer du ifrån? Men Jesus svarade honom inte.
10 Tänker du inte svara mig? frågade Pilatus. Fattar du inte att jag har makt att ge dig fri eller att korsfästa dig?
11 Då sa Jesus: Du skulle vara maktlös om inte Gud gett dig makt över mig. Därför är skulden större hos dem som överlämnade mig åt dig.
12 Då försökte Pilatus på nytt att frige Jesus, men de judiska ledarna sa: Om du friger den här mannen är du inte kejsarens vän. För den som gör sig till kung gör uppror mot kejsaren.
13 När Pilatus hörde detta förde han ut Jesus till dem igen och satte sig på domarbänken på den stenlagda terrassen (på hebreiska kallas den Gabbata).
14 Klockan var nu ungefär tolv dagen före påsk, den dag då man förbereder högtiden.Och Pilatus sa till judarna: Här är er kung.
15 Bort med honom, skrek de, bort med honom. Korsfäst honom!Vad menar ni? Ska jag verkligen korsfästa er kung? frågade Pilatus.Vi har ingen kung utom kejsaren, ropade översteprästerna tillbaka.
16 Då gav Pilatus efter och överlämnade Jesus till dem för att korsfästas.
Jesus förs bort för att korsfästas
17 Så fick de Jesus dömd till slut, och de förde honom ut ur staden. Han var tvungen att själv bära sitt kors till en plats som kallas Huvudskalleplatsen, på hebreiska Golgata.
Jesus blir korsfäst
18 Där korsfäste de honom tillsammans med två andra män, en på vardera sidan om honom.
19 Och Pilatus satte upp ett anslag över honom med texten: JESUS FRÅN NASARET, JUDARNAS KUNG.
20 Platsen där Jesus korsfästes låg nära staden, och anslaget var skrivet på hebreiska, latin och grekiska, så att många människor kunde läsa det.
21 Då gick översteprästerna till Pilatus och krävde: Ändra det från 'judarnas kung' till 'Han har sagt: Jag är judarnas kung.'
22 Pilatus vägrade och svarade: Vad jag har skrivit, det har jag skrivit. Det ska stå precis som det står.
23-24 När soldaterna hade korsfäst Jesus delade de upp hans kläder i fyra högar, en för var och en av dem. Men när de kom till manteln visade det sig att den var vävd i ett stycke utan söm. Då sa de: Låt oss spela tärning för att se vem som får den. Därmed uppfylldes det Skriftens ord som säger: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min mantel. Och det var just vad de gjorde.
25 Intill korset där Jesus hängde stod hans mor och hennes syster, den Maria som var hustru till Kleopas, samt Maria från Magdala.
26 När Jesus såg sin mor stå där bredvid den lärjunge han älskade, sa han till henne: Han ska nu vara din son.
27 Och till lärjungen sa han: Hon är din mor! Och från den stunden tog han hand om henne.
Jesus dör på korset
28 Jesus visste att hans uppdrag nu var avslutat, och för att uppfylla Skriften sa han: Jag är törstig.
29 Man doppade då en svamp i en kruka fylld med surt vin som stod där och fäste den på en isopsgren och förde den till hans läppar.
30 När Jesus hade smakat på det ropade han: Det är fullbordat. Därefter böjde han ner huvudet och dog.
31 De judiska ledarna ville inte att kropparna skulle hänga kvar på korset till nästa dag, som var sabbatsdag (och en mycket speciell sådan, för det var påsk). De bad därför Pilatus att ge order om att männens ben skulle slås sönder så att kropparna kunde tas ner.
32 Soldaterna kom då och slog sönder benen på de båda män som hade korsfästs tillsammans med Jesus.
33 Men när de kom fram till Jesus såg de att han redan var död, och därför slog de inte sönder hans ben.
34 En av soldaterna stack ändå ett spjut i hans sida, och då rann det ut blod och vatten.
35 Det finns en som kan vittna om det, eftersom han själv såg det med egna ögon. Hans berättelse är tillförlitlig och sann och honom kan ni tro på.
36-37 Soldaterna gjorde detta för att de ord i Skriften skulle uppfyllas som säger: Inget av hans ben ska slås sönder och de ska se upp till honom som de har genomborrat.
Jesus begravs
38 Efteråt bad Josef av Arimataia, som av rädsla för de judiska ledarna hade varit en hemlig lärjunge till Jesus, om tillstånd att ta ner Jesu kropp. Pilatus beviljade det, och Josef kom och tog ner den.
39 Nikodemos, mannen som hade kommit till Jesus en natt, var också med och han hade med sig trettio kilo balsameringsolja, gjord av myrra och aloe.
40 Tillsammans lindade de in Jesu kropp i en lång linneduk, som var indränkt med den välluktande oljan. Det var vanligt att göra så vid judiska begravningar.
41 Platsen där man hade korsfäst Jesus låg nära en träddunge, där det fanns en ny grav som aldrig använts.
42 Och på grund av brådskan före sabbaten och därför att graven låg nära, lade de honom just där.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®