M’Cheyne Bible Reading Plan
Josafat i allians med Ahab
18 Men den rike och populäre kung Josafat ingick en allians med kung Ahab i Israel genom att låta sin son gifta sig med dennes dotter.
2 Några år senare reste Josafat till Samaria för att besöka kung Ahab, som ställde till en stor fest för honom och hans sällskap. Ahab lät slakta en mängd får och oxar till festen. Sedan frågade han kung Josafat om denne ville göra gemensam sak med honom och gå till anfall mot Ramot i Gilead.
3-5 Naturligtvis vill jag det! svarade kung Josafat. Jag går med dig, och mina trupper står till ditt förfogande. Men låt oss först fråga Herren till råds.Kung Ahab kallade då samman 400 av sina hedniska profeter och frågade dem: Ska vi dra ut i strid mot Ramot i Gilead eller inte? De svarade: Gå till anfall, för Gud kommer att ge er en stor seger!
6-7 Men Josafat var inte nöjd. Finns det inte någon Herrens profet här i närheten, som vi också kan fråga? undrade han.Jo, det finns en, men honom tycker jag inte om, för han profeterar bara olycka, kommenterade Ahab surt. Det är Mika, Jimlas son.Säg inte så! utbrast Josafat. Vi måste få höra vad han har att säga.
8 Kungen i Israel kallade då till sig en av sina tjänstemän. Skynda dig och hämta hit Mika, Jimlas son, befallde han.
9 De båda kungarna satt på sina troner i sin kungliga glans på en öppen plats i närheten av Samarias stadsport, och alla profeterna profeterade framför dem.
10 En av dem, Sidkia, Kenaanas son, gjorde för detta tillfälle horn av järn och förklarade:Herren säger att du ska stånga arameerna till döds med dessa horn!
11 De andra höll med honom. Ja, dra upp till Ramot i Gilead med frimodighet, för Herren kommer att låta er segra, ropade de i korus.
12 Mannen som gick för att hämta Mika berättade för honom vad som höll på att hända och vad alla profeterna hade sagt, nämligen att kriget skulle sluta med seger för kungen.Jag hoppas du kommer att hålla med dem och ge kungen ett lyckosamt svar, försökte mannen.
13 Men Mika svarade: Jag svär vid Gud att vad han än säger, det kommer jag att säga.
14 När han kom fram inför kungen, frågade denne honom: Mika, ska vi dra ut i strid mot Ramot i Gilead eller inte? Och Mika svarade: Det är klart att ni ska dra ut i strid. Det kommer att bli en klar seger för er!
15 Hör här! sa kungen skarpt. Hur många gånger måste jag säga till dig att inte tala något annat än det Herren säger till dig?
16 Då svarade Mika honom: I min syn såg jag hela Israel förskingrat uppe på berget, som får utan herde. Och Herren sa: 'Deras herre har blivit dödad. Skicka hem dem!'
17 Var det inte det jag sa? utbrast Israels kung och vände sig till Josafat. Så där gör han varenda gång. Han profeterar aldrig något annat än olycka över mig.
18 Hör här vad Herren mer har sagt till mig, fortsatte Mika. Jag såg honom på hans tron, omgiven av änglar på alla sidor.
19-20 Herren sa: 'Vem kan få kung Ahab att gå ut i strid mot Ramot i Gilead och bli dödad där?'Det kom en hel del förslag, men till slut kom en ande fram inför Herren och sa: 'Jag kan göra det!''Hur tänker du då bära dig åt?' frågade Herren honom.
21 Han svarade: 'Jag ska bli en lögnens ande i munnen på alla kungens profeter!''Det kommer att fungera
22 Du ser alltså att Herren har lagt en lögnens ande i munnen på de här profeterna, för han har i själva verket beslutat raka motsatsen till vad de säger!
23 Då gick Sidkia, Kenaanas son, fram till Mika och slog honom i ansiktet. Din lögnare, skrek han. När lämnade Herrens Ande mig för att tala till dig?
24 Det ska du komma underfund med, den dag du tvingas att gömma dig i det innersta rummet! svarade Mika.
25 Arrestera den där mannen och för honom tillbaka till styresmannen Amon och till min son Joas, befallde Israels kung.
26 Ge dem order att sätta honom i fängelse på vatten och bröd, tills jag välbehållen har kommit tillbaka från striden.
27 Mika svarade: Om du kommer välbehållen tillbaka, så har Herren inte talat genom mig. Sedan vände han sig till de andra och sa: Kom ihåg vad jag har sagt.
Ahab dör på stridsfältet
28 Israels kung och Judas kung ledde alltså sina arméer mot Ramot i Gilead.
29 Ahab sa till Josafat: Jag ska förklä mig så att ingen kan känna igen mig, men du kan bära din kungamantel!
30 Nu hade Arams kung gett order till anförarna för stridsvagnarna att inte bry sig om någon annan än Israels kung.
31 När de fick syn på kung Josafat från Juda i sin kungliga mantel, satte de efter honom i tron att han var den de sökte. Men Josafat ropade till Herren om räddning, och soldaterna insåg sitt misstag och lämnade honom i fred.
32 Så snart de upptäckte att det inte var Israels kung slutade de alltså upp med att förfölja honom.
33 Men någon sköt en pil på måfå mot de israeliska trupperna, och den träffade Ahab i en springa i rustningen.Se till, att jag kommer bort härifrån, stönade han till mannen som körde vagnen. Jag är svårt sårad.
34 Striden blev allt häftigare, och kungen vände tillbaka, stödd av kuddar där han satt i sin vagn, för att bekämpa arameerna, men vid solnedgången dog han.
144.000 märks med Guds sigill
7 Sedan såg jag fyra änglar, som stod vid jordens fyra hörn och hindrade de fyra vindarna att blåsa. Inte ett enda löv rörde sig längre bland träden, och havet blev blankt som en spegel.
2 Och jag såg en annan ängel komma från öster, och han hade med sig den levande Gudens sigill. Och han ropade till dessa fyra änglar, som hade fått makt att skada jorden och havet:
3 Vänta! Gör ingenting än, skada varken jorden, havet eller träden, förrän vi har satt Guds sigill på hans tjänares pannor.
4-8 Hur många blev märkta med detta sigill? Jag fick höra antalet, det var 144.000 och de kom från alla Israels tolv stammar: tolv tusen från Juda stam, tolv tusen från Ruben, tolv tusen från Gad, tolv tusen från Aser, tolv tusen från Naftali, tolv tusen från Manasse, tolv tusen från Simeon, tolv tusen från Levi, tolv tusen från Isaskar, tolv tusen från Sebulon, tolv tusen från Josef, och tolv tusen från Benjamin.
En oräknelig skara
9 Sedan såg jag en stor skara människor - alltför stor för att kunna räknas - från alla länder, folk och stammar stå inför tronen och Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i sina händer.
10 Och de ropade med hög röst: Frälsningen kommer från vår Gud som sitter på tronen, och från Lammet.
11 Och nu samlade sig alla änglarna runt tronen och runt de äldste och de fyra väsendena, och de föll ner på sina ansikten vid tronen i tillbedjan för Gud.
12 Amen! sa de. Välsignelse och härlighet och visdom och tacksägelse och ära och kraft och makt tillhör vår Gud i evigheternas evigheter. Amen!
13 Sedan frågade en av de tjugofyra äldste mig: Vet du vilka dessa är som är klädda i vita kläder, och varifrån de kommer?
14 Nej, Herre, svarade jag, vill du tala om det för mig? Det är de som kommer ur det stora lidandet, sa han. De har tvättat sina kläder rena i Lammets blod.
15 Det är därför som de står här vid Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel. Han som sitter på tronen ska beskydda dem.
16 De kommer aldrig att bli hungriga eller törstiga igen, och de ska aldrig brännas av middagssolens hetta.
17 För Lammet, som står framför tronen, ska ge dem mat och vara deras herde och leda dem till källorna med livets vatten. Och Gud ska torka bort tårarna från deras ögon.
Herren försvarar sin överstepräst
3 Sedan visade ängeln mig översteprästen Josua som stod inför Herrens ängel, och Satan var också där vid ängelns högra sida med anklagelser mot Josua.
2 Herren sa till Satan: Jag förkastar dina anklagelser, Satan. Ja, jag, Herren, gör det, för jag ska vara barmhärtig mot Jerusalem. Jag har bestämt mig för att visa barmhärtighet mot Josua och hans folk. Han är som ett brinnande vedträ ryckt ur elden.
3 Men Josuas kläder var orena, då han stod inför Herrens ängel.
4 Då sa ängeln till de övriga som stod där: Ta av honom hans kläder. Sedan vände han sig till Josua och sa: Jag har tagit bort din synd, och nu ska jag klä dig i högtidskläder.
5-6 Kan ni inte ge honom en ren turban också att sätta på huvudet? sa jag. Då satte de en turban på hans huvud. Herrens ängel gav sedan Josua denna uppmaning:
7 Herren, härskarornas Gud, säger: 'Om du följer de stigar som jag visar dig och gör allt som jag säger åt dig, då ska du få tjäna i mitt tempel och vakta det, så att det förblir heligt. Du ska få vara i min närhet tillsammans med dessa änglar.
8 Lyssna på mig, Josua, du överstepräst, och alla ni andra präster, för ni är förebilder på det goda som ska komma. Josua representerar min tjänare, den nya gren som ska växa ut.
9 All makt ska ges åt honom, och han ska bli hörnstenen i templet som Josua står bredvid. På stenen ska jag skriva: Jag ska förlåta detta lands synd på en enda dag.
10 Efter den dagen ska ni leva i frid och trygghet, och var och en av er ska ha sitt eget hem dit ni kan inbjuda era grannar.'
Jesus ger mat åt fem tusen
6 Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön. Den kallas också Tiberiassjön.
2-3 ,
4-5 Och en stor folkmassa följde honom vart han gick för att se honom bota de sjuka. Då gick Jesus upp på ett berg och satte sig där med sina lärjungar. Det var dagarna före påsk, judarnas stora högtid.När Jesus såg sig omkring och märkte att så mycket folk följt efter vände han sig till Filippos och sa: Filippos, var kan vi köpa bröd så att alla dessa människor får något att äta?
6 Han prövade Filippos, men själv visste han naturligtvis vad han skulle göra.
7 Filippos svarade: Det skulle kosta en förmögenhet och ändå skulle de inte bli mätta.
8-9 Då lade sig Andreas, Petrus yngre bror, i samtalet och sa: Det finns en pojke här med fem kornbröd och ett par fiskar. Men det räcker ju inte åt så många människor.
10 Säg åt alla att sätta sig, befallde Jesus. Och allesammans slog sig ner på grässluttningen, enbart männen var omkring fem tusen.
11 Sedan tog Jesus bröden och tackade Gud och delade ut dem till folket. Därefter gjorde han likadant med fiskarna. Och alla åt och blev mätta.
12 Samla nu ihop det som blev över så att inget förstörs, uppmanade Jesus sedan sina lärjungar.
13 Och det blev tolv fyllda korgar.
14 När folket fattade vilket stort under som inträffat ropade de: Han måste vara profeten, som vi väntar på!
15 Men när Jesus såg att de ville föra honom med sig med våld och göra honom till kung, drog han sig undan i ensamhet högre upp i bergen.
Jesus går på vattnet
16 På kvällen gick hans lärjungar ner till sjön och väntade på honom där.
17 Men när mörkret föll och Jesus ännu inte hade kommit tillbaka, steg de i en båt och for ut på sjön i riktning mot Kafarnaum.
18-19 Ganska snart blåste det upp, och sjögången blev häftig. De var omkring en halvmil från land. Plötsligt fick de se Jesus. Han gick på vattnet! Då blev de oerhört rädda,
20 men han ropade till dem och sa till dem att inte vara oroliga.
21 Då lät de honom komma upp i båten, och i samma ögonblick var båten framme vid den plats som de skulle till.
Jesus - livets bröd
22-23 Nästa morgon samlades folket igen på andra sidan sjön för att se och höra Jesus. De visste nämligen att han och lärjungarna hade kommit dit tillsammans, men att lärjungarna farit därifrån i sin båt och lämnat honom kvar. Flera småbåtar från Tiberias hade lagt till i närheten,
24 och när folket såg att varken Jesus eller lärjungarna var där, steg de i båtarna och for över sjön till Kafarnaum för att leta efter honom.
25 När de fann honom där frågade de: Herre, hur kom du hit?
26 Jesus svarade: Jag vet varför ni kommer till mig. Det är därför att jag gav er mat så att ni blev mätta, inte därför att ni förstod det under jag gjorde.
27 Men tänk inte bara på det som ni behöver för det dagliga livet. Nej, använd era krafter till att söka det eviga livet som jag, Människosonen, kan ge er. För Gud, Fadern, har sänt mig just för detta syfte.
28 De svarade: Hur ska vi leva för att göra Guds vilja?
29 Jesus sa: Guds vilja är att ni tror på den som han har sänt.
30-31 De svarade: Du måste visa oss fler under om du vill att vi ska tro att du är Messias. Ge oss bröd varje dag, precis som våra förfäder fick när de vandrade genom öknen. Eller som Skriften säger: 'Mose gav dem bröd från himlen.'
32 Jesus svarade: Det var inte Mose som gav dem brödet. Min Far gjorde det, och nu erbjuder han er det sanna brödet från himlen.
33 Det brödet är den som är sänd av Gud från himlen, och han ger liv åt världen.
34 Herre, sa de, ge oss det brödet varje dag!
35 Jesus svarade: Jag är livets bröd. Ingen som kommer till mig ska någonsin bli hungrig igen. Och den som tror på mig behöver aldrig bli törstig.
36 Men problemet är, som jag sagt till er tidigare, att ni inte ens tror det som ni ser med egna ögon.
37 Alla människor som min Far ger mig, kommer till mig, och jag kommer aldrig att visa bort dem.
38 För jag har kommit hit från himlen för att göra Guds vilja, inte min egen. Det är Gud som har sänt mig.
39 Och hans vilja är att jag inte ska förlora en enda av alla dem som han har gett mig, utan att jag ska uppväcka dem till evigt liv på den yttersta dagen.
40 För det är min Fars vilja att alla som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv. Och jag ska uppväcka dem på den yttersta dagen.
Judarna accepterar inte vad Jesus säger
41 Då började judarna kritisera honom därför att han påstod sig vara brödet från himlen.
42 Vad nu då? utropade de. Vad menar han, han är ju bara Jesus, Josefs son. Vi känner hans föräldrar. Vad är det här för prat att han har kommit ner från himlen?
43 Men Jesus svarade: Var inte så upprörda för att jag sa det,
44 för ingen kommer till mig om inte min Far som sände mig drar honom till mig, och på den yttersta dagen ska jag föra alla sådana tillbaka till livet.
45 Profeterna säger ju: 'De ska alla bli undervisade av Gud.' Alla dem som Fadern talar till och som lär sig sanningen från honom, de dras till mig.
46 Men inte på det sättet att någon ser Fadern med egna ögon, för bara jag har sett honom.
47 Jag försäkrar er att den som tror på mig har redan evigt liv!
48 Ja, jag är livets bröd.
49 Det fanns inget verkligt liv i det bröd som kom ner från himlen och som gavs åt era förfäder i öknen, för de dog allesammans.
50-51 Men det finns faktiskt ett bröd från himlen som ger evigt liv åt alla som äter det. Jag är detta livgivande bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter det brödet kommer att leva i evighet. Det brödet är min kropp, som jag ger för att hela världen ska få leva.
52 Då började judarna diskutera med varandra om vad han menade: Hur kan den här mannen ge oss sin kropp, så att vi kan äta av den? frågade de.
53 Jesus sa då om igen: Jag försäkrar er: Om ni inte äter Människosonens kropp och dricker hans blod så kan ni inte ha evigt liv i er.
54 Men var och en som äter min kropp och dricker mitt blod har evigt liv, och jag kommer att uppväcka honom på den yttersta dagen.
55 För min kropp ger den näring som är nödvändig för att leva, och mitt blod är en livgivande dryck.
56 Var och en som äter min kropp och dricker mitt blod är i mig och jag i honom.
57 Min Far har sänt mig, och jag lever därför att han lever. På samma sätt kommer de att leva som söker sin föda hos mig.
58 Jag är brödet från himlen. Alla som äter detta bröd ska leva i evighet och kommer inte att dö som era förfäder gjorde, även om de också åt bröd från himlen.
59 Denna predikan höll han i synagogan i Kafarnaum.
Många överger Jesus
60 Till och med lärjungarna sa: Det här står vi inte ut med att höra. Vad menar han egentligen?
61 Jesus visste inom sig att lärjungarna opponerade sig och därför sa han till dem: Stöter det här er?
62 Vad ska ni då tänka när ni ser mig, Människosonen, återvända till himlen?
63 Bara Guds ande kan skapa evigt liv. Ni själva kan inte göra det. Men de ord som jag har talat till er kommer från Guds ande och därför ger de er liv.
64 Men en del av er tror mig inte. Jesus visste nämligen från början vilka som inte trodde, och han visste vem som skulle förråda honom.
65 Och han anmärkte: Detta är vad jag menade när jag sa att ingen kommer till mig om inte Fadern drar honom till mig.
66 När han hade sagt detta om att äta hans kropp och dricka hans blod, drog sig många lärjungar bort från honom och ville inte längre ha något med honom att göra.
67 Då vände sig Jesus till de tolv och frågade: Tänker ni också gå er väg?
68 Petrus svarade: Herre, till vem skulle vi gå? Bara du kan tala de ord som ger evigt liv,
69 och vi tror och vet att du är Guds helige Son.
70 Då sa Jesus: Jag har valt ut er tolv och ändå är en av er en djävul.
71 (Han talade om Judas, Simon Iskariots son, den lärjunge som skulle förråda honom.)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®