M’Cheyne Bible Reading Plan
Amasja regerar i Juda
25 Amasja var tjugofem år när han blev kung, och han regerade i tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Joaddan och var från Jerusalem.
2 Han gjorde det som var rätt inför Herren, även om det inte alltid var helhjärtat!
3 När Amasja väl var insatt i sitt ämbete, dödade han de män som mördat hans far.
4 Men han skonade deras barn på Herrens befallning i Moses lag, som säger att föräldrarna inte ska dö för barnens synder och inte heller barnen för föräldrarnas, utan att var och en ska svara för sin egen synd.
5-6 Amasja organiserade också armén, och delade in Judas och Benjamins stammar familjevis med ledare för var och en. Vid en mönstring av alla som var tjugo år eller äldre fann man att det fanns 300.000 stridsdugliga män som kunde hantera spjut och sköld. Dessutom skaffade Amasja sig 100.000 legosoldater från Israel för en summa av 100 talenter i silver.
7 Men då kom en profet med ett budskap från Herren: Amasja! Använd inga soldater från Israel, för Herren är inte med dem.
8 Om du låter dem gå med dina trupper i strid, kommer du att bli besegrad hur bra ni än kämpar, för Gud har makt att både hjälpa och stjälpa.
9 Men pengarna! jämrade sig Amasja. Hur ska det gå med dem? Profeten svarade: Herren har makt att ge dig mycket mer än så!
10 Amasja skickade alltså hem legosoldaterna igen till Efraim, och de gav sig iväg kokande av ilska över förolämpningen.
11 Men Amasja tog mod till sig och ledde sin armé till Saltdalen och dödade där 10.000 man från Seir.
12 Ytterligare 10.000 togs till fånga. De fördes upp på en klippavsats och störtades över kanten, så att de krossades mot stenblocken nedanför.
13 Under tiden anföll de legosoldater, som blivit tillbakaskickade, flera av Judas städer i trakten av Bet-Horon och Samaria. De dödade 3.000 och tog med sig ett stort byte.
14 När kung Amasja vände tillbaka efter att ha slagit edomiterna, förde han med sig avgudar, som tagits från folket i Seir. Han satte till och med upp dem som sina egna gudar, bad till dem och tände rökelse till dem.
15 Detta gjorde att Herren blev mycket vred, och han sände en profet till Amasja som frågade: Varför ber du till gudar som inte ens kunde rädda sitt eget folk undan dig?
16 När blev du min rådgivare? svarade kungen. Sluta genast, annars ska jag döda dig!Profeten gick därifrån, men han gav kungen denna varning: Jag vet att Gud har bestämt sig för att förgöra dig, därför att du har tillbett dessa gudar och inte lyssnat till mitt råd.
17 Kung Amasja i Juda följde sedan sina rådgivares uppmaning och förklarade krig mot kung Joas i Israel, Joahas son och Jehus sonson.
18 Kung Joas svarade med denna liknelse: På Libanons berg fanns det en tistel, som sa till en ceder: 'Ge din dotter till hustru åt min son.' Just då kom ett vilddjur och trampade ner tisteln!
19 Du är väldigt stolt över att du har erövrat Edom, men jag råder dig att stanna hemma och inte befatta dig med mig, för då kommer du och hela Juda att råka illa ut.
20 Men Amasja ville inte höra på detta, för Gud planerade att förgöra honom, därför att han hade tillbett Edoms gudar.
21 Då attackerade Joas och arméerna möttes i Bet-Semes i Juda.
22 Juda blev besegrat och trupperna flydde.
23 Kung Joas i Israel tog den besegrade kung Amasja till fånga och förde honom till Jerusalem. Där gav han order om att 200 meter av tempelmuren skulle brytas ner från Efraimsporten till Hörnporten.
24 Han bar ut alla skatter och guldkärl från templet, som stod under Obed-Edoms familjs vård, liksom alla skatter från palatset. Han tog också gisslan, innan han återvände med alltsammans till Samaria.
25 Men kung Amasja i Juda överlevde kung Joas i Israel med femton år.
26 Händelser under kung Amasjas regering finns återgivna i Judas och Israels kungars krönika.
27 Där står också hur Amasja vände sig bort från Gud, hur hans folk sammansvor sig mot honom i Jerusalem, och hur han flydde till Lakis, dit folket förföljde honom och dödade honom.
28 De tog hans döda kropp och förde den tillbaka med häst till Jerusalem och begravde den på den kungliga begravningsplatsen.
Kvinnan och draken
12 Sedan utspelades ett stort skådespel i himlen, och det visade vad som kommer att hända.Jag såg en kvinna, iklädd solen och med månen under sina fötter och med en krona av tolv stjärnor på sitt huvud.
2 Hon var gravid, och ropade under sina värkar, i väntan på att barnet skulle födas.
3 Plötsligt visade sig en röd drake med sju huvuden och tio horn och sju kronor på sina huvuden.
4 Hans svans drog med sig en tredjedel av stjärnorna, som han slungade ner på jorden. Han ställde sig framför kvinnan just som hon skulle föda sitt barn, för att äta upp det så snart det föddes.
5 Hon födde en son som en gång ska härska över alla folk med järnhand. Han räddades och fördes genast upp till Gud och hans tron.
6 Men kvinnan flydde ut i öknen, där Gud gjort i ordning en plats för henne, där hon skulle tas om hand under 1.260 dagar.
7 Sedan bröt ett krig ut i himlen. Mikael och de änglar som var under hans befäl stred mot draken och hans skaror av fallna änglar.
8 Och draken förlorade slaget och tvingades ut ur himlen.
9 Han, den stora draken, den gamle ormen, som kallas djävulen eller Satan, och som bedrar hela världen, kastades ner till jorden tillsammans med hela sin armé.
10 Sedan hörde jag en kraftig röst som ropade från himlen: Äntligen har stunden kommit! Gud har segrat, och frälsningen och kraften och makten tillhör honom och Kristus. Våra bröders anklagare, han som anklagade dem dag och natt inför vår Gud, har kastats ner från himlen till jorden.
11 Våra bröder besegrade honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörd, för de älskade inte sina liv utan var villiga att gå i döden.
12 Gläd dig, himmel! Ni himlens invånare, var glada, ja jubla! Men klaga, ni världens människor, för djävulen har kommit ner till er i stor vrede, och han vet att han bara har en kort tid kvar.
13 Och när draken märkte att han hade kastats ner till jorden, förföljde han kvinnan som hade fött barnet.
14 Men hon fick vingar som en stor örn, så att hon kunde fly till öknen, till den plats som fanns i ordning för henne. Där togs hon om hand och skyddades från ormen, draken, under tre och ett halvt år.
15 Och från ormens mun vällde en stor vattenflod, den forsade fram mot kvinnan för att dränka henne,
16 men jorden hjälpte henne och öppnade sin mun och svalde floden.
17 Då försökte den uppretade draken anfalla resten av hennes barn - alla som håller Guds bud och bekänner att de tillhör Jesus. Och draken ställde sig på stranden vid havet.
En ny tid för Jerusalem och Juda
8 På nytt kom ett budskap från Herren till mig:
2 Herren, härskarornas Gud, säger: Jag är bekymrad, ja, jag är irriterad över vad alla Jerusalems fiender har gjort.
3 Nu ska jag återvända till mitt land, och jag ska själv bo i Jerusalem, och den ska kallas Den trogna staden, Det heliga berget och Herrens, härskarornas Guds, berg.
4 Herren, härskarornas Gud, förklarar att Jerusalem ska ha fred och ro så länge att män och kvinnor än en gång ska kunna bli så gamla att de måste använda käpp när de tar sig fram,
5 och överallt på torgen ska man se flickor och pojkar leka.
6 Herren säger: Även om det låter alltför underbart för er som bara är en liten rest som återstår, så är det enkelt för mig.
7 Var övertygad om att jag ska rädda mitt folk från öster och väster, vart de än har blivit utspridda.
8 Jag ska föra dem tillbaka hem, så att de kan få leva i trygghet i Jerusalem. De ska vara mitt folk och jag ska vara deras rättfärdige Gud, och jag ska förlåta dem deras synder!
9 Herren, härskarornas Gud, säger: Tappa inte modet! Fortsätt ert arbete och gör det klart. Ni har lyssnat länge nog! Alltsedan ni började arbetet med grunden till templet har profeterna talat till er om de välsignelser som väntar er när arbetet är färdigt.
10 Innan ni började fanns det inget arbete, ingen lön, ingen trygghet. Om ni lämnade staden fanns det ingen garanti för att ni skulle kunna komma tillbaka, för brottsligheten var stor och utbredd.
11 Men allt är annorlunda nu, säger Herren, härskarornas Gud.
12 Jag låter er få leva i fred. Era skördar ska bli goda. Vingårdarna ska digna av druvor, marken ska vara bördig och det ska komma rikligt med regn. Alla dessa välsignelser ska mitt folk som bor kvar i landet få del av.
13 'Du ska bli lika fattig som Juda
14-15 Om ni gör det, ska jag välsigna er. Jag tänker inte ändra mig. Jag straffade era förfäder som jag hade lovat när de gjorde mig upprörd, men jag tänker inte ändra mitt beslut att välsigna er.
16 Så här ska ni göra: Tala sanning och var ärliga. Se till att era domstolar dömer rättvist! Håll fred med varandra!
17 Gör inte varandra illa och svär inte falskt. Jag hatar allt sådant! säger Herren.
18 Här är ett annat budskap som kom till mig från Herren, härskarornas Gud:
19 Den fasta och sorgetid som ni brukar hålla i den femte, sjunde och nionde månaden ska i stället bli högtider och glädjefester. Ni ska älska sanning och frid.
20-21 Folk ska komma från hela världen till Jerusalem från många olika städer för att få vara med vid dessa högtider. Man ska uppmuntra vänner och bekanta i andra städer och säga: 'Ska vi fara till Jerusalem för att be Herren välsigna oss och vara barmhärtig mot oss? Jag ska resa dit! Följ med du också!'
22 Ja, många människor, också från stora och mäktiga länder, ska komma till Jerusalem för att be Herren, härskarornas Gud, om välsignelse och hjälp.
23 Då ska tio män från lika många nationer ta tag i en judes rockärm och säga: 'Kan inte du bli min vän, för jag vet att Gud är med dig.'
Lasaros blir sjuk och dör
11 En man som hette Lasaros låg sjuk. Han bodde i Betania tillsammans med sina systrar Maria och Marta
2 (Det var hans syster Maria som smorde Herren med välluktande olja och torkade hans fötter med sitt hår).
3 De två systrarna skickade ett meddelande till Jesus: Herre, din vän Lasaros är allvarligt sjuk.
4 Men när Jesus hörde det sa han: Hans sjukdom ska inte leda till döden, utan till att Gud förhärligas så att jag, Guds Son, blir ärad genom detta.
5 Trots att Jesus tyckte mycket om Marta, Maria och Lasaros,
6 stannade han ändå där han var i ytterligare två dagar.
7 Därefter sa han till lärjungarna: Låt oss gå till Judeen.
8 Men lärjungarna invände: Herre, för bara ett par dagar sedan försökte de judiska ledarna i Judeen döda dig. Ska du nu gå dit igen?
9 Jesus svarade: Det är ljust tolv timmar om dagen, och då kan man gå tryggt utan att snava.
10 Det är bara på natten som man på grund av mörkret behöver vara rädd för att snubbla.
11 Sedan sa han: Vår vän Lasaros har somnat in, men nu ska jag gå och väcka honom.
12-13 Lärjungarna trodde att Jesus menade att Lasaros hade fått en stunds skön sömn och sa: Det betyder att han är på bättringsvägen. Men Jesus menade att Lasaros hade dött.
14 Så han sa öppet till dem: Lasaros är död.
15 Och för er skull är jag glad att jag inte var där för hans död kommer att hjälpa er att tro på mig. Kom, nu går vi dit.
16 Tomas, med smeknamnet Tvillingen, sa till de andra lärjungarna: Vi går med så vi kan dö tillsammans med honom.
Jesus tröstar Maria och Marta
17 När de kom fram till Betania berättade man för dem att Lasaros redan hade legat fyra dagar i graven.
18 Betania låg bara några kilometer från Jerusalem,
19 och många judar hade kommit därifrån för att trösta Marta och Maria i deras sorg.
20 När Marta hörde att Jesus var på väg gick hon för att möta honom, men Maria stannade hemma.
21 Marta sa till Jesus: Herre, om du hade varit här, så hade inte min bror behövt dö.
22 Men jag vet i alla fall att Gud kan ge dig vad som helst om du bara ber honom om det.
23 Jesus sa till henne: Din bror ska återvända till livet.
24 Ja, sa Marta, när alla andra gör det på uppståndelsens morgon.
25 Jesus sa till henne: Jag är den som uppväcker de döda och ger dem liv igen. Den som tror på mig ska leva, även om han dör.
26 Han får evigt liv därför att han tror på mig och ska aldrig någonsin dö. Tror du det, Marta?
27 Ja, Herre, svarade hon honom. Jag tror att du är Messias, Guds Son, den som vi väntat på så länge.
28 Sedan lämnade hon honom och återvände till Maria och tog henne avsides från de sörjande och viskade till henne: Jesus är här och vill träffa dig.
29 Då reste hon sig upp och gick med detsamma för att möta honom.
30 Jesus hade stannat utanför byn på den plats där Marta hade mött honom.
31 När judarna, som var i huset för att försöka trösta Maria, såg henne skynda sig ut, trodde de att hon skulle gå till Lasaros grav för att gråta, och de följde efter henne.
32 När Maria kom fram till Jesus föll hon ner vid hans fötter och sa: Herre, om du hade varit här, skulle min bror fortfarande ha varit i livet.
33 När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som följt med henne också grät, blev han djupt rörd:
34 Var har ni begravt honom? frågade han dem.De sa till honom: Kom och se.
35 Och Jesus började gråta.
36 De var mycket nära vänner, sa judarna. Se hur mycket han älskade honom.
Jesus uppväcker Lasaros från döden
37-38 Men många sa: Om den mannen botade en blind, varför kunde han då inte göra så att Lasaros slapp dö? Och återigen blev Jesus upprörd. Sedan kom de till graven, som var en grotta med en tung sten som spärrade öppningen.
39 Jesus sa till dem: Rulla undan stenen.Men Marta, den döde mannens syster, sa: Lukten kommer att vara fruktansvärd för han har varit död i fyra dagar.
40 Jesus svarade: Har jag inte sagt till dig att om du tror ska du få se vilket under Gud kan göra?
41 Då rullade de undan stenen. Sedan såg Jesus upp mot himlen och sa: Far, tack för att du har hört mig.
42 Du hör mig naturligtvis alltid, men jag säger det för alla de människors skull som står här, så att de ska tro att du har sänt mig.
43 Sedan ropade han: Lasaros, kom ut!
44 Och Lasaros kom ut inhöljd i liksvepningen och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sa då till dem: Ta av honom det där och låt honom gå.
De religiösa ledarna planerar att döda Jesus
45 Många av de judar som var på besök hos Maria och såg vad Jesus gjorde, trodde då till slut på honom.
46 Men några gick bort till fariseerna och rapporterade vad som hänt.
47 Då sammankallade översteprästerna och fariseerna ett råd för att diskutera situationen.Vad ska vi göra?, sa de till varandra. Den här mannen gör ju verkligen under.
48 Om vi låter honom fortsätta kommer hela folket att ställa sig på hans sida, och då kommer den romerska armén att gripa in och utplåna både oss och vårt land.
49 Och en av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sa: Ni fattar ingenting!
50 För oss är det bäst om en man dör för folket, än att ett helt folk går under.
51 Denna profetia om att Jesus skulle dö för hela folket kom från Kajafas, översteprästen. Han sa det inte av sig själv, utan Gud lade orden i hans mun.
52 Det var en förutsägelse om att Jesus skulle dö inte bara för Israel, utan för alla Guds barn som är spridda runt världen.
53 Från den stunden var de judiska ledarna fast beslutna att avrätta Jesus.
54 Jesus avslutade nu sin offentliga verksamhet och lämnade Jerusalem. Han gick till utkanten av öknen, till staden Efraim, och stannade där med sina lärjungar.
55 Påsken, en av judarnas heliga högtider, närmade sig, och många människor från hela landet kom till Jerusalem flera dagar i förväg för att gå igenom reningsceremonierna innan påsken började.
56 De ville se Jesus, och medan de stod och samtalade i templet frågade de varandra: Vad tror ni? Tänker han komma till påskhögtiden?
57 Under tiden hade översteprästerna och fariseerna befallt att den som såg Jesus genast måste rapportera det, så att de kunde arrestera honom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®