M’Cheyne Bible Reading Plan
Folket bär fram gåvor till tempelbygget
29 Sedan vände sig kung David till hela församlingen och sa:Min son Salomo, som Gud har utsett till att bli näste kung i Israel, är fortfarande ung och oerfaren, och uppgiften som ligger framför honom är oerhörd. Templet han ska bygga är ju inte en byggnad för människor utan för Herren själv!
2 Jag har använt allt som står till mitt förfogande för att förbereda byggnationen och samlat guld, silver, koppar, järn och trä och onyx, andra dyrbara stenar, juveler och marmor i stor mängd.
3 Eftersom jag älskar Guds hus, ger jag också hela min privata förmögenhet till hjälp vid tempelbyggandet. Detta ger jag som tillägg till allt det jag redan samlat.
4-5 Mitt eget bidrag består av tre tusen talenter guld från Ofir (cirka 110 ton) och sju tusen talenter silver (cirka 260 ton). Det ska användas till det som ska tillverkas av guld och silver och till den konstnärliga utsmyckningen. Vem vill följa mitt exempel? Vem vill överlåta sig och sina ägodelar till Herren?
6-7 Då kom huvudmännen för släkterna och stammarna, arméofficerarna och andra ledare med 5.000 talenter guld (cirka 190 ton) och 85 kilo persiska guldmynt, 10.000 talenter silver (cirka 375 ton), dessutom 18.000 talenter koppar (cirka 675 ton) och 100.000 talenter järn (cirka 3.750 ton).
8 De gav också en mängd juveler, vilka överlämnades i gersoniten Jehiels vård.
9 Allt folket gladdes över sina ledares generositet, och David själv var oerhört glad och tacksam.
David tackar Herren
10 Medan David fortfarande stod kvar inför hela församlingen, började han prisa och tacka Herren:Herre, vår far Israels Gud, du ska prisas i all evighet!
11 Din är all makt och ära och härlighet. Allt i himmel och på jord tillhör dig, Herre.Detta är ditt kungadöme. Vi tillber dig, som har allt under kontroll.
12 Rikedom och ära kommer från dig, och du är den som råder över allt.Du har all styrka och all makt i din hand, och det är du som ger makt och upphöjelse.
13 Vi tackar dig, vår Gud, och prisar ditt härliga namn.
14 Vem är jag och vad är mitt folk, att vi skulle kunna ge dig allt detta? Allt vad vi har kommer ju från dig, och vi har bara gett det som redan var ditt!
15 För vi är här bara några korta ögonblick, främlingar i ett land, precis som våra förfäder.Våra dagar på jorden är som en skugga, och de försvinner utan att lämna spår.
16 Herre, vår Gud, allt det vi har samlat för att kunna bygga ett tempel till ditt heliga namn, det kommer från dig! Det tillhör dig alltsammans!
17 Jag vet, min Gud, att du prövar människorna för att se om de är goda, och du har behag till människor som gör det rätta. Jag har gjort allt det här med ärliga och uppriktiga avsikter, och jag har sett hur folket villigt och med glädje har kommit med sina gåvor.
18 Herre, våra förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, låt denna längtan att tjäna och lyda dig få vara kvar hos dem för all framtid!
19 Gör min son Salomo fullständigt överlåten till dig, och hjälp honom att bygga ditt tempel, det som jag har förberett!
20 Sedan sa David till allt folket: Prisa Herren, er Gud! Då prisade alla Herren och föll ner på marken inför Herren och inför kung David.
21 Nästa dag bar man fram 1.000 unga tjurar, 1.000 bockar och 1.000 lamm som brännoffer till Herren. Man bar också fram drickoffer och många andra offer för hela Israel.
22 Man åt och drack inför Herrens ansikte, och gädjen var stor bland folket.Sedan bekräftade man ännu en gång Salomo som kung Davids efterträdare. Man smorde honom till landets kung och Sadok till präst för folket.
23 Salomo övertog tronen efter sin far David, och han hade stor framgång. Hela Israel lydde honom,
24 och alla ledare och officerare och alla hans bröder försäkrade honom sin trohet.
25 Herren upphöjde Salomo i kunglig ära och glans över Israel på ett sätt som man inte upplevt tidigare.
David dör vid hög ålder
26-27 David var kung i Israel i fyrtio år. Under sju av dessa år regerade han i Hebron, och trettiotre år regerade han i Jerusalem.
28 Han blev mycket gammal och dog rik och högt ärad, och han efterträddes alltså av Salomo.
29 Händelser under Davids regering finns upptecknade i profeten Samuels böcker och i profeterna Natans och Gads krönikor.
30 Där berättas om hans regering, hans stora makt och om allt som hände honom och Israel och de omkringliggande länderna under hans tid.
Den troendes hopp
1-2 Detta är mitt andra brev till er, kära bröder, och i båda två har jag velat påminna er om sanningar som ni redan känner till. Det gäller både de heliga profeternas förutsägelser, och de ord av vår Herre och Frälsare som vi apostlar har fört vidare till er.
3 Först av allt vill jag påminna er om att i den yttersta tiden ska det komma fräcka människor, som kommer att göra allt det onda de kan tänka ut.
4 De kommer att driva med er och säga: Jaså, Jesus lovade att komma tillbaka? Var har ni honom? Nej, ni kan vara lugna för att han aldrig kommer! Allt har varit sig precis likt ända sedan världen blev till, eller hur?
5-6 De glömmer medvetet att Gud en gång dränkte hela jorden med en väldig översvämning, långt efter det att han genom sitt ord hade skapat himlen och format jorden ur vatten.
7 Men nu har Gud befallt att jorden och himlen ska sparas till en väldig eld på domens dag, när alla ogudaktiga människor ska förgås.
8 Men glöm inte, kära bröder, att för Herren är en dag som tusen år.
9 Han fördröjer inte sin utlovade återkomst, även om det ibland kan tyckas så. Han väntar, av det goda skälet att han inte vill att någon ska förgås, och ger därmed syndare mer tid att omvända sig.
10 Herrens dag ska verkligen komma, lika oväntat som en tjuv, och då ska himlarna försvinna med ett fruktansvärt dån, och himlakropparna ska upplösas i eld, och jorden och allt som finns på den ska brännas upp.
11 Eftersom en så total utplåning väntar vår jord, måste vi leva heligt och gudfruktigt.
12 Ni bör se fram emot den dagen med förväntan och göra ert för att påskynda den. Gud ska låta himlarna brinna upp och himlakropparna smälta och försvinna i flammor.
13 Men i stället för det gamla har han lovat oss nya himlar och en ny jord, där det bara kommer att finnas det som är gott.
14 Kära vänner, medan ni väntar på att detta ska hända, ska ni kämpa för att leva utan att synda, i frid med alla.
15-16 Och kom ihåg varför han dröjer. Det är för att människor ska få möjlighet att bli frälsta. Vår kloke och älskade bror Paulus har talat om samma saker i många av sina brev. En del av hans utläggningar är inte lätta att förstå, och det finns alltid människor som i sin okunnighet förvränger dem precis som de gör med andra delar av Skriften, och följden blir en katastrof för dem. De går mot sin undergång.
17 Jag varnar er i förväg, kära bröder, så att ni kan vara på er vakt och inte bli lurade av dessa gudlösa människors misstag, för då blir ni också inblandade i dem.
18 Väx i stället i andlig styrka och lär känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus mer och mer. Honom tillhör all ära, både nu och i evighet.Farväl!Petrus
Folket anklagas
6 Hör vad Herren säger till sitt folk:Stå upp och lägg fram din sak inför mig! Låt bergen och höjderna vara vittnen till din anklagelse!
2 Ja, lyssna ni berg till Herren! Han anklagar sitt folk Israel och ska dra det inför rätta.
3 Mitt folk, vad är det jag har gjort, eftersom ni vänder er bort från mig? Tala om för mig varför det är slut på ert tålamod! Svara mig!
4 Det var jag som förde er ut ur Egypten, lät er slippa slaveriets bojor och gav er Mose, Aron och Mirjam till hjälp.
5 Kommer ni inte ihåg, mina barn, hur Balak, kungen i Moab, försökte besegra er genom förbannelsen från Bileam, Beors son, men hur jag fick honom att välsigna er i stället? Det är sådan barmhärtighet jag har visat er gång på gång. Kommer ni inte alls ihåg vad som hände vid Sittim och Gilgal och hur jag välsignade er där?
6 Hur ska vi kunna ställa till rätta vad vi har gjort? frågar ni. Ska vi komma fram inför Herren med brännoffer och årsgamla kalvar? Nej!
7 Även om ni offrade tusentals baggar och floder av olivolja, skulle det behaga honom? Skulle han bli nöjd då? Om ni offrade era äldsta barn, skulle det göra honom glad? Skulle han då förlåta er synd? Naturligtvis inte!
8 Nej, han har talat om för er vad det är han vill: att ni gör det som är rätt och barmhärtigt och vandrar i ödmjukhet inför Gud.
9 Herren ropar till Jerusalem. Förståndig är den som lyssnar! De arméer som ska förstöra staden är på väg! Herren har sänt dem.
10 Era synder är så många. Ska ni aldrig sluta att göra er rika på andras bekostnad? De ogudaktigas hem är fulla av stulna skatter och falska vågar.
11 Ska jag acceptera alla dessa köpmän som fifflar med sina vågar, vikter och mått? Hur skulle Gud kunna vara rättfärdig om han tillät detta?
12 Era rika män har vunnit sin rikedom genom utpressning och grymhet, och man har blivit så vana vid lögner att man inte längre kan tala sanning!
13 Därför måste jag straffa er! Ni måste straffas för all er synd.
14 Ni ska äta utan att bli mätta och ständigt gå hungriga. Hur ni än försöker spara pengar ska det inte lyckas, och det lilla ni får ihop ska jag låta era fiender ta hand om.
15 Ni ska så men inte skörda. Ni ska pressa olja ur oliver, men åt er själva blir det inget över. Ni ska pressa druvor, men inte få dricka vinet från dem.
16 De enda bud ni följer är kung Omris stadgar, och hans son kung Ahab är ert enda föredöme! Därför ska jag låta er bli ett avskräckande exempel på hur jag handlar med den olydige. Jag ska förgöra er. Jag ska göra er till åtlöje för hela världen, och alla som ser er ska hånle.
Liknelsen om det försvunna fåret
15 Ohederliga tullindrivare och andra ökända syndare kom ofta för att lyssna till Jesus när han predikade.
2 Judarnas religiösa ledare och lag-experter däremot, kritiserade honom för att han umgicks med så dåliga människor, och till och med åt med dem!
3-4 Därför berättade Jesus denna liknelse: Om en av er har hundra får och ett av dem går vilse i öknen, lämnar han då inte de nittionio andra för att gå och söka efter det som är försvunnet tills han finner det?
5 Sedan bär han glad hem det på sina axlar.
6 När han kommer hem samlar han sina vänner och grannar, så att de också kan glädjas med honom därför att han har hittat sitt försvunna får.
7 Så kommer man också att glädja sig i himlen över en syndare som gått vilse och återvänder till Gud, mer än över nittionio andra som aldrig gått vilse!
Liknelsen om det borttappade myntet
8 Eller ta den här bilden: En kvinna har tio värdefulla silvermynt och tappar bort ett. Tänder hon inte då en lampa och vänder upp och ner på huset och letar i varje vrå tills hon hittar det?
9 Och kallar hon inte sedan på sina vänner och grannar för att de ska glädjas med henne?
10 På samma sätt gläder sig Guds änglar när en syndare omvänder sig.
Liknelsen om den förlorade sonen
11 För att ytterligare förklara denna tanke berättade han följande: En man hade två söner.
12 Den yngre sa till sin far: 'Jag vill ha min del av arvet nu, i stället för att vänta tills du dör.' Då gick fadern med på att dela sin egendom mellan sönerna.
13 Några dagar senare gav sig den yngre sonen iväg till ett främmande land. Där levde han livets glada dagar och gjorde slut på alla sina pengar.
14 En svår hungersnöd drabbade landet och han började lida nöd.
15 I sin förtvivlan bad han då en lantbrukare att anställa honom för att vakta hans svin.
16 Men så småningom blev han så hungrig, att han till och med skulle ha kunnat äta svinens mat, men ingen gav honom något.
17 När han till sist tog sitt förnuft till fånga sa han till sig själv: 'Hemma har till och med de anställda vad de behöver och mer därtill, och här går jag och håller på att dö av hunger!
18 Jag går hem till min far och säger: 'Far, jag har syndat mot både Gud och dig,
19 och jag är inte längre värd att kallas din son. Men var snäll och låt mig få arbeta som en av dina tjänare.'
20 Han återvände alltså hem till sin far. Medan han fortfarande var långt borta såg hans far honom och fylldes av kärlek och medkänsla. Han sprang emot sin son och kramade om honom och kysste honom.
21 Sonen utbrast: 'Far, jag har syndat mot Gud och mot dig och är inte längre värd att kallas din son.'
22 Men hans far sa till tjänarna: 'Skynda er! Ta fram den bästa högtidsdräkten i huset och sätt på honom den. Och en ring med juveler och ett par skor!
23 Och slakta gödkalven som vi har. Vi måste fira det här.
24 För min son var död, men han har återvänt till livet. Han var förlorad, men är återfunnen.' Och så började festen.
25 Under tiden kom den äldre sonen hem. Han hade arbetat ute på åkrarna, och redan på långt håll hörde han musik och dans från huset.
26 Förvånad frågade han en av tjänarna vad det var man firade.
27 'Din bror har kommit tillbaka
28 Då blev den äldre brodern rasande och ville inte gå in i huset. Hans far gick ut och försökte övertala honom att komma in,
29 men han svarade: 'I alla dessa år har jag arbetat hårt, och inte en enda gång har jag vägrat att göra vad du har bett mig om. Men under hela denna tid har du aldrig ens gett mig en killing så att jag kunde ha en fest med mina vänner.
30 Men nu när den där slösaren kommer hem, som har gjort av med dina pengar ihop med prostituerade, då firar du det med att slakta den bästa kalv som fanns här på gården.'
31 'Se så, min käre son
32 Men nu måste vi vara glada och fira det som hänt, för han är din bror, och han var död men lever igen. Han var borta och förlorad, men nu har han kommit hem igen.'
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®