M’Cheyne Bible Reading Plan
Rehabeam får folket emot sig
10 När Rehabeam skulle krönas kom alla Israels ledare till Sikem.
2-3 Samtidigt fick Jerobeam, Nebats son, genom sina vänner meddelande om Salomos död. Han var då i Egypten, dit han hade flytt undan kung Salomo. Nu återvände han omedelbart för att närvara vid kröningen, där han förde folkets talan genom att ställa frågor till Rehabeam:
4 Din far var en hård herre. Gör det nu lättare för oss, så får du bli vår kung! sa han.
5 Rehabeam bad folket att komma tillbaka om tre dagar, för då skulle han ha fattat sitt beslut.
6 Sedan diskuterade han deras begäran med de äldre män som hade varit rådgivare åt hans far.Vad ska jag svara dem? frågade han.
7 Om du vill bli deras kung, så ska du ge dem ett förmånligt svar och behandla dem milt. Då kommer de att tjäna dig, svarade de.
8-9 Men han avfärdade deras råd och frågade de yngre männen, som var hans jämnåriga, vad de hade för uppfattning. Vad tycker ni att jag ska göra? Ska jag vara mildare mot dem än min far var? frågade han.
10 Nej, svarade de. Säg så här till dem: 'Om ni tycker att min far var hård mot er, så vänta bara och se hurdan jag blir! Mitt lillfinger är tjockare än min fars midja.
11 Jag kommer att bli hårdare mot er, inte mildare! Min far använde ris mot er, men jag ska använda skorpiongissel!'
12 När Jerobeam och folket återvände efter tre dagar för att få höra kungens beslut,
13 möttes de av ett kärvt budskap. Rehabeam vägrade nämligen att följa de äldre männens råd
14 och gjorde i stället som hans jämnåriga hade föreslagit.Min far gav er tunga bördor att bära, men de jag ska ge er kommer att vara ännu tyngre! sa han till dem. Min far straffade er med ris, men jag ska använda skorpiongissel!
Stammarna i norr gör uppror
15 Kungen hade alltså inte tillmötesgått folket. Guds finger fanns med i detta, och därmed blev den förutsägelse som gjorts om Jerobeam av Ahia från Silo verklighet.
16 När folket insåg vad kungen hade sagt, gick de därifrån och övergav honom.Glöm David och hans familj! skrek de i ilska. Någon annan kan bli vår kung. Låt Rehabeam regera över sin egen stam Juda! Vi går hem igen!
17 Folket i Juda stam förblev lojalt mot Rehabeam.
18 När kung Rehabeam senare skickade ut Hadoram för att ta ut arbetare från de andra stammarna i Israel, blev denne stenad till döds av folket. När kung Rehabeam fick höra detta, tog han omedelbart sin vagn och flydde till Jerusalem.
19 Och fram till denna dag har Israel vägrat att låta sig regeras av någon ur Davids familj.
1 Denna bok avslöjar några av de kommande händelser, som Jesus Kristus snart ska låta ske. Gud tillät honom att uppenbara dessa ting för sin tjänare Johannes i en syn, och han sände en ängel från himlen för att förklara vad synen betydde.
2 Johannes skrev ner alltsammans - Guds och Jesu Kristi ord, allt som han hörde och såg.
3 Om du läser dessa profetiska ord högt för församlingen, kommer du att bli särskilt välsignad av Herren. De som lyssnar till dem när de blir upplästa och gör som de säger, ska också bli välsignade, för tiden är nära när allt detta ska ske.
Hälsningar till de sju församlingarna
4 Från Johannes, till de sju församlingarna i Turkiet.Kära vänner!Jag önskar er nåd och frid från Gud, som är och som var och som ska komma, och från de sju andarna framför hans tron,
5 och från Jesus Kristus, Guds uthålliga och trovärdiga vittne. Han var den förste som uppstod från de döda för att aldrig mer dö igen. Han är mycket större än någon kung i hela världen. All äran tillhör honom, som alltid älskar oss och som har gjort oss fria från våra synder genom att offra sitt blod för oss.
6 Han har samlat oss i sitt rike och gjort oss till präster åt Gud, sin Far. Hans är äran för evigt. Han regerar i evighet! Amen.
7 Se! Han kommer, omgiven av moln, och alla människor ska se honom - ja, till och med de som har genomborrat honom, och alla folk ska gråta av sorg och rädsla när han kommer. Ja! Amen. Så ska det ske.
8 Jag är A och Ö, början och slutet på allting, säger Gud, som är Herren, den allsmäktige, som är och som var och som kommer igen!
Johannes får se Jesus i en syn
9 Jag som skriver är Johannes, er bror, som i Jesus Kristus delar lidandet, kungariket och uthålligheten med er.Jag var fängslad på ön Patmos, landsförvisad dit för att jag hade predikat Guds ord och berättat vad jag visste om Jesus Kristus.
10 Det var söndag och jag höll på att be, när jag plötsligt hörde en stark röst bakom mig, en röst som trängde igenom som en trumpetstöt.
11 Och den sa till mig: Skriv ner i en bok allt du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesos, Smyrna, Pergamon, Thyatira, Sardes, Filadelfia och Laodikeia.
12 När jag vände mig om för att se vem det var som talade, såg jag sju ljusstakar av guld bakom mig.
13 Och mitt ibland dem stod någon som såg ut som Jesus, och som själv kallade sig Människosonen. Han var klädd i en lång mantel och hade ett guldbälte runt bröstet.
14 Hans hår var vitt som ull eller snö, och hans ögon var genomträngande som eldsflammor.
15 Hans fötter liknade guld som glöder i smältugnen, och hans röst dånade som vågorna mot stranden.
16 Han höll sju stjärnor i sin högra hand och ett skarpt dubbelsidigt svärd i sin mun, och hans ansikte lyste som solen, när den skiner som klarast.
17-18 När jag såg honom föll jag ner vid hans fötter som om jag hade varit död. Men han lade sin högra hand på mig och sa: Var inte rädd, jag är den förste och den siste, den levande som dog och som nu lever i evighet, och jag har nycklarna till helvetet och döden.
19 Skriv nu ner det du just har sett, och det som snart kommer att visas för dig.
20 Detta är hemligheten med de sju stjärnorna som du såg i min hand, och de sju guldljusstakarna: stjärnorna, det är de sju församlingarnas ledare, och de sju ljusstakarna är själva församlingarna.
2 Samla er till bön, ni folk utan skamkänsla,
2 medan det ännu är tid, innan domen faller och tillfället gått er ur händerna, och innan Herrens fruktansvärda vrede kommer över er och hans vredes dag börjar!
3 Be honom rädda er, alla ni som är ödmjuka inför honom och lyder honom!Vandra i ödmjukhet och gör det som är rätt! Kanske Herren då vill skydda er från sin vrede på domens dag.
Dom över angränsande nationer
4 Gasa ska bli övergivet, Askelon läggas i ruiner, Asdod vara tomt på folk redan vid middagstid och Ekron uppryckt med rötterna. Alla filisteernas städer ska lämnas öde.
5 Och ve er kereteer och filisteer, som bor utmed kusten och inne i Kanaans land, för domen ska drabba er också. Herren ska utplåna er, så att inte en enda av er lämnas kvar.
6 Kustlandet med alla sina städer ska bli betesmark, där herdar slår läger med sina hjordar.
7 Där ska den lilla återstoden av Juda stam få sina betesmarker. De ska lägga sig och vila i de övergivna husen i Askelon, för Herren Gud ska komma till sitt folk i barmhärtighet och upprätta det på nytt.
8 Jag har hört Moabs och Ammons smädelser och hån mot mitt folk och vet hur de trängt in i deras land.
9 Så sant jag lever, säger Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, Moab och Ammon ska förgås precis som Sodom och Gomorra. De ska ligga öde för alltid, och allt som återstår där är brännässlor och saltgropar. De av mitt folk som överlever ska plundra dem.
10 De ska straffas för sitt högmod och för att de förhävt sig över Guds folk.
11 Herren ska göra fruktansvärda ting mot dem. Han ska visa hur maktlösa alla jordens gudar är, och alla ska tillbe honom, var och en i sitt land över hela världen.
12 Ni etiopier ska också bli slagna av hans svärd,
13 och även länderna i norr. Han ska förgöra Assyrien och Nineve.
14 Den en gång så stolta staden ska bli betesmark för får, och alla slags vilda djur ska hålla till där. Gamar och ugglor ska bo bland dess ruiner och deras skrin eka genom tomma fönster. Alla dörrhål ska vara igentäppta av nedrasat tegel och cederbjälkarna i husen ska ligga synliga.
15 Detta kommer att bli ödet för denna stora och mäktiga stad som en gång kände sig så säker och som sa till sig själv: I hela världen finns ingen stad som kan mäta sig med mig. Men se hur den nu har blivit en ruinstad, ett tillhåll för vilda djur! Alla som går förbi och ser den ska skaka på huvudet i förundran.
Jesus uppstår från de döda
24 Mycket tidigt på söndagsmorgonen tog kvinnorna kryddorna med sig och gick till graven.
2 Där fann de att den stora sten som hade täckt öppningen hade rullats åt sidan.
3 Då gick de in i graven, men Herrens Jesu kropp var borta.
4 De stod där förvirrade och visste inte vad de skulle tro. Plötsligt visade sig två män för dem, klädda i skinande vita kläder.
5 Kvinnorna blev förskräckta och bugade sig djupt.Då frågade männen: Varför letar ni i en grav efter en som lever?
6-7 Han är inte här. Han har återvänt till livet igen! Kommer ni inte ihåg vad han sa till er i Galileen? Att Människosonen måste bli förrådd och överlämnad i onda människors händer, och att de skulle korsfästa honom, men att han skulle uppstå igen på den tredje dagen?
8 Då kom de ihåg det,
9 och de skyndade sig tillbaka till Jerusalem för att tala om för lärjungarna och alla andra vad som hänt.
10 Kvinnorna som gick till graven var Maria från Magdala, och Johanna och Maria, Jakobs mor, och flera andra.
11 Men det de berättade lät som en saga för männen, och de trodde inte på det.
12 Men Petrus sprang till graven för att se efter. Han böjde sig ned och tittade in men det enda han såg var de tomma linneförbanden. Då gick han tillbaka hem, förundrad över vad som hade hänt.
Jesus visar sig för två män på vandring
13 Samma dag var två av Jesu lärjungar på väg till byn Emmaus, som ligger elva kilometer från Jerusalem.
14 Medan de gick och samtalade med varandra om vad som hade hänt de senaste dagarna,
15 kom plötsligt Jesus själv och gick bredvid dem.
16 Men fast de såg honom var det något som hindrade dem från att känna igen honom.
17 Vad är det ni diskuterar med varandra, sa han. Och varför är ni så bekymrade? De stannade plötsligt, och sorgen stod skriven i deras ansikten.
18 Den ene av dem, som hette Kleopas, svarade: Du måste vara den ende i hela Jerusalem som inte har hört vad som hänt de senaste dagarna.
19 Vad är det som har hänt? undrade han.Det som hände med Jesus, mannen från Nasaret, sa de. Han var en profet, som gjorde stora under och var en enastående lärare, högt aktad av både Gud och människor.
20 Men översteprästerna och våra religiösa ledare arresterade honom och överlämnade honom till romarna så att de kunde döma honom till döden, och nu har de korsfäst honom.
21 Vi hoppades att han var Messias, han som skulle komma för att befria Israel.Och till råga på allt detta som hände för tre dagar sedan,
22-23 gick några kvinnor tidigt i morse till graven, och de kom tillbaka och berättade att hans kropp inte längre fanns där. De hade sett änglar, som sa till dem att Jesus lever!
24 Några av oss rusade dit för att se efter, och faktum är att Jesu kropp var borta, precis som kvinnorna hade sagt. Men Jesus såg de inte.
25 Då sa Jesus till dem: Vad lite ni fattar! Och vad svårt ni har för att tro allt det som profeterna har sagt i Skriften.
26 Har inte profeterna klart förutsagt att Messias måste genomlida allt detta innan han går in i sin härlighet?
27 Sedan citerade Jesus stycke efter stycke från Skrifterna för dem, från Första Moseboken till och med Profeterna, och han förklarade vad de olika avsnitten sa om honom själv.
28 När de närmade sig Emmaus och slutet på vandringen såg de att han tänkte gå vidare.
29 Då bad de honom stanna kvar över natten tillsammans med dem, eftersom det började bli mörkt. Därför följde han med och stannade hos dem.
30 När de sedan satte sig ner för att äta bad han Gud välsigna brödet och tog sedan ett stycke och bröt det och räckte till dem.
31 Och plötsligt var det som om deras ögon öppnats och de kände igen honom, men i samma ögonblick försvann han.
32 Då sa de till varandra: Kände vi det inte som en eld i våra hjärtan när han talade med oss under vandringen och förklarade Skriften för oss.
33-34 Och utan att förlora någon tid skyndade de sig tillbaka till Jerusalem. Där var de elva lärjungarna och de andra som följde Jesus samlade, och de tog emot dem med orden: Herren har verkligen uppstått! Han har visat sig för Petrus!
35 Då berättade de två männen om hur Jesus hade visat sig för dem när de gick på vägen till Emmaus, och hur de känt igen honom då han bröt brödet.
Jesus visar sig för lärjungarna bakom stängda dörrar
36 Och medan de berättade om det stod plötsligt Jesus där mitt ibland dem och sa: Min frid är med er.
37 Men allesammans blev fruktansvärt rädda, eftersom de trodde att det var ett spöke.
38 Varför är ni rädda? frågade Jesus. Varför tvivlar ni på att det verkligen är jag?
39 Se på mina händer och se på mina fötter! Ni kan själva se att det är jag. Känn på mig! Om jag var ett spöke så skulle jag ju inte ha någon kropp.
40 Medan han talade visade han dem sina händer och fötter så att de kunde se märkena efter spikarna.
41 Fortfarande stod de där tveksamma, fyllda av både glädje och tvivel.Då frågade han dem: Har ni något att äta?
42 De gav honom en bit stekt fisk,
43 och han åt den medan de såg på.
Jesus visar sig för lärjungarna i Jerusalem
44 Sedan sa han till lärjungarna: Kommer ni inte ihåg att när jag var med er förut, berättade jag för er att allt som var skrivet om mig av Mose och av profeterna och i psalmerna måste gå i uppfyllelse?
45 Sedan öppnade han deras sinnen så att de äntligen förstod alla dessa skriftställen.
46 Och han sa: Ja, ni kan se att det är förutsagt sedan länge att Messias måste lida och dö och uppstå igen från de döda på den tredje dagen.
47 Alla folk ska få höra att det finns förlåtelse från synden för var och en som omvänder sig. Förkunna det först i Jerusalem.
48 Ni har varit vittnen till detta, och ni ska föra det vidare till andra.
49 Och jag ska sända den helige Ande till er, precis som min Far lovade. Börja inte berätta för andra om detta ännu, utan stanna här i Jerusalem tills den helige Ande kommer och fyller er med kraft från himlen.
Jesus far upp till himlen
50 Sedan tog Jesus dem med sig ut på vägen till Betania. Där tog han avsked av dem och sträckte upp sina händer mot himlen och välsignade dem.
51 Och medan Gud tog honom till sig upp i himlen
52 föll lärjungarna ner och hyllade honom. Sedan återvände de till Jerusalem fyllda av glädje,
53 och de var ständigt i templet och lovprisade Gud.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®