M’Cheyne Bible Reading Plan
Salomos invigningsbön
12-13 Medan Salomo talade till folket stod han på en plattform i mitten av förgården, framför Herrens altare. Plattformen var gjord av koppar och var två och en halv meter lång, två och en halv meter bred och en och en halv meter hög. Medan allt folket såg på böjde Salomo knä, sträckte upp sina armar mot himlen och bad denna bön:
14 Herre, Israels Gud! Det finns ingen annan Gud som du, vare sig i himlen eller på jorden. Du håller alla dina löften till dem som lyder dig och vill göra din vilja.
15 Du har hållit ditt löfte till min far David, det har vi tydligt sett i dag.
16 Herre, Israels Gud, håll nu också det löfte du gav honom när du sa: 'Dina ättlingar ska alltid regera över Israel, om de lyder mina lagar så som du har gjort.'
17 Ja, Herre, Israels Gud, infria också detta löfte!
18 Men vill Gud verkligen bo på jorden tillsammans med människor? När inte ens de högsta himlarna kan rymma dig, hur ska då detta tempel som jag har byggt kunna göra det?
19 Jag ber dig ändå att du ska lyssna till min bön, Herre, min Gud! Hör mig när jag ropar till dig!
20-21 Se med välbehag ner på detta tempel dag och natt, på denna plats, där du har sagt att du ska fästa ditt namn! Måtte du alltid höra och svara på de böner jag kommer att be till dig, när jag står vänd mot denna plats. Lyssna till mina böner och till ditt folk Israels böner, när de ber vända mot ditt tempel! Ja, hör oss från himlen, och när du hör oss, förlåt oss då!
22 När någon har begått ett brott och han blir ålagd att förklara sig oskyldig framför detta altare,
23 lyssna då från himlen och straffa honom om han ljuger, men förklara honom i annat fall oskyldig!
24 Om ditt folk Israel blir besegrat av sina fiender, därför att det har syndat mot dig, och om folket sedan vänder om till dig och kallar sig ditt folk och ber till dig här i detta tempel,
25 lyssna då till dem från himlen och förlåt dem deras synder och ge dem det land tillbaka som du gav deras förfäder!
26 När molnen är tillslutna, så att det inte regnar på grund av att vi har syndat, och om vi då ber, vända mot detta tempel, och bekänner dig vara vår Gud och vänder om från våra synder därför att du har straffat oss,
27 lyssna då till oss från himlen och förlåt ditt folks synder och lär oss vad som är rätt! Sänd sedan regn över det land som du har gett till ditt folk.
28 Om det blir hungersnöd eller epidemier, om det blir missväxt i landet eller om det blir översvämmat av gräshoppor eller gräsmaskar, eller om ditt folks fiender kommer och belägrar städerna, ja, vilka svårigheter det än blir,
29 lyssna då till varje enskild människas bön om hennes personliga situation.
30 Hör oss från himlen, där du bor, och förlåt oss och ge var och en vad han förtjänar, för du känner människornas hjärtan.
31 Då ska de frukta dig för evigt och i fortsättningen gå dit du befaller dem att gå.
32 När främlingar hör om din makt och kommer från avlägsna länder för att tillbe ditt heliga namn, vända mot detta tempel,
33 hör dem då från himlen, där du bor, och gör vad de begär av dig. Då kommer alla folk på jorden att höra talas om dig och frukta dig, på samma sätt som ditt folk Israel gör. De ska då också förstå att detta tempel, som jag har byggt, verkligen är ditt.
34 Om ditt folk på din befallning drar ut för att strida mot sina fiender och de ber, vända mot denna stad Jerusalem, som du har utvalt, och mot detta tempel som jag har byggt till ditt namn,
35 hör då deras böner från himlen och ge dem seger!
36 Om de syndar mot dig, för vem är fri från synd, och du blir arg på dem och låter deras fiender besegra dem och föra bort dem som slavar till ett främmande land, nära eller fjärran,
37-38 och om de där i detta land, dit de blivit förda, vänder om till dig igen och vänder sig mot det land du gav deras förfäder och mot den här staden och ditt tempel som jag har byggt, och om de då ber dig om förlåtelse av hela sitt hjärta,
39 hör dem då från himlen, där du bor, och hjälp dem och förlåt ditt folk som har syndat mot dig!
40 Ja, Gud, låt dina ögon se och dina öron höra allt det som sker från denna plats just nu!
41 Herre, min Gud, kom och inta den viloplats som är beredd åt dig och där arken, beviset på din makt, har placerats. Låt dina präster, Gud, få vara klädda i din frälsning, och låt dina heliga få glädjas över dina goda gärningar!
42 Herre, min Gud, visa inte bort mig - vänd inte bort ditt ansikte från mig, din smorde! Kom ihåg din kärlek till David och din godhet mot honom!
Gud är liv
5 Om ni tror att Jesus är Kristus, Guds Son och er Frälsare, då är ni Guds barn. Och alla som älskar Fadern älskar också hans barn.
2 Därför kan ni få reda på hur mycket ni älskar Guds barn - era bröder och systrar i Herren - genom att se hur mycket ni älskar och lyder Gud.
3 Att älska Gud innebär att göra vad han säger till oss, och det är egentligen inte alls svårt,
4 för allt som kommer från Gud övervinner världen. Vi kan besegra världen genom vår tro.
5 Ingen kan vinna denna kamp utan att tro att Jesus verkligen är Guds Son.
6-8 Vi vet att han är det, för Gud bekräftade det när Jesus döptes och när han gick för att möta döden. Ja, både vattnet i dopet och blodet på korset vittnar om honom. Och den helige Ande, som alltid är sann, säger det också. Vi har alltså tre vittnen: den helige Andes röst i våra hjärtan, rösten från himlen vid Kristi dop och blodet på korset. Och de säger alla samma sak: att Jesus Kristus är Guds Son.
9 Vi accepterar ju vittnesmål av människor i våra domstolar. Skulle vi då inte tro Gud när han vittnar om att Jesus är hans Son?
10 Alla som tror honom vet inom sig att det är sant. Den som inte tror vad Gud säger om sin Son påstår ju faktiskt att Gud ljuger.
11 Vad är det då Gud har sagt? Jo, han har gett oss evigt liv och att det livet finns i hans Son.
12 Den som i tro lever i gemenskap med Guds Son han har därför livet, men den som inte tror på Sonen har inte livet.
13 Jag har skrivit detta till er som tror på Guds Son, för att ni ska veta att ni har evigt liv.
14 Vi litar naturligtvis på att Gud lyssnar på oss, när vi ber honom om något som överensstämmer med hans vilja.
15 Om vi vet att han hör oss, vad det än gäller, då vet vi också att vi redan har fått vad vi har bett om.
16 Om ni ser en kristen synda på ett sätt som inte leder till döden, så ska ni be Gud förlåta honom. Gud kommer att ge honom livet - bara han inte har begått den synd som leder till döden. Om han har gjort det så tjänar det inget till att man ber för honom.
17 Varje felaktig handling är naturligtvis synd. Jag talar inte om vanliga synder. Jag talar om den som leder till döden.
18 Ingen som har blivit medlem av Guds familj fortsätter att synda, för Kristus, Guds Son, skyddar honom, och djävulen kan inte röra honom.
19 Vi vet att vi är Guds barn och att resten av världen runt omkring oss är under Satans makt och inflytande.
20 Vi vet också att Kristus, Guds Son, har kommit för att hjälpa oss att förstå så att vi kan lära känna den sanne Guden. Nu är vi i Gud eftersom vi är i Jesus Kristus, hans Son, som är den ende sanne Guden och han är evigt liv.
21 Kära barn, håll er borta från allt som kan ta Guds plats i era hjärtan.HälsningarJohannes
Habackuk ställer en fråga till Herren
1 Detta varningsord kom till profeten Habackuk i en syn från Gud:
2 Herre, hur länge ska jag behöva ropa på hjälp, innan du lyssnar? Ropar jag på dig förgäves? Varför kommer det inte något svar? Hjälp! Mord! skriker jag, men inte kommer du till min hjälp.
3 Måste jag ha denna ondska och sorg runt omkring mig? Vart jag än ser och vänder mig, så möter jag förtryck och falskhet och människor som älskar våld och konflikter.
4 Lagen har förlorat sin makt och domstolarna dömer orätt, för de som är onda är fler än de som är rättfärdiga. Mutor och bedrägerier hör till ordningen för dagen.
5 Herren svarade: Du kommer att bli förvånad när du får se vad jag tänker göra! Jag ska nämligen göra någonting redan under din livstid, och du kommer inte att tro det när du hör det.
6 Ja, jag ska låta en ny och mäktig nation uppstå i Babylon, ett modigt folk, som ska gå ut och besegra hela världen.
7 De är kända för sin grymhet. De lever efter sina egna lagar, och ingen kan hindra dem.
8 Deras hästar är snabbare än leoparder. De är vilda som vargar i sin jakt. Deras ryttare kommer från ett avlägset land. Som örnar slår de ner på sitt byte.
9 Allt motstånd bryter de ner, och de flyttar om de folk de besegrat. Fångar samlar de som sand.
10 De hånar kungar och furstar och har ingen respekt för befästningar. De kastar upp jord mot murarna och intar befästningarna.
11 De far förbi som en storm och försvinner, men de drar på sig en stor skuld, för de litar till sin egen kraft som till en gud.
12 Herre, min Gud, min helige, du som är evig, är det din mening att utplåna oss? Gud, vår klippa, varför har du låtit dessa babylonier få makt att straffa oss för våra synder?
13 Vi är onda, men de är ännu värre. Ska du, som inte kan tillåta någon form av synd, stå likgiltig medan de fördärvar oss? Ska du vara tyst när de i sin ondska utrotar dem som du har gjort rättfärdiga?
14 Är vi inte mer värda än fisken man drar upp på land till en säker död? Utan ledare kan vi inte försvara oss mot våra fiender!
15 Måste vi fastna på deras krokar och i deras nät, till deras stora glädje?
16 Då kommer de bara att bli högmodiga över sin egen förmåga och upphöja sig själva!
17 Herre, ska du låta dem fortsätta så för alltid? Ska de alltid lyckas besegra fienden i sina fruktansvärda krig?
Folkets ledare ifrågasätter Jesu auktoritet
20 En av de följande dagarna när Jesus undervisade och predikade de goda nyheterna i templet, kom plötsligt översteprästerna tillsammans med några andra religiösa ledare och rådsmedlemmar fram till honom.
2 De krävde att få veta vilken rätt han hade att driva ut affärsmännen ur templet.
3 Jag ska ställa en fråga till er innan jag svarar, sa han.
4 Vem sände Johannes till att döpa? Var det Gud, eller var det människor?
5 De diskuterade saken inbördes och sa till varandra: Om vi säger att det var Gud, så är vi fångade i en fälla, för då kommer han att fråga: Varför trodde ni då inte på honom?
6 Men om vi säger att det var människor kommer folket att överfalla oss, för de är övertygade om att han var en profet.
7 Därför svarade de: Det vet vi inte.
8 Då sa Jesus: I så fall tänker inte heller jag svara på er fråga.
Mannen som hyrde ut sin vingård
9 Sedan vände han sig till folket igen och berättade följande: En man planterade en vingård och hyrde ut den till några lantarbetare. Därefter reste han utomlands och var borta under många år.
10 När det blev dags att skörda skickade han en av sina män till gården för att han skulle få sin del av skörden. Men de som arrenderat gården överföll mannen och skickade honom tillbaka tomhänt.
11 Då sände han en annan, men samma sak hände med honom. Han blev slagen och förolämpad och skickades iväg utan att ha fått något.
12 Också en tredje man sändes dit, men samma sak hände igen. De slog honom blodig och drev iväg honom.
13 'Vad ska jag göra?' sa ägaren. 'Nu vet jag! Jag sänder min egen älskade son. Honom har de säkert respekt för.'
14 Men när lantbrukarna såg sonen, sa de: 'Det här är vår chans! Han ska ärva alltsammans när hans far dör. Kom, så dödar vi honom, och så är alltihop vårt!'
15 Och de släpade ut honom ur vingården och dödade honom.Vad tror ni att ägaren kommer att göra?
16 Jo, det ska jag tala om för er: Han kommer att döda dem och arrendera ut vingården till andra.Men så kan det knappast gå till, protesterade de som lyssnade.
17 Jesus såg på dem och sa: Vad betyder då detta som står i Skriften: 'Stenen, som byggnadsarbetarna inte ville använda och kastade bort, har blivit en grundsten för hela huset'?
18 Och han tillade: 'Den som snavar på den stenen slår sig fördärvad, men den som den faller på blir krossad.
19 När översteprästerna och de religiösa ledarna hörde den liknelse han just berättat, ville de genast arrestera honom, för de förstod att han talade om dem och att de var de onda lantarbetarna i berättelsen. Men själva var de rädda för att anhålla honom, eftersom det i så fall kunde bli oroligheter. De försökte därför få honom att säga något som kunde rapporteras till den romerske landshövdingen, så att denne kunde arrestera honom.
Frågan om att betala skatt
20 Medan de väntade på sitt tillfälle, mutade de några män som skulle låtsas vara hederliga, men som egentligen var utsända för att försöka sätta fast Jesus för något han sa.
21 De sa: Herre, vi vet vilken uppriktig lärare du är. Du säger alltid sanningen och ger inte efter vad andra än tycker och tänker, utan undervisar om Guds väg.
22 Säg oss nu, är det rätt att betala skatt till den romerska staten eller inte?
23 Han genomskådade deras falskhet och sa:
24 Visa mig ett mynt. Vems bild finns på det? Och vems namn? De svarade: Den romerske kejsarens.
25 Han sa: Ge då kejsaren det som är hans, men ge Gud det som tillhör honom!
26 De lyckades alltså inte med att sätta fast honom för något han sa när folket hörde på, och de häpnade över hans svar och blev tysta.
Frågan om uppståndelsen
27 Sedan kom några saddukeer - män som trodde att döden är slutet på vår existens och att det inte finns någon uppståndelse -
28 och frågade:I Moses lag står det att om en man dör barnlös, så ska mannens bror gifta sig med änkan, och deras barn ska enligt lagen tillhöra den avlidne mannen och föra hans namn vidare.
29 Vi känner en familj med sju bröder. Den äldste gifte sig och dog sedan barnlös.
30 Hans bror gifte sig med änkan men de fick inte heller några barn.
31 Så höll det på, tills alla sju hade gift sig med henne och dött utan att lämna några barn efter sig.
32 Till slut dog också kvinnan.
33 Och nu är frågan: Vems hustru kommer hon att bli vid uppståndelsen? Alla sju har ju varit gifta med henne!
34-35 Jesus svarade saddukeerna: Det är bara här på jorden som män och kvinnor gifter sig, men de som är värdiga att få del i den kommande världen och i uppståndelsen från de döda, tänker inte mer på äktenskap, för de kan inte längre dö.
36 De är nämligen som änglarna, och dessutom är de Guds barn, för de har uppstått till nytt liv från de döda.
37-38 Det ni egentligen vill fråga om är ju om det finns någon uppståndelse eller inte, och då bevisar Mose själv att döda uppstår, för när Gud visade sig för honom i den brinnande busken, talar han om Gud som 'Abrahams, Isaks och Jakobs Gud'. Att säga att Herren är någons Gud betyder att den personen lever och inte är död, och inför Gud är alla människor levande.
39 Det var bra svarat, Herre, sa några av de judiska lagexperter som stod där,
40 och ingen vågade ställa fler frågor till honom.
Folkets religiösa ledare kan inte svara Jesus
41 Sedan frågade han dem: Hur kan ni påstå att Kristus är en ättling till kung David?
42-43 David själv skrev ju i Psaltaren: 'Gud sa till min Herre, Messias: Sätt dig på hedersplatsen på min högra sida tills jag har lagt under mig alla dina fiender.'
44 Menar ni verkligen att någon kallar sin son Herre?
Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral
45 Medan folket lyssnade vände han sig till sina lärjungar och sa:
46 Akta er för dessa judiska lagexperter. De älskar att gå omkring i praktfulla kläder, och de tycker om att människor bugar sig för dem när de visar sig offentligt. De sitter alltid på de främsta platserna vid gudstjänsterna, och de njuter av att ha hedersplatser vid festmåltiderna!
47 Men till och med när de ber sina långa böner och ser fromma ut, funderar de ut planer på hur de ska kunna lura änkor på deras egendomar. Därför väntar dem Guds strängaste dom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®