M’Cheyne Bible Reading Plan
Ussia regerar i Juda
26 Folket i Juda krönte sedan den sextonårige Ussia till sin nye kung.
2 Efter sin fars död byggde han upp staden Elot och lade den på nytt under Juda.
3 Sammanlagt regerade han femtiotvå år i Jerusalem. Hans mor hette Jekilja och var från Jerusalem.
4 Ussia följde i sin far Amasjas fotspår och var en god kung.
5 Medan Sakarja levde var Ussia alltid angelägen att behaga Gud. Sakarja undervisade Ussia om Guds vägar. Så länge kungen sökte Guds vilja hade han framgång.
6 Ussia förklarade krig mot filisteerna, intog städerna Gat, Jabne och Asdod och bröt ner dess murar. Sedan byggde han nya städer i området kring Asdod och i andra delar av filisteernas land.
7 Gud hjälpte honom inte bara med hans krig mot filisteerna, utan också i hans strider mot araberna från Gur-Baal och i kriget mot maoniterna.
8 Ammoniterna betalade årlig skatt till honom, och ryktet om honom spred sig ända till Egypten, för han var mycket mäktig.
9 Ussia byggde befästa torn i Jerusalem vid Hörnporten och Dalporten och vid murens hörn.
10 Han byggde också befästningar i öknen och flera vattenreservoarer, för han hade stora boskapshjordar i dalarna och på slätterna. Han var en man som tyckte om åkerbruk och hade många gårdar och vingårdar, både på bergssluttningarna och i de bördiga dalarna.
11 Han hade en vältränad och välorganiserad armé till vilken männen inkallades efter en mönstring, som armésekreteraren Jeguel och hans medhjälpare Maaseja gjorde. Överbefälhavare var Hananja.
12-13 Huvudmännen för släkterna var 2.600 till antalet. Under deras befäl fanns en armé på 307.500 man, beredda att i strid försvara sin kung.
14 Ussia försåg hela armén med sköldar, spjut, hjälmar, pansar, bågar och slungstenar.
15 I Jerusalem lät han göra krigsredskap, konstruerade av skickliga män. De användes för att skjuta pilar och stenar från tornen och bröstvärnen. Ryktet om Ussia spreds vitt och brett, och Herren gjorde honom mycket mäktig.
Ussia blir spetälsk
16 Men makten gjorde honom högmodig och ledde senare till hans fall. Han syndade mot Gud genom att gå in i det heliga i templet och personligen tända rökelse på altaret.
17-18 Översteprästen Asarja gick in efter honom med åttio andra modiga präster och befallde honom att gå ut därifrån.Det är inte tillåtet för dig, Ussia, att tända rökelse, förklarade de. Det är bara prästerna, Arons söner, som får utföra den uppgiften, de som är helgade för detta. Gå ut, för du har begått ett brott, och Herren kan inte acceptera detta!
19 Ussia blev arg och vägrade ställa ifrån sig rökelsekaret han höll i. Mitt under sitt raseriutbrott drabbades han av spetälska!
20 När Asarja och de andra såg detta tvingade de ut honom, men då insåg Ussia också själv vad Herren hade gjort med honom och var angelägen att komma därifrån så snabbt som möjligt.
21 Kung Ussia förblev spetälsk ända till sin död och bodde avskild från andra människor och från templet. Hans son Jotam blev hans ställföreträdare och förde befälet i palatset och dömde över folket i landet.
22 Om Ussias regering, från början till slut, finns att läsa i profeten Jesajas bok, Amos son.
23 När Ussia hade dött blev han inte begravd bland sina förfäder utan på ett fält i närheten på grund av att han varit spetälsk. Hans son Jotam blev ny kung i landet.
De två odjuren
13 I min syn såg jag nu ett egendomligt djur, som kom upp ur havet. Det hade sju huvuden och tio horn och tio kronor på hornen. På varje huvud fanns hädiska namn skrivna, och vart och ett trotsade och förolämpade Gud.
2 Djuret såg ut som en leopard, men hade en björns fötter och ett lejons gap. Och draken gav honom sin egen kraft och sin tron och stor makt.
3 Jag såg att ett av djurets huvuden var svårt skadat, men det dödliga såret hade läkts. Hela världen greps av beundran för vilddjuret och började följa det.
4 De tillbad draken för att han gett vilddjuret sådan makt, och de tillbad också vilddjuret. Var finns någon som är så stor som han? ropade de. Vem kan strida mot honom?
5 Sedan uppmanade draken vilddjuret att uttala hädelser mot Herren, och han fick makt att behärska jorden under fyrtiotvå månader.
6 Under denna tid hädade han Guds namn och hans tempel och alla som bor i himlen.
7 Draken gav honom också makt att strida mot Guds folk och att vinna över dem och makt att regera över alla länder och folk i hela världen.
8 Och alla människor, vars namn inte fanns inskrivna i det slaktade Lammets livsbok från världens början, tillbad vilddjuret.
9 Var och en som kan höra, lyssna nu noga:
10 Den som är bestämd till att bli tillfångatagen ska fängslas och föras bort, och den som är bestämd till att dödas med svärd kommer att dödas med svärd. Här gäller det att Guds folk visar uthållighet och tro.
11 Sedan såg jag ett annat märkligt djur, som kom upp ur jorden. Det hade två små horn, som ett lamm, men det hade en röst som en drake.
12 Det hade samma makt och myndighet som det vilddjur vars dödssår hade blivit läkt, och det stod under dess uppsikt. Och det krävde att hela världen skulle tillbe vilddjuret.
13 Det gjorde häpnadsväckande under, det kunde till exempel få eld att falla ner från himlen medan alla såg på.
14 Genom att göra dessa under lurade det jordens alla invånare. Varje gång det första vilddjuret kom för att iaktta det, kunde det utföra dessa otroliga under. Och det befallde människorna att göra en stor avbildning av vilddjuret, som hade varit d´dligt s¦rat med sv¤rd, men kommit tillbaka till livet.
15 Det fick makt att ge liv åt denna avbild, så att den till och med kunde tala. Sedan befallde denna avbild att den som vägrade att tillbe den skulle dö.
16 Vilddjuret krävde att alla - stora och små, rika och fattiga, slavar och fria - skulle bära ett tecken på högra handen eller på pannan.
17 Och ingen kunde få arbete eller köpa något utan att ha vilddjurets märke som ett tillståndsbevis. Märket var antingen vilddjurets namn, eller det tal som står i stället för dess namn.
18 Detta är en hemlighet, som kräver noggrann eftertanke för att avslöjas. De som har förstånd och insikt kan räkna ut vilddjurets tal: det är en människas tal, och talet är 666.
Israels fiender ska dömas
9 Detta är budskapet om Guds förbannelse över Hadraks land och staden Damaskus, för Herren vakar över hela mänskligheten.
2 Hamat intill Damaskus är dömt till undergång och Tyrus och Sidon också, trots att de är så företagsamma.
3 Fastän man i Tyrus har beväpnat sig till det yttersta och blivit så rika på silver och guld att det svämmar över,
4 ska Herren komma och drabba staden, bränna upp den och vräka hennes befästningar i havet.
5 Askelon ska se detta och skaka. Gasa ska gripas av förtvivlan och Ekron darra av skräck. Nu försvinner hoppet om att Tyrus ska besegra deras fiender. Gasa ska besegras och kungen dödas, och Askelon ska bli fullständigt utplånat.
6 Främlingar ska ta över i Asdod, filisteernas rika stad.
7 Jag ska rycka avguderiet ur hennes mun liksom de blodiga offer hon äter. Alla som överlever ska tillbe Gud och förena sig med Israel. Ekrons filisteer ska gifta sig med judar, precis som jebuseerna i Jerusalem gjorde för länge sedan.
8 Jag ska beskydda mitt tempel på alla sidor och hindra anfallande arméer att komma in i Israel. Jag ska noga iaktta deras rörelser och hålla dem på avstånd. Ingen främmande förtryckare ska än en gång kunna tränga in i mitt folks land.
En kung ska komma
9 Gläd dig, mitt folk! Ropa av fröjd! Se, din kung kommer! Han är den rättfärdige, Segraren, och han kommer ridande på ett åsneföl, i ödmjukhet men också med makt! Ändå rider han i ödmjukhet på en åsnefåle!
10 Jag ska ta ifrån Israel alla vapen, hästar, vagnar och bågar, och han ska skapa fred mellan folken. Hans rike ska sträcka sig från hav till hav, ja, över hela världen.
11 På grund av det blodsförbund jag ingick med dig ska du slippa dö ensam och bortglömd.
12 Kom till denna trygga plats, ni alla fångar, för det finns fortfarande hopp för er! Jag lovar att ge dubbelt igen av mina välsignelser för alla era olyckor!
13 Juda, du är min båge! Israel, du är min pil! Ja, ni båda ska vara det svärd jag använder mot Greklands söner.
14 Herren ska leda sitt folk i striden. Hans pilar ska fara fram som blixtar. Herren ska blåsa i basun och dra ut mot sina fiender som en stormvind.
15 Han ska försvara sitt folk, och de ska besegra sina fiender och trampa dem under sina fötter. De ska få smak på seger och ropa av glädje. I fruktansvärda blodbad ska de slå sina fiender.
16-17 Herren ska rädda sitt folk den dagen och vårda sig om dem som en herde vårdar sig om sina får. De ska stråla i hans land som juveler i en krona. Allt ska bli bländande vackert! Ett överflöd av säd och vin ska få de unga att blomstra, och de ska stråla av hälsa och lycka.
En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja
12 Sex dagar innan påskfirandet började kom Jesus åter till Betania där Lasaros bodde, mannen som han hade uppväckt från döden.
2 Då ordnade man med en fest för honom. Marta serverade, och Lasaros satt tillsammans med Jesus vid bordet.
3 Då tog Maria en flaska dyrbar olja, som var gjord av nardus, och smorde Jesu fötter med den och torkade dem med sitt hår. Och huset fylldes av en underbar doft.
4 Men Judas Iskariot, den av lärjungarna som senare förrådde honom sa:
5 Den där oljan var värd en förmögenhet. Man borde ha sålt den och gett pengarna till de fattiga.
6 Det var egentligen inte de fattiga han brydde sig om, men han hade hand om lärjungarnas kassa och brukade ofta ta pengar ur den för egen räkning.
7 Jesus svarade: Kritisera henne inte. Hon gjorde det som en förberedelse för min begravning.
8 Ni kan alltid hjälpa de fattiga, men jag ska inte vara kvar hos er länge till.
9 När folket i Jerusalem fick höra att han var där kom de för att se honom och Lasaros, mannen som hade återvänt till livet.
10 Då bestämde sig översteprästerna för att också döda Lasaros,
11 för fler och fler judar började tro på Jesus som sin Messias på grund av det som hade hänt med Lasaros.
Jesus rider in i Jerusalem på en åsna
12 Dagen efter spreds nyheten över hela stan att Jesus var på väg till Jerusalem. Och en stor skara påskfirare
13 tog palmblad och gick ut på vägen för att möta honom och ropade: Gud välsigne Israels kung! Var hälsad, du som kommer i Guds namn!
14 Jesus red på en ung åsna och uppfyllde därmed profetorden som säger:
15 Var inte rädd för din kung, du Israels folk, för han ska komma till dig i ödmjukhet, ridande på ett åsneföl.
16 Hans lärjungar fattade inte då att detta var en uppfyllelse av profetian. Men när Jesus återvänt till sin härlighet i himlen gick det upp för dem att många av Skriftens profetior hade gått i uppfyllelse.
17 Och alla de människor som sett hur Jesus uppväckte Lasaros berättade vitt och brett om det.
18 Den främsta orsaken till att så många gick ut för att möta honom var just att de hade hört om detta fantastiska under.
19 Då sa fariseerna till varandra: Ingenting hjälper! Hela världen följer ju efter honom!
Jesus förklarar varför han måste dö
20 Några greker, som kommit till Jerusalem för att vara med om påskfirandet,
21 besökte Filippos, han som var från Betsaida och sa: Herre, vi skulle vilja träffa Jesus.
22 Filippos talade om det för Andreas, och de gick tillsammans till Jesus för att berätta det för honom.
23-24 Jesus svarade att tiden var inne att han skulle återvända till sin härlighet i himlen, och han tillade: Jag måste dö precis som vetekornet faller i jorden och dör. Om jag inte dör kommer jag att förbli ensam som ett enda sädeskorn. Men min död kommer att skapa många nya vetekorn, en rik skörd av nya liv.
25 Den som älskar sitt liv mer än något annat ska förlora det, men den som utan förbehåll ger det till Gud ska vinna det och få evigt liv.
26 Men om dessa greker vill bli lärjungar till mig, så säg till dem att de ska komma och följa mig, för mina tjänare måste vara där jag är. Och om de följer mig ska Fadern ära dem.
27 Nu känner jag stor ångest. Men jag kan ju inte be: 'Far, rädda mig från det som ligger framför mig'? Nej, det är ju därför jag har kommit.
28 Far, låt ditt namn bli upphöjt och ärat!Då hördes en röst från himlen som sa: Jag har redan låtit det ske, och genom din död ska jag låta det ske igen.
29 När folket hörde rösten trodde några av dem att det var åskan, medan andra menade att en ängel hade talat till honom.
30 Sedan sa Jesus till dem: Rösten hördes för er skull, inte för min.
31 Tiden för världens dom är nu inne. Det är dags för Satan, världens furste, att bli utkastad.
32 Och när jag har lyfts upp på korset ska jag dra alla till mig.
33 Han sa detta för att göra klart för dem hur han skulle dö.
34 Dö, undrade folket. Vi trodde att Messias skulle leva i evighet och aldrig dö. Varför säger du att han ska dö? Vilken Messias talar du egentligen om?
35 Jesus svarade: Mitt ljus ska lysa för er ännu en liten tid. Vandra i det medan ni kan, och gå dit ni vill gå innan mörkret kommer för då är det för sent att hitta vägen.
36 Använd er av ljuset medan det finns. Då kommer ni att bli ljusbärare. Sedan Jesus hade sagt detta gick han bort och gömde sig för dem.
Det är många som inte tror på Jesus som Messias
37 Men trots alla under han hade gjort trodde de flesta inte att han var Messias.
38 Det var precis vad profeten Jesaja hade förutsagt: Herre, vem ska tro oss? Vem ska acceptera Guds mäktiga under som bevis?
39 De kunde helt enkelt inte tro för Jesaja har också sagt:
40 Gud har förblindat deras ögon och förhärdat deras hjärtan, så att de varken kan se eller förstå eller vända sig till mig så att jag kan bota dem.
41 Jesaja kunde säga detta om Jesus för han hade nämligen i förväg fått se Messias härlighet.
42 Många av de judiska ledarna trodde ändå att han var Messias, men vågade inte bekänna det för någon, eftersom de var rädda att fariseerna skulle utesluta dem ur synagogan.
43 För dem betydde det mer att vara accepterad av människor än av Gud.
Jesus sammanfattar sitt budskap
44 Jesus ropade till folket: Om ni tror på mig så tror ni också på Gud.
45 För när ni ser mig så ser ni den som har sänt mig.
46 Jag har kommit som ett ljus för att lysa i denna mörka värld, så att alla som tror på mig inte längre ska behöva vandra i mörkret.
47 Om någon hör mig och inte lyder mig så dömer inte jag honom, för jag har kommit för att frälsa världen, inte för att döma den.
48 Men alla de som säger nej till mig och inte lyssnar till mig kommer att dömas på domens dag av de ord som jag har talat.
49 För detta är inte mina egna tankar, utan jag har sagt er vad Fadern vill att jag ska säga er.
50 Jag vet att hans ord leder till evigt liv, och vad han ber mig säga, det säger jag.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®