M’Cheyne Bible Reading Plan
Asa regerar i Juda
14 Kung Abia begravdes i Jerusalem. Hans son Asa blev sedan kung över Juda, och det var fred i landet under de tio första åren av hans regering,
2 för Asa var mycket noga med att lyda Herren, sin Gud.
3 Han rev ner de hedniska altaren som fanns på höjderna och bröt ner obelisken och högg ned aserorna.
4 Han befallde folket att söka Herren och att lyda de befallningar som Herren, deras förfäders Gud, hade gett dem.
5 Asa flyttade också bort rökelsealtarena från alla städer i Juda. Detta är anledningen till att Gud gav landet den fred
6 som gjorde det möjligt för Asa att bygga befästa städer över hela Juda.
7 Nu är rätta tiden att göra det, när Herren välsignar oss med fred därför att vi lyder honom, sa Asa till sitt folk. Låt oss bygga befästa städer med murar, torn, portar och bommar. De gjorde detta, och landet hade framgång.
8 Kung Asas armé bestod av 300.000 man från Juda, utrustade med stora sköldar och spjut. Benjaminiternas armé bestod av 280.000 man, beväpnade med små sköldar och bågar. Båda arméerna hade vältränade och djärva män.
9-10 Men Asa blev angripen av en jättelik etiopisk armé under general Sera. Han hade också 300 stridsvagnar. De ryckte fram mot staden Maresa i Sefatas dal, och kung Asa sände ut sina trupper för att hindra dem.
11 Herre, ingen annan än du kan hjälpa oss, ropade han till Gud. Här är vi nu, helt maktlösa mot denna väldiga armé. Hjälp oss, Herre, vår Gud! Bara du kan rädda oss, och i ditt namn ska vi gå till anfall mot denna väldiga armé. Herre, låt inte vanliga, enkla människor besegra dig!
12 Då slog Herren ner fienden, och Asa och hans armé stod som segrare.
13 De förföljde fienden ända till Gerar och dödade så många att de inte kunde återhämta sig. De blev helt tillintetgjorda inför Herren och hans styrkor. Juda armé förde med sig ett stort byte tillbaka.
14 Medan de var i Gerar anföll de alla städer i området, och invånarna där blev drabbade av Herrens vrede. De kunde föra med sig ett stort byte därifrån också.
15 Men de plundrade inte bara städerna utan angrep också herdarnas läger och tog stora hjordar med får och kameler, innan de slutligen vände tillbaka till Jerusalem.
Asa bygger upp altaret
15 Guds Ande kom över Asarja, Odeds son,
2 och han gick ut för att möta kung Asa när denne kom tillbaka från striden.Lyssna Asa! Lyssna Judas och Benjamins arméer! ropade han. Herren kommer att vara med er så länge ni är trogna mot honom! När ni söker honom ska ni finna honom, men om ni överger honom, så kommer han att överge er.
3 Under en lång tid har nu era bröder i Israel inte tillbett den sanne Guden och inte haft en enda riktig präst som har undervisat dem, och de har levt utan Guds lagar.
4 Men varje gång de har vänt om till Herren, Israels Gud, i sin svåra situation och sökt honom så har han hjälpt dem.
5 På den tiden då de gjorde uppror mot Gud fanns det ingen trygghet i landet.
6 De råkade i krig med andra folk, och dessutom var det inbördeskrig mellan deras egna städer, för Gud plågade dem med alla slags svårigheter.
7 Men ni, män av Juda, fortsätt på den goda vägen och tappa inte modet, för ni ska få er lön.
8 När kung Asa hörde detta budskap från Gud, tog han mod till sig och förstörde alla avgudar i hela Juda och Benjamin och i de städer som han hade intagit i Efraims bergsbygd, och han byggde på nytt upp Herrens altare framför templet.
9 Sedan sammankallade han allt folk i Juda och Benjamin och alla de från Efraim, Manasse och Simeon i Israel, som hade kommit över till Juda när de sett att Herren Gud var med kung Asa.
10 De samlades i Jerusalem på våren under kung Asas femtonde regeringsår,
11 och de offrade 700 tjurar och 7.000 får till Herren ur det byte de hade fört med sig från kriget.
12 Sedan ingick de ett avtal att de bara skulle tillbe Herren, sina förfäders Gud,
13 och bestämde att den som vägrade att göra detta skulle dö, vare sig det gällde gammal eller ung, man eller kvinna.
14 De bekände sig med hög röst till Herren, medan man blåste i trumpeter och basuner.
15 Alla jublade över detta förbund med Gud, som ingicks med stor övertygelse. De sökte honom framför allt annat, och de fann honom! Och han gav dem fred i hela landet.
16 Kung Asa till och med avsatte sin mor Maaka som drottningmoder, därför att hon hade gjort en aserapåle. Han högg ner den och brände upp den i Kidrons dal.
17 Han lyckades inte alldeles utrota avgudadyrkan, men han var helt överlåten till Gud under hela sin livstid.
18 Han hämtade tillbaka till templet de silver- och guldkärl som hans far hade invigt åt Herren.
19 Sedan blev det inte något mer krig förrän under kung Asas trettiofemte regeringsår.
Guds underbara tron
4 När jag sedan tittade upp, såg jag en dörr som var öppen i himlen. Och samma röst som jag hade hört förut, som lät som en kraftig trumpetstöt, talade till mig och sa: Kom hit upp, så ska jag visa dig vad som ska hända i framtiden!
2 Guds Ande grep mig och i samma ögonblick befann jag mig i himlen och såg en tron och någon som satt på den.
3 Väldiga ljusknippen sköt ut från honom, som från en blixtrande diamant eller en gnistrande rubin. Och omkring tronen glimmade en regnbåge, som var som smaragd.
4 Runt tronen stod tjugofyra mindre troner, och på dem satt tjugofyra äldste. Alla var klädda i vita kläder, och hade segerkransar på sina huvuden.
5 Från tronen kom blixtar och dunder, och inne i åskmullret hördes röster. Alldeles framför tronen brann sju facklor, som representerade Guds sju andar.
6 Framför tronen låg ett glittrande kristallhav. Fyra levande väsen, översållade av ögon både framtill och baktill, stod runt tronens fyra sidor.
7 Den första av dessa varelser såg ut som ett lejon, den andra liknade en tjur, den tredje hade en människas ansikte, och den fjärde var som en örn, med vingarna utsträckta som i flykt.
8 Varje varelse hade sex vingar, och mittpartierna av deras vingar var övertäckta av ögon. Dag och natt sa de utan uppehåll: Helig, helig, helig är Herren Gud allsmäktig - han som var och som är och som ska komma.
9 Och när varelserna ger ära och pris och tack till honom som sitter på tronen, han som lever i evighet,
10 faller de tjugofyra äldste ner framför honom och tillber honom, och kastar sina segerkransar framför honom och sjunger:
11 Herre, du är värdig att ta emot äran och lovet och makten, för du har skapat allting. Eftersom du ville det, blev det skapat och kom till.
Uppmuntran att slutföra arbetet på templet
1-2 Den tjugoförsta dagen i sjunde månaden samma år gav Herren dem detta budskap genom Haggai:
3 Fråga landshövdingen, översteprästen och alla som bor kvar i landet:
4 Vilka av er kommer ihåg templet som det såg ut en gång? Det var underbart vackert och kan inte jämföras med det ni nu ser framför er.
5 Men var vid gott mod, Serubbabel och Josua och alla ni andra. Fatta mod och arbeta, för 'jag ska vara med er
6 'När ni lämnade Egypten lovade jag ju att min Ande skulle bli kvar hos er, och därför ska ni inte vara rädda.'
7 För Herren, härskarornas Gud, säger: 'Om en kort liten tid ska jag få både himmel och jord att bäva, både havet och det förtorkade landet.
8 Jag ska skaka om alla folk. Deras skatter ska samlas i detta tempel, och jag ska låta min härlighet uppenbaras där
9-10 'Den kommande härligheten ska bli större än den som har varit! Allt silver och guld tillhör nämligen mig. Och här ska också friden råda
11 På den tjugoförsta dagen i nionde månaden av kung Darejaves andra regeringsår frambar Haggai detta budskap från Herren:
12 Fråga prästerna om lagen och säg:
13 'Om någon av er bär ett heligt offer i sin mantel och då råkar komma i beröring med bröd, vin, kött eller annan mat, kommer då också detta att bli heligt?' Nej, svarade prästerna. Helighet överförs inte på det sättet.
14 Då frågade Haggai: Men om någon rör vid en död och på så sätt blir oren och sedan råkar komma i beröring med någonting, blir detta då orenat? Ja, svarade prästerna.
15 Då talade Haggai å Herrens vägnar till folket: Ni orenade era offer genom er själviskhet och era ogudaktiga hjärtan, och ni orenade inte bara era offer utan allting annat som ni menade vara en gudstjänst åt mig,
16 och så blev allting fel. Men nu har allt blivit annorlunda, därför att ni har börjat bygga upp mitt tempel.
17-18 Förut fick ni bara tio mått säd vid en skörd där ni väntade tjugo, och vinskörden blev inte ens hälften av vad ni hade tänkt er. Jag lönade ert arbete med rost, mögel och hagel. Och ändå vägrade ni att vända tillbaka till mig, säger Herren.
19-20 Men kom ihåg detta: Från och med i dag, den tjugoförsta dagen i nionde månaden, den dag då grunden till templet blev färdig, ska jag välsigna er. Lägg märke till att jag ger detta löfte innan ni ens har börjat bygga på själva templet och innan ni bärgat in er skörd och innan vingårdar, fikonträd, granatträd och olivträd har gett sin skörd. Från och med denna dag ska jag välsigna er.
21 Samma dag kom ännu ett budskap från Herren till Haggai:
22 Säg till Serubbabel, landshövdingen i Juda: 'Jag ska få himmel och jord att bäva,
23 och jag ska störta omkull kungatroner och göra slut på kungadömens makt.Jag ska göra slut på arméernas styrka, och bröder och vänner ska döda varandra.
24 Men när detta händer ska jag ta dig, Serubbabel, min tjänare, och behandla dig som min ögonsten, för jag har utvalt just dig
Nikodemos besöker Jesus om natten
3 En kväll efter mörkrets inbrott kom en av judarnas ledare, en farisé som hette Nikodemos,
2 för att samtala med Jesus. Herre, sa han, alla vet att Gud har sänt dig för att undervisa oss. Dina under är tillräckliga bevis för detta.
3 Jesus svarade: Jag ska säga dig något mycket viktigt: Om du inte blir född på nytt kan du aldrig komma in i Guds rike.
4 Född på nytt! utropade Nikodemos. Vad menar du? Hur kan en gammal man komma in i sin mor och födas en gång till?
5 Jesus svarade: Vad jag verkligen försöker att få dig att förstå är detta: Om du inte blir född av vatten och ande kan du inte komma in i Guds rike.
6 Människor kan bara frambringa mänskligt liv, men den helige Ande ger nytt liv från himlen.
7 Förvåna dig därför inte över mitt påstående att du måste födas på nytt.
8 På samma sätt som du hör vinden, men inte kan säga varifrån den kommer eller vart den tar vägen, på samma sätt är det med varje människa som är född av Anden.
9 Vad menar du? frågade Nikodemos.
10-11 Jesus svarade: Du är ju en ansedd judisk lärare, och ändå förstår du inte detta. Jag talar om för dig vad jag vet och har sett, och ändå tror du mig inte.
12 Men om du inte ens kan tro mig när jag berättar för dig om sådant som händer här bland människorna, hur ska du då kunna tro när jag talar om det som händer i himlen?
13 För ingen människa har varit i himlen, bara Människosonen som kommit ner till jorden.
14 Och så som Mose hängde upp kopparormen på en påle i öknen, på samma sätt måste jag bli upphängd på en påle,
15 så att alla som tror på mig kan få evigt liv.
16 För Gud älskade människorna så mycket att han gav dem sin ende Son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.
17 Gud sände inte sin Son till världen för att döma dem utan för att rädda dem.
18 De som tror på honom blir inte dömda. Men de som inte tror på honom är redan dömda för att de inte tror på Guds ende Son.
19 Och domen är grundad på detta faktum: ljuset från himlen kom till människorna, men de älskade mörkret mer än ljuset för deras handlingar var onda.
20 De hatade det himmelska ljuset, eftersom de ville synda i mörkret. De höll sig borta från ljuset för de var rädda att deras synder skulle avslöjas.
21 Men de som däremot gör vad som är rätt, kommer med glädje till ljuset för att alla ska kunna se att de gör vad Gud vill.
Johannes träder tillbaka för Jesus
22 Sedan lämnade Jesus Jerusalem tillsammans med sina lärjungar och gick till Judeen där de stannade en tid och döpte.
23-24 Vid den tiden var Johannes döparen ännu inte fängslad utan döpte vid Ainon, nära Salim, där det fanns gott om vatten. Och många människor kom till honom för att bli döpta.
25 En dag började en judisk man diskutera med Johannes lärjungar om reningsföreskrifterna.
26 Då gick lärjungarna till Johannes och sa: Mästare, mannen som du mötte på andra sidan Jordanfloden, den du sa var Messias, döper också och alla går till honom i stället för att komma till oss.
27 Johannes svarade: Gud i himlen bestämmer varje människas uppgift.
28 Min uppgift är att röja väg för denne man så att alla kan komma till honom. Ni vet själva att jag klart och tydligt sagt till er att jag inte är Messias. Jag är här för att bana väg för honom, det är allt.
29 Människorna dras naturligtvis till den som de finner mest intressant - som bruden dras till brudgummen. Och brudgummens vän, som står vid sidan om är glad för hans skull. Jag är brudgummens vän och jag gläder mig verkligen.
30 Det är som det ska att han blir större och större och jag mindre och mindre.
31 Han har kommit från himlen och är därför större än alla andra. Jag kommer från jorden, och mitt förstånd är begränsat till det jordiska.
32 Han talar om vad han har sett och hört, men det är bara några få som tror vad han talar om!
33-34 De som tror honom upptäcker att allt vad Gud har sagt är sant. Denne man, som är sänd av Gud, talar Guds ord. Gud har gett honom sin Ande i obegränsat mått.
35 Fadern älskar honom därför att han är hans Son, och han har gett honom allt som finns.
36 Och alla som tror på Guds Son har evigt liv. De som inte tror och lyder honom kommer aldrig att se himlen, utan Guds vrede drabbar dem.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®