M’Cheyne Bible Reading Plan
En profet tillrättavisar Josafat
19 När kung Josafat från Juda kom tillbaka hem oskadd,
2 gick profeten Jehu, Hananis son, ut för att möta honom.Menar du verkligen att du vill hjälpa de ogudaktiga och älska dem som hatar Herren? frågade han honom. Guds vrede är över dig, därför att du har gjort detta.
3 Men det finns en hel del gott i dig, för du har skaffat bort alla avgudabilder över hela landet och försökt vara trofast mot Gud.
Josafat tillsätter domare
4 Efter detta besökte inte Josafat Israel mer utan höll sig i Jerusalem. Senare for han på nytt ut bland folket och reste från Beer-Seba och upp till Efraims bergsbygd för att uppmana folket att tillbe sina förfäders Gud.
5 Han utsåg domare i alla större städer över hela landet
6 och gav dem följande uppmaningar:Se mycket noga till hur ni dömer. Det är Gud och inte jag som har tillsatt er. Han kommer att vara vid er sida och hjälpa er att skipa rättvisa i varje enskilt fall.
7 Var noga med att inte fatta något annat beslut än det som Herren visar er! Domare i Guds tjänst får absolut inte vara orättvisa, partiska eller ta emot mutor.
8 Josafat satte också upp domstolar i Jerusalem med leviter, präster och huvudmännen för olika familjer som domare,
9 och de fick följande instruktioner: Ni måste alltid handla gudfruktigt och ärligt.
10 När något fall blir överlämnat till er från domarna ute i provinserna, vare sig det är fråga om mord eller brott mot lagarna eller Guds förordningar, så ska ni klargöra händelsen för dem och hjälpa dem att döma rättvist, så att inte Guds vrede kommer över er och över dem. Om ni gör på det sättet, är ni fritagna från allt ansvar.
11 Sedan utsåg han översteprästen Amarja till att vara högsta instans i alla ärenden som gällde brott mot Guds lag. Sebadja, Ismaels son, en stamledare i Juda, tillsatte han som högsta instans i allt som rörde brott mot kungen. Leviterna skulle vara deras medhjälpare. Var inte rädda när ni står upp för sanning och rätt! Gud ska vara med er, var hans slutord till dem.
Josafat besegrar Moab och Ammon
20 Sedan förklarade kungarna i Moab och Ammon och en del av maoniterna krig mot Josafat och folket i Juda,
2 och Josafat fick följande rapport: En enorm armé marscherar mot dig från landet på andra sidan Döda havet, från Aram. Den befinner sig redan vid Hasason-Tamar (som också kallas En-Gedi).
3 Josafat blev ordentligt omskakad av dessa nyheter och bestämde sig för att be Herren om hjälp. Han befallde därför att allt folket i Juda skulle fasta i ånger och bön inför Gud.
4 Folk kom till Jerusalem från hela landet för att be tillsammans med honom,
5 och Josafat stod mitt ibland dem, där de var samlade på templets nya förgård, och bad:
6 Herre, våra fäders Gud, den ende Guden i himlen, härskaren över alla riken på jorden, du är stor och mäktig. Vem kan stå emot dig?
7 Var det inte du, vår Gud, som drev ut hedningarna här i landet när ditt folk kom hit? Gav inte du det här landet åt Abrahams ättlingar för evigt?
8 Ditt folk bosatte sig här och byggde detta tempel åt dig,
9 i tro att de i tider av olycka, krig, pest eller hungersnöd, skulle kunna stå här framför templet och inför dig som är i templet, och ropa till dig i sin förtvivlan. Då skulle du höra dem och befria dem.
10 Se nu, vad arméerna från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd gör! Du lät inte våra förfäder invadera deras områden när Israel lämnade Egypten, och därför gick vi runt dem och dödade dem inte.
11 Se nu hur de lönar oss! Nu har de kommit för att driva ut oss ur det land som du har gett oss.
12 O vår Gud, tänker du inte stoppa dem? Vi har ingen möjlighet att klara oss själva mot denna väldiga armé. Vi vet inte vad vi ska göra, men vi har våra ögon riktade på dig.
13 När folket från alla delar av Juda stod där inför Herren med hela sina familjer,
14 kom Herrens Ande över Jahasiel, en levit och ättling till Asaf, som var son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja.
15 Hör på mig, allt folk i Juda och Jerusalem och även du, kung Josafat! utropade han. Herren säger: 'Var inte rädda och bli inte förskräckta över denna väldiga armé. Striden är inte er utan Herrens.
16 Gå till anfall mot dem i morgon! Ni kommer att träffa på dem vid Hassishöjden vid slutet av den dal som öppnar sig ut mot Jeruels öken.
17 Men ni kommer inte att behöva strida! Inta era ställningar och stå lugnt och stilla och se vad Herren ska göra för er, ni folk i Juda och Jerusalem. Var inte rädda och missmodiga! Gå dit ut i morgon, för Herren är med er!'
18 Då föll kung Josafat ner på marken med ansiktet mot jorden, och allt folk i Juda och Jerusalem gjorde detsamma och bad till Herren.
19 Sedan reste sig några leviter av Kehats och Koras släkter upp och prisade och tackade Herren, Israels Gud, med hög röst.
20 Tidigt följande morgon drog Juda armé ut i Tekoas öken. Inför uppbrottet talade Josafat till dem: Lyssna här till mig ni folk i Juda och Jerusalem, sa han. Tro på Herren, er Gud, så ska ni ha framgång! Tro på hans profeter, så ska allt gå väl!
21 Efter att ha rådgjort med folkets ledare bestämde han att man skulle låta en kör leda marschen. De skulle sjunga: Tacka Herren, för hans barmhärtighet varar för evigt.
22 I samma ögonblick som de började sjunga och prisa Herren lät Herren arméerna från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd börja strida och förgöra varandra.
23 Ammoniterna och moabiterna vände sig först mot sina allierade från Seirs bergsbygd och dödade dem allesammans, och sedan vände de sig mot varandra.
24 När Judas armé kom fram till det vakttorn som vette mot öknen, fann de döda kroppar ligga på marken så långt ögat nådde, och inte en enda av deras fiender hade undkommit.
25 Kung Josafat och hans folk gick sedan ut för att plundra kropparna och kom tillbaka lastade med pengar, mantlar och ädelstenar, som de hade tagit från de döda. Det var så mycket att det tog dem tre dagar att få med sig allt.
26 Den fjärde dagen samlades de i Lovsångsdalen, som den numera kallas, och prisade Herr en.
27 Sedan återvände de till Jerusalem med Josafat i spetsen, glada över att Herren på ett sådant märkligt sätt hade räddat dem undan fienden.
28 De tågade in i Jerusalem till musik av harpor, lyror och trumpeter och fortsatte fram till templet.
29 När de kringliggande kungarikena fick höra att Herren själv hade stridit mot Israels fiender, kom stor fruktan för Gud över dem.
30 Och nu blev det lugn och ro i Josafats rike, för Gud hade gett honom fred.
Josafats regeringstid
31 Josafat blev kung över Juda vid trettiofem års ålder och regerade tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba och var dotter till Silhi.
32 Han var en gudfruktig kung, precis som hans far Asa hade varit. Han försökte alltid följa Herrens befallningar
33 och gjorde det med ett undantag: han försummade att riva ner offerhusen på höjderna. Inte heller hade folket på allvar beslutat sig för att följa sina förfäders Gud.
34 Händelser från Josafats regering finns återgivna i Jehus, Hananis sons, krönika, som ingår i Israels kungars krönika.
35 Vid slutet av sitt liv ingick Josafat en allians med Ahasja, kungen i Israel, som var en ogudaktig man.
36 I Esjon-Geber byggde de fartyg som skulle segla till Tarsis.
37 Då profeterade Elieser, Dodavahus son, mot Josafat och sa till honom: Eftersom du har allierat dig med Ahasja, ska Herren låta ert företag gå i stöpet. Fartygen råkade ut för missöden och nådde aldrig fram till Tarsis.
Det sjunde sigillet bryts
8 När Lammet hade brutit det sjunde sigillet, blev det alldeles tyst i hela himlen, och tystnaden varade, tyckte jag, ungefär en halvtimme.
2 Och jag såg de sju änglar som står inför Gud, och de fick var sin trumpet.
3 Sedan kom en annan ängel med ett rökelsekar av guld och ställde sig vid altaret, och man gav honom mycket rökelse, till att blanda med bönerna från Guds folk för att offra dem på guldaltaret framför tronen.
4 Och lukten av rökelsen, blandad med bönerna, steg upp till Gud från altaret.
5 Och ängeln fyllde rökelsekaret med eld från altaret, och kastade sedan ner elden på jorden. Och åskan dundrade och mullrade, och blixtarna flammade och det blev en fruktansvärd jordbävning.
Trumpeterna
6 Sedan gjorde de sju änglarna sig redo att blåsa i sina sju trumpeter.
7 Den första ängeln blåste i sin trumpet, och då kom hagel och eld blandat med blod och föll ner över jorden. En tredjedel av jorden tog eld, så att en tredjedel av träden och allt grönt gräs brann upp.
8-9 Sedan blåste den andra ängeln i sin trumpet, och något som såg ut som ett stort brinnande berg kastades i havet och förstörde en tredjedel av alla fartyg. Och en tredjedel av havet blev rött som blod, och en tredjedel av fiskarna dog.
10 Den tredje ängeln blåste därefter i sin trumpet, och en stor flammande stjärna kom från himlen och föll ner på en tredjedel av floderna och vattenkällorna.
11 Stjärnan kallades Bitterhet, för den förgiftade en tredjedel av allt vattnet på jorden och många människor dog sedan de druckit av det.
12 Därefter blåste den fjärde ängeln i sin trumpet, och genast förstördes och förmörkades en tredjedel av solen, och en tredjedel av månen. Och stjärnorna förstördes, så att dagsljuset minskade med en tredjedel och nattens mörker blev djupare.
13 Sedan såg jag en ensam örn, som flög över himlen och ropade med hög röst: Klaga, klaga ni människor på jorden! För snart - när de tre sista änglarna blåser i sina trumpeter - ska det hända fruktansvärda saker på jorden.
Ljusstaken av guld
4 Då väckte mig ängeln som hade talat med mig, precis som om jag hade sovit.
2 Vad ser du nu? frågade han.Jag svarade: Jag ser en ljusstake av guld med sju oljelampor, och längst upp finns en behållare för olivoljan till lamporna, och oljan rinner ut till dem genom sju rör.
3 Och jag ser två olivträd utskurna på ljusstaken, ett på var sida om behållaren.
4 Vad är det för något? frågade jag. Vad betyder det?
5 Vet du verkligen inte det? svarade ängeln.Nej, sa jag, det vet jag inte.
6 Då sa han: Detta är Guds budskap till Serubbabel: 'Inte med makt och inte med kraft utan genom min Ande ska ni lyckas och ha framgång, även om ni är svaga och inte så många
7 Därför kan inte något berg, hur stort det än är, stå emot Serubbabel! Det kommer att jämnas med marken framför honom! Serubbabel ska slutföra tempelbygget med jubel och tacksägelse över Guds barmhärtighet och förklara att allt var gjort av nåd.
8 Ett annat budskap jag fick från Herren var detta:
9 Serubbabel lade grundstenen till templet, och han ska också slutföra arbetet. När det sker ska du förstå att dessa budskap är från Gud, härskarornas Herre.
10 Förakta inte det som påbörjas i det lilla, för Herrens ögon gläds när han ser arbetet komma igång och Serubbabel i fullt arbete med lodlinan. De sju oljelamporna är Herrens ögon som övervakar hela jorden.
11 Då frågade jag honom om de två olivträden som stod på var sin sida om ljusstaken,
12 och om de två olivkvistarna bredvid rören som förde oljan till lamporna.
13 Vet du inte vad det betyder? frågade han.Nej, svarade jag.
14 Han sa: De representerar de två män som Gud, den Allsmäktige, hela jordens Herre, har smort och utvalt att tjäna honom, nämligen härskaren Serubbabel och prästen Josua.
Jesus blir hånad av sina bröder
7 Efter detta gick Jesus till Galileen och vandrade från by till by för han ville hålla sig borta från Jerusalem, där de judiska ledarna planerade att döda honom.
2 Men snart var det dags för lövhyddefesten, en av de årliga judiska helgerna,
3 och Jesu bröder uppmanade honom att gå till Judeen och delta i festligheterna.Gå dit där fler människor kan se dina under, sa de.
4 Du kan aldrig bli berömd om du gömmer dig på det här viset. Om du verkligen gör så märkliga under så visa det då för hela världen.
5 Inte ens hans bröder trodde nämligen på honom.
6 Jesus svarade: Det är ännu inte dags för mig att gå. Men ni kan gå när som helst,
7 för världen har ingen orsak att hata er. Men mig hatar den därför att jag inte upphör med att anklaga den för synd och ondska.
8 Gå ni, jag kommer senare, när tiden är inne.
9 Han stannade alltså kvar i Galileen.
Jesus undervisar öppet i templet
10 Men när hans bröder hade gett sig iväg till Jerusalem gick han också dit i hemlighet, men aktade sig för att bli sedd av folket.
11 De judiska ledarna försökte få tag på honom under festligheterna och frågade om någon hade sett honom.
12 Och bland folket diskuterade man mycket om honom. Några sa: Han är en underbar man, medan andra sa: Nej, han bedrar hela folket.
13 Men ingen hade mod nog att försvara honom offentligt för de var rädda för de judiska ledarna.
14 Mitt under festligheterna gick Jesus upp till templet och predikade öppet,
15 och de judiska ledarna blev förvånade när de hörde honom. Hur kan han veta så mycket när han aldrig har gått i våra skolor? frågade de sig.
16 Då talade Jesus om det för dem: Vad jag lär er är inte mina egna tankar, utan Guds, och han har sänt mig.
17 Om någon av er bestämmer sig för att helhjärtat göra Guds vilja så kommer han verkligen att förstå om min undervisning är från Gud eller bara mina egna ord.
18 Den som talar av sig själv, han söker sin egen ära, men den som ärar den som har sänt honom är en god och trovärdig person.
19 Ingen av er lyder Moses lagar. Varför angriper ni då mig för att jag bryter dem? Och varför tänker ni döda mig för detta?
20 Folket svarade: Du är galen! Vem försöker döda dig?
21-23 Jesus svarade: Jag botade en man på sabbaten, och ni undrar om det var rätt. Men vad gör ni själva? Arbetar ni inte på sabbaten varje gång ni lyder Moses lag angående omskärelsen och omskär era söner. Det gör ni därför att Mose har föreskrivit att omskärelsen ska utföras på den åttonde dagen, men egentligen är det stamfäderna som har infört detta och inte Mose. Om det nu är tillåtet att utföra omskärelsen på en sabbat, varför ska då jag dömas för att jag botade en man på sabbaten?
24 Tänk igenom det här, och ni ska se att jag har rätt.
25 En del av de människor som bodde i Jerusalem sa till varandra: Är det inte den här mannen som de försöker döda?
26 Men här står han och predikar offentligt, och de säger inget till honom. Kan det vara så att våra ledare äntligen har insett att han verkligen är Messias?
27 Men hur kan han vara det? Vi vet ju var den här mannen föddes. Men när Messias kommer vet ingen varifrån han är.
28 Då ropade Jesus med hög röst där han predikade i templet så att alla kunde höra: Ja, ni känner mig och vet var jag föddes och växte upp, men den som har gett mig mitt uppdrag honom känner ni inte. Han är sanningen.
29 Jag känner honom därför att jag kommer från honom, och han har sänt mig till er.
30 Helst av allt skulle de judiska ledarna ha velat arrestera honom, men ingen gjorde det för Guds tid var ännu inte inne.
31 Men många av besökarna i templet trodde på honom, och de sa: Vilka under väntar man sig egentligen att Messias ska göra, som den här mannen inte har gjort?
De religiösa ledarna försöker gripa Jesus
32 När fariseerna fick veta att folket talade i smyg om honom, skickade de tillsammans med översteprästerna ut poliser för att gripa Jesus.
33 Under tiden sa Jesus till folket: Jag kommer bara att stanna hos er en kort tid. Sedan ska jag återvända till honom som har sänt mig.
34 Ni ska söka efter mig, men inte finna mig. Och ni kan inte komma dit där jag är.
35 De judiska ledarna blev förbryllade av påståendet. Vart tänker han ta vägen? frågade de. Kanske tänker han lämna landet och predika sin lära bland judar i andra länder, eller rentav för grekerna?
36 Och vad menar han med att säga: 'Ni ska söka efter mig och inte finna mig
37 På sista dagen, som var lövhyddefestens höjdpunkt, ropade Jesus till människoskarorna: Om någon är törstig så kom till mig och drick,
38 för Skriften säger att strömmar av levande vatten ska flyta fram från det innersta hos de människor som tror på mig.
39 Med levande vatten menade han den helige Ande som skulle ges till alla som trodde på honom. Men Anden hade ännu inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade återvänt till himlens härlighet.
40 När folket hörde honom säga detta ropade några av dem: Den här mannen måste vara profeten som ska komma före Messias.
41-42 Andra sa: Han är Messias. En tredje grupp sa: Nej, det kan inte vara han, för han kommer ju från Galileen? Skrifterna säger klart att Messias ska härstamma från Davids kungliga släkt i Betlehem, staden där David bodde.
43 Människorna hade alltså delade meningar om honom,
44 och en del skulle gärna ha sett att han arresterats, men ingen rörde honom.
45 Tempelpolisen, som hade skickats ut för att gripa honom, återvände till översteprästerna och fariseerna med oförrättat ärende. Varför tog ni honom inte? frågade de.
46 Det finns ingen som talar som han, ursäktade de sig. Vi har aldrig hört något liknande!
47 Har ni också blivit vilseledda? hånade fariseerna dem.
48 Finns det en enda av oss judiska ledare eller fariseer som tror att han är Messias?
49 Att hela folkhopen gör det, det är klart, men vad vet de om saken? I vilket fall som helst vilar förbannelse över dem.
50 Då sa Nikodemos (Kommer du ihåg honom? Han var den judiske ledare, som kom i hemlighet för att tala med Jesus):
51 Är det lagligt att förklara en människa skyldig innan det har hållits rättegång?
52 De svarade: Är du också en galilé? Sök i Skrifterna så ska du få se att ingen profet kommer från Galileen.
53 Utan att ha kommit överens, gick alla så hem.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®