M’Cheyne Bible Reading Plan
Josafat regerar i Juda
17 Efter Asa blev hans son Josafat kung, och han förstärkte Judas position i förhållande till Israel.
2 Han placerade trupper i alla Judas befästa städer och förlade garnisoner där och i de av Efraims städer som hans far hade intagit.
3 Herren var med Josafat, därför att han under sin första tid följde sin fars föredöme och inte tillbad några avgudar.
4 Han följde befallningarna från sin fars Gud till skillnad från folket på andra sidan gränsen, i Israels land.
5 Herren stärkte hans ställning som kung i Juda, och allt folk i Juda samarbetade genom att ge honom gåvor, så han blev både rik och omtyckt.
6 Han vandrade på Herrens väg med frimodighet och rev till och med ner de hedniska altaren som fanns på höjderna, och han förstörde aserapålarna.
7-9 Under tredje året av sin regering började han ett omfattande undervisningsprogram. Han sände ut sina representanter att undervisa i alla Judas städer. Bland dem var Ben-Hail, Obadja, Sakarja, Netanel och Mikaja, leviterna Semaja, Netanja, Sebadja, Asael, Semiramot, Jonatan, Adonia, Tobia och Tob-Adonia och prästerna Elisama och Joram. De förde med sig Herrens lag till alla städer i Juda för att undervisa folket om den.
10 Då kom fruktan för Herren över folken i grannländerna, så att ingen av dem förklarade krig mot kung Josafat.
11 Till och med en del filisteer kom med silver och betalade skatt till Juda. Araberna överlämnade 7.700 baggar och 7.700 bockar.
12-13 Josafat blev allt mäktigare, och han byggde befästningar och förrådsstäder över hela Juda och hade stora förråd överallt.
14-15 I Jerusalem hade han en stor styrka placerad, 300.000 man från Juda under Adnas befäl, 280.000 under Johanan, och
16 200.000 under Amasja, Sikris son, som erbjudit sig att stå till Herrens förfogande.
17 Från Benjamin fanns 200.000 man med bågar och sköldar under den tappre Eljada,
18 och 180.000 under Josabad.
19 Alla dessa tjänade kungen, utöver alla dem som fanns ute i de befästa städerna över hela Juda.
Sex av sigillen bryts
6 Medan jag såg på bröt Lammet det första sigillet, och började öppna boken. Med en röst som liknade åskan sa då en av de fyra levande väsendena: Kom!
2 Då fick jag se att det stod en vit häst framför mig. Och ryttaren som satt på den bar en båge, och man satte en segerkrans på hans huvud. Han kom som segrare för att segra på nytt!
3 När han bröt sigillet till den andra boken, hörde jag det andra av de fyra väsendena ropa: Kom!
4 Nu fick jag se en röd häst. Dess ryttare fick makt att ta bort freden från jorden och få människorna att slakta varandra. Och han fick ett långt svärd.
5 När han hade brutit det tredje sigillet, hörde jag det tredje av de fyra väsendena säga: Kom! Då såg jag en svart häst, och dess ryttare höll en vågskål i sin hand.
6 Och en röst bland de fyra väsendena sa: Ett kilo vete för en hel dagslön, eller tre kilo korn, men skada inte olivoljan och vinet.
7 Och när det fjärde sigillet bröts, hörde jag det fjärde väsendet säga: Kom!
8 Och nu såg jag en likblek häst, vars ryttare hette Döden och han följdes av en här av döda från avgrunden. De fick kontroll över en fjärdedel av jorden, för att döda människorna genom krig och svält och sjukdom och vilda djur.
9 Och när Lammet bröt det femte sigillet, såg jag ett altare. Under det fanns alla de människors själar, som hade lidit martyrdöden för att de hade förkunnat Guds ord och trofast vittnat om Jesus.
10 De ropade högt till Herren: Allsmäktige Herre, du som är helig och sann, hur länge ska det dröja innan du dömer människorna på jorden och straffar dem för vad de gjort mot oss?
11 Var och en av dem fick då vita kläder, och blev tillsagda att vara stilla ännu en kort tid, tills dess att deras medtjänare och bröder - som skulle bli dödade liksom de själva - hade blivit fulltaliga.
12 Sedan såg jag honom bryta det sjätte sigillet. Då blev det en stor jordbävning, och solen blev svart som en sorgdräkt och månen blev blodröd.
13 Sedan såg det ut som om himlens stjärnor föll till jorden som gröna frukter från ett fikonträd som skakas av kraftiga vindar.
14 Himlen försvann framför mina ögon, som om den rullats ihop som en bokrulle, och togs bort. Och alla berg och öar skakade och flyttades från sina platser.
15 Jordens kungar och världens ledare och de rika männen och de höga militärerna och alla människor, stora och små, slavar och fria greps av ångest och skräck och gömde sig i grottor och bland bergsklippor,
16 och de ropade till bergen: Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen, och för Lammets vrede,
17 för deras stora vredes dag har nu kommit och vem kan överleva den?
Mannen med måttstocken
2 När jag såg mig omkring fick jag se en man som hade en måttstock i handen.
2 Vart är du på väg? frågade jag.Till Jerusalem för att mäta stadens längd och bredd, svarade han.
3 Då gick ängeln jag talade med iväg för att träffa en annan ängel som kom gående mot honom.
4 Gå och säg till den unge mannen, sa den andra ängeln, att det en gång ska bli så mycket folk i Jerusalem att staden inte kan rymma dem allesammans. Många ska bli tvungna att bo utanför murarna med all sin boskap, men ändå ska de alla kunna vara trygga.
5 Herren själv ska vara en eldsmur omkring dem och hela Jerusalem, och hans härlighet ska vara över staden.
6-7 'Kom, fly från landet i norr, från Babylon
8 Härlighetens Herre har sänt mig mot folken som förtryckte er, för den som skadar er ger sig på Herrens ögonsten!
9 'Jag ska lyfta min hand mot dem, och deras slavar ska bli deras herrar. Då ska ni förstå att det var Herren, härskarornas Gud, som sände mig.
10 Sjung, Jerusalem, och var glad! Jag har kommit för att bo hos dig
11-12 'Vid den tiden ska många folk vända om till Herren, och de ska också få vara mitt folk. Jag ska bo bland dem allesammans. Då ska ni förstå att det var Herren, härskarornas Gud, som sände mig till er. Juda ska vara Herrens ögonsten i det heliga landet, och Jerusalem är staden som han älskar allra mest.'
13 Var stilla inför Herren, alla människor, för han har kommit till jorden från himlen, från sitt heliga hem.
Undret vid Betesdadammen
5 En tid senare återvände Jesus till Jerusalem för att delta i en av de religiösa högtiderna.
2 Inne i staden, nära Fårporten, fanns Betesdadammen som omgavs av täckta terrasser och fem pelargångar.
3 Många lama, blinda och andra handikappade låg på terrasserna och väntade på att vattnet skulle komma i rörelse.
4 (En Herrens ängel kom nämligen nu och då ner och rörde upp vattnet, och den som sedan först steg ner i det blev botad.)
5 En av männen som låg där hade varit förlamad i trettioåtta år.
6 När Jesus såg honom och tänkte på hur länge han hade varit sjuk, frågade han honom: Vill du bli frisk?
7 Det är omöjligt, sa mannen. Jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse. Innan jag hinner ner kommer alltid någon annan före mig.
8 Jesus sa då till honom: Res dig upp, rulla ihop din sovmatta och gå hem!
9 Men det var på en sabbat som detta under hände,
10 och därför protesterade de judiska ledarna. Du får inte arbeta på sabbaten, sa de till mannen som blivit botad. Det är förbjudet att bära den där sovmattan!
11 Han som botade mig sa till mig att göra det, svarade han.
12 Vem var det? frågade de.
13 Mannen visste det inte, och Jesus hade försvunnit i trängseln.
14 Senare träffade Jesus mannen i templet och sa då till honom: Nu är du frisk. Synda inte mera, för då kommer något ännu värre att hända dig.
15 Då gick mannen till de judiska ledarna och talade om för dem att det var Jesus som hade botat honom.
Jesus gör anspråk på att vara Guds son
16 Från och med nu började de att förfölja Jesus, eftersom han till och med botade sjuka på sabbaten.
17 Men Jesus sa till dem: Min Far gör hela tiden det som är gott och jag följer bara hans exempel.
18 Då blev de judiska ledarna ännu mer ivriga att döda honom. De menade att han hade brutit både mot sabbatslagarna och talat om Gud som sin Far. På det sättet hade han jämställt sig med Gud.
19 Men Jesus svarade dem: Sonen kan inte göra något av sig själv. Han gör bara vad han ser Fadern göra, och det Fadern gör det gör också Sonen.
20 För Fadern älskar Sonen och visar honom allt han gör. Och han ska låta Sonen göra ännu större under, så stora att ni häpnar.
21 Han ska till och med uppväcka vem han vill från de döda på samma sätt som Fadern gör det.
22 Och Fadern har överlåtit åt Sonen att döma över allt,
23 för att alla ska ära Sonen på samma sätt som de ärar Fadern. Men om ni vägrar att ära Guds Son, som han har sänt till er, ärar ni inte heller Fadern.
24 Jag lovar er att den som lyssnar till mina ord och tror på Gud som har sänt mig, han har evigt liv och kommer aldrig att dömas för sina synder, utan har redan gått över från döden till livet.
25 Och jag försäkrar er att den tid kommer, ja den är faktiskt redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som lyssnar ska leva.
26 Fadern har liv i sig själv, och han har också gett Sonen liv i sig själv.
27 Och han har gett honom rätt att döma människornas alla synder, därför att han är Människosonen.
28 Bli inte förvånade. Tiden är verkligen inne när alla de döda ska höra Guds Sons röst
29 och stå upp igen - de som har gjort gott till evigt liv och de som levt i ondska till dom.
30 Men jag dömer ingen utan att lyssna till min Far. Och min dom är absolut rättvis. Jag dömer inte efter min egen vilja utan efter Guds. Det är ju han som har sänt mig.
Jesus bevisar vem han är
31 När jag påstår något om mig själv så tror man mig inte,
32-33 men också Johannes döparen påstår detta om mig. Ni har hört honom predika, och jag kan försäkra er att det han säger om mig är sant.
34 För min del behöver jag inte något vittnesbörd av människor, utan jag säger detta för att ni ska tro mig och bli frälsta.
35 Johannes var ett skinande ljus som lyste klart under en tid, och det ljuset hade ni alla stor glädje av.
36 Men om mig vittnar det som har större kraft än Johannes vittnesbörd. Se på de under jag gör! Min Far har gett mig i uppdrag att göra dem och de bevisar att han har sänt mig.
37 Och Fadern själv har också vittnat om mig, även om han inte visat sig personligen för er eller talat direkt till er.
38 Men hans ord gör inte intryck på er, och ni vill inte tro på den som är sänd till er med Guds budskap.
39 Ni forskar i Skrifterna för ni tror att de ger er evigt liv. Men Skrifterna pekar på mig och
40 ändå vill ni inte komma till mig så att jag får ge er evigt liv.
41-42 Vad ni tycker spelar egentligen ingen roll för jag vet att ni inte har Guds kärlek inom er.
43 Jag vet det för jag har kommit till er för att representera min Far, och ni vägrar att ta emot mig. Däremot tar ni genast emot dem som inte är sända av honom, utan bara representerar sig själva.
44 Inte undra på att ni inte kan tro för ni ärar gärna varandra, men bryr er inte om den ära som kommer från den ende Guden!
45 Ändå är det inte jag som ska anklaga er för detta inför min Far. Mose kommer att göra det! Ja, just Mose, till vars lagar ni ställer ert hopp om himlen.
46 Om ni verkligen trodde på Mose så skulle ni också tro det jag säger, för det är om mig han har skrivit.
47 Men eftersom ni inte tror på vad han skrev, så är det inte att undra på att ni inte heller tror på mig.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®