M’Cheyne Bible Reading Plan
Salomos övriga byggnationer
8 Det hade nu gått tjugo år sedan Salomo blivit kung, och de stora byggnadsprojekten med Herrens tempel och hans eget kungliga palats var avslutade.
2 Nu fortsatte han med att återuppbygga de städer som kung Hiram från Tyrus hade gett honom, och han lät en del av Israels folk bosätta sig där.
3 Sedan gick han mot staden Hamat-Soba och intog den.
4 Han byggde Tadmor i öknen och städer i Hamat som fungerade som förrådsplatser.
5 Han befäste städerna Övre Bet-Horon och Nedre Bet-Horon och gjorde dem båda till förrådsplatser, byggde upp deras murar och satte dit portar och bommar.
6 Han byggde också upp Baalat och andra förrådsstäder och städer för sina vagnar och hästar. Han byggde allt efter sina egna planer, både i Jerusalem och i Libanon och över hela det område han behärskade.
7-8 De folk som fortfarande bodde i landet och som israeliterna inte hade lyckats fördriva använde han i slavarbete, och så har det varit sedan dess. Detta gällde hetiterna, amoreerna, perisseerna, hiveerna och jebuseerna.
9 Men ingen israelit fick bli slav, utan de togs i anspråk som soldater, officerare, uppsyningsmän över hans vagnar och hästar,
10 och till olika andra uppdrag. Han hade 250 män i olika tillsyningstjänster.
11 Salomo lät sin hustru, Faraos dotter, flytta från Davids stad till det nya palats som han hade byggt åt henne. Hon ska inte bo i kung Davids palats, för Herrens ark har varit där, och det är helig mark, sa han.
12 På altaret som Salomo låtit bygga framför ingången till templet bar han fram brännoffer till Herren.
13 Antalet offer bestämdes enligt de föreskrifter som Mose hade gett. Det var extra offer på sabbaterna, vid nymånadsfesterna och vid de tre årliga högtiderna, påskhögtiden, veckohögtiden och lövhyddohögtiden.
14 När Salomo utsåg präster till olika uppgifter, följde han sin far Davids plan. Han utsåg alltså leviter till att sjunga lovsången och att hjälpa prästerna i deras uppgifter, och han utsåg också dörrvaktare till de olika portarna.
15 Salomo avvek inte på något sätt från Davids föreskrifter beträffande detta eller när det gällde tjänstgöringen i skattkammare och förråd,
16 och han fullbordade alltså framgångsrikt tempelbygget.
17-18 Sedan for han till hamnstäderna Esjon-Geber och Elot i Edom för att ta emot skepp som han fått i gåva av kung Hiram. Dessa fartyg med kung Hirams erfarna besättningar och Salomos egna män seglade till Ofir och kom tillbaka med guld till en vikt av 450 talenter (ca 17 ton).
Guds barn ska leva enligt de riktlinjer evangelierna ger
1 Från er äldste, Johannes, till min käre vän Gaius, som jag älskar av hela mitt hjärta.
2 Käre vän, min bön är att allt står väl till med dig och att din kropp är lika frisk som jag vet att din själ är.
3 Några av bröderna, som varit på genomresa, har glatt mig genom att berätta att du lever efter den sanning som du har tagit emot.
4 Inget ger mig större glädje än att höra sådant om mina barn.
5 Käre vän, du gör en god gärning inför Gud när du tar hand om de bröder som är på genomresa, trots att en del av dem är främlingar för dig.
6 De har berättat för församlingen här om din vänskap och dina kärleksfulla gärningar. Det gläder mig om du också kan utrusta dem för deras vidare färd.
7 De reser ju för Herren och tar varken emot kläder, mat, husrum eller pengar från dem som inte känner honom.
8 Därför ska vi stödja dem, och på det sättet bli deras medarbetare i Herrens verk.
9 Jag skickade ett kort brev till församlingen om detta, men Diotrefes, som älskar att se sig som er ledare, vill inte ha något med oss att göra.
10 När jag kommer, ska jag berätta för dig vilket elakt skvaller han sprider om mig. Inte nog med att han själv vägrar att ta emot bröderna och förbjuder andra att göra det. Han försöker dessutom utesluta de hjälpsamma ur församlingen.
11 Käre vän, låt inte detta dåliga exempel påverka dig. Gör bara det som är gott. Kom ihåg att de som gör det som är rätt bevisar att de är Guds barn, och att alla som fortsätter med sin ondska, bevisar att de är långt borta från Gud.
12 Men alla talar gott om Demetrios, också sanningen själv. Så vill också jag göra, och du vet att jag talar sanning.
Slutord
13 Jag har mycket att säga, men jag vill inte skriva ner det.
14 Jag hoppas att snart få träffa dig, och då kommer vi att ha mycket att tala om.
15 Frid önskar jag dig! Vännerna här sänder sina hälsningar tillsammans med mig. Var snäll och ge var och en av vännerna hos dig en särskild hälsning.Johannes
Habackuks bön
3 Detta är den lovsång Habackuk sjöng för Herren:
2 Herre, nu har jag hört vad du har talat och vad du kan göra, och jag är fruktansvärt rädd. Hjälp oss igen i vår djupa nöd, på samma sätt som du gjort under de år som ligger bakom. Visa oss din makt och rädda oss! Bevisa barmhärtighet mitt i din vrede!
3 Jag såg Gud komma genom öknarna från berget Sinai. Hans majestät och härlighet fyllde både himmel och jord med lovsång och ära!
4 Från hans händer strålade bländande ljus, och där var hans makt gömd.
5 Pest och farsot gick framför honom, och plåga följde i hans spår.
6 Han stannade för ett ögonblick och betraktade jorden. Sedan fick han folken att darra, bergen att falla samman och höjderna att jämnas med marken. Hans makt är alltid densamma!
7 Jag såg Kusans och Midjans folk i dödsfruktan.
8-9 Var det i vrede, Herre, som du ändrade flodernas lopp och delade havet? Var du missnöjd med dem? Nej, det var du som sände din hjälp till deras räddning! Alla kunde se din makt! Då sprang källor upp ur jorden på din befallning!
10 Bergen såg detta och bävade. Vattnet forsade fram. De mäktiga djupen ropade högt.
11 Solen och månen stannade upp, bländade av glansen från dina pilar och spjut.
12 Du gick fram över jorden i ilska och trampade ner folken i vrede.
13 Du gick ut för att rädda ditt utvalda folk. Du krossade den ogudaktiges huvud och klädde av honom naken.
14 Med deras egna vapen förgjorde du dem som svepte fram som en virvelvind och trodde att Israel var ett lätt byte.
15 Du for fram på dina hästar över havet och de höga vågorna.
16 Jag bävar, när jag hör allt detta. Mina läppar darrar av skräck. Benen viker sig under mig, och jag skakar av rädsla. Med tålamod ska jag vänta på den svåra dag som kommer över det folk som anfaller oss.
17 Jag ska glädja mig även om fikonträdet inte blommar, vingården saknar frukt, olivskörden slår fel och fälten ligger öde, även om hjordarna dör på fälten och boskapens bås är tomma.
18 Jag ska glädja mig i min frälsnings Gud.
19 Herren är min styrka, och han ska göra mig stadig på foten som en hjort och låta mig gå tryggt och säkert i bergen. (Till körledaren: Denna sång ska sjungas till stränginstrument.)
De religiösa ledarna planerar att döda Jesus
22 Nu närmade sig påskhögtiden - den judiska högtid då man bara äter bröd som bakats utan jäst.
2 Liksom tidigare sökte översteprästerna och de religiösa ledarna efter ett lämpligt tillfälle att mörda Jesus utan att folket märkte det. Annars var det risk för uppror.
Judas går med på att förråda Jesus
3 Då for Satan in i Judas Iskariot, som var en av de tolv lärjungarna.
4 Han gick till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten för att diskutera hur man utan att väcka uppmärksamhet skulle kunna arrestera Jesus.
5 De blev mycket förtjusta och erbjöd honom en summa pengar.
6 Han accepterade deras anbud, och från det ögonblicket väntade han på ett tillfälle att i hemlighet förråda Jesus.
Lärjungarna gör i ordning påskmåltiden
7 Så kom den dag i påskhögtiden när påsklammet skulle slaktas och ätas tillsammans med det ojästa brödet.
8 Därför skickade Jesus de båda lärjungarna Petrus och Johannes i förväg för att göra i ordning påskmåltiden så att de kunde äta den tillsammans.
9 Vart vill du att vi ska gå? frågade de.
10 Han svarade: Så snart ni kommer in i Jerusalem möter ni en man som bär en kruka med vatten. Följ efter honom till det hus som han går in i
11 och säg till mannen som äger huset: 'Vår Mästare ber dig att visa oss gästrummet, där han kan äta påskmåltiden tillsammans med sina lärjungar.'
12 Han kommer att ta er med en trappa upp till ett stort rum, som redan står i ordning. Det är platsen där ni ska göra i ordning måltiden åt oss.
13 När de kom in i staden fann de att allt var precis som Jesus hade sagt, och de gjorde i ordning påskmåltiden.
Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden
14 När tiden var inne för att äta påskmåltiden, slog Jesus och lärjungarna sig ner vid bordet.
15 Och han sa till dem: Av hela mitt hjärta har jag längtat efter att få äta denna påskmåltid med er innan mitt lidande börjar.
16 För jag säger er att jag inte kommer att äta den igen förrän vi ska fira den fullkomliga påsken i Guds rike.
17 Sedan tog han en bägare vin, och när han hade tackat Gud för vinet, sa han: Ta det här och dela det mellan er,
18 för jag kommer inte att dricka vin igen förrän Guds rike har kommit.
19 Därefter tog han en brödkaka, och när han hade tackat Gud för den, bröt han den i bitar och gav till dem och sa: Detta är min kropp som offras för er. Fira denna måltid så att ni aldrig glömmer mitt lidande och min död.
20 Efter måltiden räckte han dem ännu en bägare vin och sa: Detta är mitt blod som kommer att bekräfta det nya förbundet mellan Gud och människorna. Jag ger det för er så att era synder kan förlåtas.
21 Men här vid bordet finns en man som kommer att förråda mig fast han sitter bland oss som en vän.
22 Människosonen måste dö. Det är en del av Guds plan. Men fasa och förbannelse väntar den som förråder mig!
23 Då undrade lärjungarna vem av dem som någonsin skulle kunna göra något sådant.
24 Därefter började de sinsemellan diskutera vem som skulle anses störst bland dem.
25 Då sa Jesus till dem: I den här världen härskar makthavarna över folk samtidigt som de påstår att de är deras välgörare!
26 Men så ska det inte vara bland er. Störst är den som är minst, och ledare är den som tjänar andra.
27 I världen är det så att den som sätter sig vid bordet, är större än den som tjänar vid bordet. Men jag är hos er som en som tjänar.
28 Och därför att ni har varit trogna mot mig under dessa svåra dagar,
29 och därför att min Far har gett mig ett rike, så ger jag er här och nu rätten
30 att äta och dricka vid mitt bord i det riket. Och ni ska sitta på troner och döma Israels tolv stammar.
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
31 Simon, Simon, Satan har begärt att få pröva dig och att sålla dig som vete,
32 men jag har bett för dig att din tro inte ska bli slagen i spillror. Därför, när du har ångrat dig och vänt om till mig igen, styrk då och bygg upp dina bröders tro.
33 Simon Petrus svarade: Herre, jag är beredd att gå i fängelse med dig, ja, till och med att dö för dig.
34 Men Jesus sa: Petrus, låt mig säga dig något. Innan tuppen hinner gala i morgon bitti, ska du tre gånger neka till att du känner mig.
35 Sedan frågade Jesus dem: När jag sände ut er för att predika de goda nyheterna och ni var utan både pengar och packning, hur klarade ni er då? Fint, svarade de.
36 Men nu, sa han, om ni har någon packning så ta med er den! Ta med pengar också! Och om ni inte har något svärd, så sälj era kläder och köp ett.
37 Nu är tiden inne när dessa ord om mig ska bli verklighet: 'Han ska dömas som en brottsling!' Ja, allt som är skrivet om mig av profeterna kommer att ske.
38 Herre, svarade de, vi har två svärd med oss.Det räcker, sa Jesus.
Jesus ber i Getsemane
39 Tillsammans med sina lärjungar lämnade han sedan rummet där de ätit påskmåltiden, och gick som vanligt till Oljeberget.
40 Där sa han till dem: Be till Gud så att ni kan stå emot när ni sätts på prov.
41-42 Själv gick han ett stenkast längre bort och böjde knä och bad: Far, om det är möjligt, så bevara mig från detta lidande. Men jag vill att din vilja ska ske och inte min.
43 Då visade sig en ängel från himlen och gav honom ny kraft.
44 Han hade nämligen en sådan ångest och bad så intensivt att hans svett föll som blodsdroppar till marken.
45 Till slut reste han sig och gick tillbaka till lärjungarna, men fann att de hade somnat, utmattade av sorg.
46 Hur kan ni sova nu! sa han. Res er upp och be till Gud att ni inte dukar under när ni blir prövade.
Jesus blir förrådd och arresterad
47 Men just när han sa detta närmade sig en folkhop ledd av Judas, en av hans tolv lärjungar. Judas gick fram till Jesus för att kyssa honom på kinden.
48 Men Jesus sa: Judas, hur kan du förråda Messias med en kyss?
49 Nu hade också lärjungarna fattat vad som höll på att hända och frågade upphetsat: Mästare, ska vi försvara oss? Vi tog med oss svärden!
50 Och en av dem slog till översteprästens tjänare, och högg av hans högra öra.
51 Men Jesus sa: Kämpa inte emot längre. Och han rörde vid mannens öra, och han blev genast botad.
52 Sedan vände sig Jesus till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de religiösa ledarna, som gick i täten för folkhopen, och sa: Är jag en brottsling eftersom ni kommer beväpnade med svärd och klubbor för att gripa mig?
53 Varför arresterade ni mig inte i templet? Jag har varit där varenda dag! Men nu ser ni er chans, för Satans makt har fritt spelrum.
Petrus förnekar att han känner Jesus
54 Då grep de Jesus och ledde honom till översteprästens hus, och Petrus följde med på avstånd.
55 Inne på gården gjorde soldaterna upp en eld för att värma sig och satte sig runt den, och Petrus slog sig ner bland dem.
56 En tjänsteflicka lade märke till honom i eldskenet och började titta närmare på honom. Till slut sa hon: Den där mannen var tillsammans med Jesus!
57 Petrus nekade ivrigt till det. Kvinna, sa han, jag känner inte ens den där mannen.
58 Efter en stund fick någon annan syn på honom och sa: Du tillhör också dem!Nej, det gör jag inte, svarade Petrus.
59 Ungefär en timme senare sa någon annan rakt ut: Jag vet att den här karln är en av Jesu lärjungar, och han kommer också från Galileen.
60 Men Petrus sa upprört: Vad pratar du om? Jag förstår inte vad du menar. Och när han sa det gol tuppen.
61 I det ögonblicket vände sig Jesus om och såg på Petrus. Han kom plötsligt ihåg vad Jesus hade sagt: Innan tuppen gal i morgon bitti ska du förneka mig tre gånger.
62 Då gick Petrus ut från gården och grät förtvivlat.
63-64 Nu började vakterna som bevakade Jesus att håna honom. De band för hans ögon och slog honom med knytnävarna och frågade: Visa nu att du är profet! Vem var det som slog dig den här gången?
65 Och de förolämpade honom på alla möjliga sätt.
Judarnas högsta domstol dömer Jesus till döden
66 Tidigt nästa morgon, i gryningen, samlades den judiska högsta domstolen, som bestod av översteprästerna och alla de högsta religiösa ledarna i landet. Och Jesus ställdes inför detta råd.
67-68 De frågade honom: Är du Messias? Han svarade: Om jag säger ja, så kommer ni inte att tro mig eller låta mig förklara min sak.
69 Men snart kommer den tid när Människosonen ska sitta på maktens tron vid den allsmäktige Gudens sida.
70 Upprörda ropade då allesammans: Påstår du att du är Guds Son? Han svarade: Ja, det är jag.
71 Behöver vi flera vittnen? ropade de. Vi har ju själva hört honom säga det.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®