Book of Common Prayer
33 Han gjorde floder till öken,
källor till törstig mark
34 [a]och bördigt land till saltjord
på grund av invånarnas ondska.
35 [b]Han gjorde öknen
till vattenrik sjö
och torrt land till källor,
36 han lät de hungriga leva där
och bygga en stad
där de kunde bo.
37 [c]De sådde åkrar
och planterade vingårdar
som gav rik skörd.
38 [d]Han välsignade dem
och de blev många,
han lät inte deras boskap bli färre.
39 [e]Sedan blev de färre
och tyngdes av förtryck,
olyckor och bekymmer.
40 [f]Han öste förakt över furstarna
och lät dem irra i väglös ödemark,
41 [g]han upphöjde den fattige
ur eländet
och förökade familjerna
som hjordar.
42 [h]De ärliga ser det och gläds,
all ondska måste tiga.
43 [i]Den som är vis bör ta till sig detta
och tänka på Herrens
nådegärningar.
Lovprisning och bön om seger
108 [j]En sång, en psalm av David.
2 [k]Mitt hjärta är frimodigt[l], Gud!
Jag vill sjunga och spela,
så vill min ära[m].
3 Vakna, lyra och harpa!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
4 Jag vill tacka dig
bland folken, Herre,
och lovsjunga dig
bland folkslagen,
5 [n]för din nåd är stor
och når upp över himlen,
din sanning ända till skyarna.
6 Visa din höghet över himlen, Gud,
och din härlighet över hela jorden!
7 [o]Fräls med din högra hand
och svara mig,
så att dina älskade blir räddade.
8 Gud har talat i sin helgedom[p]:
"I triumf ska jag dela upp Sikem
och mäta upp Suckots dal.
9 Gilead är mitt, Manasse är mitt,
Efraim är min hjälm
och Juda min spira.
10 Moab är mitt tvättfat,
på Edom kastar jag min sko.
Över filisteerna ropar jag i triumf."
11 Vem för mig
till den befästa staden,
vem leder mig till Edom?
12 Är det inte du, Gud –
du som har förkastat oss
och inte drar ut
med våra härar, Gud?
13 Ge oss hjälp mot fienden,
människors hjälp är meningslös.
Herrens allmakt och nåd
33 (A) Jubla i Herren, ni rättfärdiga!
De ärligas lovsång är skön[a].
2 (B) Tacka Herren med harpa,
sjung hans lov
med tiosträngad lyra.
3 (C) Sjung till honom en ny sång,
spela vackert med jubelrop,
4 (D) för Herrens ord är rätt
och han är trofast i allt han gör.
5 (E) Han älskar rättfärdighet och rätt,
jorden är full av Herrens nåd.
6 (F) Himlen är skapad
genom Herrens ord,
hela dess här
genom hans muns ande.
7 (G) Han samlar havets vatten
som i en hög[b],
han lägger djupen
i förvaringsrum.
8 Hela jorden ska frukta Herren,
alla som bor i världen
ska bäva för honom,
9 (H) för han sade och det blev till,
han befallde och det stod där[c].
10 (I) Herren gör hednafolkens planer
om intet,
han gäckar folkens tankar.
11 (J) Men Herrens plan
består för evigt,
hans hjärtas tankar
från släkte till släkte.
12 (K) Saligt är det folk
som har Herren till sin Gud,
det folk han har utvalt
till sin arvedel.
13 Från himlen blickar Herren ner,
han ser alla människors barn,
14 (L) från sin boning betraktar han
alla som bor på jorden.
15 (M) Han formar alla deras hjärtan,
han förstår alla deras verk.
16 (N) En kung segrar inte
genom stor armé,
en hjälte räddar sig inte
genom stor styrka.
17 (O) En häst ger inget hopp om seger,
med all sin kraft räddar den inte.
18 (P) Men Herrens ögon ser till dem
som vördar honom,
till dem som hoppas på hans nåd,
19 (Q) för att rädda deras själ från döden
och hålla dem vid liv
i hungerns tid.
20 (R) Vår själ väntar på Herren,
han är vår hjälp
och vår sköld.
21 I honom gläder sig vårt hjärta,
vi förtröstar på hans heliga namn.
22 Låt din nåd vila över oss, Herre!
Vi sätter vårt hopp till dig.
13 Ni har talat hårda ord mot mig,
säger Herren.
Men ni säger:
”Vad har vi sagt mot dig?”
14 (A) Ni har sagt:
”Det är meningslöst
att tjäna Gud.
Vad vinner vi på att hålla hans bud
och gå sörjande
inför Herren Sebaot?
15 (B) Nu kallar vi
de högmodiga lyckliga.
De som handlar gudlöst
får framgång,
de sätter Gud på prov
och kommer undan med det.”
En minnesbok
16 (C) Men då talade de som
vördar Herren med varandra,
och Herren hörde och lyssnade.
En minnesbok skrevs inför honom
för dem som vördar Herren
och respekterar hans namn.
17 (D) De ska vara min dyrbara egendom,
säger Herren Sebaot,
den dag jag utför mitt verk.
Jag ska förbarma mig över dem
så som en man förbarmar sig
över sin son som tjänar honom.
18 (E) Då ska ni åter se skillnaden
mellan den rättfärdige
och den gudlöse,
mellan den som tjänar Gud
och den som inte tjänar honom.
Herrens domedag
4 (F) Se, dagen kommer,
den brinner som en ugn.
Då ska alla högmodiga
och alla som gör det onda
vara som halm.
Dagen som kommer
ska bränna upp dem,
säger Herren Sebaot,
den ska varken lämna
rot eller kvist.
2 (G) Men för er som vördar mitt namn
ska rättfärdighetens sol gå upp
med läkedom under sina vingar[a].
Då ska ni komma ut och hoppa
likt kalvar som släpps ur sitt bås.
3 (H) Ni ska trampa ner de gudlösa,
för de ska bli stoft under era fötter
den dag jag utför mitt verk,
säger Herren Sebaot.
4 (I) Kom ihåg min tjänare Moses lag
som jag gav honom på Horeb[b],
stadgar och föreskrifter
för hela Israel.
5 Se, jag ska sända er profeten Elia.[c]
innan Herrens dag kommer,
den stora och fruktansvärda
6 Han ska vända
fädernas hjärtan till barnen
och barnens hjärtan
till deras fäder,
så att jag inte kommer och viger
landet åt förintelse[d].
13 (A) Får någon av er lida, ska han be. Är någon glad, ska han sjunga lovsång. 14 (B) Är någon bland er sjuk, ska han kalla på församlingens äldste, och de ska be över honom och smörja honom med olja i Herrens namn. 15 (C) Trons bön ska bota[a] den sjuke, och Herren ska resa upp honom. Och har han begått synder, ska han få förlåtelse för dem.
16 (D) Bekänn därför era synder för varandra och be för varandra så att ni blir helade. Den rättfärdiges bön har stor kraft och verkan. 17 (E) Elia var en människa med samma natur som vi[b]. Han bad en bön att det inte skulle regna, och då regnade det inte över landet under tre år och sex månader. 18 (F) Sedan bad han igen, och då gav himlen regn och jorden bar sin gröda.
19 (G) Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon återför honom, 20 (H) så ska han veta att den som återför en syndare från hans villoväg räddar hans själ från döden och överskyler många synder.
Farisén och tullindrivaren
9 (A) För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra berättade Jesus också denna liknelse: 10 "Två personer gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre tullindrivare. 11 (B) Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor: roffare, brottslingar, äktenskapsbrytare eller som den där tullindrivaren. 12 (C) Jag fastar två gånger i veckan[a], jag ger tionde av allt jag får in[b].
13 (D) Men tullindrivaren stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen, utan slog sig mot bröstet[c] och bad: Gud, förlåt en syndare som mig. 14 (E) Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation