Book of Common Prayer
Bön om snar hjälp
70 För körledaren. Av David, till åminnelse.
2 (A) Gud, kom till min räddning!
Herre, skynda till min hjälp!
3 (B) Låt dem som vill ta mitt liv
få skam och vanära,
låt dem som önskar mig olycka
vika tillbaka och blygas.
4 Låt dem vända om i sin skam,
de som säger: "Haha!"
5 Låt alla som söker dig
få jubla och glädjas i dig,
låt dem som älskar din frälsning
alltid få säga: "Gud är stor!"
6 (C) Men jag är svag och fattig.
Gud, skynda till mig!
Du är min hjälp och min befriare.
Herre, dröj inte!
Bön om hjälp i ålderdomen
71 (D) Till dig, Herre,
tar jag min tillflykt.
Låt mig aldrig behöva skämmas.
2 Rädda mig och befria mig
i din rättfärdighet,
vänd ditt öra till mig och fräls mig.
3 (E) Var min klippa där jag kan bo,
dit jag alltid kan komma,
du som gett befallning
om min frälsning.
Du är mitt bergfäste
och min borg.
4 Min Gud, befria mig
ur den gudlöses hand,
ur förbrytarens
och förtryckarens grepp,
5 för du är mitt hopp, Herre,
Herre, min trygghet
ända från min ungdom.
6 (F) Du har varit mitt stöd
ända från moderlivet,
du har förlöst mig
ur min mors inre.
Dig lovar jag alltid.
7 Jag har blivit som ett tecken
för många,
och du är min starka tillflykt.
8 Min mun ska fyllas av ditt lov,
av din ära dagen lång.
9 Förkasta mig inte
när jag blir gammal,
överge mig inte
när min kraft tar slut,
10 (G) för mina fiender talar om mig,
de som vaktar på min själ
rådslår med varandra:
11 "Gud har övergett honom.
Jaga och grip honom,
det finns ingen
som räddar honom!"
12 (H) Gud, var inte långt ifrån mig!
Min Gud, skynda till min hjälp!
13 (I) Låt min själs fiender
få skämmas och gå under,
låt dem som vill mig ont
höljas i hån och vanära.
14 Men jag ska alltid hoppas
och prisa dig om och om igen.
15 (J) Min mun ska förkunna
din rättfärdighet,
din frälsning dagen lång,
fast jag inte förstår dess vidd[a].
16 Jag ska komma i Herrens,
Guds väldiga kraft,
jag ska prisa din rättfärdighet,
din och ingen annans.
17 (K) Gud, du har undervisat mig
ända från min ungdom,
och än i dag förkunnar jag
dina under.
18 (L) Överge mig inte, Gud,
när jag blir gammal och grå,
innan jag fått förkunna
din makt för nya släkten,
din kraft[b] för alla som ska komma.
19 (M) Din rättfärdighet
når upp till himlen, Gud,
du har gjort stora ting.
Gud, vem är som du?
20 (N) Du har låtit oss se
mycket nöd och olycka,
men du ska åter ge oss liv,
åter lyfta oss ur jordens djup.
21 (O) Föröka min storhet
och trösta mig igen,
22 (P) så vill jag tacka dig till lyra
för din trofasthet, min Gud,
jag vill lovsjunga dig till harpa,
du Israels Helige.
23 (Q) Mina läppar ska jubla
när jag lovsjunger dig,
så även min själ som du har friköpt.
24 Min tunga ska tala
om din rättfärdighet dagen lång,
för de som ville mig ont
måste skämmas och blygas.
Templets förstöring
74 (A) En vishetspsalm av Asaf.
Varför, Gud, har du förkastat oss
för alltid?
Varför ryker din vrede
mot fåren i din hjord?
2 Tänk på din församling
som du vann i forna tider,
din arvedels stam
som du återlöste.
Tänk på Sions berg
där du tog din boning.
3 Vänd dina steg till dessa eviga ruiner.
Allt i helgedomen
har fienden förstört.
4 (B) Dina motståndare skränade
på platsen där du möter oss,
de satte upp sina fälttecken
som tecken.
5 Det var som när yxor höjs
i en tät skog,
6 (C) alla ornament slog de sönder
med yxa och hacka.
7 (D) De satte eld på din helgedom
och vanhelgade ditt namns boning
ända till grunden.
8 De sade i sina hjärtan:
"Vi ska kuva dem fullständigt!"
Alla Guds mötesplatser
brände de ner i landet.
9 (E) Vi ser inte våra tecken,
ingen profet finns kvar
och ingen av oss vet
hur länge det varar.
10 Hur länge, Gud,
ska fienden få håna
och ständigt förakta ditt namn?
11 Varför håller du tillbaka din hand,
din högra hand?
Dra fram den ur din famn
och förgör dem!
12 (F) Gud, min kung sedan urminnes tid,
du som skapar frälsning på jorden!
13 (G) Du delade havet med din makt,
du krossade drakarnas huvuden
på vattnet,
14 (H) du knäckte Leviatans huvuden
och gav honom till mat
åt öknens skaror.
15 (I) Du lät källa och bäck bryta fram,
du lät starka strömmar torka ut.
16 (J) Din är dagen, din är också natten,
du har skapat ljuset[a] och solen.
17 Du har fastställt jordens alla gränser.
Sommar och vinter är skapade
av dig.
18 Tänk på hur fienden hånar, Herre,
hur ett dåraktigt folk
föraktar ditt namn!
19 Ge inte din turturduvas själ
åt vilddjuren,
glöm inte dina förtrycktas liv
för alltid!
20 Tänk på förbundet,
för landets mörka vrår
är fulla av våldets nästen.
21 Låt inte den kuvade
vända skamsen tillbaka,
låt den förtryckte och fattige
få prisa ditt namn.
22 (K) Res dig, Gud, och för din talan!
Tänk på hur dåren hånar dig
dagen lång.
23 Glöm inte dina fienders rop,
det skrän som ständigt stiger
från dina motståndare.
12 Den sjätte tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och dess vatten torkade ut så att vägen öppnades för kungarna från Östern. 13 (A) Och jag såg att det ur drakens mun och ur vilddjurets mun och ur den falske profetens mun kom tre orena andar som liknade paddor. 14 (B) De är onda andar som gör tecken, och de drar ut till kungarna i hela världen för att samla dem till striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. – 15 (C) "Se, jag kommer som en tjuv. Salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och man ser hans skam." – 16 Och de samlade dem på den plats som på hebreiska heter Harmagedon[a].
Världens slut
17 (D) Den sjunde tömde sin skål över luften. Och en stark röst gick ut från tronen i templet: "Det har skett." 18 (E) Och det kom blixtar och dån och åska och en så stor jordbävning att något liknande aldrig har hänt så länge människan har funnits på jorden, så stor och väldig var jordbävningen. 19 (F) Den stora staden rämnade i tre delar, och folkens städer störtade samman. Gud kom ihåg det stora Babylon och räckte det bägaren med sin stränga vredes vin. 20 (G) Alla öar flydde, och bergen fanns inte mer. 21 (H) Stora hagel, tunga som talenter[b], föll från himlen över människorna, och de hädade Gud för hagelplågan eftersom den var mycket svår.
Senapskornet
18 (A) Därefter sade han: "Vad liknar Guds rike? Vad ska jag jämföra det med? 19 (B) Det liknar ett senapskorn[a] som en man tar och sår i sin trädgård. Det växer upp och blir ett träd, och himlens fåglar bygger bo bland grenarna."
Surdegen
20 Vidare sade han: "Vad ska jag likna Guds rike vid? 21 (C) Det liknar en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått[b] mjöl tills allt blir syrat."
Den smala vägen
22 På sin väg mot Jerusalem gick Jesus genom städer och byar och undervisade. 23 Någon frågade honom: "Herre, är det bara några få som blir frälsta?" Han sade till dem: 24 (D) "Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Många, säger jag er, ska försöka komma in men inte lyckas. 25 (E) När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar på porten och säger: Herre, öppna för oss, då ska han svara er: Jag känner er inte, varifrån är ni? 26 Då kommer ni att säga: Vi åt och drack med dig, och du undervisade på våra gator. 27 Men han ska svara er: Jag vet inte[c] varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som gör orätt.
28 Där ska ni gråta och gnissla tänder, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna i Guds rike medan ni själva hamnar utanför. 29 (F) Och människor ska komma från öster och väster och från norr och söder och ligga till bords i Guds rike. 30 (G) Och det finns de som är sist som ska bli först, och de som är först som ska bli sist."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation