Book of Common Prayer
מMem
97 Vad jag älskar din undervisning!
Hela dagen begrundar jag den.
98 Dina bud gör mig visare
än mina fiender,
de är hos mig för evigt.
99 Jag är klokare än alla mina lärare,
för jag begrundar dina vittnesbörd.
100 Jag förstår mer än de gamla,
för jag håller dina befallningar.
101 Jag håller mina fötter borta
från varje ond väg
för att följa ditt ord.
102 Jag viker inte från dina domar,
för du undervisar mig.
103 [a]Vad ljuvligt ditt ord är
på min tunga,
sötare än honung i min mun!
104 [b]Av dina befallningar
får jag förstånd,
därför hatar jag lögnens alla vägar.
נNun
105 [c]Ditt ord är mina fötters lykta
och ett ljus på min stig.
106 Jag har gett min ed och hållit den:
att följa dina rättfärdiga domar.
107 Jag är svårt plågad, Herre.
Ge mig liv enligt ditt ord!
108 [d]Låt min muns frivilliga offer
glädja dig, Herre,
och lär mig dina domar.
109 [e]Mitt liv är ständigt i min hand,[f]
men jag glömmer inte
din undervisning.
110 De gudlösa lägger snaror för mig,
men jag villas inte bort
från dina befallningar.
111 Jag har fått dina vittnesbörd
som min eviga arvedel.
De är mitt hjärtas fröjd.
112 Jag har vänt mitt hjärta
till att följa dina stadgar
för evigt, ända till slutet[g].
סSamek
113 Jag hatar dem som vacklar
hit och dit,
men din undervisning älskar jag.
114 Du är mitt skydd och min sköld,
jag hoppas på ditt ord.
115 Försvinn ifrån mig,
ni som gör det onda!
Jag vill hålla min Guds bud.
116 [h]Stöd mig enligt ditt ord
så att jag får leva,
låt mig inte behöva skämmas
med mitt hopp.
117 Stärk mig så att jag blir frälst
och ständigt får fokusera på
dina stadgar.
118 Du förkastar
alla som villar bort sig
från dina stadgar,
för de är falska och svekfulla[i].
119 Jordens alla gudlösa
röjer du bort[j] som slagg.
Därför älskar jag dina vittnesbörd.
120 [k]Mitt kött ryser av fruktan för dig,
jag bävar för dina domar.
Festglädje och lydnad
81 [a](A) För körledaren, till gittít[b]. Av Asaf.
2 Jubla inför Gud, vår styrka,
ropa av glädje till Jakobs Gud!
3 Stäm upp lovsång,
slå på tamburin,
på den ljuvliga harpan och lyran.
4 (B) Blås i hornet vid nymåne
och vid fullmåne
på vår högtidsdag,
5 för det är en lag för Israel[c],
ett beslut från Jakobs Gud.
6 (C) Han bestämde det
som ett vittnesbörd i Josef
när han drog ut mot Egyptens land.
Jag hörde en röst
som jag inte kände:
7 (D) "Jag lyfte bördan från hans axlar,
hans händer blev fria
från lastkorgen.
8 (E) I nöden ropade du
och jag räddade dig.
Jag svarade dig, dold i åska,
jag prövade dig
vid Meribas vatten. Sela
9 (F) Hör, mitt folk, jag vill varna dig!
Israel, om du bara ville
lyssna på mig!
10 (G) Hos dig får ingen annan gud finnas,
du ska inte tillbe
en främmande gud.
11 Jag är Herren din Gud
som har fört dig upp
ur Egyptens land.
Öppna din mun helt
så ska jag fylla den!
12 Men mitt folk
ville inte höra min röst,
Israel lydde mig inte.
13 (H) Då lät jag dem gå
i sina hjärtans hårdhet,
de fick vandra
efter sina egna planer.
14 (I) Om mitt folk bara ville höra mig,
om Israel ville vandra
på mina vägar!
15 Då skulle jag snart kuva
deras fiender
och vända min hand
mot deras motståndare.
16 De som hatar Herren
skulle krypa för honom,
och deras öde skulle vara för evigt.
17 (J) Han skulle ge dig
finaste vete att äta
och mätta dig
med honung ur klippan."
Dom över orättfärdiga ledare
Gud står i gudaförsamlingen[e],
bland gudarna håller han dom:
2 (L) "Hur länge ska ni döma orätt
och ta de gudlösas parti? Sela
3 (M) Skipa rätt för den svage
och faderlöse,
ge den förtryckte
och fattige rättvisa!
4 Befria den svage och fattige,
rädda honom
från de gudlösas hand!"
5 De vet inget och förstår inget,
de vandrar i mörker.
Jordens alla grundvalar vacklar.
6 (N) "Jag har sagt att ni är gudar,
att ni alla är den Högstes söner.[f]
7 (O) Men ni kommer att dö
som människor dör
och falla som alla furstar faller."
8 (P) Grip in, Gud!
Håll dom över jorden,
för alla folk är din egendom.
Kallelse till omvändelse
12 (A) Men nu, säger Herren,
vänd om till mig
av hela ert hjärta,
med fasta, gråt och klagan.
13 (B) Riv sönder era hjärtan,
inte era kläder,
och vänd om till Herren er Gud,
för han är nådig och barmhärtig,
sen till vrede och stor i nåd,
och han ångrar det onda.
14 (C) Vem vet?
Kanske vänder han om
och ångrar sig
och lämnar kvar en välsignelse
efter sig
till matoffer och drickoffer
åt Herren er Gud.
15 (D) Blås i basun på Sion,
pålys en helig fasta,
utropa en helig sammankomst.
16 (E) Samla folket,
helga församlingen,
kalla samman de äldste,
samla de små barnen,
också dem som diar vid bröstet.
Låt brudgummen komma ut
ur sitt rum
och bruden ur sin kammare.
17 (F) Låt prästerna, Herrens tjänare,
gråta mellan förhuset och altaret
och säga:
”Herre, skona ditt folk
och låt inte din arvedel hånas
och bli en nidvisa
bland hednafolken.
Varför ska det få sägas bland folken:
Var är deras Gud?”
Herrens svar
18 Då fylldes Herren
av lidelse för sitt land,
och han förbarmade sig
över sitt folk.
19 (G) Herren svarade
och sade till sitt folk:
Se, jag ska sända er
säd och vin och olja
så att ni blir mätta.
Och jag ska inte
låta hednafolken håna er längre.
Ryttaren på den vita hästen
11 (A) Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. 12 (B) Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv, 13 (C) och han var klädd i en mantel som var doppad i blod, och hans namn är Guds Ord.[a] 14 (D) De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt rent linne. 15 (E) Ur hans mun kom ett skarpt svärd som han ska slå folken med, och han ska styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. 16 (F) Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: "Kungarnas Kung och herrarnas Herre."
17 (G) Och jag såg en ängel som stod i solen och ropade med stark röst till alla fåglar som flög uppe på himlen: "Kom och samlas till Guds stora måltid, 18 så ska ni få äta kött av kungar och befälhavare och mäktiga män, kött av hästar och deras ryttare och kött av alla människor, fria och slavar, små och stora."
19 (H) Och jag såg vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid mot ryttaren på hästen och mot hans här. 20 (I) Och vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken inför vilddjuret och därigenom förlett dem som tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild. Båda kastades levande i eldsjön som brinner av svavel. 21 (J) De andra dödades med svärdet som gick ut ur ryttarens mun, och alla fåglarna åt sig mätta av deras kött.
Liknelsen om det förlorade fåret
15 (A) Alla tullindrivare och syndare höll sig nära Jesus för att höra honom. 2 Men fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: "Den där mannen tar emot syndare och äter med dem."
3 Då berättade han denna liknelse för dem: 4 (B) "Om någon av er har hundra får och förlorar ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går ut efter det förlorade tills han finner det? 5 Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det över sina axlar. 6 (C) När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag fann mitt förlorade får. 7 (D) Jag säger er: På samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver någon omvändelse.
Liknelsen om det förlorade myntet
8 Eller om en kvinna har tio silvermynt[a] och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och söker noga tills hon hittar det? 9 Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag fann myntet som jag förlorade. 10 På samma sätt, säger jag er, blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation