Book of Common Prayer
Tröst i svår nöd
102 Bön av en plågad som i vanmakt utgjuter sin sorg inför Herren.
2 Herre, hör min bön,
låt mitt rop komma inför dig!
3 (A) Dölj inte ditt ansikte för mig
när jag är i nöd.
Vänd ditt öra till mig,
skynda dig att svara
när jag ropar!
4 Mina dagar försvinner som rök,
mina ben brinner som eld.
5 Mitt hjärta är bränt
och visset som gräs,
för jag glömmer att äta mitt bröd.
6 [a]Efter all min högljudda suckan
är jag bara skinn och ben.
7 Jag är som en pelikan i öknen,
som en uggla bland ruiner.
8 Jag ligger vaken,
jag är som en ensam fågel
på taket.
9 [b]Mina fiender hånar mig dagen lång,
mina häcklare använder mig
som en svordom.
10 [c]Jag äter aska som bröd
och blandar min dryck med tårar,
11 på grund av din vrede och harm.
Du har gripit mig
och kastat bort mig.
12 [d]Mina dagar är
som en utdragen skugga,
jag vissnar som gräs.
13 [e]Men du, Herre, tronar för evigt,
ihågkommen av släkte efter släkte.
14 [f]Du ska gripa in
och förbarma dig över Sion,
det är dags att du visar det nåd.
Ja, tiden är inne,
15 för dina tjänare älskar dess stenar,
de lider med dess grus.
16 [g]Folken ska vörda Herrens namn
och jordens alla kungar
din härlighet,
17 när Herren bygger upp Sion
och visar sig i sin härlighet.
18 Han vänder sig till
den utblottades bön
och föraktar den inte.
19 [h]Det ska skrivas ner
för ett kommande släkte,
ett folk som han skapar
ska prisa Herren,
20 för han blickar ner
från sin heliga höjd,
Herren ser ner
från himlen till jorden
21 [i]för att höra den fångnes klagan
och befria dödens barn.
22 Herrens namn
ska förkunnas i Sion
och hans lov i Jerusalem,
23 [j]när folk och riken samlas
för att tjäna Herren.
24 Han har försvagat min kraft
på vägen,
han har förkortat
mina dagar.
25 [k]Jag sade: Min Gud,
ryck inte bort mig
mitt i livet!
Dina år varar
från släkte till släkte.
26 [l]För länge sedan[m]
lade du jordens grund,
himlarna är dina händers verk.
27 [n]De ska gå under,
men du ska bestå.
De ska alla nötas ut som kläder,
du ska byta ut
dem som en mantel
och de försvinner[o].
28 Men du är densamme,
och dina år har inget slut.
29 [p]Dina tjänares barn
ska bo i trygghet
och deras ättlingar
bestå inför dig.
FEMTE BOKEN
De friköptas tacksamhet
107 [a]Tacka Herren, för han är god,
evig är hans nåd!
2 [b]Så ska Herrens friköpta säga,
de han har friköpt
från fiendens hand
3 [c]och samlat från länderna,
från öst och väst,
nord och syd[d].
4 [e]De irrade i öknen på öde stigar,
de fann ingen stad
där de kunde bo.
5 De var hungriga och törstiga,
deras själ mattades.
6 Men de ropade till Herren
i sin nöd,
och han räddade dem
ur deras svårigheter.
7 [f]Han ledde dem
på den rätta vägen
till en stad där
de kunde bo.
8 [g]De ska tacka Herren
för hans nåd
och hans under
mot människors barn,
9 för han mättar
den längtande själen
och fyller den hungrande själen
med sitt goda.
10 [h]De satt i mörker och dödsskugga,
fångna i nöd och i bojor av järn,
11 [i]för de hade trotsat Guds ord
och föraktat den Högstes råd.
12 Han ödmjukade deras hjärtan
med lidande,
de föll och ingen hjälpare fanns.
13 Men de ropade till Herren
i sin nöd,
och han frälste dem
ur deras svårigheter.
14 [j]Han förde dem ut ur mörker
och dödsskugga
och slet sönder deras bojor.
15 De ska tacka Herren
för hans nåd
och hans under
mot människors barn,
16 för han krossade portar
av koppar
och knäckte bommar av järn.
17 De blev dårar genom sitt uppror
och fick lida för sina synder,
18 [k]de kände avsky för all mat
och närmade sig dödens portar.
19 Men de ropade till Herren
i sin nöd,
och han frälste dem
ur deras svårigheter.
20 Han sände sitt ord
och botade dem
och räddade dem
från undergång.
21 De ska tacka Herren
för hans nåd
och hans under
mot människors barn,
22 [l]de ska offra lovets offer
och förkunna hans verk
med jubel.
23 De for ut på havet med skepp
och drev handel på väldiga vatten,
24 de såg Herrens gärningar
och hans under i havets djup.
25 [m]Han talade och framkallade
en stormvind
så att havets vågor gick höga.
26 De for upp mot himlen
och ner i djupen,
deras själ var förtvivlad
i faran.
27 De vinglade och raglade
som druckna,
all deras vishet var borta.
28 Men de ropade till Herren
i sin nöd,
och han förde dem ut
ur deras svårigheter.
29 Han stillade stormen
och vågorna tystnade.
30 De gladdes över att det blev lugnt,
och han förde dem till hamnen
dit de ville.
31 De ska tacka Herren
för hans nåd
och hans under
mot människors barn,
32 de ska upphöja honom
i folkets församling
och prisa honom i de äldstes råd.
Förbundets sändebud
3 (A) Se, jag ska sända
min budbärare[a]
och han ska bereda vägen
för mig.
Och Herren som ni söker ska
plötsligt komma till sitt tempel,
förbundets sändebud[b]
som ni längtar efter.
Se, han kommer,
säger Herren Sebaot.
2 (B) Men vem kan uthärda
den dag då han kommer,
och vem kan bestå
när han visar sig?
Han är som guldsmedens eld
och som tvättarnas såpa[c].
3 (C) Han ska sätta sig likt den
som smälter och renar silver.
Han ska rena Levi söner,
luttra dem som guld och silver
så att de kan bära fram offergåvor
åt Herren i rättfärdighet.
4 (D) Då ska Judas och Jerusalems
offergåvor behaga Herren
som i forna dagar och gångna år.
5 (E) Jag ska komma till er och hålla dom,
och jag ska vara snabb att vittna
mot trollkarlar
och äktenskapsbrytare
och dem som svär falskt,
mot dem som vägrar
arbetaren hans lön
och förtrycker änkan
och den faderlöse,
som vränger rätten för främlingen
och inte fruktar mig,
säger Herren Sebaot.
Israel inser inte sin synd
6 (F) Jag, Herren, har inte förändrats,
och ni, Jakobs barn,
har inte utplånats.[d]
7 (G) Ända sedan era fäders dagar
har ni vikit av från mina stadgar
och inte hållit dem.
Vänd om till mig
så ska jag vända om till er,
säger Herren Sebaot.
Men ni frågar:
”Hur ska vi vända om?”
8 (H) Får en människa stjäla från Gud?
Ändå stjäl ni från mig.
Ni säger:
”Vad har vi stulit från dig?”
Tionde och offergåvor.
9 (I) Förbannelse har drabbat er,
för ni och hela folket stjäl från mig.
10 Bär in fullt tionde[e] i förrådshuset[f]
så att det finns mat i mitt hus.
Pröva mig nu i det här,
säger Herren Sebaot,
om jag inte kommer att öppna
himlens fönster för er
och ösa ut välsignelse
över er i rikt mått.
11 Och jag ska tillrättavisa
skadedjuren[g] för er
så att de inte fördärvar
markens gröda,
och er vinstock på fältet
ska inte bli utan frukt,
säger Herren Sebaot.
12 Och alla folk ska kalla er lyckliga,
för ni ska vara ett ljuvligt land,
säger Herren Sebaot.
I väntan på Herrens ankomst
7 (A) Ha därför tålamod, bröder, tills Herren kommer. Se hur bonden tåligt väntar på jordens dyrbara skörd tills den fått höstregn och vårregn. 8 (B) Ha också ni tålamod och styrk era hjärtan, för Herrens ankomst är nära. 9 (C) Klaga inte på[a] varandra, bröder, så blir ni inte dömda. Domaren står för dörren.
10 (D) Bröder, ta profeterna som talade i Herrens namn till föredömen i att lida och vara tåliga. 11 (E) Vi kallar dem saliga som håller ut. Ni har hört om Jobs uthållighet och sett hur Herren till slut gjorde med honom. Herren är rik på kärlek och barmhärtighet.
Trons bön
12 (F) Framför allt, mina bröder: svär ingen ed, varken vid himlen eller vid jorden eller vid något annat. Låt ert ja vara ja och ert nej vara nej, så drabbas ni inte av domen.
Änkan och domaren
18 (A) Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid ska be utan att tröttna: 2 "I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. 3 I samma stad fanns en änka som kom till honom gång på gång och sade: Ge mig rätt mot min motpart! 4 En tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för människor 5 ska jag ändå ge den här änkan rätt, eftersom hon är så besvärlig. Annars pinar hon till slut livet ur mig med sitt springande."[a]
6 Och Herren sade: "Hör vad den orättfärdige domaren säger. 7 (B) Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda som ropar till honom dag och natt? Han lyssnar tålmodigt till dem[b]. 8 (C) Jag säger er: Han ska snart skaffa dem rätt. Men ska Människosonen finna tron på jorden när han kommer?"
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation