Book of Common Prayer
Herrens löfte till David
89 (A) En vishetspsalm av esraiten Etan.[a]
2 (B) Jag vill sjunga om Herrens
nådegärningar för evigt,
med min mun
förkunna din trofasthet
från släkte till släkte.
3 (C) Jag säger:
För evigt är din nåd befäst,
i himlen är din trofasthet
grundad.
4 "Jag har slutit förbund
med min utvalde,
gett min ed till min tjänare David:[b]
5 (D) Jag ska låta din ätt bestå för evigt
och bygga din tron
från släkte till släkte." Sela
6 (E) Himlarna prisar dina under, Herre,
och din trofasthet
i de heligas församling.
7 Vem i skyn kan jämföras
med Herren?
Vem bland Guds söner kan liknas
vid Herren?
8 Gud är fruktad i de heligas råd,
stor och mer vördad
än alla omkring honom.
9 Herre Gud Sebaot,
vem är som du?
Stark är du, Herre,
och din trofasthet omger dig.
10 (F) Du råder över det stolta havet,
när dess vågor reser sig
stillar du dem.
11 (G) Du krossade Rahab som en slagen,
du skingrade dina fiender
med din mäktiga arm.
12 (H) Din är himlen,
din är också jorden.
Du har grundat världen
med allt vad den rymmer.
13 Nord och syd har du skapat,
Tabor och Hermon
jublar i ditt namn.
14 Du har en arm med kraft,
din hand är mäktig,
din högra hand är upphöjd.
15 (I) Rätt och rättfärdighet
är grunden för din tron,
nåd och sanning
står inför ditt ansikte.
16 (J) Saligt är det folk
som vet vad jubel är!
Herre, de vandrar
i ditt ansiktes ljus.
17 I ditt namn jublar de ständigt,
i din rättfärdighet upphöjs de,
18 för du är deras styrka
och härlighet,
i din nåd upphöjer du vårt horn.
19 (K) Ja, vår sköld tillhör Herren,
vår kung tillhör Israels Helige.
20 (L) Du talade en gång i en syn
till dina trogna och sade:
"Jag har sänt hjälp
genom en hjälte,
jag har upphöjt en yngling[c]
ur folket.
21 (M) Jag har funnit min tjänare David
och smort honom
med min heliga olja.
22 Min hand ska stödja honom,
min arm ska styrka honom.
23 Ingen fiende ska plundra honom,
ingen orättfärdig
ska förtrycka honom.
24 Jag ska krossa hans fiender
framför honom
och slå ner dem
som hatar honom.
25 Min trofasthet och nåd
ska vara med honom,
i mitt namn ska hans horn
bli upphöjt.
26 (N) Jag ska lägga havet
under hans hand,
floderna under hans högra hand.
27 (O) Han ska ropa till mig:
"Du är min Far, min Gud
och min frälsnings klippa!"
28 (P) Jag ska göra honom
till den förstfödde,
till den högste
bland[d] kungarna på jorden.
29 Jag ska bevara min nåd
mot honom för evigt,
mitt förbund med honom
ska stå fast.
30 (Q) Jag ska låta hans ätt[e]
bestå i evighet
och hans tron
så länge himlen är till.
31 Om hans barn överger
min undervisning
och inte följer mina befallningar,
32 (R) om de bryter mina lagar
och inte håller mina bud,
33 då ska jag straffa deras brott med ris
och deras synd med plågor.
34 Men min nåd
ska jag inte ta ifrån honom,
jag ska inte svika min trofasthet.
35 (S) Jag ska inte bryta mitt förbund,
det mina läppar har sagt
ska jag inte ändra.
36 (T) En gång för alla
har jag svurit vid min helighet,
jag sviker inte David:
37 (U) Hans ätt ska bestå för evigt
och hans tron som solen inför mig,
38 (V) den ska bestå som månen
i evigheters evighet.
Och vittnet i skyn är trofast." Sela
39 Men nu har du förkastat
och förskjutit din smorde.
40 Du har upplöst förbundet
med din tjänare,
du har vanärat hans krona
och kastat den till marken.
41 (W) Du har rivit alla hans murar
och lagt hans borgar i ruiner.
42 (X) Alla som passerar på vägen
plundrar honom,
han blir hånad av sina grannar.
43 Du lyfte hans motståndares
högra hand,
du lät hans fiender jubla.
44 Du lät hans skarpa svärd ge vika
och stödde honom inte i striden.
45 Du har gjort slut på hans glans
och slagit hans tron till jorden.
46 Du har förkortat
hans ungdoms dagar,
du har täckt honom med skam.
Sela
47 (Y) Hur länge, Herre,
ska du hålla dig helt dold?
Hur länge ska din vrede
brinna som eld?
48 (Z) Tänk på hur kort mitt liv är,
hur förgängliga[f] du skapat
alla människors barn.
49 Vem kan leva och slippa se döden,
vem kan rädda sin själ
från dödsrikets våld? Sela
50 (AA) Herre, var är dina nådegärningar
från förr
som du lovade David med ed
i din trofasthet?
51 Herre, tänk på dina tjänares[g] vanära,
vad jag bär inom mig
från de många folken,
52 hur dina fiender hånar, Herre,
hur de hånar din smordes fotspår.
53 Välsignad är Herren i evighet!
Amen, amen.
2 (A) Jag ska stå på min vaktpost
och ställa mig i tornet.
Jag vill spana för att se
vad han ska tala till mig,
vilket svar jag ska få
på min klagan.
Herrens svar
9 (A) Ve den som skaffar
oärlig vinst åt sitt hus
för att bygga sitt näste högt
och rädda sig undan
olyckans våld!
10 Du har planerat,
till skam för ditt hus,
att förgöra många folk
och syndar så mot dig själv,
11 (B) för stenarna i muren ska ropa
och bjälkarna i trävirket
ska svara dem.
12 (C) Ve den som bygger en stad
med blodsdåd
och grundar en stad
med orättfärdighet!
13 (D) Se, kommer det inte
från Herren Sebaot
att folken sliter
för det som bränns upp
och tröttar ut sig till ingen nytta?
14 (E) Jorden ska fyllas av kunskap
om Herrens härlighet,
så som vattnet täcker havets djup.
15 (F) Ve dig som ger din nästa
att dricka,
som blandar i ditt gift
och berusar dem
för att få se deras nakenhet.
16 (G) Du blir mättad med skam
och inte med ära.
Drick också du
och visa att du är oomskuren!
Bägaren i Herrens högra hand
ska vändas mot dig,
vanära ska drabba din härlighet.
17 (H) Ja, våldet mot Libanon[a]
och skövlingen
som skrämde dess djur
ska täcka dig,
på grund av blodsdåd
mot människor
och våld mot land och stad
och alla som bor där.
18 (I) Vad nytta gör en avgud
som en människa har snidat,
eller en gjuten avgud
som är en falsk lärare?
Den som gör den
litar till sitt eget verk.
Han gör avgudar som inte kan tala.
19 Ve den som säger till träbiten:
”Vakna!”
och till en stum sten: ”Res dig!”
Kan den undervisa?
Den är överdragen
med guld och silver,
men det finns ingen ande i den.
20 (J) Men Herren är i sitt heliga tempel.
Var stilla inför honom, hela jorden!
Gärningarna visar tron
14 (A) Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men saknar gärningar? Den tron kan väl inte frälsa honom? 15 Om en broder eller syster saknar kläder och mat för dagen 16 (B) och någon av er säger till dem: "Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta", men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död när den är utan gärningar.
18 Nu kanske någon säger: "Du har tro." – Ja, men jag har också gärningar[a]. Visa mig din tro utan gärningar, så ska jag visa dig min tro genom mina gärningar. 19 (C) Du tror att Gud är en[b]. Det gör du rätt i. Även de onda andarna tror det, och bävar.
20 Men vill du inte inse, tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? 21 (D) Blev inte vår far Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar när han bar fram sin son Isak[c] på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar, och genom gärningarna blev tron fullbordad. 23 (E) Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det tillräknades honom som rättfärdighet, och han kallades Guds vän.[d]
24 Ni ser alltså att människan erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. 25 (F) Blev inte den prostituerade Rahab[e] på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar när hon tog emot sändebuden och släppte ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.
Den rike mannen och Lasarus
19 Det var en rik man som gick klädd i purpur och fint linne och levde i fest och lyx varje dag. 20 Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. 21 Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rikes bord. Hundarna[a] kom till och med och slickade hans sår. 22 Så dog den fattige, och han fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida[b].
Även den rike dog och blev begravd. 23 I helvetet[c], där han plågades, lyfte han sin blick och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. 24 (A) Då ropade han: Fader Abraham! Förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa sin fingertopp i vatten och svalka min tunga, för jag plågas i den här elden. 25 (B) Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst här, medan du får plåga. 26 Och dessutom är det satt en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte ska kunna det, och inte heller kommer någon därifrån över till oss.
27 Mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus. 28 Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till plågans plats. 29 (C) Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. De ska lyssna till dem. 30 Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig. 31 Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så låter de sig inte övertygas ens om någon uppstår från de döda."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation