Book of Common Prayer
Bön om skydd mot onda människor
140 För körledaren. En psalm av David.
2 Rädda mig, Herre,
från onda människor,
skydda mig från våldsmän
3 som gör onda planer i sina hjärtan
och vållar strid varje dag.
4 [a]De vässar sina tungor som ormar,
de har huggormsgift
bakom sina läppar.
Sela
5 Bevara mig, Herre,
från de gudlösas händer,
skydda mig från våldsmän
som planerar för att
få mina fötter på fall.
6 De stolta gillrar fällor
med rep för mig,
de lägger nät vid vägens kant,
de sätter snaror för mig.
Sela
7 [b]Jag säger till Herren:
Du är min Gud.
Lyssna, Herre,
till mitt rop om nåd!
8 Herre, min Herre,
min frälsnings styrka[c],
du skyddar mitt huvud
på stridens dag.
9 Herre, uppfyll inte
de gudlösas önskningar,
låt inte deras planer lyckas
så att de förhäver sig.
Sela
10 [d]Låt dem som omringar mig
själva drabbas
av sina läppars ondska.
11 [e]Låt glödande kol regna över dem,
låt dem kastas i eld,
i djup så att de aldrig
kommer upp.
12 Förtalare ska inte bestå i landet,
våldsmän ska jagas av olycka
med slag på slag.
13 [f]Jag vet att Herren ska ta sig an
den förtrycktes sak
och skipa rätt åt den fattige.
14 De rättfärdiga ska prisa ditt namn,
de ärliga ska bo inför ditt ansikte.
Bön i ensamhet och nöd
142 [a]En vishetspsalm av David. En bön när han var i grottan[b].
2 Med hög röst
ropar jag till Herren,
med hög röst
ber jag Herren om nåd.
3 [c]Jag utgjuter mitt bekymmer
för honom,
berättar om min nöd för honom.
4 [d]När min ande mattas i mig
är du den som känner min stig.
På vägen där jag går
har de lagt snaror för mig.
5 [e]Se på min högra sida,
där finns ingen
som känns vid mig.
Jag har ingen tillflykt mer,
ingen som frågar efter min själ.
6 [f]Jag ropar till dig, Herre,
jag säger: Du är min tillflykt,
min lott i de levandes land.
7 Lyssna till mitt rop,
för jag är i stor nöd.
Rädda mig från mina förföljare,
för de är starkare än jag.
8 [g]För min själ ut ur fängelset,
så att jag kan prisa ditt namn.
De rättfärdiga ska samlas
omkring mig
när du visar din godhet mot mig.
Bön om hjälp mot fiender
141 En psalm av David.
Herre, jag ropar till dig,
skynda till mig!
Lyssna till min röst
när jag ropar till dig.
2 [a]Låt min bön vara rökelse
inför dig,
mina lyfta händer ett aftonoffer.
3 [b]Herre, sätt en vakt för min mun,
bevaka mina läppars dörr.
4 [c]Låt inte mitt hjärta dras
till det som är ont[d],
till gudlösa gärningar
i lag med förbrytare.
Deras läckerheter vill jag inte äta.
5 [e]Om en rättfärdig slår mig
är det av kärlek,
straffar han mig
är det som olja på huvudet.
Mitt huvud ska inte avvisa det.
Men jag fortsätter att be
mot de ondas gärningar.
6 Deras ledare ska störtas ner
för klippan,
och då ska de förstå
att mina ord var goda.
7 Som när man plöjer
och river upp jorden,
så ligger våra ben utspridda
vid dödsrikets rand.[f]
Bön om räddning från undergång
143 [a]En psalm av David.
Herre, hör min bön,
lyssna till mitt rop om nåd!
Svara mig i din trofasthet,
i din rättfärdighet.
2 [b]Gå inte till doms med din tjänare,
för ingen levande är rättfärdig
inför dig.
3 [c]Fienden jagar min själ,
han trampar mitt liv till marken,
han lägger mig i mörker
likt dem som länge varit döda.
4 [d]Min ande mattas i mig,
mitt hjärta stelnar i mitt bröst.
5 [e]Jag minns dagar som gått,
jag begrundar alla dina gärningar
och tänker på dina händers verk.
6 [f]Jag sträcker mina händer mot dig,
min själ är som törstig jord
inför dig. Sela
7 [g]Herre, skynda att svara mig,
min ande förgås!
Dölj inte ditt ansikte för mig,
då blir jag som de
som går ner i graven.
8 [h]Låt mig möta din nåd på morgonen,
för jag litar på dig.
Visa mig den väg jag ska gå,
för jag lyfter min själ till dig.
9 Rädda mig från mina fiender,
Herre,
hos dig söker jag skydd.
10 [i]Lär mig att göra din vilja,
för du är min Gud.
Låt din gode Ande leda mig[j]
på jämn mark.
11 Herre, ge mig liv
för ditt namns skull,
rädda min själ ur nöden
i din rättfärdighet.
12 [k]Förinta mina fiender i din nåd,
förgör alla som plågar min själ,
för jag är din tjänare.
Herrens dag kommer
14 (A) Se, Herrens dag kommer!
Då ska man dela bytet bland er,
2 (B) för jag ska samla alla hednafolk
till strid mot Jerusalem.
Staden kommer att intas,
husen plundras
och kvinnorna våldtas.
Halva staden ska föras bort
i fångenskap.
Men de som är kvar av folket
ska inte utrotas ur staden.
3 (C) Sedan ska Herren gå ut i strid
mot dessa hednafolk,
så som han stred förr
på drabbningens dag.
4 På den dagen ska han stå
med sina fötter på Olivberget,
mitt emot Jerusalem, österut.
Och Olivberget ska klyvas mitt itu,
från öster till väster,
till en väldig dal.
Hälften av berget ska vika mot norr
och andra hälften mot söder.
5 (D) Och ni ska fly ner i dalen[a]
mellan mina berg,
för dalen mellan bergen
ska sträcka sig till Asal.
Ni ska fly som när ni flydde
för jordbävningen[b]
på Juda kung Ussias tid.
Då ska Herren min Gud komma
och alla heliga med dig.
6 (E) Det ska ske på den dagen
att ljuset är borta,
himlens ljus ska förmörkas.
7 (F) Det blir en särskild dag,
känd av Herren,
inte dag och inte natt.
Men det ska ske
att när aftonen kommer
blir det ljust.
8 (G) Det ska ske på den dagen
att levande vatten[c] ska strömma
från Jerusalem,
hälften mot Östra havet
och hälften mot Västra havet.
Både sommar och vinter
ska det vara så.
9 (H) Herren ska vara kung
över hela jorden.
På den dagen ska
Herren vara en
och hans namn ett.
10 (I) Hela landet, från Geba till Rimmon söder om Jerusalem, ska förvandlas till en slätt. Men staden ska vara upphöjd och förbli på sin plats, från Benjaminsporten till den förra portens plats, till Hörnporten, och från Hananeltornet till de kungliga vinpressarna.
7 (A) Ta därför emot varandra, så som Kristus har tagit emot er till Guds ära. 8 (B) Vad jag vill säga är att Kristus har blivit de omskurnas tjänare för att visa Guds trofasthet och bekräfta löftena till fäderna, 9 (C) och att hedningarna har fått prisa Gud för hans barmhärtighet, som det står skrivet: Därför vill jag tacka dig bland hednafolken och lovsjunga ditt namn.[a] 10 Det står också: Jubla, ni hednafolk, tillsammans med hans folk.[b] 11 Och på ett annat ställe: Lova Herren, alla hednafolk, prisa honom, alla folk.[c] 12 Och vidare säger Jesaja: Ishais rot, han som står upp för att regera över folken, på honom ska hednafolken hoppas.[d] 13 (D) Må nu hoppets Gud fylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft.
Jesus rider in i Jerusalem
28 När Jesus hade sagt detta gick han framför dem upp till Jerusalem. 29 (A) Då han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, sände han i väg två av lärjungarna 30 och sade: "Gå in i byn där framme. När ni kommer in ska ni finna ett åsneföl som står bundet och som ännu ingen har suttit på.[a] Ta loss det och led hit det. 31 Och om någon frågar er varför ni lossar det, ska ni svara: Herren behöver det."
32 De som var utsända gav sig i väg och fann att det var som han hade sagt dem. 33 De lossade fölet, och de som ägde det sade: "Varför tar ni loss fölet?" 34 De svarade: "Herren behöver det." 35 (B) De ledde det till Jesus och lade sina mantlar på fölet och lät Jesus sitta upp. 36 Och där han red fram bredde man ut sina mantlar på vägen.
37 När han närmade sig sluttningen av Olivberget, började hela skaran av lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla kraftgärningar de hade fått se: 38 (C) "Välsignad är han som kommer, kungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!" 39 Några fariseer i folkmassan sade då till honom: "Mästare, säg åt dina lärjungar!" 40 (D) Han svarade: "Jag säger er: Om de tiger, kommer stenarna att ropa."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation