Book of Common Prayer
Bön för Herrens vinstock
80 För körledaren, till "Liljorna".
Ett vittnesbörd, en psalm av Asaf.
2 (A) Lyssna, du Israels herde!
Du som leder Josef som en hjord,
du som tronar på keruberna,
visa dig i glans!
3 Väck upp din makt till att gå
framför Efraim och Benjamin
och Manasse,
och kom till vår frälsning.
4 (B) Gud, upprätta oss[a]!
Låt ditt ansikte lysa
så att vi blir frälsta.
5 Herre Gud Sebaot,
hur länge ska din vrede ryka
mot ditt folks bön?
6 (C) Du har låtit dem äta tårars bröd
och dricka tårar i fullt mått.
7 (D) Du gör oss till ett stridsämne
för våra grannar,
och våra fiender hånar oss.
8 Gud Sebaot, upprätta oss!
Låt ditt ansikte lysa
så att vi blir frälsta.
9 (E) Du hämtade en vinstock
från Egypten,
du fördrev hednafolk
och planterade den.
10 Du röjde plats för den,
och den slog rot
och uppfyllde landet.
11 Den täckte bergen med sin skugga
och Guds cedrar med sina grenar,
12 (F) den sträckte ut sina skott till havet
och sina knoppar till floden[b].
13 (G) Varför rev du dess mur
så att alla som passerar
kan plocka av den?
14 Vildsvin från skogen
frossar på den,
markens smådjur äter av den.
15 Gud Sebaot, kom tillbaka!
Blicka ner från himlen och se,
ta hand om denna vinstock!
16 (H) Skydda vad din högra hand
har planterat,
den son du har fostrat åt dig.
17 Den är bränd av eld och nerhuggen,
de går under inför din stränga blick.
18 Håll din hand över mannen
vid din högra sida,
den människoson
du har fostrat åt dig.
19 Då ska vi inte vika från dig.
Ge oss liv, och vi ska åkalla
ditt namn.
20 Herre Gud Sebaot, upprätta oss!
Låt ditt ansikte lysa
så att vi blir frälsta.
Tröst i tider av oro
77 (A) För körledaren, till Jedutun. En psalm av Asaf.
2 Jag höjer min röst till Gud och ropar,
jag höjer min röst till Gud
och han lyssnar till mig.
3 (B) På nödens dag söker jag Herren,
om natten är min hand utsträckt
utan att tröttna.
Min själ vägrar låta sig tröstas.
4 (C) Jag tänker på Gud och suckar,
jag grubblar och min ande
mattas. Sela
5 (D) Mina ögonlock håller du öppna,
jag är full av oro
och kan inte tala.
6 (E) Jag tänker på forna dagar,
sedan länge flydda år.
7 Jag minns min sång[a] i natten,
jag grubblar i mitt hjärta
och min ande undrar:
8 (F) Ska Herren förkasta för evigt
och aldrig mer visa nåd?
9 (G) Är hans godhet borta för alltid?
Är det slut med hans ord
för alla tider?
10 Har Gud glömt att vara nådig?
Eller har han i vrede hållit inne
sin barmhärtighet? Sela
11 (H) Jag svarar: Detta är min plåga,
att den Högstes högra hand
inte är som förr.
12 Jag minns Herrens gärningar,
jag minns dina forna under,
13 jag tänker på alla dina verk
och begrundar det du har gjort.
14 (I) Gud, i helighet går din väg.
Vilken gud är så stor som Gud?
15 (J) Du är den Gud som gör under,
du har visat din makt bland folken.
16 (K) Med din arm har du
återlöst ditt folk,
Jakobs och Josefs barn. Sela
17 (L) Vattnen såg dig, Gud,
vattnen såg dig och bävade,
själva djupen darrade.
18 Från molnen strömmade vatten,
skyarna höjde sin röst
och dina pilar flög överallt.
19 Din åska dundrade i virvelstormen,
blixtar lyste upp världen,
jorden darrade och bävade.
20 (M) Genom havet gick din väg,
din stig genom väldiga vatten,
och ingen såg dina fotspår.
21 (N) Du förde ditt folk som en fårhjord
genom Moses och Arons hand.
Bön efter Jerusalems förstöring
79 (A) En psalm av Asaf.
Gud, hednafolken trängde in
i din arvedel,
de vanhelgade ditt heliga tempel,
de gjorde Jerusalem
till en grushög.
2 De gav dina tjänares kroppar
som mat åt himlens fåglar,
dina trognas kött åt markens djur.
3 De spillde deras blod som vatten
runt Jerusalem,
och ingen begravde dem.
4 (B) Vi föraktas av våra grannar,
hånas av dem som bor
omkring oss.
5 (C) Hur länge, Herre?
Ska du vara vred för evigt?
Hur länge ska din lidelse
brinna som eld?
6 (D) Ös din vrede över hednafolken
som inte känner dig,
över de riken som inte åkallar
ditt namn,
7 för de har slukat Jakob
och ödelagt hans boning.
8 Tillräkna oss inte våra fäders synder,
låt din barmhärtighet
möta oss snart,
för vi har sjunkit mycket djupt.
9 (E) Hjälp oss, du vår frälsnings Gud,
för ditt namns äras skull!
Rädda oss och försona
våra synder för ditt namns skull!
10 (F) Varför ska folken få säga:
"Var är nu deras Gud?"
Låt våra ögon få se
hur det blir känt bland folken
att du hämnas
dina tjänares spillda blod.
11 (G) Låt fångarnas klagan
komma inför ditt ansikte,
låt dödens barn få leva
genom din starka arm.
12 Låt våra grannar få sjufalt igen
för sitt hån mot dig, Herre.
13 Då ska vi,
ditt folk och fåren i din hjord,
tacka dig för evigt
och förkunna ditt lov
från släkte till släkte.
Guds dom genom gräshoppor
1 Herrens ord som kom till Joel, Petuels son.
2 Hör detta, ni äldste,
lyssna, alla ni som bor i landet.
Har något sådant hänt i era dagar
eller under era fäders tid?
3 Det här ska ni berätta för era barn,
era barn ska säga det till sina barn
och deras barn
till ett kommande släkte.
4 (A) Det som gräsgnagarna[a] lämnade
åt gräshopporna upp,
det som gräshopporna lämnade
åt gräsbitarna upp,
och det som gräsbitarna lämnade
åt gräsätarna upp.
5 Vakna, ni druckna, och gråt!
Jämra er, alla ni som dricker vin,
över druvsaften
som ryckts från er mun.
6 För ett hednafolk
har invaderat mitt land,
ett mäktigt folk
som ingen kan räkna,
med tänder som ett lejon
och käftar som en lejonhona.
7 De har ödelagt min vinstock
och förstört mitt fikonträd,
skalat dem nakna
och kastat bort barken,
lämnat grenarna vita.
8 Klaga som en brud i sorgdräkt
efter sin ungdoms brudgum.
9 (B) Matoffer och dryckesoffer
har försvunnit från Herrens hus.
Prästerna, Herrens tjänare, sörjer.
10 (C) Fältet är ödelagt, marken sörjer,
för säden är förstörd.
Det nya vinet har torkat bort
och oljan har sinat.
11 (D) Stå besvikna, ni jordbrukare,
jämra er, ni vinodlare,
över vetet och kornet,
för skörden på fälten är förstörd.
12 (E) Vinstocken är förtorkad
och fikonträdet vissnat.
Granatäppelträdet, dadelpalmen
och äppelträdet –
markens alla träd har torkat bort,
glädjen har vissnat
från människors barn.
13 Klä er i säcktyg och klaga, ni präster,
jämra er, ni som tjänstgör
vid altaret.
Gå in och sitt i säcktyg hela natten,
ni min Guds tjänare,
för det finns inga mer matoffer
eller drickoffer i er Guds hus.
15 Köpmännen som hade handlat med detta och blivit rika genom henne ska stå där på avstånd, skrämda av hennes plåga, och gråta och klaga: 16 (A) Ve, ve, du stora stad som var klädd i linne, purpur och scharlakan och smyckad med guld, ädelstenar och pärlor! 17 (B) På en enda timme har all denna rikedom ödelagts.
Alla kaptener och alla kustfarare och sjömän och alla som arbetar till sjöss, alla stod de på avstånd 18 och såg röken från den eld där hon brann, och de ropade: Vilken stad var som denna stora stad? 19 (C) Och de strödde jord över sina huvuden och grät och klagade högljutt: Ve, ve över den stora staden där alla som hade fartyg på havet blev rika genom dess rikedom! På en enda timme blev den ödelagd. 20 (D) Gläd dig över den, du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter, för Gud har dömt den och gett er upprättelse."
21 (E) Och en väldig ängel tog upp en sten, stor som en kvarnsten, och slungade den i havet och sade: "Så ska Babylon, den stora staden, störtas med våldsam kraft, och man ska aldrig mer finna den. 22 (F) Aldrig mer ska ljudet av harpspelare och sångare och flöjtblåsare och trumpetare höras i dig, och aldrig mer ska hantverkare av olika slag finnas i dig. Aldrig mer ska ljudet av en kvarnsten höras i dig, 23 (G) och aldrig mer ska en lampas sken lysa i dig. Och aldrig mer ska rösten av brudgum och brud höras i dig. Dina köpmän var jordens stormän, för alla folk blev förledda genom din häxkonst. 24 (H) Och i staden fanns blod av profeter och heliga och alla som slaktats på jorden."
12 (A) Han sade också till den som bjudit honom: "När du bjuder på lunch eller middag, bjud då inte dina vänner eller syskon eller släktingar eller rika grannar, så att de bjuder tillbaka och det blir din belöning. 13 Nej, när du bjuder till fest, bjud fattiga, handikappade, lama och blinda. 14 (B) Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig någon belöning. Du ska få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse."
Liknelsen om den stora måltiden
15 En av gästerna som hörde detta sade till honom: "Salig är den som får äta vid måltiden i Guds rike!" 16 (C) Jesus sade till honom: "En man ordnade en stor festmåltid och bjöd många. 17 När tiden för festen var inne, sände han sin tjänare för att säga till de inbjudna: Kom, nu är allt färdigt.
18 Men alla började ursäkta sig. Den förste sade till honom: Jag har köpt en åker och måste gå ut och se den. Jag hoppas du ursäktar. 19 En annan sade: Jag har köpt fem par oxar och ska ut och pröva dem. Jag hoppas du ursäktar. 20 (D) Ännu en annan sade: Jag har gift mig, så därför kan jag inte komma.
21 Tjänaren kom tillbaka och berättade detta för sin herre. Då blev husets herre vred och sade till sin tjänare: Gå genast ut på gator och gränder i staden och hämta hit fattiga, handikappade, blinda och lama. 22 Och tjänaren sade: Herre, vad du befallde är gjort, och det finns fortfarande plats. 23 (E) Då sade herren till sin tjänare: Gå ut på vägar och stigar och se till att människor kommer in, så att mitt hus blir fullt. 24 Jag säger er: Ingen av dem som var bjudna ska smaka min måltid."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation