Previous Prev Day Next DayNext

Book of Common Prayer

Daily Old and New Testament readings based on the Book of Common Prayer.
Duration: 861 days
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Version
Psaltaren 106

Guds nådegärningar och Israels otro

106 [a]Halleluja!
    Tacka Herren, för han är god,
        evig är hans nåd.
[b]Vem kan beskriva
        Herrens väldiga gärningar
    och förkunna allt hans lov?
Saliga är de som följer det rätta,
    som alltid handlar rättfärdigt.
Tänk på mig, Herre,
        efter din nåd mot ditt folk,
    kom till mig med din frälsning,
så att jag får se dina utvaldas lycka,
        dela ditt folks glädje
    och berömma mig
        med din arvedel.

[c]Vi har syndat som våra fäder,
    vi har gjort fel,
        vi har varit ogudaktiga.
[d]Våra fäder i Egypten
        tog inte lärdom av dina under,
    de tänkte inte på
        dina många nådegärningar
    utan gjorde uppror vid havet,
        vid Röda havet.

Men han frälste dem
    för sitt namns skull,
        för att göra sin makt känd.
[e]Han talade strängt till Röda havet
        och det blev torrt,
    han förde dem genom djupen
        som i en öken.
10 Han frälste dem
        från motståndarens hand
    och befriade dem
        från fiendens grepp.
11 [f]Vattnet täckte deras fiender,
    inte en enda av dem blev kvar.
12 [g]Då trodde de hans ord
    och sjöng hans lov.

13 Men snart glömde de
        hans gärningar,
    de väntade inte på hans råd.
14 [h]De greps av begär i öknen
    och frestade Gud i ödemarken.
15 [i]Han gav dem vad de begärde,
    men sände tärande sjukdom
        i deras själ.[j]

16 [k]De fylldes av avund
        mot Mose i lägret
    och mot Aron, Herrens helige.
17 [l]Men jorden öppnade sig
        och slukade Datan,
    den begravde Abirams grupp.
18 Eld slog upp i deras grupp,
    lågorna brände de gudlösa.

19 [m]De gjorde en kalv vid Horeb
    och tillbad en avgudabild,
20 [n]de bytte bort sin härlighet
    mot bilden av en tjur
        som äter gräs.
21 De glömde Gud, sin Frälsare,
    som gjort väldiga ting
        i Egypten,
22 [o]underbara verk i Hams land,
    förunderliga gärningar
        vid Röda havet.
23 [p]Han hotade att förgöra dem,
    men Mose, hans utvalde,
        ställde sig i vägen
    för att vända bort hans vrede
        från att fördärva dem.

24 [q]De föraktade det ljuvliga landet,
    de trodde inte hans ord.
25 De klagade i sina tält
    och lyssnade inte
        till Herrens röst.
26 [r]Då lyfte han sin hand mot dem
    och svor att låta dem falla i öknen,
27 [s]att låta deras barn
        falla bland hednafolken
    och spridas ut i länderna.

28 [t]De band sig till Baal-Peor
    och åt av offren till de döda,
29 de väckte Guds vrede
        med sina gärningar
    och en hemsökelse bröt ut
        bland dem.
30 [u]Men Pinechas steg fram
        och skipade rätt,
    och hemsökelsen hejdades.
31 [v]Det räknades honom
        till rättfärdighet
    från släkte till släkte, för evig tid.

32 [w]De väckte hans vrede
        vid Meribas vatten
    och Mose fick lida för deras skull,
33 [x]för de trotsade[y] hans ande
    så att tanklösa ord
        kom över hans läppar.

34 [z]De förgjorde inte folken
    som Herren befallt dem,
35 [aa]de beblandade sig
        med hednafolken
    och lärde sig deras gärningar.
36 [ab]De tjänade deras avgudar,
    och dessa blev en snara för dem.
37 [ac]De offrade sina söner och döttrar
    åt onda andar,
38 [ad]de spillde oskyldigt blod,
        sina söners och döttrars blod
    som de offrade åt
        Kanaans avgudar
    så att landet vanhelgades av blodet.
39 [ae]De blev orena genom sina gärningar
    och var trolösa i allt de gjorde.

40 Då upptändes Herrens vrede
        mot hans folk,
    och han avskydde sin arvedel.
41 [af]Han gav dem
        i hednafolkens hand,
    och de som hatade dem
        fick härska över dem.
42 Deras fiender förtryckte dem,
    de kuvades under deras hand.
43 [ag]Han räddade dem gång på gång,
    men de var upproriska
        i sina planer[ah]
    och sjönk allt djupare
        genom sin synd.

44 Men han såg till dem i deras nöd
    när han hörde deras rop,
45 [ai]han tänkte på sitt förbund med dem
    och förbarmade sig
        för sin stora nåds skull.
46 Han lät dem finna barmhärtighet
    hos alla som fört dem bort
        i fångenskap.

47 [aj]Fräls oss, Herre vår Gud,
        och samla oss från hednafolken,
    så att vi får prisa ditt heliga namn
        och ha vår ära i att lova dig.


48 [ak]Välsignad är Herren, Israels Gud,
        från evighet till evighet!
    Och allt folket ska säga: "Amen!"
        Halleluja!

Sakarja 10

Herren har omsorg om sitt folk

10 (A) Be Herren om regn

    i vårregnets tid.
    Herren gör åskmolnen,
        han ger människorna
            skurar av regn,
    gröda på marken åt var och en.
(B) Men husgudarna[a] talar svek,
        spåmännen skådar lögn,
    bedrägliga drömmar talar de,
        tomhet är deras tröst.
    Därför drar folket bort
        som en fårhjord.
    De lider nöd,
        för de har ingen herde.
(C) Min vrede brinner mot herdarna,
        och jag ska straffa bockarna.
    Herren Sebaot tar sig an
        sin hjord, Juda hus,
    och ska göra den
        till sin stolta stridshäst.

(D) Från Juda ska hörnstenen komma,
        från honom stödjepelaren,
    från honom bågen till striden,
        från honom allt
            vad styresman heter.
(E) De ska likna hjältar
    som trampar ner sina fiender
        som smuts på gatan i striden.
    De ska strida,
        för Herren är med dem,
    och ryttarna på sina hästar
        ska komma på skam.
(F) Jag ska ge styrka åt Juda hus
        och frälsa Josefs hus.
    Jag ska föra dem tillbaka,
        för jag ska förbarma mig
            över dem.
    De ska vara som om jag aldrig
        hade förkastat dem,
    för jag är Herren deras Gud,
        jag ska bönhöra dem.
(G) Efraims män ska bli som hjältar,
    deras hjärtan ska glädjas
        som av vin.
    Deras barn ska se det
        och glädja sig,
    deras hjärtan ska fröjda sig
        i Herren.
Jag ska vissla på dem
    och föra dem samman,
        för jag har befriat dem.
    De ska bli lika talrika som förut.
(H) När jag planterar dem bland folken
        ska de tänka på mig i fjärran land.
    De ska få leva med sina barn
        och komma tillbaka.
10 (I) Jag ska föra dem tillbaka
            från Egyptens land
        och samla dem från Assur.
    Till Gileads land och till Libanon
        ska jag föra dem,
    och där ska inte finnas utrymme
        nog för dem.
11 (J) Han ska dra fram genom
        ett hav av nöd,
    han ska slå ner havets vågor
        och Nilflodens alla djup
            ska torka ut.
    Assurs stolthet ska brytas ner
        och spiran tas ifrån Egypten.
12 (K) Jag ska göra dem starka i Herren,
    och i hans namn ska de gå fram,
        säger Herren.

Galaterbrevet 6:1-10

Bär varandras bördor

(A) Bröder, om någon skulle ertappas med en överträdelse, då ska ni som är andliga människor med mild ande upprätta honom. Men se till att inte du också blir frestad. (B) Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. (C) Den som tycker sig vara något fast han ingenting är, han bedrar sig själv. Var och en ska pröva sin egen gärning. Då kan han ha sin stolthet för sig själv och inte jämföra sig med andra. (D) Var och en ska bära sin egen ryggsäck.

(E) Men den som får undervisning i ordet ska dela med sig av allt gott till den som undervisar honom. (F) Bedra inte er själva, Gud lurar man inte: det människan sår ska hon också skörda. (G) Den som sår i sitt kött får av köttet skörda undergång, men den som sår i Anden får av Anden skörda evigt liv. (H) Låt oss inte tröttna på att göra gott, för när tiden är inne får vi skörda om vi inte ger upp. 10 Så låt oss därför göra gott mot alla medan vi har tillfälle, och särskilt mot dem som tillhör trons familj.

Lukasevangeliet 18:15-30

Jesus och barnen

15 (A) Man bar också fram spädbarn till Jesus för att han skulle röra vid dem. När lärjungarna såg det, visade de bort dem. 16 Men Jesus kallade dem till sig och sade: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för Guds rike tillhör sådana som de. 17 (B) Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in."

Jesus och den rike mannen

18 (C) En högt uppsatt man[a] frågade Jesus: "Gode Mästare! Vad ska jag göra för att få evigt liv?" 19 Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. 20 Buden kan du: Du ska inte begå äktenskapsbrott. Du ska inte mörda. Du ska inte stjäla. Du ska inte vittna falskt. Hedra din far och din mor."[b] 21 Mannen sade: "Allt det har jag hållit sedan jag var ung[c]." 22 (D) När Jesus hörde det, sade han till honom: "Ett fattas fortfarande för dig. Sälj allt du äger och dela ut till de fattiga. Då kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig."

23 När mannen hörde detta blev han djupt bedrövad, för han var mycket rik. 24 (E) Jesus såg att han var bedrövad[d] och sade: "Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike! 25 Det är lättare för en kamel[e] att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." 26 De som hörde det sade: "Vem kan då bli frälst?" 27 (F) Han svarade: "Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud."

28 (G) Då sade Petrus: "Vi har lämnat det vi hade och följt dig." 29 Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen: Var och en som har lämnat hus eller hustru eller syskon eller föräldrar eller barn för Guds rike 30 ska få mångdubbelt igen redan i den här världen, och sedan evigt liv i den kommande världen."

Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation