Book of Common Prayer
Ärans kung och hans rike
Jorden är Herrens
med allt vad den rymmer,
världen med dem som bor i den,
2 (B) för han har grundat den på haven
och fäst den på de strömmande
vattnen.
3 (C) Vem får gå upp på Herrens berg?
Vem får komma in
i hans helgedom?
4 (D) Den som har oskyldiga händer
och rent hjärta,
som inte vänder sin själ till lögn
och inte svär falskt.
5 (E) Han får välsignelse från Herren
och rättfärdighet
från sin frälsnings Gud.
6 (F) Sådant är släktet
som frågar efter honom,
de som söker ditt ansikte
är Jakobs barn.[b] Sela
7 (G) Höj era huvuden, ni portar,
höj er, ni eviga dörrar,
så att ärans kung kan tåga in!
8 (H) Vem är han, ärans kung?
Det är Herren, stark och väldig,
Herren, väldig i strid.
9 Höj era huvuden, ni portar,
höj er, ni eviga dörrar,
så att ärans kung kan tåga in!
10 Vem är han, ärans kung?
Det är Herren Sebaot,
han är ärans kung. Sela
Herrens ära och makt
29 (A) En psalm av David.
Ge åt Herren, ni Guds söner,
ge åt Herren ära och makt!
2 Ge åt Herren hans namns ära,
tillbe Herren i helig skrud!
3 (B) Herrens röst hörs över vattnen,
ärans Gud dundrar,
Herren över väldiga vatten.
4 (C) Herrens röst är mäktig,
Herrens röst är majestätisk.
5 Herrens röst knäcker cedrar,
Herren knäcker Libanons cedrar.
6 Han får dem att hoppa som kalvar,
Libanon och Sirjon[a]
som unga vildoxar.
Människosonens ringhet och höghet
8 För körledaren, till gittít[a]. En psalm av David.
2 (A) Herre, vår Herre,
hur härligt är inte ditt namn
över hela jorden,
du som satt ditt majestät
på himlen!
3 (B) Av barns och spädbarns mun
har du berett en makt[b]
för dina fienders skull,
för att förgöra fiende och hämnare.[c]
4 (C) När jag ser din himmel,
dina fingrars verk,
månen och stjärnorna
som du har skapat –
5 (D) vad är då en människa
att du tänker på henne,
en människoson
att du tar hand om honom?[d]
6 (E) En liten tid[e] lät du honom
vara lägre än[f] Gud,
med ära och härlighet
krönte du honom.
7 (F) Du satte honom att härska
över dina händers verk,
allt lade du under hans fötter:[g]
8 alla får och oxar
liksom vildmarkens djur,
9 himlens fåglar och havets fiskar,
de som vandrar havens vägar.
10 Herre, vår Herre,
hur härligt är inte ditt namn
över hela jorden!
Längtan till Guds hus
84 (A) För körledaren, till gittít[a]. En psalm av Koras söner.
2 (B) Hur ljuvliga är inte dina boningar,
Herre Sebaot!
3 (C) Min själ längtar och trängtar
till Herrens gårdar,
min själ och min kropp jublar
mot levande Gud.
4 Sparven har funnit sig ett hem
och svalan ett bo
där hon kan lägga sina ungar:
dina altaren, Herre Sebaot,
min kung och min Gud.
5 (D) Saliga är de som bor i ditt hus,
de lovar dig ständigt. Sela
6 (E) Saliga är de
som har sin styrka i dig,
som har dina vägar i sitt hjärta.
7 (F) När de vandrar genom tåredalen[b]
gör de den rik på källor,
och höstregnet[c] täcker den
med välsignelser.
8 De går från kraft till kraft,
de träder fram inför Gud på Sion.
9 Herre Gud Sebaot, hör min bön,
lyssna, du Jakobs Gud! Sela
10 (G) Gud, se vår sköld,
se på din smordes ansikte!
11 En dag i dina gårdar
är bättre än tusen andra.
Jag vill hellre vakta dörren[d]
i min Guds hus
än bo i de gudlösas tält,
12 (H) för Herren Gud är sol och sköld,
Herren ger nåd och ära.
Inget gott nekar han dem
som vandrar i fullkomlighet.
13 (I) Herre Sebaot,
salig är den som förtröstar på dig.
27 (A) Ni är alltså Kristi kropp och var för sig delar av den. 28 (B) Gud har i församlingen för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, sedan några till att göra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, styra och tala olika slags tungomål. 29 Alla är väl inte apostlar? Alla är väl inte profeter? Alla är väl inte lärare? Alla gör väl inte kraftgärningar? 30 Alla har väl inte gåvor att bota sjuka? Alla talar väl inte tungomål? Alla kan väl inte uttyda? 31 (C) Men sträva[a] efter de nådegåvor som är störst.
Och nu ska jag visa er en väg som vida överträffar alla andra:
Kärlekens väg
13 Om jag talar
både människors
och änglars språk
men inte har kärlek,
är jag bara ekande brons
eller en skrällande cymbal.
2 (D) Och om jag har profetisk gåva
och vet alla hemligheter
och har all kunskap,
och om jag har all tro
så att jag kan flytta berg
men inte har kärlek,
så är jag ingenting.
3 Och om jag delar ut
allt jag äger
och om jag offrar min kropp
till att brännas[b]
men inte har kärlek,
så vinner jag ingenting.
4 (E) Kärleken är tålig och mild.
Kärleken avundas inte,
den skryter inte,
den är inte uppblåst.
5 (F) Den beter sig inte illa,
den söker inte sitt,
den brusar inte upp,
den tänker inte på[c] det onda.
6 (G) Den gläder sig inte
över orätten
men gläds med sanningen.
7 (H) Allt bär den, allt tror den,
allt hoppas den,
allt uthärdar den.
8 Kärleken upphör aldrig.
Men profetiorna ska försvinna,
tungomålen ska tystna
och kunskapen försvinna.
9 Vi förstår bara till en del
och profeterar till en del,
10 men när det fullkomliga kommer
ska det som är till en del
försvinna.
11 När jag var barn
talade jag som ett barn,
tänkte som ett barn
och förstod som ett barn.
Men sedan jag blivit vuxen
har jag lagt bort det barnsliga.
12 (I) Nu ser vi en gåtfull spegelbild[d],
men då ska vi se
ansikte mot ansikte.
Nu förstår jag bara till en del,
men då ska jag
känna fullkomligt,
så som jag själv blivit
fullkomligt känd.
13 (J) Så består nu tro, hopp och kärlek,
dessa tre,
och störst av dem är kärleken.
Den obarmhärtige tjänaren
21 (A) Då kom Petrus fram och frågade Jesus: "Herre, hur många gånger ska min broder kunna synda mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?" 22 (B) Jesus sade till honom: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju.[a]
23 Därför är himmelriket som en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. 24 När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter.[b] 25 Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt han ägde skulle säljas för att betala skulden. 26 Tjänaren föll ner för honom och vädjade: Ha tålamod med mig, så ska jag betala tillbaka allt till dig! 27 Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och lät honom gå och efterskänkte hans skuld.
28 Men när tjänaren kom ut, mötte han en av sina medtjänare som var skyldig honom hundra denarer.[c] Han tog fast honom och började strypa honom och sade: Betala vad du är skyldig! 29 Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så ska jag betala dig. 30 Men han ville inte, utan gick och satte honom i fängelse tills han hade betalat vad han var skyldig.
31 När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och berättade alltsammans för sin herre. 32 Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du usle tjänare! Hela den skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. 33 Borde inte du ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? 34 (C) Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till torterarna tills han hade betalt allt vad han var skyldig. 35 (D) Så ska också min himmelske Far göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter er broder."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation