Book of Common Prayer
Staden där folken föds på nytt
87 (A) En psalm, en sång av Koras söner.
Han har grundat sin stad
på de heliga bergen.
2 (B) Herren älskar Sions portar
mest av alla Jakobs boningar.
3 (C) Härliga ting har sagts om dig,
Guds stad. Sela
4 (D) "Jag ska räkna Rahab[a] och Babel
bland mina bekännare,
Filisteen och Tyrus
tillsammans med Kush[b].
De är födda där."
5 (E) Om Sion ska det sägas:
"Den och den är född där."
Och han, den Högste,
håller det vid makt.
6 (F) När Herren upptecknar folken
ska han räkna så:
"De är födda där." Sela
7 (G) Under sång och dans ska man säga:
"Alla mina källor har jag i dig."
FJÄRDE BOKEN
Guds evighet och vår förgänglighet
90 (A) En bön av gudsmannen Mose.
Herre, du har varit vår tillflykt[a]
från släkte till släkte.
2 (B) Innan bergen blev till
och du skapade jorden och världen,
från evighet till evighet är du,
Gud.
3 (C) Du låter människan
vända åter till stoft,
du säger: "Vänd om,
ni människors[b] barn!"
4 (D) Tusen år är i dina ögon
som dagen i går som försvann,
som en av nattens timmar[c].
5 (E) Du sköljer bort dem,
de är som en sömn.
Om morgonen gror de som gräset,
6 (F) om morgonen gror det och blomstrar,
mot kvällen vissnar det och torkar.
7 Vi går under genom din vrede,
förskräckta av din glöd.
8 (G) Du ställer våra synder inför dig,
våra hemligheter
i ditt ansiktes ljus.
9 (H) Alla våra dagar försvinner
genom din vrede,
vi slutar våra år som en suck.
10 (I) Vårt liv varar sjuttio år,
eller åttio om krafterna räcker.
När det är som bäst
är det möda och bekymmer.
Snart är det slut och vi flyger bort.
11 (J) Vem känner din vredes kraft
och din harm
så att han fruktar dig?
12 (K) Lär oss att våra dagar är räknade,
så att vi får visa hjärtan.
13 (L) Kom tillbaka, Herre!
Hur länge dröjer du?
Förbarma dig över dina tjänare!
14 Mätta oss med din nåd
när morgonen gryr,
så att vi får jubla och glädjas
i alla våra dagar.
15 Gläd oss lika många dagar
som du plågat oss,
lika många år
som vi sett det onda.
16 Låt din gärning bli synlig
för dina tjänare
och din härlighet över deras barn,
17 och låt Herren vår Guds ljuvlighet
vila över oss.
Ge oss framgång
med våra händers verk,
ja, ge framgång
åt våra händers verk.
Evig är hans nåd
136 [a]Tacka Herren, för han är god,
evig är hans nåd.
2 [b]Tacka gudarnas Gud,
evig är hans nåd.
3 [c]Tacka herrarnas Herre,
evig är hans nåd.
4 [d]Han ensam gör stora under,
evig är hans nåd.
5 [e]Han gjorde himlen med förstånd,
evig är hans nåd,
6 [f]han bredde ut jorden över vattnen,
evig är hans nåd,
7 [g]och gjorde de stora ljusen,
evig är hans nåd,
8 solen till att råda över dagen,
evig är hans nåd,
9 månen och stjärnorna
till att råda över natten,
evig är hans nåd.
10 [h]Han slog de förstfödda i Egypten,
evig är hans nåd,
11 [i]och förde Israel ut därifrån,
evig är hans nåd,
12 [j]med stark hand och utsträckt arm,
evig är hans nåd.
13 [k]Han delade Röda havet mitt itu,
evig är hans nåd,
14 och förde Israel igenom det,
evig är hans nåd,
15 men skingrade farao
och hans här i Röda havet,
evig är hans nåd.
16 Han förde sitt folk genom öknen,
evig är hans nåd,
17 [l]han slog stora kungar,
evig är hans nåd,
18 och dräpte mäktiga kungar,
evig är hans nåd,
19 [m]Sichon, amoreernas kung,
evig är hans nåd,
20 [n]och Og, Bashans kung,
evig är hans nåd,
21 [o]och gav deras land som arvedel,
evig är hans nåd,
22 som arvedel åt sin tjänare Israel,
evig är hans nåd.
23 [p]Han tänkte på oss i vår förnedring,
evig är hans nåd,
24 och ryckte oss
ur våra fienders våld,
evig är hans nåd.
25 [q]Han ger mat åt allt levande,
evig är hans nåd.
26 Tacka himlens Gud,
evig är hans nåd!
9 Ropa ut det bland hednafolken,
kalla till helig strid.
Väck upp hjältarna,
låt alla krigsmän komma
och rycka fram.
10 (A) Smid era plogbillar till svärd
och era vingårdsknivar till spjut.
Den svage ska säga: ”Jag är stark.”
11 (B) Skynda er att komma,
alla hednafolk häromkring,
och församla er.
Sänd, Herre, dina hjältar dit ner.
12 Låt hednafolken resa sig
och dra ut till Joshafats dal,
för där ska jag sitta till doms
över alla hednafolk häromkring.
13 (C) Låt lien gå, för skörden är mogen.
Kom och trampa,
för pressen är full.
Presskaren flödar över,
för deras ondska är stor.
14 Det är skaror på skaror
i Domens dal,
för Herrens dag är nära
i Domens dal.
15 (D) Solen och månen förmörkas
och stjärnorna mister sitt sken.
16 (E) Herren ryter från Sion,
han låter sin röst höras
från Jerusalem
så att himlen och jorden bävar.
Men Herren är en tillflykt
för sitt folk,
ett skydd för Israels barn.
17 (F) Och ni ska förstå
att jag är Herren er Gud
som bor på Sion, mitt heliga berg.
Jerusalem ska vara heligt,
och främlingar ska inte mer
ta vägen genom henne.
Tron utan gärningar är död
2 (A) Mina bröder, var inte partiska i er tro på vår Herre Jesus Kristus, härlighetens Herre. 2 Tänk er att det vid er sammankomst[a] kommer in en man med guldring på fingret och fina kläder, och samtidigt en fattig man i smutsiga kläder. 3 Om ni då ser till den finklädde och säger: "Varsågod och sitt, här är en bra plats", men till den fattige: "Du kan stå där" eller: "Sätt dig här vid mina fötter[b]" – 4 har ni då inte diskriminerat bland er och blivit domare med orena motiv?
5 (B) Lyssna, mina älskade bröder. Har inte Gud utvalt dem som är fattiga i den här världen till att bli rika i tron och få ärva riket som han lovat dem som älskar honom? 6 (C) Men ni föraktar den fattige. Är det inte de rika som förtrycker er och drar er inför domstolar? 7 Är det inte de som hånar det sköna Namnet[c] som har uttalats över er?
8 (D) Om ni uppfyller den kungliga lagen enligt Skriften: Du ska älska din nästa som dig själv, då gör ni rätt.[d] 9 (E) Men om ni är partiska begår ni synd och döms av lagen som lagbrytare. 10 (F) Den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt. 11 Han som har sagt: Du ska inte begå äktenskapsbrott, har också sagt: Du ska inte mörda. Om du inte begår äktenskapsbrott men mördar, så är du en lagbrytare.[e]
12 (G) Tala och handla så som den som ska dömas efter frihetens lag. 13 (H) Domen blir obarmhärtig över den som inte har visat barmhärtighet. Men barmhärtigheten triumferar över domen.
10 (A) Den som är trogen i smått är också trogen i stort, och den som är ohederlig i smått är också ohederlig i stort. 11 Om ni inte har varit trogna med den ohederlige mammon, vem vill då anförtro er den sanna rikedomen? 12 Och har ni inte varit trogna med det som tillhör en annan, vem vill då ge er det som ska bli ert?[a] 13 (B) Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata[b] den ene och älska den andre, eller också hålla sig till den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon."
14 (C) Allt detta hörde fariseerna som älskade pengar, och de hånade honom. 15 (D) Då sade han till dem: "Ni är sådana som rättfärdigar sig själva inför människor, men Gud känner era hjärtan. Det som står högt i människors ögon är avskyvärt inför Gud.
Lagen och Guds rike
16 (E) Lagen och profeterna hade sin tid fram till Johannes. Sedan dess förkunnas evangeliet om Guds rike, och alla uppmanas enträget att[c] komma in. 17 (F) Men förr ska himmel och jord förgå än att en enda prick[d] av lagen faller bort.
18 (G) Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation