Book of Common Prayer
En gudfruktig kung
101 (A) En psalm av David.
Om nåd och rätt vill jag sjunga,
dig, Herre, vill jag prisa.
2 Jag vill ge akt på[a]
den fullkomliga vägen[b].
När kommer du till mig?
Jag vill vandra med rent hjärta
i mitt hus.
3 Jag vänder inte mitt öga
till det som är fördärvligt[c].
Trolöshet hatar jag,
det får inte finnas hos mig.
4 Det falska hjärtat
ska bort från mig,
det onda vill jag inte veta av.
5 (B) Den som baktalar sin nästa
ska jag förgöra,
stolta ögon och högmodigt hjärta
tål jag inte.
6 (C) Mina ögon söker de trofasta i landet,
de ska bo hos mig.
Den som vandrar på
den fullkomliga vägen,
han ska tjäna mig.
7 Den som begår svek
får inte bo i mitt hus,
den som talar lögn
ska inte bestå inför mina ögon.
8 (D) Varje morgon ska jag förgöra
alla gudlösa i landet
och utrota alla förbrytare
ur Herrens stad.
Bön mot obarmhärtiga motståndare
109 [a]För körledaren. En psalm av David.
Min lovsångs Gud,
var inte tyst,
2 [b]för de öppnar sin gudlösa mun,
sin falska mun mot mig.
De talar mot mig
med lögnaktig tunga.
3 Med hatiska ord
omringar de mig,
de strider mot mig utan orsak.
4 Som svar på min kärlek
anklagar de mig,
men jag ber.
5 [c]De lönar gott med ont
och min kärlek med hat.
6 [d]Sätt en gudlös över honom,
låt en åklagare[e]
stå på hans högra sida.[f]
7 [g]När han ställs inför rätta,
låt honom dömas skyldig
och hans bön bli till synd.
8 [h]Låt hans dagar bli få
och en annan ta över hans ämbete.
9 [i]Låt hans barn bli faderlösa
och hans hustru änka.
10 [j]Låt hans barn irra runt och tigga
och söka sitt bröd
långt från sina ödelagda hem.
11 Låt ockraren
få grepp om allt han äger
och främlingar
plundra hans egendom.
12 Låt ingen visa barmhärtighet
mot honom
och ingen förbarma sig
över hans faderlösa.
13 [k]Låt hans ättlingar bli utrotade
och hans namn utplånat
i nästa släktled.
14 [l]Låt hans fäders skuld
bli ihågkommen inför Herren
och hans mors synd inte utplånas,
15 [m]låt dem alltid finnas inför Herren
och låt minnet av dem utrotas
från jorden.
16 Han hade ju ingen tanke
på att vara barmhärtig,
utan jagade den som var svag,
fattig och bedrövad i hjärtat
för att döda honom.
17 Han älskade förbannelse
och den drabbade honom,
han ville inte ha välsignelse
och den flydde från honom.
18 Han bar förbannelse som sin dräkt,
och den trängde in
som vatten i hans inre
och som olja i hans ben.
19 Låt den bli som hans mantel
att svepa sig i,
som ett bälte att ständigt
spänna om sig.
20 Detta är mina anklagares lön
från Herren,
till dem som talar ont mot min själ.
21 [n]Men du, Herre min Herre,
hjälp mig för ditt namns skull!
Din nåd är god, rädda mig,
22 för jag är svag och fattig,
mitt hjärta är genomborrat
i mitt inre.
23 [o]Jag försvinner som skuggan
om kvällen,
jag skakas bort som en gräshoppa.
24 Mina knän vacklar av fasta,
min kropp tappar sitt hull.
25 [p]Jag har blivit till åtlöje för dem,
de ser mig och skakar på huvudet.
26 Hjälp mig, Herre min Gud!
Fräls mig efter din nåd,
27 så att de förstår att det är din hand,
att du, Herre, har gjort det.
28 De förbannar, men du välsignar.
De reser sig men måste skämmas,
och din tjänare gläds.
29 [q]Låt mina anklagare
bli klädda i vanära
och svepta i sin skam
som i en mantel.
30 [r]Jag vill tacka Herren
om och om igen med min mun
och prisa honom bland de många,
עAjin
121 Jag har gjort vad som är rätt
och rättfärdigt.
Utlämna mig inte
åt mina förtryckare!
122 Gå i god för din tjänare
och låt det gå honom väl.
Låt inte de fräcka förtrycka mig!
123 Mina ögon längtar
efter din frälsning,
efter din rättfärdighets ord.
124 Handla med din tjänare
efter din nåd
och lär mig dina stadgar.
125 [a]Jag är din tjänare,
ge mig förstånd
så att jag lär känna dina vittnesbörd.
126 [b]Tiden är inne för Herren
att handla,
de har upphävt din undervisning.
127 [c]Därför älskar jag dina bud
mer än guld, än renaste guld.
128 Därför ger jag
alla dina befallningar rätt.[d]
Jag hatar lögnens alla vägar.
פPe
129 Underbara är dina vittnesbörd,
därför tar min själ vara på dem.
130 [e]När dina ord öppnas, ger de ljus
och förstånd åt enkla människor.
131 Jag öppnar min mun och flämtar,
för jag längtar efter dina bud.
132 Vänd dig till mig
och förbarma dig över mig,
så som du gör med dem
som älskar ditt namn.
133 [f]Gör mina steg fasta
genom ditt ord,
låt ingen ondska
få makt över mig.
134 Befria mig från människors
förtryck!
Jag vill hålla fast vid
dina befallningar.
135 [g]Låt ditt ansikte lysa
över din tjänare
och lär mig dina stadgar.
136 Strömmar av tårar
rinner från mina ögon,
för de tar inte vara på
din undervisning.
צTsade
137 [h]Herre, du är rättfärdig
och dina domar är rätta.
138 Du har gett dina vittnesbörd
i rättfärdighet och stor trofasthet.
139 [i]Jag förtärs av brinnande iver,
för mina fiender glömmer dina ord.
140 [j]Ditt ord är fullkomligt rent,
din tjänare älskar det.
141 Jag är ringa[k] och föraktad,
men jag glömmer inte
dina befallningar.
142 Din rättfärdighet
är en evig rättfärdighet,
din undervisning är sanning.
143 Nöd och ångest griper mig,
men dina bud är min glädje.
144 Dina vittnesbörd
är rättfärdiga för evigt.
Ge mig förstånd så att jag får leva.
1 Denna profetia är Herrens ord till Israel genom Malaki.
Förakt för Herren
6 (A) En son hedrar sin far
och en tjänare sin herre.
Men om jag är en far,
var är då hedern jag borde få?
Och om jag är en herre,
var är då vördnaden för mig?
Detta säger Herren Sebaot
till er präster
som föraktar mitt namn.
Och ni frågar:
”Hur har vi föraktat ditt namn?”
7 Genom att ni offrar oren mat
på mitt altare.
Och ni frågar:
”Hur har vi kränkt din renhet?”
Genom att ni säger:
”Herrens bord
betyder ingenting.”
8 (B) Om ni bär fram
ett blint djur som offer,
är inte det något ont?
Om ni bär fram
det som är lamt och sjukt,[a]
är inte det något ont?
Kom med sådant
till din ståthållare[b]!
Tror du han blir glad
och tar emot dig?
säger Herren Sebaot.
9 Men bönfall nu inför Gud
att han förbarmar sig över oss.
När det kommer sådant
från era händer,
ska han då ta emot er?
säger Herren Sebaot.
10 (C) Kan inte någon av er
stänga tempeldörrarna,
så att ni inte tänder min altareld
förgäves!
Jag har inte behag till er,
säger Herren Sebaot,
jag har ingen glädje
i offergåvorna från er hand.
11 (D) Från solens uppgång
till dess nedgång
ska mitt namn vara stort
bland hednafolken.
På varje plats ska man bära fram
rökoffer och rena offergåvor
åt mitt namn.
Ja, mitt namn ska vara stort
bland hednafolken,
säger Herren Sebaot.
12 Men ni vanhelgar det när ni säger:
”Herrens bord är orent
och maten där är värdelös.”
13 Ni säger: ”Det är inte mödan värt!”
och fnyser åt det,
säger Herren Sebaot.
Ni kommer med stulna,
halta och sjuka djur
och bär fram det som offer.
Ska jag ta emot det från er
med glädje? säger Herren.
14 Förbannad är den bedragare
som har ett djur av hankön
i sin hjord
och lovar att ge det,
men sedan offrar ett skadat[c] djur
till Herren.
För jag är en stor Kung,
säger Herren Sebaot,
och mitt namn är fruktat
bland hednafolken.
Sann och falsk visdom
13 (A) Är någon av er vis och förståndig, då ska han visa sina gärningar genom ett klokt, vänligt och gott uppträdande. 14 Men bär ni bitter avund och rivalitet[a] i ert hjärta, ska ni inte skryta och ljuga i strid mot sanningen. 15 (B) En sådan "vishet" kommer inte från ovan utan är jordisk, oandlig[b], demonisk. 16 (C) För där det finns avund och rivalitet, där finns också oordning och all slags ondska.
17 Men visheten från ovan är först och främst ren, dessutom fredlig, mild, följsam, full av barmhärtighet och goda frukter, opartisk[c] och uppriktig. 18 (D) Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.
Varning för begär
4 (E) Varifrån kommer alla strider och konflikter bland er? Kommer de inte från begären som kämpar i era kroppar? 2 Ni vill ha men får inget, ni mördar och avundas[d] men vinner inget. Ni kämpar och strider men har inget, därför att ni inte ber. 3 (F) Ni ber men får inget, därför att ni ber illa – för att slösa bort det på era njutningar.
4 (G) Ni otrogna, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud. 5 (H) Eller tror ni att det är tomma ord när Skriften säger[e]: "Svartsjukt[f] längtar Anden[g] som han låtit bo i oss?" 6 (I) Men större är nåden som han ger. Därför heter det: Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka.[h]
7 (J) Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så ska han fly från er. 8 (K) Närma er Gud, så ska han närma sig er. Rena era händer, ni syndare, och rena era hjärtan, ni splittrade. 9 (L) Klaga, sörj och gråt! Vänd ert skratt i sorg och er glädje i bedrövelse. 10 (M) Ödmjuka er inför Herren, så ska han upphöja er.
11 (N) Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar sin broder eller dömer sin broder förtalar och dömer lagen. Men om du dömer lagen är du inte lagens görare, utan dess domare. 12 En är lagstiftare och domare, han som har makt att frälsa och förgöra. Vem är du som dömer din nästa?
De tio spetälska
11 (A) På sin vandring mot Jerusalem tog Jesus vägen mellan Samarien och Galileen[a]. 12 (B) När han var på väg in i en by möttes han av tio spetälska män. De stannade på avstånd 13 och ropade: "Jesus, Mästare, förbarma dig över oss!" 14 (C) Han såg dem och sade till dem: "Gå och visa er för prästerna[b]." Och medan de var på väg dit, blev de rena.
15 När en av dem såg att han var botad, vände han tillbaka och prisade Gud med hög röst 16 och föll ner på sitt ansikte för Jesu fötter och tackade honom. Han var samarier.[c] 17 Jesus frågade honom: "Blev inte alla tio rena? Var är de nio andra? 18 Fanns det ingen som vände tillbaka för att ge Gud äran utom den här främlingen?" 19 Och han sade till honom: "Res dig och gå. Din tro har frälst dig."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation