Book of Common Prayer
Herrens gärningar mot sitt folk
105 [a]Tacka Herren, åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända
bland folken!
2 [b]Sjung till honom, lovsjung honom,
tala om alla hans under!
3 Ha er ära i hans heliga namn!
De som söker Herren
ska glädja sig av hjärtat.
4 Fråga efter Herren och hans makt,
sök alltid hans ansikte.
5 Tänk på de under han gjort,
på hans tecken
och hans muns domar,
6 ni Abrahams barn, hans tjänare,
ni Jakobs söner, hans utvalda.
7 Han är Herren vår Gud,
över hela jorden når hans domar.
8 [c]Han minns för evigt sitt förbund,
i tusen släktled ordet han gett,
9 [d]förbundet han slöt med Abraham
och eden han gav till Isak.
10 [e]Han bestämde det
för Jakob som en lag,
för Israel som ett evigt förbund:
11 "Till dig ger jag Kanaans land
som er arvedel och egendom."
12 Då var de en liten skara,
de var få och främlingar i landet.
13 [f]De vandrade från folk till folk,
från ett rike till ett annat.
14 [g]Han lät ingen förtrycka dem,
han straffade kungar
för deras skull:
15 "Rör inte mina smorda,
gör inte mina profeter något ont!"
16 [h]Han sände svält över landet
och lät dem lida brist på bröd,
17 [i]men han sände en man
framför dem,
Josef som såldes till slav.
18 [j]Man slog hans fötter i bojor
och lade järn om hans hals,
19 [k]tills det han sagt slog in
och Herrens ord
bevisade hans oskuld.
20 [l]Då släpptes han
på kungens befallning,
folkens härskare gav honom fri.
21 [m]Han satte honom till herre
över sitt hus,
till härskare över allt han ägde,
22 [n]till att binda[o] hans furstar
efter sin vilja
och lära hans äldste vishet.
23 [p]Och Israel kom till Egypten,
Jakob blev gäst i Hams land.
24 [q]Herren gjorde sitt folk
mycket fruktsamt,
starkare[r] än deras fiender.
25 [s]Han vände deras hjärtan
till att hata hans folk,
till att handla svekfullt
mot hans tjänare.
26 [t]Han sände Mose, sin tjänare,
och Aron som han utvalt.
27 [u]De gjorde hans tecken[v] bland dem
och under i Hams land.
28 [w]Han sände mörker
och allt blev mörkt,
och de stod inte emot[x] hans ord.
29 [y]Han förvandlade deras vatten
till blod
och lät deras fisk dö.
30 [z]Deras land vimlade av grodor,
ända in i deras kungars kamrar.
31 [aa]Han befallde,
och det kom flugsvärmar
och mygg
över hela deras rike.
32 [ab]Han gjorde regnet till hagel
och sände eldslågor i deras land.
33 Han slog ner deras vinstockar
och fikonträd
och knäckte träden i deras rike.
34 [ac]Han befallde,
och det kom gräshoppor
och gräshoppslarver
i oräknelig mängd.
35 De åt upp all grönska i landet,
slukade grödan på marken.
36 [ad]Han slog allt förstfött i landet,
förstlingen av all deras livskraft.
37 [ae]Så förde han ut dem
med silver och guld,
i hans stammar stapplade ingen.
38 Egypten gladde sig när de drog ut,
skräck för Israel hade fallit
över dem.
39 [af]Han bredde ut ett moln till skydd
och en eld till att lysa i natten.
40 [ag]De bad, och han sände vaktlar
och mättade dem
med bröd från himlen.
41 [ah]Han öppnade klippan
och vattnet flödade,
det rann i öknen som en ström,
42 för han tänkte på sitt heliga löfte
till sin tjänare Abraham.
Prästernas synd
2 Och nu kommer denna befallning till er, ni präster:
2 (A) Om ni inte vill höra,
om ni inte tar det till hjärtat
att ge ära åt mitt namn,
säger Herren Sebaot,
då ska jag sända förbannelse
över er.
Jag ska förbanna era välsignelser,
och jag har redan förbannat dem
eftersom ni inte tar det till hjärtat.
3 (B) Se, jag ska tillrättavisa era ättlingar
och kasta dynga[a] i ansiktet på er,
dynga från era högtidsoffer,
och ni ska bäras bort
tillsammans med den.
4 (C) Och ni ska förstå
att jag har gett er
denna befallning
för att mitt förbund med Levi
ska bestå, säger Herren Sebaot.
5 (D) Mitt förbund med honom
var liv och frid,
och jag gav honom det
för att han skulle vörda mig.
Och han vördade mig
och bävade för mitt namn.
6 Sann undervisning var i hans mun,
ingen orätt fanns på hans läppar.
I frid och uppriktighet
vandrade han med mig,
och han omvände många
från deras missgärningar.
7 (E) För prästens läppar
ska bevara kunskap,
och man ska hämta undervisning
från hans mun,
eftersom han är en budbärare
från Herren Sebaot.
8 Men ni har vikit av från vägen,
ni har fått många på fall
genom er undervisning.
Ni har fördärvat förbundet
med Levi, säger Herren Sebaot.
9 (F) Därför har jag också gjort er
föraktade och förnedrade
inför hela folket,
för ni har inte hållit er
till mina vägar
utan varit partiska
när ni undervisar.
Folkets trolöshet
10 (G) Har vi inte alla samme Far?
Har inte samme Gud skapat oss?
Varför begår vi då svek
mot varandra
och kränker våra fäders förbund?
11 (H) Juda har begått svek,
och avskyvärda ting
har gjorts i Israel och i Jerusalem.
Juda har kränkt
det som Herren håller heligt,
det som han älskar,
och de har gift sig med kvinnor
som dyrkar främmande gudar.
12 Herren ska utrota ur Jakobs tält
var och en som gör så,
både hög och låg[b]
och den som bär fram gåvor
till Herren Sebaot.
13 (I) Och dessutom gör ni detta:
Ni översköljer Herrens altare
med tårar, gråt och klagan,
eftersom han inte vill
se till offergåvan längre
eller ta emot något från er hand
med glädje.
14 Och ni frågar: ”Varför?”
Därför att Herren var vittne
mellan dig
och din ungdoms hustru.
Du har varit trolös mot henne,
trots att hon är din maka,
din hustru
som du ingått förbund med.
15 (J) Har inte han gjort dem till ett?
Det som är kvar av ande[c]
tillhör honom.
Och varför till ett?
Han söker ättlingar
som hör Gud till.
Så ta hand om er ande
och var inte trolös
mot din ungdoms hustru.
16 (K) Jag hatar skilsmässa,
säger Herren, Israels Gud,
och att man höljer sig i våld
som i en klädnad,
säger Herren Sebaot.
Så var på er vakt i er ande
och var inte trolösa.
Varningar till de rika
13 (A) Lyssna nu, ni som säger: "I dag eller i morgon ska vi resa till den eller den staden, stanna där ett år och göra affärer och tjäna pengar." 14 (B) Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en dimma som syns en liten stund och sedan försvinner. 15 (C) I stället borde ni säga: "Om Herren vill och vi får leva ska vi göra det eller det." 16 (D) Men nu skryter ni och är självsäkra. Allt sådant skryt är av ondo.
17 (E) Den som alltså förstår att göra det goda men inte gör det, han syndar.
5 (F) Lyssna nu, ni som är rika! Gråt och klaga över de olyckor som ska drabba er. 2 (G) Er rikedom är rutten och era kläder är malätna. 3 Ert guld och silver rostar, och rosten ska vittna mot er och förtära ert kött som eld. Ni har samlat skatter under de sista dagarna. 4 (H) Nu ropar den lön ni undanhållit arbetarna som skördat era åkrar, och skördefolkets rop har nått Herren Sebaots öron.[a] 5 (I) Ni har levt i lyx och överflöd på jorden, ni har gött era hjärtan på slaktdagen. 6 (J) Ni har dömt den rättfärdige[b] och dödat honom, och han gjorde inget motstånd mot er.
Guds rikes ankomst
20 (A) Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma, svarade han: "Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. 21 Ingen ska kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är mitt ibland er[a]."
22 (B) Till lärjungarna sade han: "Det ska komma en tid då ni längtar efter att få se en enda av Människosonens dagar, men ni kommer inte att få det. 23 (C) Man ska säga till er: Se, där är han! eller: Här är han. Men gå inte dit och följ inte med. 24 För liksom blixten flammar till och lyser från himlens ena ände till den andra, så ska Människosonen vara på sin dag. 25 (D) Men först måste han lida mycket och bli förkastad av det här släktet.
26 (E) Så som det var på Noas tid, så ska det vara under Människosonens dagar. 27 Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken. Då kom floden och gjorde slut på dem alla. 28 (F) På samma sätt var det på Lots tid[b]: de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, 29 (G) men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. 30 På samma sätt ska det bli den dag då Människosonen uppenbarar sig.
31 (H) Den dagen ska den som är uppe på taket och har sina saker i huset inte gå ner och hämta dem. På samma sätt ska den som är ute på åkern inte återvända hem. 32 (I) Tänk på Lots hustru! 33 (J) Den som försöker bevara sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv, han ska rädda det.
34 (K) Jag säger er: Den natten ska två ligga i samma säng. Den ene ska tas med och den andre lämnas kvar. 35 Två kvinnor ska mala[c] tillsammans. Den ena ska tas med och den andra lämnas kvar."[d] 37 (L) De frågade honom: "Var då, Herre?" Han svarade dem: "Där kroppen ligger, där samlas gamarna."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation