21 De glömde Gud, sin Frälsare,
    som gjort väldiga ting
        i Egypten,
22 [a]underbara verk i Hams land,
    förunderliga gärningar
        vid Röda havet.
23 [b]Han hotade att förgöra dem,
    men Mose, hans utvalde,
        ställde sig i vägen
    för att vända bort hans vrede
        från att fördärva dem.

24 [c]De föraktade det ljuvliga landet,
    de trodde inte hans ord.
25 De klagade i sina tält
    och lyssnade inte
        till Herrens röst.
26 [d]Då lyfte han sin hand mot dem
    och svor att låta dem falla i öknen,
27 [e]att låta deras barn
        falla bland hednafolken
    och spridas ut i länderna.

28 [f]De band sig till Baal-Peor
    och åt av offren till de döda,
29 de väckte Guds vrede
        med sina gärningar
    och en hemsökelse bröt ut
        bland dem.
30 [g]Men Pinechas steg fram
        och skipade rätt,
    och hemsökelsen hejdades.
31 [h]Det räknades honom
        till rättfärdighet
    från släkte till släkte, för evig tid.

32 [i]De väckte hans vrede
        vid Meribas vatten
    och Mose fick lida för deras skull,
33 [j]för de trotsade[k] hans ande
    så att tanklösa ord
        kom över hans läppar.

34 [l]De förgjorde inte folken
    som Herren befallt dem,
35 [m]de beblandade sig
        med hednafolken
    och lärde sig deras gärningar.
36 [n]De tjänade deras avgudar,
    och dessa blev en snara för dem.
37 [o]De offrade sina söner och döttrar
    åt onda andar,
38 [p]de spillde oskyldigt blod,
        sina söners och döttrars blod
    som de offrade åt
        Kanaans avgudar
    så att landet vanhelgades av blodet.
39 [q]De blev orena genom sina gärningar
    och var trolösa i allt de gjorde.

40 Då upptändes Herrens vrede
        mot hans folk,
    och han avskydde sin arvedel.
41 [r]Han gav dem
        i hednafolkens hand,
    och de som hatade dem
        fick härska över dem.
42 Deras fiender förtryckte dem,
    de kuvades under deras hand.
43 [s]Han räddade dem gång på gång,
    men de var upproriska
        i sina planer[t]
    och sjönk allt djupare
        genom sin synd.

44 Men han såg till dem i deras nöd
    när han hörde deras rop,
45 [u]han tänkte på sitt förbund med dem
    och förbarmade sig
        för sin stora nåds skull.
46 Han lät dem finna barmhärtighet
    hos alla som fört dem bort
        i fångenskap.

47 [v]Fräls oss, Herre vår Gud,
        och samla oss från hednafolken,
    så att vi får prisa ditt heliga namn
        och ha vår ära i att lova dig.


48 [w]Välsignad är Herren, Israels Gud,
        från evighet till evighet!
    Och allt folket ska säga: "Amen!"
        Halleluja!

Read full chapter