(A) Gud sade: ”Vattnet under himlen ska samlas till en enda plats så att det torra blir synligt.” Och det blev så.

Read full chapter

(A) Vem satte dörrar för havet
    när det bröt fram ur moderlivet,
när jag gav det moln till kläder
    och dimman till linda,
10 (B) när jag bestämde dess gräns
    och satte bom och dörrar
11 och sade: ”Hit men inte längre,
    här ska dina stolta vågor
        lägga sig”?

12 Har du under dina dagar
        befallt dagen att gry
    och visat gryningen dess plats
13 där den kan gripa jorden i dess hörn
    så att de gudlösa skakas bort
        från den?
14 Då ändrar jorden form
        som leran under sigillet,
    och allt träder fram som i ny dräkt.
15 (C) Då mister de gudlösa sitt ljus,
    och den höjda armen bryts av.

16 Har du stigit ner till havets källor
    och vandrat på djupets botten?
17 Har dödens portar visat sig för dig,
    har du sett dödsskuggans portar?
18 Har du sett ut över[a] jordens vidder?
    Berätta, om du förstår allt detta.

19 Var går vägen dit där ljuset bor,
    och var har mörkret sin boning,
20 så att du kan föra det till dess gräns
    och finna stigarna till dess hus?
21 Du vet det, du var ju född då,
    och dina dagars tal är stort!

22 Har du varit vid snöns förråd,
    har du sett haglets förråd
23 som jag sparar till nödens tid,
    till krigets och drabbningens dag?
24 (D) Var går vägen dit där ljuset[b] delar sig,
    där östanvinden breder ut sig
        över jorden?

25 (E) Vem öppnar rännor för regnflödet
    och banar väg för åskans blixt,
26 för att sända regn
        över folktomma trakter,
    öknar där ingen människa finns,
27 (F) för att mätta ödsliga ödemarker
    och ge växt åt gräsets brodd?
28 (G) Har regnet någon far?
    Vem födde daggens droppar?
29 (H) Från vilket sköte kom isen?
    Och vem födde himlens rimfrost?
30 Vattnet blir hårt som sten,
    djupets yta fryser till is.

31 (I) Kan du knyta samman
        Sjustjärnornas knippe
    eller lossa Orions band?
32 Kan du föra fram himlens tecken
        i rätt tid
    och leda Björnen[c] och dess ungar?
33 Förstår du himlens lagar,
    ordnar du dess välde över jorden?

34 Kan du höja din röst till molnen
        och få vattenflöden att täcka dig?
35 Kan du sända ut blixtarna
        så att de går ut
    och säger till dig: ”Här är vi”?
36 Vem har lagt vishet i det fördolda,
    och vem gav förstånd
        åt luftens tecken?[d]
37 Vem har vishet att räkna skyarna?
    Och vem tömmer ut
        himlens vattenkärl
38 när myllan är hård och fast
    och jordkokorna klibbat samman?

Read full chapter

Footnotes

  1. 38:18 sett ut över   Annan översättning: ”fatta”.
  2. 38:24 ljuset   Annan översättning: ”blixten”.
  3. 38:32 Björnen   Dvs Stora Björn med Karlavagnen. Annan översättning: ”Lejonet”.
  4. 38:36 det fördolda … luftens tecken   Annan översättning: ”det inre … hjärtat” eller ”hägern … tuppen”.

[a]Vid din tillrättavisning flydde de,
    för din dundrande röst
        skyndade de bort.
Berg höjde sig, dalar sänkte sig
    på den plats[b] du bestämt för dem.
[c]Du satte en gräns
        som vattnen inte får gå över,
    aldrig mer ska de täcka jorden.

10 Du låter källor flyta fram i dalarna,
    de forsar fram mellan bergen.
11 De vattnar markens alla djur,
    vildåsnor släcker sin törst.
12 Vid dem har himlens fåglar
        sina bon,
    bland grenarna hörs deras sång.
13 Du vattnar bergen från dina salar,
    jorden mättas av det du skapar.
14 [d]Du låter gräs skjuta upp för djuren
        och örter till människans tjänst[e].
    Så låter du bröd
        komma från jorden,
15 [f]och vin som ger glädje
        åt människans hjärta.
    Med olja ger du glans
        åt hennes ansikte,
    och brödet styrker hennes hjärta.

16 Herrens träd blir mättade,
    Libanons cedrar
        som han har planterat.
17 Fåglarna bygger där sina bon,
    storken har sitt hem i cypresserna.
18 Stenbockarna har fått
        de höga bergen,
    klyftorna är klippgrävlingars
        tillflykt.

19 [g]Månen har du gjort
        för att visa tider,
    solen vet när den ska gå ner.
20 Du sänder mörker
        och det blir natt,
    då kommer skogens alla djur
        i rörelse.
21 [h]Unga lejon ryter efter rov
    och begär sin föda av Gud.
22 Solen går upp,
    då drar de sig undan
        och lägger sig ner i sina hålor.
23 Då går människan ut till sin gärning
    och arbetar tills kvällen kommer.
24 [i]Hur mångfaldiga
        är inte dina verk, Herre!
    Med vishet har du gjort dem alla,
        jorden är full av vad du har
            skapat.
25 [j]Där är havet, det stora och vida,
    med ett oräkneligt vimmel av djur,
        både stora och små.
26 [k]Där går skeppen fram,
    och Leviatan som du skapat
        för att leka där.
27 [l]Alla hoppas de på dig,
    att du ska ge dem mat i rätt tid.
28 [m]Du ger dem och de samlar in,
    du öppnar din hand
        och de mättas av goda gåvor.
29 [n]Du döljer ditt ansikte
        och de blir förskräckta,
    du tar ifrån dem deras ande,
        de dör och blir åter till stoft.
30 [o]Du sänder din Ande, då skapas de
    och du förnyar jordens ansikte.

31 [p]Herrens härlighet
        bestå för evigt!
    Herren glädja sig
        över sina verk.
32 [q]Han ser på jorden och den bävar,
    han rör vid bergen och de ryker.

33 [r]Jag vill sjunga till Herren
        så länge jag lever,
    jag vill lovsjunga min Gud
        så länge jag är till.
34 [s]Må min bön behaga honom,
    jag vill glädja mig i Herren.
35 Må syndare försvinna från jorden
        och inga gudlösa mer finnas till.
    Lova Herren, min själ!
        Halleluja!

Read full chapter

Footnotes

  1. 104:7 1 Mos 1:9, Ps 18:16, 106:9.
  2. 104:8 Berg höjde sig, dalar sänkte sig på den plats   Annan översättning: "Upp över bergen, ner i dalarna, till den plats".
  3. 104:9 Job 38:8f, Ords 8:29, Jer 5:22.
  4. 104:14 1 Mos 1:11f, 29f, Job 28:5, Ps 147:8f.
  5. 104:14 till människans tjänst   Annan översättning: "för människan att odla".
  6. 104:15 Dom 9:13.
  7. 104:19 1 Mos 1:14.
  8. 104:21 Job 39:1.
  9. 104:24 Ps 40:6, 92:6, 111:2f.
  10. 104:25 1 Mos 1:21, Ps 69:35.
  11. 104:26 Job 40:10, 20f, Ps 74:14, 107:23.
  12. 104:27 Job 39:3, Ps 136:25, 145:15f, 147:9.
  13. 104:28 Matt 6:26.
  14. 104:29 Job 34:14f, Ps 90:3, 146:4, Pred 12:7.
  15. 104:30 Job 33:4, Upp 21:1f.
  16. 104:31 1 Mos 1:31, Ps 111:10.
  17. 104:32 Ps 144:5.
  18. 104:33 Ps 34:2, 63:5, 146:2.
  19. 104:34 Ps 19:15, 71:8.

29 (A) när han satte en gräns för havet
    och vattnet stannade
        där han befallt,
    när han lade jordens grund,

Read full chapter

22 (A) Skulle ni inte frukta mig,
        säger Herren,
    skulle ni inte bäva för mig,
        jag som har satt sand
            till gräns för havet,
        till en evig gräns
            som det inte kan överskrida.
    Hur dess vågor än svallar
        förmår de inget,
    och hur de än brusar
        kan de inte komma över den.

Read full chapter