M’Cheyne Bible Reading Plan
Davids sista ord
23 Dessa var Davids sista ord:
”David, Jishajs son, talar,
han som Gud upphöjde,
han som smordes till kung av Jakobs Gud,
han som är sångaren av Israels sånger.
2 Herrens Ande talade genom mig,
och hans ord var på min tunga.
3 Israels Gud, Israels klippa, sa till mig:
’Den som regerar rättfärdigt, den som styr sitt folk i fruktan för Gud,
4 han ska vara som morgonens ljus,[a]
ja, som en klar morgon utan minsta moln,
som friskheten i det gröna gräset där det spirar efter regnet’.
5 Det är väl så med min ätt inför Gud?
Ja, Gud har ingått ett evigt förbund med mig.
Hans förbund är evigt och bindande. Han håller sina löften.
Ja, allt som tjänar mig till frälsning och allt jag önskar låter han växa fram.
6 Men onda män är som törnen som kastas bort,
man tar inte i dem med händerna.
7 Den som vill röra vid dem
måste ha skarpa verktyg av järn eller spjutskaft,
och sedan bränner man dem.”
Davids hjältar
(1 Krön 11:10-41)
8 Här följer namnen på Davids hjältar. Jishboshet från Takemon var den förnämste bland ”de tre”[b], han som vid ett tillfälle dödade 800 man med sitt spjut.
9 Närmast honom kom Elasar, son till Dodo av Achoachs släkt. Han var också en av de tre. Han var tillsammans med David vid Pas Dammim när filistéerna hånade dem och var samlade till strid. Israeliterna drog sig tillbaka. 10 Han dödade filistéer ända tills hans hand var så trött att den satt som fastklistrad vid svärdet och genom honom utförde Herren en stor räddning den dagen. Resten av armén återvände till Elasar men bara för att ta byte.
11 Sedan kom Shamma, son till Age från Harar. En gång hade filistéerna samlats vid Lechja.[c] Där fanns en åker full med ärter. Israeliterna flydde för filistéerna, 12 men Shamma ställde sig mitt på åkern, försvarade den, slog filistéerna och genom honom utförde Herren en stor räddning.
13 En dag under skördetiden begav sig tre av de trettio förnämsta kämparna till David i Adullams grotta, medan en avdelning filistéer hade slagit läger i Refaimdalen. 14 David befann sig i borgen och en filisteisk utpost fanns i Betlehem.
15 David sa längtansfullt: ”Ack, om någon kunde hämta lite vatten från källan vid porten till Betlehem!” 16 De tre hjältarna bröt sig då igenom filistéernas läger och hämtade upp vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och förde det med sig tillbaka till David. Men David vägrade att dricka det och hällde ut det som ett dryckesoffer till Herren.
17 ”Nej, Herren förbjude att jag skulle göra något sådant!” sa han. ”Skulle jag dricka blodet av dessa män som riskerat sina liv?” Han ville inte dricka det.
Sådana var de tre hjältarnas bedrifter.
18 Avishaj, Serujas son och Joavs bror, var befälhavare för de trettio[d]. En gång dödade han 300 man med sitt spjut och han blev lika berömd som ”de tre”. 19 Hans anseende blev större än någon bland de tre och han blev deras befälhavare, men han räknades inte som en av dem.
20 Benaja var son till Jojada och en tapper soldat från Kavseel. Han gjorde många stordåd och dödade två av Moabs bästa män[e]. Han gick också ner och slog ihjäl ett lejon i en brunn en snöig dag. 21 En annan gång dödade han en storväxt egypter som var beväpnad med ett spjut. Benaja gick fram till honom beväpnad med en stav. Han ryckte spjutet från egypterns hand och dödade honom med det. 22 Sådana var Benajas, Jojadas sons, bedrifter, och han fick stort anseende bland de tre hjältarna. 23 Han var mer berömd än de trettio, men han räknades inte med bland de tre. David gav honom befälet över sin livvakt.
24 Asael, Joavs bror, var bland de trettio liksom:
Elchanan, Dodos son, från Betlehem,
25 Shamma från Harod,
Elika från Harod,
26 Heles från Pelet, Ira, Ickeshs son från Tekoa,
27 Avieser från Anatot,
Mebunnai[f] från Hushas släkt,
28 Salmon från Achoachs släkt,
Mahraj från Netofa,
29 Helev, Baanas son, från Netofa,
Ittaj, Rivajs son, från Giva i Benjamin
30 Benaja från Piraton,
Hiddaj från Nachale Gaash,
31 Avi-Alvon från Arava,
Asmavet från Bachurim,
32 Eljachba från Shaalvon,
Jashens söner,
Jonatan, 33 Shamma från Harar, Achiam,
Sharars son, från Arar,
34 Elifelet, Achasbajs son, från Maaka,
Eliam, Achitofels son, från Gilo,
35 Hesro från Karmel,
Paaraj från Arav,
36 Jigal, Natans son, från Sova,
Bani av Gads stam,
37 Selek från Ammon,
Nachraj från Beerot, Joavs, Serujas sons, väpnare,
38 Ira av Jeters släkt,
Garev av Jeters släkt
39 samt hettiten Uria.
Allt som allt var de trettiosju man.
Rättfärdiga genom tron
3 Vilka dårar ni är, ni galater! Vem är det som har förhäxat er så? Ni har ju fått Jesus Kristus framställd för er som korsfäst. 2 Jag vill veta en enda sak: var det genom att hålla lagen som ni fick ta emot Anden, eller var det för att ni trodde på budskapet ni fick höra? 3 Är ni sådana dårar? Ni började i Anden, men ska ni nu sluta med mänskliga ansträngningar? 4 Ni har fått lida så mycket. Inte var det väl i onödan? Det kunde väl bara inte vara i onödan? 5 Han som ger er Anden och utför under ibland er, gör han det för att ni håller lagen eller för att ni tror på budskapet ni har fått höra?
6 Tänk på Abraham: ”Han trodde Gud, och därför räknades han som rättfärdig.”[a] 7 Ni ska alltså veta, att det är de som tror som är Abrahams barn. 8 Skriften förutsåg att Gud skulle göra hedningarna rättfärdiga genom deras tro. Därför lät han Abraham få dessa glada nyheter redan i förväg: ”Genom dig ska alla folk bli välsignade.”[b] 9 Därför blir alla som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.
10 Men de som litar på laggärningar är under förbannelse. Det står ju skrivet: ”Förbannelse över var och en som inte håller allt som står skrivet i lagens bok och gör det.”[c] 11 Och att ingen kan bli rättfärdig inför Gud genom lagen, det är helt klart, eftersom ”den som är rättfärdig genom tro ska leva.”[d] 12 Lagen bygger inte på tron, utan: ”Den som håller buden ska leva genom dem.”[e] 13 Men Kristus har köpt oss fria från lagens förbannelse genom att själv bli till förbannelse för vår skull. Det står ju skrivet: ”Den som är upphängd på trä är förbannad.”[f] 14 Så skulle hedningarna i Kristus Jesus få del av den välsignelse som gavs åt Abraham och vi den utlovade Anden genom tron.
Guds löfte är viktigare än Moses lag
15 Syskon, låt mig ta ett exempel från vardagslivet: om ett mänskligt förbund har vunnit laga kraft, kan ingen sedan ändra det eller lägga till något. 16 Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma.[g] Det står inte ”åt dina avkomlingar”, som det skulle ha gjort om det gällde många. Nej, hans avkomma syftade på en enda person, och det var Kristus. 17 Vad jag vill säga är alltså detta: Guds förbund, som han i förväg giltigförklarat, kan inte ogiltigförklaras av lagen, som gavs fyrahundratrettio år senare. 18 Om arvet var beroende av lagen, då skulle det ju inte vara beroende av löftet. Men nu har Gud gett arvet till Abraham genom ett löfte.
19 Vad var då syftet med lagen? Jo, den var ett tillägg för överträdelsernas skull och skulle gälla tills avkomman kom, han som hade fått löftet. Den utfärdades genom änglar och en medlare. 20 Medlaren företräder dock inte bara en, men Gud är en.
21 Finns det då en konflikt mellan lagen och Guds löften? Nej, naturligtvis inte! Om vi hade fått en lag som kunde ge liv, då hade rättfärdigheten verkligen berott av lagen. 22 Men nu har Skriften inneslutit allt under synden. Därför ges det utlovade genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror.
23 Innan tron kom hölls vi i förvar av lagen, inspärrade, tills tron uppenbarades. 24 Lagen vägledde oss tills Kristus kom och vi kunde göras rättfärdiga genom tron. 25 Och nu när tron har kommit, står vi inte längre under den vägledaren.
Guds barn genom tron
26 Alla är ni genom tron Guds barn i Kristus Jesus. 27 Om ni är döpta in i Kristus har ni ju iklätt er Kristus. 28 Därför är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. 29 Men om ni tillhör Kristus, då är ni också Abrahams avkomlingar och arvtagare enligt löftet.
Dom över Egypten
30 Herrens ord kom till mig: 2 ”Du människa, profetera och säg: ’Så säger Herren, Herren: Jämra er och säg: Ve denna dag!
3 Dagen är nära,
Herrens dag är nära.
Det blir en dag med moln,
då tiden är inne för folken.
4 Ett svärd ska komma mot Egypten,
och ångest ska drabba Kush,
när de slagna faller i Egypten.
Dess överflöd förs bort
och dess grundvalar rivs upp.
5 Kush, Put, Lud, en främmande skara från alla håll och Kub, samt folk från förbundets land ska falla med dem för svärdet.
6 Så säger Herren:
Alla Egyptens allierade ska falla
och dess stolta styrka störtas.
Från Migdol till Assuan
ska de falla för svärd, säger Herren, Herren.
7 Landet ska ligga ödelagt bland ödelagda länder
och städerna i ruiner bland ruinstäder.
8 Då ska de inse att jag är Herren,
när jag sätter Egypten i brand
och låter alla dess hjälpare krossas.
9 På den dagen ska budbärare gå ut från mig på skepp för att sätta skräck i Kush mitt i dess trygghet. Ängslan ska komma över dem på Egyptens dag. Den kommer!
10 Så säger Herren, Herren:
Genom Nebukadnessar, kungen av Babylonien,
ska jag göra slut på Egyptens överflöd.
11 Han och hans armé, de grymmaste bland folk,
ska föras dit för att förgöra landet.
De ska dra sina svärd mot Egypten,
och landet ska fyllas med de stupade.
12 Jag ska låta Nilen torka upp och sälja landet till onda människor.
Jag ska låta främlingar ödelägga landet och allt som finns där.
Jag, Herren, har talat.
13 Så säger Herren, Herren:
Jag ska krossa avgudarna
och utplåna stoderna vid Memfis.
Det ska inte mer finnas någon furste i Egypten.
Jag ska låta fruktan råda i landet.
14 Jag ska ödelägga Patros,
sätta Soan i brand och verkställa domen över No.
15 Jag ska ösa ut min vrede över Sin, Egyptens fästning,
och utplåna Nos överflöd.
16 Jag ska sätta eld på Egypten.
Sin ska gripas av ångest,
No ska stormas, och för Memfis ska dagen bli mörk.
17 De unga männen i On och Pi-Beset ska falla för svärd,
och från städerna[a] ska man föras bort i fångenskap.
18 I Tachpanches blir dagen mörk
när jag bryter sönder Egyptens ok och dess stolta makt tar slut.
Moln ska övertäcka det, och dess döttrar[b] ska föras bort.
19 Så ska jag verkställa min dom över Egypten.
Då ska de inse att jag är Herren.’ ”
Faraos armar bryts
20 I det elfte året, på sjunde dagen i första månaden[c], kom Herrens ord till mig: 21 ”Du människa, jag har brutit armen på farao, den egyptiske kungen, och ingen har bundit upp och spjälat eller lindat den så att den kan bli stark nog att lyfta ett svärd igen. 22 Så säger Herren, Herren: Jag ska ta itu med farao, kungen av Egypten, och jag ska bryta båda hans armar, både den starka och den brutna, och jag ska låta svärdet falla ur hans hand. 23 Jag ska skingra egypterna bland folken och sprida ut dem till andra länder. 24 Jag ska styrka den babyloniske kungens armar och sätta mitt svärd i hans hand. Men faraos armar ska jag bryta, så att han kommer att jämra sig inför honom som en dödligt sårad.
25 Jag ska styrka den babyloniske kungens händer, men faraos armar ska hänga obrukbara. Då ska de inse att jag är Herren, när jag sätter mitt svärd i den babyloniske kungens hand och han svingar det över Egypten. 26 Jag ska skingra egypterna bland folken och sprida ut dem till andra länder. Då ska de inse att jag är Herren.”
38 Ändå är han barmhärtig och försonar missgärning,
han vill inte förgöra.
Många gånger höll han tillbaka sin vrede,
lät inte sin vredes glöd flamma upp.
39 Han kom ihåg att de bara var mänskliga varelser
som försvinner som en vindpust,
för att inte komma åter.
40 Hur många gånger gjorde de inte uppror mot honom i öknen
och bedrövade honom i ödemarken!
41 Gång på gång frestade de Gud
och gjorde Israels Helige bedrövad.
42 De kom inte ihåg den makt som han visade
när han befriade dem från fienden,
43 när han gjorde sina tecken i Egypten
och sina under på Soans slätter.
44 Han förvandlade deras floder till blod,
och de kunde inte dricka vatten ur bäckarna.
45 Han sände stora svärmar med flugor som åt dem
och grodor som förstörde.
46 Han gav deras gröda åt gräshoppor
och deras skörd åt skadedjur.[a]
47 Han förstörde deras vinrankor med hagel
och mullbärsfikonträden med slagregn[b].
48 Han utlämnade deras boskap åt hagel
och deras hjordar åt blixten.[c]
49 Han släppte loss sin glödande vrede över dem,
vrede, harm och förbittring,
en skara av olycksänglar.
50 Han gav sin vrede fritt utlopp
och skonade inte deras liv,
utan lät dem dö av pest.
51 Han slog allt förstfött i Egypten,
de förstfödda av manligt kön i Hams hyddor.
52 Han ledde ut sitt folk som en flock,
han ledde dem som en hjord genom öknen.
53 Han ledde dem tryggt, så att de inte behövde frukta,
och havet täckte deras fiender.
54 Han ledde dem till gränsen av sitt heliga land,
till det berg som hans makts hand hade erövrat.
55 Han drev bort folken framför dem,
han delade ut deras land som arvedel
och lät Israels stammar bosätta sig i deras tält.
56 Men de prövade Gud, den Högste, var upproriska mot honom
och höll inte hans befallningar.
57 De vände sig bort i trolöshet som sina fäder,
bort, som en förrädisk båge.
58 De retade upp honom med sina offerplatser
och gjorde honom svartsjuk med sina avgudabilder.
59 När Gud hörde dem blev han vred,
och han förkastade Israel helt.
60 Han övergav sin boning i Shilo,
det tält han hade satt upp bland människorna.
61 Han lät sin makt[d] föras bort i fångenskap
och överlämnade sin härlighet i fiendehänder.
62 Han överlämnade sitt folk åt svärdet
och var vred på sin egendom.
63 Deras unga män förtärdes av eld,
och för deras unga flickor sjöngs aldrig någon bröllopssång.
64 Prästerna dödades med svärd
och deras änkor kunde inte hålla någon dödsklagan.
65 Då vaknade Herren, som ur en sömn,
som en krigare som varit upprymd av vin.
66 Han slog tillbaka sina fiender,
han skickade bort dem till evig skam.
67 Han förkastade Josefs boningar,
han utvalde inte Efraims stam.
68 I stället utvalde han Judas stam
och berget Sion som han älskade.
69 Där byggde han sin helgedom likt höjderna,
lika orubbligt som jorden som han grundlagt för evigt.
70 Han utsåg David till sin tjänare
och hämtade honom från fårfållorna.
71 Från fåren hämtade han honom,
för att bli herde för hans folk Jakob,
för Israel, hans arvedel.
72 Han var herde för dem med ett uppriktigt hjärta,
han ledde dem med skicklig hand.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.