M’Cheyne Bible Reading Plan
Mordet på Ish-Boshet
4 När Sauls son Ish-Boshet hörde om Avners död i Hebron, tappade han modet och hela Israels folk blev förskräckt. 2 Ish-Boshet hade i sin tjänst två män som var ledare för plundringsstyrkorna. Den ene hette Baana och den andre Rekav. De var söner till Rimmon som kom från Beerot i Benjamins land. Även Beerot brukar räknas till Benjamin. 3 Invånarna i Beerot flydde till Gittajim där de sedan dess bor som invandrare.
4 Jonatan, Sauls son, hade en son som var förlamad i fötterna. Han var fem år gammal när budet om Saul och Jonatan kom från Jisreel. Barnflickan flydde då med pojken, men under den skyndsamma flykten föll han så att han skadade fötterna. Han hette Mefivoshet.[a]
5 Rekav och Baana, söner till Rimmon i Beerot, kom till Ish-Boshets hus när det var som hetast på dagen och medan Ish-Boshet sov middag. 6 De gick in i det inre av huset, som om de kommit för att hämta vete, och stack honom i magen. Sedan smet Rekav och hans bror Baana ut.[b] 7 De kom alltså in i huset när han låg på sin bädd i sovrummet. De stack ihjäl honom och högg av honom huvudet. Sedan tog de huvudet med sig och flydde hela natten genom öknen och undkom. 8 I Hebron överlämnade de Ish-Boshets huvud till David.
”Se här!” sa de. ”Detta är Ish-Boshets huvud! Han var son till din fiende Saul som försökte döda dig. I dag har Herren gett dig, min herre och kung, hämnd på Saul och hela hans familj.”
9 Men David svarade Rekav och Baana, söner till Rimmon från Beerot: ”Så sant Herren lever, som räddat mig från all nöd, 10 den man som talade om för mig att Saul var död och som trodde sig komma med goda nyheter, honom grep jag i Siklag och dödade. Det var den belöning han fick av mig för sina nyheter. 11 Därför är det inte mer än rätt att jag nu, när ogudaktiga män har dödat en oskyldig man i hans eget hus och till och med i hans egen säng, kräver hämnd för hans liv. Ni ska utplånas från jorden!”
12 På Davids befallning kom sedan hans män och dödade Baana och Rekav. Man högg av deras händer och fötter och hängde upp kropparna bredvid dammen i Hebron.[c] Men Ish-Boshets huvud begravdes i Avners grav i Hebron.
5 Nu kom alla Israels stammar till David i Hebron och sa: ”Vi är ditt eget kött och blod! 2 Redan när Saul var kung var det du som anförde Israel i strid. Herren sa till dig: ’Du ska vara herde för mitt folk Israel, du ska vara furste över Israel!’ ”
3 Alla de äldste i Israel kom alltså nu till kung David i Hebron. David slöt ett förbund med dem inför Herren där i Hebron och de smorde honom till kung över Israel. 4 David var trettio år när han blev kung och han regerade i fyrtio år. 5 Först regerade han över Juda i Hebron i sju och ett halvt år och sedan regerade han i Jerusalem över både Israel och Juda under trettiotre år.
Davids rike upprättas evigt
(5:6—10:19)
David intar Jerusalem
(1 Krön 11:4-9; 14:1-2)
6 David ledde nu sina trupper mot Jerusalem för att strida mot jevuséerna som bodde där. ”Här kommer du inte in!” sa jevuséerna till honom. ”Till och med blinda och lama kan driva bort dig härifrån!” De menade att David inte kunde komma in där.
7 David intog då Sions borg, Davids stad. 8 David sa då: ”Den som vill slå jevuséerna ska genom vattentunneln nå fram till dessa blinda och lama som David hatar.[d]” Detta är ursprunget till talesättet: ” ’Blinda och lama’ får inte komma in i huset.”
9 David bosatte sig i borgen och han kallade den Davids stad. Han byggde upp staden med utgångspunkt från Millo[e] och sedan vidare inåt. 10 David blev allt mäktigare, för Herren härskarornas Gud var med honom.
11 Kung Hiram i Tyros skickade budbärare till David med stockar av cederträ och med snickare och murare för att bygga Davids palats. 12 Nu förstod David att Herren hade befäst hans kungadöme och upphöjt det för hans folk Israels skull.
13 Efter det att David flyttat från Hebron till Jerusalem, tog han sig fler hustrur och bihustrur och fick många söner och döttrar. 14 Dessa söner föddes åt honom i Jerusalem: Shammua, Shovav, Natan, Salomo, 15 Jivchar, Elishua, Nefeg, Jafia, 16 Elishama, Eljada och Elifelet.
David besegrar filistéerna
(1 Krön 14:8-17)
17 Filistéerna fick höra att David var smord till kung över Israel och de gav sig ut efter honom.[f] Men David fick höra om det och gick ner till borgen. 18 Filistéerna for fram och spred ut sig i Refaimdalen.
19 Då frågade David Herren: ”Ska jag dra ut mot filistéerna? Kommer du att överlämna dem åt mig?”
Herren svarade: ”Ja, gå! Jag ska överlämna dem åt dig!”
20 David gick då till Baal-Perasim och slog filistéerna där. ”Herren har brutit ner mina fiender genom min hand liksom vatten som bryter fram”, sa han. Det är därför platsen kallas Baal-Perasim[g]. 21 David och hans trupper lade också beslag på många avgudar som hade lämnats kvar av filistéerna.[h]
22 Men filistéerna steg upp och spred sig i Refaimdalen. 23 När David frågade Herren, svarade han: ”Du ska inte gå efter dem utan ta en omväg runt bakaträden! 24 Gå till attack när du hör ljudet som av en här på marsch i trädtopparna! Då har Herren gått före dig för att slå filistéernas armé.”
25 David gjorde som Herren hade befallt honom och han slog ner filistéer från Givon ända till Geser.
Kristus har uppstått från de döda
15 Syskon, låt mig nu få påminna er om evangeliet som jag förkunnade för er, och som ni tog emot och grundar er tro på, 2 och genom vilket ni ju räddas, om ni bara håller fast vid min förkunnelse. För om ni inte gör det, då är er tro meningslös.
3 Kärnan i det budskap som jag gav vidare till er, och som jag själv hade tagit emot, var följande: Kristus dog för våra synder, i enlighet med Skrifterna. 4 Han begravdes, men på den tredje[a] dagen uppstod han från de döda, i enlighet med Skrifterna. 5 Han visade sig för Kefas och sedan för de övriga av de tolv. 6 Efter det visade han sig för mer än femhundra troende på samma gång. De flesta av dessa lever fortfarande, men några har somnat in. 7 Lite senare visade han sig för Jakob[b], och sedan för alla apostlarna. 8 Allra sist visade han sig också för mig, som är som ett ofullgånget foster. 9 Jag är ju den minst betydande av alla apostlar, och borde egentligen inte få kallas apostel alls, eftersom jag tidigare förföljde Guds församling.[c]
10 Men på grund av Guds nåd är jag nu vad jag är. Och den nåd han visade mig har inte varit förgäves. Jag har arbetat hårdare än någon annan apostel, fast inte i egen kraft utan tack vare Guds nåd som har varit med mig. 11 Och om det nu var jag eller de andra apostlarna spelar ingen roll, för detta är vad vi förkunnar, och detta är vad ni har kommit till tro på.
Vi ska uppstå från de döda
12 Men om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då vissa av er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda? 13 Om ingen uppståndelse från de döda finns, då har ju inte heller Kristus uppstått. 14 Och om Kristus inte har uppstått, då är vår förkunnelse bara tomt prat, och er tro är också tom. 15 Då avslöjas också vi som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat att Gud uppväckte Kristus från de döda, trots att han inte gjorde det, om man nu får tro att de döda inte uppstår. 16 Kristus kan ju inte ha uppstått om inga döda uppstår. 17 Men om Kristus aldrig uppstod från de döda, då är er tro meningslös, och ni är fortfarande kvar i era synder. 18 Då skulle också de som trodde på Kristus när de dog ha gått förlorade. 19 Om vårt hopp till Kristus bara gäller livet här, då är det verkligen mer synd om oss än om någon annan.
20 Men nu är det faktiskt så att Kristus har uppstått från de döda, som den första av alla dem som somnat in. 21 Döden kom in genom en människa, och därför kom också uppståndelsen från de döda genom en människa. 22 Alla dör i Adam, och på samma sätt får alla nytt liv i Kristus. 23 Men alla i en bestämd ordning: Kristus först, och när han kommer tillbaka, alla de som tillhör honom. 24 Sedan kommer slutet, då Kristus ska överlämna riket till Gud, Fadern, sedan han har utplånat alla härskare och makter och krafter. 25 Kristus måste nämligen regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter.[d] 26 Och den sista fienden som utplånas är döden, 27 för Gud har ”lagt allting under hans fötter.”[e] När det står att ”allting” har lagts under hans fötter betyder det naturligtvis inte att det även gäller Gud själv, eftersom det var han som lade allting under sin Son. 28 Men när allting sedan har lagts under honom, ska han underordna sig den som lade allting under honom, så att Gud blir allt i alla.
29 Vad uträttar de som låter döpa sig för de döda? Om de döda inte uppstår, varför låter man då döpa sig för dem?[f] 30 Och vi, varför skulle vi dag ut och dag in riskera livet? 31 Ja, syskon, ni som är min stolthet i vår Herre Kristus Jesus, jag har verkligen varje dag varit nära att mista livet. 32 Om jag kämpade mot vilddjuren[g] i Efesos på mänskligt vis, vad skulle det ha varit för mening med det? Om de döda inte uppstår,
”låt oss äta och dricka,
imorgon ska vi ju ändå dö!”[h]
33 Men låt er inte luras. ”Av dåligt sällskap får man dåliga vanor.”[i] 34 Börja därför tänka klart igen, och sluta upp med att synda. Några av er verkar ju fullständigt sakna kunskap om Gud. Ni borde skämmas, säger jag!
Vi ska få en ny kropp
35 Nu kanske någon invänder: ”Men hur uppstår de döda? Vilka slags kroppar får de när de kommer?” 36 Så oförståndigt! Det du sår måste ju först dö för att sedan få liv. 37 Och det du sår är inte den planta som växer upp utan bara ett frö, ett vetekorn eller något annat. 38 Gud har ju bestämt hur varje växt ska se ut, och olika frön ger olika växter. 39 Det finns olika slags kroppar. Människor har ett slags kropp och djuren har andra slags kroppar, fåglarna har sina och fiskarna sina. 40 Det finns också himmelska kroppar, liksom jordiska, och de himmelska har en annan glans än de jordiska. 41 Solen har sin glans, och månen har sin, så också stjärnorna, som lyser med olika glans.
42 Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt. 43 Det som sås i förakt uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft. 44 Det som sås som en fysisk kropp uppstår som en andlig kropp. När det nu finns en fysisk kropp, finns det också en andlig.
45 Det står ju skrivet: ”Den första människan, Adam, blev en levande varelse.”[j] Men den andre Adam[k] blev en ande som ger liv. 46 Det andliga kommer alltså inte först, utan det fysiska, och sedan kommer det andliga. 47 Den första människan kom från jorden och var av jord, men den andra människan kom från himlen. 48 Som den jordiska var är också de jordiska, och som den himmelska är, är också de himmelska. 49 Liksom vi blev en avbild av den jordiska, så ska vi också bli en avbild av den himmelska.
50 Vad jag menar är alltså detta, syskon: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och inte heller kan det förgängliga ärva oförgänglighet. 51 Men jag berättar en hemlighet: en del av oss kommer inte att dö. Men vi ska alla förvandlas, 52 blixtsnabbt, på ett enda ögonblick, när den sista trumpeten ljuder. För den kommer att ljuda, och då uppstår de döda, i oförgänglighet, och vi förvandlas. 53 Det förgängliga måste kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet. 54 Och när det förgängliga har klätts i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet, då har det som står skrivet gått i uppfyllelse:
56 Dödens udd är synden, och synden får sin kraft från lagen. 57 Men tack Gud, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.
58 Stå därför fasta och orubbliga, mina kära syskon. Ni vet ju att det ni gör för Herren inte är förgäves.
Dom över falska profeter
13 Herrens ord kom till mig: 2 ”Människa, profetera mot Israels profeter som profeterar, säg till dem som profeterar utifrån sina egna ingivelser: Hör Herrens ord! 3 Så säger Herren, Herren: Ve de dåraktiga profeter som följer sin egen ande och som inte har sett någonting! 4 Dina profeter, Israel, är som schakaler bland ruiner. 5 Ni har inte gått upp till rämnorna i muren, inte byggt upp muren runt israeliterna, så att de kan stå emot i striden på Herrens dag. 6 De ser falska syner och deras spådomar är lögn. De säger: ’Så säger Herren’, trots att Herren inte har sänt dem. Ändå räknar de med att deras ord ska gå i uppfyllelse. 7 Har det inte varit falska syner ni sett och lögnaktiga siarord som ni uttalat när ni säger: ’Så säger Herren’, fast jag inte har talat?
8 Därför säger Herren, Herren: Eftersom ni talar falska ord och ser lögnaktiga syner, är jag emot er, säger Herren, Herren. 9 Jag ska ta tag i de profeter som ser falska syner och talar lögnaktiga siarord. De ska inte få tillhöra mitt folks råd, inte skrivas in i israeliternas släktregister, och inte heller får de komma in i Israels land. Då ska ni inse att jag är Herren, Herren.
10 De har lett mitt folk vilse genom att säga: ’Allt är väl’, när det inte alls är väl. När de bygger en mur, kalkar de den vit. 11 Säg till dessa som håller på med att kalka den att muren kommer att falla. Slagregn ska komma, hagel falla och stormvind bryta lös. 12 Och när muren faller ska man fråga er: ’Var är nu kalken ni strök på?’
13 Därför säger Herren, Herren: Jag ska i min vrede släppa lös en stormvind, i mitt raseri låta ett slagregn falla, och i min vredesglöd hagel föröda. 14 Jag ska bryta ner muren ni kalkat och jämna den med marken, så att grunden ligger bar. Och när den faller ska ni gå under därinne. Då ska ni inse att jag är Herren. 15 Så ska jag uttömma min vrede mot muren och mot dem som kalkade den. Jag ska säga till er: Muren är borta, liksom de som kalkade den, 16 de profeter i Israel som profeterade om Jerusalem och såg syner att allt var väl, när det inte alls var väl, säger Herren, Herren.
17 Du människa, vänd dig mot de kvinnor bland ditt folk som profeterar utifrån sina egna ingivelser. Profetera mot dem 18 och säg: ’Så säger Herren, Herren: Ve dessa som syr band för alla handleder och gör slöjor i olika längder för alla huvuden, för att fånga människoliv! Fångar ni mitt folks liv medan ni skonar era egna?[a] 19 För några handfull korn och några brödbitar vanhelgar ni mig inför mitt folk. Ni dödar dem som inte ska dö och låter dem leva som inte ska leva. Ni ljuger för mitt folk som gärna lyssnar på lögn.
20 Därför säger Herren, Herren: Jag ska agera mot era band som ni fångar människoliv med, som fåglar[b], jag ska slita dem från era armar. Jag ska släppa dem fria som ni har fångat som fåglar. 21 Jag ska slita av era slöjor och rädda mitt folk ur ert grepp. De ska inte längre vara ett byte för er. Då ska ni inse att jag är Herren. 22 Med era lögner har ni slagit ner modet på den rättfärdige, när jag inte ville bedröva honom. Ni har uppmuntrat den gudlöse, så att han inte vänder om från sitt onda leverne och räddar sitt liv. 23 Därför ska ni inte längre se falska syner eller spådomar. Jag ska befria mitt folk ur era händer. Då ska ni inse att jag är Herren.’ ”
Sann och falsk trygghet
52 För körledaren. Maskil. Av David, 2 när Doeg från Edom hade berättat för Saul att David gått till Achimeleks hus.
3 Varför skryter du över det onda, du mäktige?
Guds nåd består för alltid.[a]
4 Din tunga tänker ut fördärv,
den är vass som en rakkniv,
och liksom dina handlingar full av svek.
5 Du älskar det onda mer än det goda,
lögn mer än sanning. Séla
6 Du älskar ord som ger skada
och tal som är svekfullt.
7 Men Gud kommer att slå ner dig för alltid,
gripa dig, dra iväg dig från ditt tält
och utrota dig från de levandes land. Séla
8 De rättfärdiga ska se det och bli rädda.
De kommer att skratta åt honom:
9 ”Se, här är en man som inte gjorde Gud till sin fästning,
utan litade på sin rikedom
och sökte styrka i sitt fördärv.”
10 Men jag är som ett olivträd,
som grönskar i Guds hus.
För alltid och i evighet
förtröstar jag på Guds nåd.
11 Jag vill för evigt prisa dig för vad du gjort,
inför dina fromma hoppas på ditt namn,
ty det är gott.
Gudsförnekelsens dårskap
(Ps 14)
53 För körledaren.[b] Mahalát. Maskil.[c] Av David.
2 Dåren säger för sig själv: ”Det finns ingen Gud!”
De är onda, deras handlingar är fördärvliga,
det finns ingen som gör det goda.
3 Från himlen ser Gud ner på människorna
för att se om det finns någon med förstånd,
någon som frågar efter Gud.
4 Men alla har vänt sig bort,
alla är lika korrumperade.
Det finns ingen som gör det goda, inte en enda.
5 Förstår de då ingenting, de som gör orätt,
de som äter mitt folk som man äter bröd,
de som inte ber till Gud?
6 Men de ska bli skräckslagna,
när ingenting finns att frukta.
Gud strör omkring deras ben som lägrar sig mot dig.
Du låter dem komma på skam, för Gud förkastar dem.
7 O, att det från Sion kom räddning för Israel!
När Gud återupprättar sitt folk från dess fångenskap
ska Jakob glädja sig och Israel jubla.
En bön om räddning från fienden
54 För körledaren, till stränginstrument. Maskil. Av David 2 när männen från Sif kom och talade om för Saul att David gömde sig hos dem.
3 Gud, rädda mig genom ditt namn,
skaffa mig rätt genom din makt!
4 Hör min bön, Gud,
lyssna till mina ord!
5 Främlingar anfaller mig,
våldsmän är ute efter mitt liv,
män som inte bryr sig om Gud. Séla
6 Men Gud är min hjälpare.
Herren är mitt stöd.
7 Låt mina motståndares ondska komma över dem själva,
förgör dem i din trofasthet.
8 Jag vill komma med mina frivilliga offer till dig.
Jag vill prisa ditt namn, Herre, för det är gott.
9 Han har befriat mig ur all min nöd
och jag har fått se mina fiender besegrade.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.