M’Cheyne Bible Reading Plan
Saul ber ett medium om hjälp
28 Vid denna tid samlade filistéerna sin armé till krig mot Israel. ”Jag hoppas du förstår att du och dina män måste hjälpa mig i striden”, sa Akish till David. 2 David svarade Akish: ”Ja, du ska nog få se vad din tjänare duger till!” ”Bra, då får du bli min personliga livvakt för alltid”, svarade Akish.
3 Vid den här tiden var profeten Samuel död. Hela Israel hade sörjt honom och han låg begravd i sin hemstad Rama. Kung Saul hade också drivit bort andebesvärjare och spåmän ur landet.[a]
4 Filistéerna slog nu upp sitt läger vid Shunem och Saul och Israels armé var på Gilboaberget. 5 Men när Saul såg filistéernas mäktiga armé, blev han fruktansvärt rädd 6 och frågade Herren om råd. Herren vägrade dock att svara honom. Varken genom drömmar eller urim[b] eller profeter kunde han få något besked. 7 Saul befallde därför sina tjänare att leta reda på en andebesvärjerska som han kunde fråga till råds. Han fick då veta att det fanns en sådan kvinna i En-Dor. 8 När natten kom, tog han på sig vanliga enkla kläder för att inte bli igenkänd och gick till kvinnans hem tillsammans med två av sina män.
”Frammana en ande åt mig”, sa han, ”en som jag uppger vid namn!” 9 ”Du vet väl att Saul har gjort sig av med andebesvärjare och spåmän från landet”, sa kvinnan. ”Försöker du fånga mig i en fälla och få mig dödad?” 10 Men Saul svor: ”Så sant Herren lever, du kommer inte att bestraffas för det här!” 11 Kvinnan svarade: ”Vem är det du vill jag ska mana fram?” ”Samuel”, svarade Saul.
12 Men när kvinnan fick se Samuel, skrek hon till Saul: ”Varför har du lurat mig? Du är Saul!” 13 ”Var inte rädd”, sa kungen till henne. ”Vad ser du?” ”Jag ser ett gudaväsen[c] som kommer upp ur jorden”, sa hon. 14 ”Hur ser han ut?” frågade Saul. ”Det är en gammal man, klädd i en mantel”, svarade kvinnan. Då förstod Saul att det var Samuel och han bugade sig djupt inför honom.
15 ”Varför har du stört mig genom att mana fram mig?” frågade Samuel. ”Därför att jag är i stora svårigheter”, svarade Saul. ”Filistéerna strider mot mig och Gud har lämnat mig och vill inte svara mig vare sig genom profeter eller drömmar. Därför har jag kallat på dig, för att fråga dig vad jag ska göra.”
16 Men Samuel svarade: ”Varför frågar du mig, när Herren redan har lämnat dig och blivit din fiende? 17 Han har gjort precis vad han sa att han skulle göra. Han har tagit riket ifrån dig och gett det till en annan, till David. 18 Allt detta har kommit över dig, därför att du inte lydde Herrens befallning och inte verkställde hans vredesdom över amalekiterna.[d] 19 Nu kommer både du och hela Israel att överlämnas åt filistéerna och i morgon kommer du och dina söner att vara här med mig. Herren kommer även att överlämna Israels armé åt filistéerna.”
20 Då föll Saul raklång till marken av fruktan för Samuels ord. Han var alldeles utmattad, eftersom han inte hade ätit på ett dygn. 21 När kvinnan kom till Saul och såg att han var skräckslagen, sa hon: ”Jag, din tjänarinna, lydde dig med risk för mitt liv och gjorde som du ville. 22 Lyssna nu till mig, din tjänarinna, och låt mig ställa fram lite mat, så att du får äta och får nya krafter och orkar återvända hem!”
23 Saul vägrade, han ville inte äta. Men när männen som var med honom också vädjade till honom, gav han till sist med sig. Han reste sig upp och satte sig på sängen. 24 Kvinnan hade en gödkalv i huset och skyndade sig ut för att slakta den. Hon tog fram mjöl och gjorde en deg och bakade osyrat bröd. 25 Sedan bar hon in maten till Saul och hans män och de åt innan de försvann ut i natten.
Paulus vägrar att ta emot lön
9 Är jag inte fri? Är jag inte en apostel? Har jag inte sett Jesus, vår Herre?[a] Är inte ni resultatet av det arbete jag har utfört för Herren? 2 Om jag inte är en apostel för andra, så är jag i alla fall det för er. Ni är ju beviset på mitt apostoliska uppdrag från Herren. 3 Det här är mitt försvar mot dem som kritiserar mig:
4 Har vi inte rätt till mat och dryck? 5 Har inte vi samma rätt att ta med oss en troende hustru som de andra apostlarna och Herrens egna bröder och Kefas[b]? 6 Är det bara Barnabas och jag som måste arbeta för att försörja oss själva? 7 Om någon blir soldat, har han då inte rätt till lön? Om någon anlägger en vingård, äter han inte då av vindruvorna? Om någon vaktar en fårhjord, får han då inte dricka av mjölken?
8 Är det här bara något folk säger? Säger inte lagen detsamma? 9 I Moses lag står det ju: ”Du ska inte binda ihop munnen på en oxe som tröskar.”[c] Var det bara oxarna som Gud tänkte på? 10 Nej, han sa det naturligtvis med tanke på oss. Det var för vår skull som det skrevs att den som plöjer och den som tröskar ska göra det i hopp om att få del av skörden.
11 Vi har sått ett andligt utsäde hos er. Är det då för mycket begärt att vi får skörda lite av ert materiella goda? 12 Om andra har rätt att få något av er, har väl vi en ännu större rätt? Men vi har aldrig utnyttjat denna rätt, utan har försökt klara oss själva så gott vi kan, så att inget skulle bli till hinder för evangeliet om Kristus.
13 Ni vet väl också att de som arbetar i templet får sin mat från templet, och att de som tjänstgör vid altaret får sin del av det som offras på altaret?[d] 14 På samma sätt har Herren bestämt att de som förkunnar evangelium ska bli försörjda genom sitt arbete. 15 Men jag har aldrig använt mig av någon av dessa förmåner. Och jag skriver inte för att kräva något av er nu. Nej, jag skulle hellre dö än låta någon ta denna stolthet ifrån mig. 16 Men att jag förkunnar budskapet är ändå inget jag kan vara stolt över. Det är ju något jag är tvungen att göra. Ve mig om jag inte förkunnar evangelium!
17 Om jag själv hade bestämt mig för att göra det, då hade jag kunnat kräva att få lön för det. Men när jag nu gör det därför att jag måste, utför jag ju bara det som har anförtrotts åt mig. 18 Men ska jag då inte få någon lön alls? Jo, att få förkunna evangelium utan kostnad för någon och utan att kräva vad detta budskap ger mig rätt till.
Paulus vill vinna så många som möjligt
19 Jag är alltså fri och oberoende av alla människor. Men jag har ändå gjort mig till allas slav, för att vinna så många som möjligt. 20 För judar har jag blivit som en av dem, för att vinna dem. För dem som står under lagen har jag, trots att jag själv inte står under lagen, blivit som en av dem, för att vinna dem. 21 För dem som är utan lag har jag blivit som en av dem, för att vinna dem. Fast det betyder inte att jag inte har någon lag från Gud, för jag lyder Kristus lag.[e] 22 För de svaga har jag blivit svag, för att vinna dem. Jag har varit allt för alla, så att jag åtminstone kan rädda några. 23 Allt detta gör jag för evangeliets skull, för att jag själv ska få del av det.
24 Ni vet ju att av alla löparna som springer i en idrottstävling är det bara en som får priset. Spring för att vinna det. 25 Var och en som tävlar måste vara beredd på hård träning. Idrottsmannen gör det för att vinna en segerkrans som snart vissnar. Men vi gör det för att få den segerkrans som aldrig vissnar. 26 Själv löper jag inte hit och dit utan mål, och jag är inte som en boxare som slår i luften. 27 Nej, för att vinna priset tvingar jag min egen kropp att bli en slav under lydnad. Jag vill ju inte predika för andra och sedan själv bli diskvalificerad.
Herrens vrede drabbar hela landet
7 Herrens ord kom till mig: 2 ”Människa, så säger Herren, Herren till Israels land:
’Slutet har kommit, slutet har kommit
för landets fyra hörn.
3 Nu är slutet över dig,
för jag ska låta min vrede komma över dig
och döma dig för dina gärningar,
ge dig igen för allt det askyvärda du gjort.
4 Jag ska inte ha något förbarmande med dig,
inte skona dig.
Jag ska verkligen straffa dig
för vad du har gjort,
för alla dina avskyvärda handlingar.
Då ska ni inse att jag är Herren.’
5 Så säger Herren, Herren:
’Den ena olyckan ska komma efter den andra.[a]
6 Slutet har kommit, slutet har kommit,
det har rest sig mot dig.
Se, det kommer!
7 Din dom kommer över dig,
du som bor i landet,
tiden närmar sig, dagen är inne,
bestörtning, inga glädjerop på bergen.[b]
8 Snart ska jag tömma ut min vrede över dig,
ösa ut min förbittring på dig,
och döma dig för dina gärningar,
ge dig igen för allt det askyvärda du gjort.
9 Jag ska inte ha något förbarmande med dig,
inte skona dig.
Jag ska ge dig igen
för vad du har gjort,
dina avskyvärda handlingar ska komma över dig själv.
Då ska ni inse att det är jag, Herren, som slår er.
10 Dagen är inne, domen kommer,
den närmar sig.
Staven blomstrar,
övermodet frodas.[c]
11 Våldet har växt till en ondskans stav.
Inget av folket blir kvar,
ingen från den där hopen,
inget av deras rikedom,
inget av värde.[d]
12 Tiden är inne, dagen drar allt närmare.
Köparen ska inte glädja sig
och säljaren inte sörja,
för vreden drabbar hela hopen.
13 Säljaren ska inte återvända till det han sålt,
så länge de lever,
för vreden[e] drabbar hela hopen.
För deras synders skull
ska ingen av dem få behålla livet.
14 De blåser i hornet
och gör sig redo,
men ingen drar ut till strid,
för min vrede drabbar hela hopen.
15 Svärdet härjar där ute,
pest och hungersnöd där inne.
Den som är ute på fälten
dör genom svärdet,
den som är inne i staden
går under genom hungersnöd och pest.
16 De som undkommer och flyr
är uppe i bergen,
klagande som duvor i dalarna,
var och en över sin synd.
17 Alla står där handfallna,
allas knän blir som vatten.[f]
18 De klär sig i säcktyg
och höljer sig i skräck,
skam täcker deras ansikten,
och allas huvuden är rakade.
19 De kastar sitt silver på gatan,
och deras guld har blivit orent.
Deras silver och guld kan inte rädda dem
på Herrens vredes dag.
Dessa ägodelar kan varken tillfredsställa deras hunger
eller fylla deras magar.
Sådant har fått dem att falla i synd.
20 Dess härliga glans blev deras stolthet,
de gjorde av det sina vidriga avgudar
och sina avskyvärda bilder.
Därför gör jag det till orenhet för dem.
21 Jag ska ge det som byte till främlingar
och som rov till jordens gudlösa,
och de kommer att vanhelga det.
22 Jag ska vända mig bort från dem,
och de kommer att vanhelga min dyrbarhet[g].
Våldsmän ska komma in och vanhelga den.
23 Gör i ordning kedjor,
för landet är fullt av blodsutgjutelse
och staden full av våld.
24 Jag ska leda dit de värsta folken,
och de ska inta deras hem.
Jag ska göra slut på de starkas övermod,
och deras helgedomar ska vanhelgas.
25 Ångesten kommer,
och de söker efter frid, men finner ingen.
26 Olycka ska komma efter olycka,
sorgebud ska följa sorgebud.
De försöker få en syn av en profet.
Prästen saknar lagen,
och de äldste har inga råd.
27 Kungen sörjer,
fursten klär sig i fasa[h],
och landets folk står med darrande händer.
Jag ska ge dem igen för vad de gjort
och döma dem så som de själva har dömt.
Då ska de inse att jag är Herren.’ ”
En hyllningsdikt till kungen på bröllopsdagen.[a]
45 För körledaren, enligt Shoshannim. Maskil.[b] Av Korachs ättlingar. En kärlekssång.
2 Mitt hjärta flödar över av sköna tankar,
jag reciterar en sång till kungen.
Min tunga är som en skicklig skrivares penna.
3 Du är den skönaste av människor.
Dina läppar är smorda med ljuvlighet.
Därför ska Gud välsigna dig för evigt.
4 Bind svärdet vid din sida, du mäktige,
i ditt majestät och din prakt.
5 Dra ut i triumf i din prakt,
för sanningen, ödmjukheten och rättfärdigheten!
Låt din starka hand lära ut stora gärningar![c]
6 Dina pilar är vassa,
de träffar kungens fiender i hjärtat.
Folken faller ner inför dina fötter.
7 Gud, din tron består i tid och evighet.
Din kungaspira är rättens spira.
8 Du älskar rättfärdighet
och hatar det onda.
Därför, Gud, har din Gud
smort dig[d] med glädjens olja,
mer än dina medbröder.
9 Dina kläder doftar av myrra, aloe och kassia.
I dina elfenbenspalats gläds du åt strängmusik.
10 Kungadöttrar finns bland dina ärade kvinnor,
på din högra sida står drottningen i guld från Ofir.
11 Hör nu, min dotter, lyssna!
Glöm ditt folk och din släkt.
12 Kungen gläder sig åt din skönhet.
Visa respekt för honom, för han är din herre.
13 Dottern av Tyros[e] kommer till dig med gåvor,
de rika i folket vädjar till din välvilja[f].
14 Kungens dotter står där i sin härlighet,
klädd i bländande kläder som är vävda av guld.
15 I färggrant vävda kläder förs hon fram till kungen,
med sina bröllopstärnor i släptåg, fram till dig.
16 Under glädje och jubel förs de fram
i procession in i kungapalatset.
17 Dina söner kommer att ta dina förfäders plats,
och du ska göra dem till härskare över hela jorden.
18 Jag ska låta ditt rykte gå från generation till generation.
Folken ska prisa dig för all framtid, i all evighet.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.