M’Cheyne Bible Reading Plan
Herren är den högste konungen över Israel
(21:1—24:25)
Givoniterna hämnas på Sauls släkt
21 Under Davids regeringstid inträffade en hungersnöd som varade oavbrutet i tre år. David frågade Herren om orsaken och han svarade: ”Detta beror på Sauls och hans släkts blodsskuld, eftersom han mördade givoniterna.”
2 Då kallade kungen till sig givoniterna och talade med dem. De var inte israeliter utan en rest av amoréerna. Israel hade svurit att inte döda dem,[a] men Saul hade i sin iver för Israel och Juda ändå försökt utplåna dem.
3 David frågade givoniterna: ”Vad kan jag göra för er, så att vi kan försonas? Vad kan vi göra för att förmå er att välsigna Herrens arvedel?”[b]
4 ”Vi har ingen rätt att begära ersättning i silver eller guld från Sauls släkt”, svarade givoniterna. ”Och inte heller kan vi kräva några israeliters liv.” ”Vad kan jag då göra?” frågade David.
5 De svarade: ”Den man som förgjorde oss och gjorde sitt yttersta för att utplåna oss från Israel, 6 ge oss sju av hans söner, manliga ättlingar till honom, så att vi får hänga upp[c] dem inför Herren i Sauls, Herrens utvaldes, Givon.”
Kungen svarade: ”Jag ska ge dem åt er!”
7 På grund av den ed som David och Jonatan hade svurit varandra inför Herren, skonades emellertid Mefivoshet som var son till Jonatan och sonson till Saul. 8 Men kungen utlämnade Armoni och Mefivoshet, de två söner som Ajas dotter Rispa fått med Saul. Han gav dem också Sauls dotter Merabs fem söner som hon fått med mecholatiten Adriel, Barsillajs son. 9 Han överlämnade dem åt männen i Givon, som hängde upp[d] dem inför Herren på en kulle. Alla sju dog samtidigt och detta hände under de första skördedagarna, just som man hade börjat med kornskörden.
10 Rispa, Ajas dotter, lade ut ett säcktyg åt sig på klippan och stannade där ända från skördens början tills regnet kom från himlen över kropparna. Hon hindrade gamarna från att slita sönder kropparna under dagen och de vilda djuren från att äta dem under natten. 11 När David fick reda på vad Ajas dotter Rispa, Sauls bihustru, hade gjort, 12 lät han hämta Sauls och Jonatans kvarlevor från Javesh i Gilead, vars invånare rövat bort Sauls och Jonatans kroppar från torget i Bet-Shean där filistéerna hade hängt upp dem efter det att filistéerna slagit Saul på Gilboa. 13 David tog alltså kvarlevorna av Saul och Jonatan och han tog även hand om kropparna efter de sju avrättade männen. 14 Sauls och Jonatans ben lades sedan i den grav som tillhörde Sauls far Kish i Sela i Benjamin. Man gjorde allt enligt kungens befallning. Efter detta lyssnade Gud till bön för landet igen.
Strider mot filistéerna
(1 Krön 20:4-8)
15 Det blev åter krig mellan filistéerna och Israel och David och hans män drog ut för att strida mot filistéerna. I striden blev David trött och utmattad. 16 En man från Rafas[e] ätt som hette Benov närmade sig då David och tänkte döda honom. Bronsspetsen på Benovs lans vägde drygt tre och ett halvt kilo och han var klädd i en ny rustning.[f] 17 Men Avishaj, Serujas son, kom till Davids hjälp och dödade filistéen. Efter detta tog männen en ed av David: ”Du ska inte gå med oss ut i strid igen! Du får inte släcka Israels ljus!” 18 Därefter uppstod en strid igen mot filistéerna i Gov. Sibbekaj av Hushas släkt dödade Saf, en ättling till Rafa. 19 Under ett annat krig med filistéerna i Gov dödade Elchanan[g] från Betlehem, Jairs son, Goljat från Gat som hade ett spjut med ett skaft som var som en vävbom. 20 I en annan strid vid Gat deltog en jätte från Rafas ätt med sex fingrar på varje hand och sex tår på varje fot, sammanlagt tjugofyra. 21 Han hånade Israel och dödades av Jonatan, som var son till Davids bror Shima. 22 Alla dessa fyra som dödades av David och hans män var ättlingar till Rafa i Gat.
Hälsning
1 Från Paulus, en apostel[a] som inte är utsänd av människor, eller genom någon människa, utan av Jesus Kristus[b] själv och av Gud Fadern som har uppväckt honom från de döda.
2 Jag och alla de troende[c] här hälsar till församlingarna i Galatien.
3 Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus, 4 som offrade sig för våra synder för att rädda oss från den här onda tidsåldern, så som vår Gud och Fader ville. 5 Härligheten tillhör honom i all evighet, amen.
Galaterna har övergett det sanna budskapet
6 Jag är förvånad över att ni så snart överger honom som genom Kristus nåd kallade er och vänder er bort till ett annat ”evangelium”, 7 trots att det inte finns något annat. Det är bara några som vill ställa till med förvirring bland er genom att förvränga evangeliet om Kristus.
8 Men om någon, om det så vore vi själva eller en ängel från himlen, förkunnar ett annat ”evangelium” än det vi har förkunnat för er, så må han vara förbannad. 9 Jag upprepar det jag redan tidigare har sagt: om någon förkunnar ett annat ”evangelium” än det ni har tagit emot, så må han vara förbannad.
10 Försöker jag nu hålla mig väl med människor, eller med Gud? Är det människors gillande jag söker? Om jag nu fortfarande försökte hålla mig väl med människor skulle jag inte kunna tjäna Kristus.
Paulus budskap kommer från Jesus själv
11 Syskon, jag försäkrar er att det evangelium som jag har förkunnat inte är något som människor har tänkt ut. 12 Jag har inte heller fått eller lärt mig det genom någon människa, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus själv.
13 Ni har ju hört hurdan jag var förut, som en övertygad anhängare av den judiska religionen, hur jag förföljde Guds församling och gjorde allt för att utrota den. 14 Jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk och var ivrigare än de att följa alla de traditioner jag ärvt av mina förfäder.
15 Men redan innan jag föddes hade Gud utsett mig, och han kallade mig genom sin nåd. 16 Han lät sin Son visa sig för mig, för att jag skulle förkunna evangeliet om honom till hedningarna. Då sökte jag inte upp någon människa för att fråga om råd. 17 Jag for inte upp till Jerusalem för att leta upp de män som var apostlar före mig. Jag begav mig istället till Arabien[d], och återvände sedan till Damaskus.[e] 18 Det dröjde hela tre år innan jag for upp till Jerusalem för att besöka Kefas[f], och jag stannade då hos honom i två veckor. 19 Några andra apostlar träffade jag inte, förutom Jakob, Herrens bror. 20 Vad jag skriver här är sant. Gud själv kan intyga att jag inte ljuger för er. 21 Sedan fortsatte jag till Syrien och Kilikien. 22 Jag var okänd för Kristus församlingar i Judeen. 23 Det enda de hade hört var ett rykte: ”han som förut förföljde oss förkunnar nu själv den tro han ville utrota.” 24 Och de hyllade Gud för min skull.
Dom över fursten i Tyros
28 Herrens ord kom till mig: 2 ”Du människa, säg till fursten i Tyros: ’Så säger Herren, Herren:
Du är högmodig och säger:
”Jag är en gud och sitter på en gudatron ute i havet.”
Ändå är du en människa och ingen gud,
hur mycket du än tänker dig vara en gud.
3 Du är visare än Daniel, ingen hemlighet är dold för dig.[a]
4 Genom din vishet och ditt förstånd
har du skaffat dig rikedomar
och samlat guld och silver i dina skattkamrar
5 Genom din stora vishet bedrev du din handel
och ökade din rikedom,
och för din rikedoms skull blev du högmodig.
6 Därför säger Herren, Herren:
Därför att du inom dig tror dig vara som Gud
7 ska jag låta främlingar komma mot dig,
de grymmaste av folk,
och de ska dra sina svärd mot din sköna vishet
och vanhelga din glans.
8 De ska störta ner dig i graven,
och du ska dö en våldsam död där ute i havet.
9 Ska du inför den som dräper dig säga att du är en gud,
du som är en människa i dina dräpares våld och ingen gud?
10 Du ska dö som en oomskuren för främlingars hand.
Jag har talat, säger Herren, Herren.’ ”
11 Herrens ord kom till mig: 12 ”Du människa, stäm upp en klagosång över kungen i Tyros! Säg till honom: ’Så säger Herren, Herren:
Du var en fullkomlig sigillring[b],
full av vishet och skönhet.
13 Du var i Eden, Guds trädgård.
Du var täckt av alla slags dyrbara ädelstenar:
karneol, topas, kalcedon, krysolit, onyx, jaspis, safir, rubin och smaragd.
Dina smycken och prydnader[c] var av finaste guld,
gjorda för dig den dag du skapades.
14 Du var en smord[d], beskyddande kerub
som jag hade satt på Guds heliga berg.
Där gick du bland gnistrande stenar.
15 Du var oklanderlig i allt du gjorde från den dag du skapades
till den dag då du gav rum åt orättfärdighet.
16 Under den omfattande handel som du bedrev tog våld och synd makten över ditt inre.
Därför stötte jag bort dig från Guds berg.
Jag förvisade dig, du beskyddande kerub,
från de gnistrande stenarna.
17 Din skönhet gjorde dig högmodig,
och du slösade bott din vishet i all din framgång.
Därför kastade jag dig till marken och lät dig beskådas av kungar.
18 Genom dina många synder och din ohederliga handel
har du vanhelgat dina helgedomar.
Därför lät jag eld gå ut från dig och förtära dig.
Du blev till aska på jorden inför alla som såg dig.
19 Alla folk som kände dig blev förfärade över dig.
Du har mött ett fasansfullt slut och är borta för evigt.’ ”
Profetia mot Sidon
20 Herrens ord kom till mig: 21 ”Du människa, vänd dig mot Sidon och profetera mot det: 22 Säg: ’Så säger Herren, Herren:
Jag är emot dig, Sidon,
och jag ska visa min makt i dig.
Då ska de inse att jag är Herren,
när jag verkställer stadens dom och visar min helighet där.
23 Jag ska sända pest och blodbad till dess gator.
Därinne ska de slagna falla för svärd
som riktas dit från alla håll.
Då ska de inse att jag är Herren.
24 Israeliterna ska då inte längre drabbas av sina föraktfulla grannfolks brännässlor och stickande törnen. Då ska de inse att jag är Herren, Herren.
25 Så säger Herren, Herren: Jag ska samla israeliterna från de folk bland vilka de skingrats och så visa min helighet inför de andra folken. De ska sedan få bo i sitt eget land som jag gav till min tjänare Jakob. 26 De ska tryggt få bo där och bygga hus och plantera vingårdar. De ska få bo tryggt när jag verkställt domen över grannfolken som föraktar dem. Då ska de inse att jag är Herren, deras Gud.’ ”
Guds ingripanden i det förgångna ger tröst och styrka i dag
77 För körledaren, till Jedutun. En psalm av Asaf.
2 Jag ropar högt till Gud.
Jag ropar högt till Gud,
och han ska lyssna till mig.
3 Jag söker Herren när jag är i nöd,
på natten sträcker jag outtröttligt ut min hand,
men det finns ingen tröst för mig.
4 Jag tänker på Gud och suckar,
jag grubblar och förlorar allt mod. Séla
5 Du låter mig inte sluta ögonen,
och i min oro kan jag inte få fram ett ord.
6 Jag tänker på hur det var förr,
på år som för länge sedan gått.
7 Jag minns min sång i natten,
jag tänker, jag grubblar.
8 Förkastar Herren för alltid?
Ska han aldrig mer visa sin godhet?
9 Är hans nåd borta för alltid?
Har han svikit sitt löfte för framtiden?
10 Har Gud glömt bort att visa sin barmhärtighet?
Har han i vrede stängt in sin medkänsla? Séla
11 Jag tänker: ”Det är detta som drabbar mig:
den Högste handlar inte som förr.[a]
12 Jag kommer ihåg Herrens gärningar,
jag minns dina under för länge sedan.
13 Jag begrundar alla dina verk,
jag tänker på dina mäktiga gärningar.”
14 I heligheten går din väg, Gud.
Vilken gud är så stor som du, Gud?
15 Du är en Gud som gör under!
Du har visat folken din kraft.
16 Med din styrka befriade du ditt folk,
Jakobs och Josefs ättlingar. Séla
17 Vattnen såg dig, Gud,
vattnen såg dig och bävade,
själva djupen skälvde.
18 Vatten sprang fram ur molnen,
åskan mullrade i skyn
och dina pilar for omkring.
19 Din åskas dån hördes i stormvinden,
blixtarna lyste upp världen,
jorden skakade och darrade.
20 Du banade en väg rakt genom havet,
din stig genom stora vatten,
men dina fotspår syntes inte.
21 Du ledde ditt folk som en hjord,
med Mose och Aron som herdar.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.